Never say never - kapitel 35

-Jag har tänkt på en sak pappa... varför har inte mamma kommit?
-Jag har faktistk inte berättat för henne vad som hänt...
-VA?!
-Jag kände på mig att du skulle klara det här för du är så stark, och så visste jag att mamma alltid bara jagar upp sig i onödan. Så jag tänkte att det var lika bra att inte säga något förän du mår mer stabilt.
-Pappa.. DET VAR INTE SMART GJORT!
-Hahah eller hur. Flinade Simon som nu vaknat.
-HON KOMMER DÖDA OSS!
-Lugn, jag ska ringa henne imorgon. Då kommer hon säkert och hälsar på.
-Neeej pappa snälla! Jag är för ung för att dö!! Snälla. Låt hon inte komma än! Jag måste ju kunna försvara mig.
-Hahha, jag försvarar dig gumman.
Jag blängde på honom, sedan kom en sjuksköterska in.



Justins perspektiv

Jag satt inne i min cell och bara väntade på att dö, jag var så sjukt rastlös och saknade allihopa. Jag förstår att mamma inte vill komma och hälsa på mig, hon måste vara grymt besviken på mig. Jag gick och satte mig i ett hörn och tryckte upp mig mot väggen. Efter ett tag ropade vakten på mig.
-Bieber, du har besök.
-Vem? frågade jag förvånat.
-En kvinna i 30 års åldern.
-Jaha.. släpp in henne.
Hon kom in i korridoren och jag såg då att det var mamma.
-Åh tack snälla fina mamma!
-Justin..
-Jag vet jag vet jag vet! Låt mig förklara innan du börjar skälla på mig.
-Jag vet redan allt och jag förstår dig verkligen men det var så himla fel gjort!
-Jag vet..
-Jag är så besviken på dig!
-Förlåt...
-Du skulle ha tänkt efter innan du gjorde något så dumt.
-Jag vet, förlåt.
-Ååh gubben! Varför pratade du inte bara med mig?
-Jag vet inte..
-Jag tänker inte betala ut dig, inte nu i alla fall för jag vill verkligen att du ska lära dig av dina misstag.
-Jaha...
Vafan var det där, min egen mamma dissade mig?! Mitt liv är verkligen patetiskt just nu.

-Hur är det med Jasmine? frågade jag även fast jag egentligen inte brydde mig.
-Det är bra med henne. Eller det är absolut inte bra med henne, men det är inte på grund av att du misshandlat henne utan hon är inlagd på psyket.
-VA?!
-Jaa. Hon har någon psykisk sjukdom och det är troligtvis andledningen till varför hon gjorde som hon gjorde...

Jasmine? Jasmine Villegas, min fina flicka som inte längre är min fina flicka. Nu är min fina flicka Alize. Min fina flicka ligger på sjukhus och jag kan inte vara där med henne för att jag är så korkad.

-Jag måste gå nu Justin, du vet att jag älskar dig no matter what, men nu är jag jätte besviken på dig och vill att du ska veta det.
-Ja jag förstår det..

-Ursäkta dude, ja precis, du den coola stora. Kan du låsa upp så jag får krama världens bästa mamma?
-Haha, cool stor dude is on his way.
Mamma stod och fnissade för sig själv och jag blev så glad av att se mamma skratta igen. Förhoppningsvis löser sig allt det här snart och vi kan återgå till det vanliga.

Han låste upp och jag slängde mig i mammas famn.
-Det är ju helt okej om du betalar ut mig, sa jag och gjorde mitt ''puppyface''
-Haha jag är ledsen men det där kommer inte funka den här gången.
-Meeeen.
-Hejdå.
-Hejdå älskar dig.

Hahah, min mamma asså.. hon dissade mig. INTE OKEJ.

Alizes perspektiv

Ååh vad jag saknar Justin.
-Pappa snälla kan du inte betala ut honom?!
-Alize... Pattie skulle bli rasande.
-För min skull, snälla snälla snälla.
-Nej, tyvärr. Jag tror han måste lära sig.
-ÅÅÅÅÅÅÅÅH, då kan ni lika gärna sticka härifrån!
-Lugn, han kommer snart tillbaka.

Jag ingnorerade honom bara och började fundera ut en plan.
-Vars är min mobil?
-Simon kan du hämta den, den ligger i hennes väska.
-Jaha, vars är väskan då? frågade Simon som satt och läste en serietidning.
-Den hänger på kroken vid dörren.
Han gick och hämtade den och gav den sen till mig.

-Skulle jag möjligtvis kanske få lite privatliv eller? frågade jag lite halvt irriterat.
-Vill du att vi ska gå? frågade Simon glatt.
-Jaa tack.
-YEEEEES vad var det jag sa pappa?! Vi är fria! Vi får gå! Vi behöver inte sitta här nå mer! Kom då, spring innan hon ändrar sig!
Jag och pappa tittade på varandra och skakade sen på huvudet.
-Vi kommer snart tillbaka gumman.

Så fort dom gått ut letade jag upp Caitlins nummer på min mobil. Jag ringde henne och väntade spänt på att hon skulle svara.

Kommer tidsinställda imorgon och på tisdag, sen kommer inte jag kunna skriva mer föränn på lördag/söndag. Men sen ska jag verkligen skärpa mig och bli super bra på uppdatera ;) Men jag tycker ärligt talat ni suger på kommentera, så ni måste peppa mig lite mer. Spelar ingen roll vad ni kommenterar, om ni bara skriver mer så blir jag jätte taggad ;) btw, verkar som Alma totaldissar mig. Inte okej ;)









Kommentarer
Postat av: IdaJennySofia

mer:D

2011-04-17 @ 20:57:25
URL: http://bloggida.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0