Never say never - kapitel 58

-Snälla skjutsa bara hem mig jag vill sova.
-Det är lika bra att vi åker till sjukhuset på en gång dina föräldrar kommer ändå tvinga dig dit sen.
-Då åker vi hem till dig då...
-Sluta, jag vågar inte vara själv med dig.
-Men Pattie är ju hemma.
-Nej, hon är och hälsar på någon kompis.
-MEN JAG TÄNKER INTE VARA HOS MIG, VI SKA TILL DIG. NU!
-Lugna ner dig. Vad ska du säga till dina föräldrar då?
-Att jag ska sova hos dig?!

Han skakade bara på huvudet men körde hem till sig ändå.

Han låste upp dörren och vi gick upp till hans rum. Det var inte lätt att hoppa på kryckor när man redan håller på kollapsa. Jag slängde mig i sängen och han började hjälpa mig av med kläderna. Jag var helt kallsvettig och hela min kropp värkte. När han fått av mig tjocktröjan och jeans shortsen la han täcket över mig.

-Jag kommer alldeles snart. Ska bara hämta lite vatten åt dig.
Jag svarade inte utan försökte bara nicka.

justins perspektiv
Jag skyndade mig chockat ner och hämtade ett glas vatten åt henne. Vad är det som händer egentligen? Hon kan ju inte bara börja spy blod helt plötsligt. När jag kom in i mitt rum igen så sov hon. Hela hon var svettig men samtigt var hon iskall. Jag gick och hämtade en handduk som jag sedan blötte och började torka henne i pannan.
-Åh gumman. viskade jag tyst för mig själv. Jag la mig ner bredvid henne och höll om henne försiktigt.

Alizes perspektiv

Jag vaknade upp av en obehaglig känsla och jag kände att jag var på väg att spy. Jag skyndade mig upp ur sängen men insåg att jag inte skulle hinna in till toan så jag öppnade fort fönstret och började spy. Jag kände hur Justin sen kom och höll upp mitt hår. Den här gången hade jag ingenting att spy upp och det kom inget blod heller som tur var. Det verkar som att det värsta var över. Jag satte mig sedan utmattat ner på golvet.
-Kan jag göra något? frågade Justin oroligt.
-Du kan byta liv med mig. suckade jag.
-Aww. Men det verkar ju bli bättre?
-Ja, eller så är det bara för att jag inte har något att spy upp.
-Mm.. Vill du ha något?
-Kan jag få vattenglaset kanske.

Han reste sig upp och gav mig glaset.
-YES! Nu kommer paparazzisarna inte våga komma i närheten! flinade han.
-Va?
-Det är spya på våran gård. log han stort.
-Ah, juste, sorry about that. skrattade jag svagt.
-Hahah.

-Går det bra om jag tar en dusch? frågade jag sedan.
-Jag vet inte om jag vågar lämna dig ensam...
-Det kommer gå bra!
-Okej.. vi gör så här, du låser inte dörren så kan jag kolla till dig ibland?
-Eh okej. sa jag och tittade generat på honom.
-Jag lovar att inte kolla om det inte behövs. flinade han.
-Hah.. kan du hjälpa mig att ta på mig en påse på mitt gips?
-Sure, kommer strax!

Han kom tillbaka med en påse och en handduk.
-Vill du låna kläder av mig? frågade han när han hjälpt mig upp.
-Om det går bra?
-Självklart. Ehm.. du får låna trosor av min mamma. flinade han.
-Hahah det blir bra.

Medans jag väntade på att han skulle komma tillbaka med kläder kände jag hur jag började må bättre.
Vi gick in i hans badrum och han knöt fast påsen på mitt ben.
-Jag lägger kläderna här och om det är något så ropar du bara. sa han oroligt.
-Lugn Justin jag ska bra duscha.
-Jag vet, men ändå...

Fem kommentarer så får ni nästa! :D

Kommentarer
Postat av: Anonym

Mer:-d

2011-06-08 @ 22:07:33
Postat av: .

Mer, mer, mer! ;)

2011-06-09 @ 15:06:13
Postat av: Anonym

super:D

2011-06-09 @ 18:15:53
Postat av: Anonym

Wlee mer

2011-06-09 @ 23:33:42
Postat av: Anonym

grymt bra novell:)!!!!!

2011-06-10 @ 16:30:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0