♥

-Hej.. sa han vaksamt.
-Hej. mumlade jag.
-Du förlåt för igår, jag överreagerade, klart du ska få vara med dina kompisar. Men som sagt var, vi träffas ju nästan aldrig nu för tiden.
-Ne jag vet..
-Tack för att du lyssnade på mig igår i alla fall. Även fast du bara var på ditt rum så var du i alla fall hemma.
Fan.. Jag borde berätta sanningen för honom. Annars kommer jag få ännu sämre samvete. Men jag bara nickade och gick up på mitt rum istället.

Innan jag somnade ringde jag mamma. När jag pratat klart insåg jag att jag verkligen saknar henne grymt mycket. Varför skulle hon och pappa skilja sig?! Fast i och för sig, jag fick ju något bra på grund av det också. Jag skulle ju aldrig träffat Justin om det inte vore för deras konstanta bråkande som ledde till skillsmässa. Och jag är verkligen glad att vi flyttade till Atlanta och inte någon annanstans i USA.

Jag började tänka på mina gamla vänner och insåg att jag nästan glömt bort dom. Det är hemskt att jag inte pratat med dom på jätte länge. Jag menar, det var meningen att jag skulle vara vän med dom resten av mitt liv och så flyttar jag hit och allt förändras. Jag måste träffa dom snart annars kommer vi tappa kontakten totalt och det får bara inte hända. Dom betyder för mycket för mig.

Mina tankar höll mig vaken ganska länge men tillsist somnade jag. Klockan var nog bara vid tolv när jag somnade men jag hade bestämt mig att somna jättetidigt. Jag vaknade dock upp lika trött som vanligt. Fast det kan nog bero på att det var måndag också och att jag var tvungen att stressa till skolan.

Jag tvingade mig upp ur sängen och letade fram kläder. När jag klätt på mig de svarta jeansen och rutiga skjortan gick jag ner för att göra frukost. Jag tog med mig mjölken och flingorna till mitt rum och startade locktången. Medans jag väntade på att den skulle vi varm åt jag upp frukosten. Sedan skruvade jag håret och avslutade med att spraya på lite hårspray. Jag gick sedan in på toan och borstade tänderna sedan sminkade jag mig lite. Just då jag packat ner skolböckerna i väskan hörde jag Justin tuta utanför.

Jag rusade ner för trappen och tog på mina converse och hängde jackan över armen. Innan jag sprang ner på gatan och hoppade inte i Justins Range Rover ropade jag hejdå till pappa men stängde dörren innan jag fick ett svar.
-Hej shawty. log han kysste mig.
-Hej snygging. sa jag och böjde mig ner för att knyta skorna.

-Jag höll fan inte på komma hemifrån på grund av alla, ursäkta ordvalet, jävla papparazzi-idioter.
-Stackars dig. muttrade jag.
-Jag antar att sånt är livet.
-Inte rättvist... Fattar inte varför dom inte kan låta dig vara. Jag menar, du gör ju mer normala grejer än andra typ..
-Hahah ja...
-Men jag får väl skulla mig själv.
-Varför?! Det är ju inte ditt fel!
-Jag visste ju hur det var att vara känd.
-Men det är ju fel.. Det ska inte behöva vara så.
-Här är det så.

-Då får vi flytta till Grönland och bli helt isolerad från mänskligheten. muttrade jag.
-Hahah gumman, vi klarar nog av det hoppas jag.
-Vilket av det, flytta till Grönland eller bo kvar? flinade jag.
-Hahah, bo kvar.
-Haha okej.

Efter ett tag parkerade Justin bilen och vi gick in i skolan. 7 timmar senare flydde jag från helvettet så fort jag kunde tillsammans med Caitlin och Christian. Vi hade bestämt oss för att åka och shoppa och sedan se bio ikväll. Men först skulle vi skjutsa hem Christian och Caitlin skulle byta skor.

När vi kom fram till stan gick vi direkt in på forever 21. Caitlin plockade åt sig hur mycket kläder som helst medans jag bara tog en tunika, två overzise tshist och ett linne. Vi gick in i provrummet och jag bestämde mig för att köpa tunikan och ena tshirten. Caitlin köpte typ seriöst tusen grejer.

-Lyllo dig jag önskar jag var lika rik dom du. muttrade jag när vi betalat.
-Hahah, de är ganska praktiskt när man har en sån bra pappa. flinade hon.
-Haha de förstår jag. fnissade jag.
-Men du har ju Justin, han skulle ju kunna betala allt för dig.
-Haha jag vet men jag vill inte att han ska tro att jag utnyttjar honom på något sätt.
-Äsch, han skulle nog inte tro det, han vet att du älskar honom och han älskar dig. log hon.
-Aww, syns det? log jag stort.
-Det syns enormt mycket.
-Haha pinsamt.
-Nejdå, men du? lova mig en sak! sa hon hotfullt.
-Vadå? frågade jag och ryggade tillbaka.

---

Fem kommentarer så får ni ett till kapitel! :)