Never say never - kapitel 36
-Skulle jag möjligtvis kanske få lite privatliv eller? frågade jag lite halvt irriterat.
-Vill du att vi ska gå? frågade Simon glatt.
-Jaa tack.
-YEEEEES vad var det jag sa pappa?! Vi är fria! Vi får gå! Vi behöver inte sitta här nå mer! Kom då, spring innan hon ändrar sig!
Jag och pappa tittade på varandra och skakade sen på huvudet.
-Vi kommer snart tillbaka gumman.
Så fort dom gått ut letade jag upp Caitlins nummer på min mobil. Jag ringde henne och väntade spänt på att hon skulle svara.
Alizes perspektiv
-Hallå?
-Hej, det är Alize.
-Jo jag såg det, hur mår du?!
-Bra, men vi får ta det där sen, du får gärna komma hit sen om du vill. Men först har jag en viktigare sak att prata om.
-Åh vad bra! Jag kommer när jag slutat skolan. Så, vad är det där viktiga?
-Har du Ushers nummer?
-Usher Raymond?
-Yes.
-Jag vet inte, jag tror det... Har inte Justin det eller?
-Jo du förstår det är det som är problemet... Justin sitter liksom i fängelse....
-Vad har han gjort nu då?!
-Han har slagit ner Jasmine...
-AWESOME! Ojdå.. det var inte bra...
-Jag vet, och Pattie liksom vägrar betala ut honom för hon tycker han ska lära sig av sina misstag och blablabla.
-Jaha.. okej, ehm.. Men jag ska kolla om jag har hans nummer, annars så lär väl Pattie betala ut honom någon gång...
-Jaa.. men jag står inte ut! Jag vill ha han här nu!
-Jag förstår de. Men du, jag börjar min lektion nu, jag kollar om jag har hans nummer och i såna fall skickar jag det till dig, hur som helst kommer jag till dig efter skolan.
-Okej, bra tack.
-Gud va bra att då mår bättre! Jag har varit så orolig.
-Aww, men nu måste du gå på din lektion, hejdå!
-Hejdå.
Jag la på och väntade på Ushers nummer. Efter ett tag pep min mobil, jag ryckte till och skyndade mig att öppna medelandet.
*Jag har tyvärr inte hans nummer, men jag skulle kunna betala ut han annars* stod det.
*Aw, men man måste väl vara över 18 för att kunna göra det* Svarade jag sen osäkert.
Justins perspektiv
Jag blev bara mer och mer rastlös och tillsist stod jag inte ut. Jag ropade på vakten och han kom fram till min cell.
-Finns det telefon någonstans som man kan låna.
-Jo, varje intern kan andvända telefonen en kvart per dag.
-Okej, jag måste ringa min.. eh pappa.
-Visst. Svarade han och låste upp.
Han visade mig till telefonen och jag ansträngde mig hårt för att komma ihåg Ushers nummer. Jag hade bestämt mig för att ringa Usher och be han betala ut mig.
-Tjena Usher.
-Hej bro.
-Nu är det så här.. Jag liksom sitter i häktet och mamma vägrar betala ut mig.
-Vad fan har du gjort nu?!
-Lugn det är inte så allvarligt.. försökte jag.
-Inte? Nejdå du sitter bara i fängelse.
-Men jag har bara råkat vara lite dum mot Jasmine Villegas.
-Dum nog för att hamna i fängelse.
-Ja.. men hon förkänade det.
-Varför? Vad har hon gjort mot dig?
-Kört på Alize...
Efter en stunds tystnad ubrast han
-Va?! Var det hon?!
-Ja..
-Men vad gjorde du med henne då?
-Jag slog henne lite..
-JUSTIN!
-JAG VET! Men snälla, alla har redan skällt på mig! Kan du inte bara komma och betala ut mig? Snälla.
-Fine, jag kommer snart då.
-TACK! Du räddade mitt liv.
-Man kan alltid ångra sig, jag måste snacka med Pattie först.
-Nej! Snälla gör inte det, hon kommer bara övertala dig att inte göta det!
-Okejdå, men du behöver ju inte skryta för Pattie att det var jag som betalade ut dig, okej?
-Hah är du rädd för henne eller?
-Hon kan vara lite skrämmande ibland, har du inte märkt det? skrattade han.
-Haha jodu, tro mig, hon är läskig.
-Ja men jag kommer väl nu då.
-Tacktacktack!
Jag la glatt på och vakten log mot mig.
-Har det löst sig nu eller?
-Jo en komp.. min pappa ska betala ut mig.
-Okej. Nu måste du tillbaka. Kom här.
-Ååh, snälla kan jag inte bara få springa runt lite ett tag först.
-Hahah, tro inte att du kan få som du vill bara för att du är Justin Bieber.
-Ne jag vet, jag vet verkligen det, men jag vill bara springa av mig lite.
-Nej tyvärr. Du får springa i cellen.
-Men jaha...
Jag följde surt efter och han låste in mig.
Stackars lilla Justin är rastlös ;)
KOMMENTERA!!!!
-Vill du att vi ska gå? frågade Simon glatt.
-Jaa tack.
-YEEEEES vad var det jag sa pappa?! Vi är fria! Vi får gå! Vi behöver inte sitta här nå mer! Kom då, spring innan hon ändrar sig!
Jag och pappa tittade på varandra och skakade sen på huvudet.
-Vi kommer snart tillbaka gumman.
Så fort dom gått ut letade jag upp Caitlins nummer på min mobil. Jag ringde henne och väntade spänt på att hon skulle svara.
Alizes perspektiv
-Hallå?
-Hej, det är Alize.
-Jo jag såg det, hur mår du?!
-Bra, men vi får ta det där sen, du får gärna komma hit sen om du vill. Men först har jag en viktigare sak att prata om.
-Åh vad bra! Jag kommer när jag slutat skolan. Så, vad är det där viktiga?
-Har du Ushers nummer?
-Usher Raymond?
-Yes.
-Jag vet inte, jag tror det... Har inte Justin det eller?
-Jo du förstår det är det som är problemet... Justin sitter liksom i fängelse....
-Vad har han gjort nu då?!
-Han har slagit ner Jasmine...
-AWESOME! Ojdå.. det var inte bra...
-Jag vet, och Pattie liksom vägrar betala ut honom för hon tycker han ska lära sig av sina misstag och blablabla.
-Jaha.. okej, ehm.. Men jag ska kolla om jag har hans nummer, annars så lär väl Pattie betala ut honom någon gång...
-Jaa.. men jag står inte ut! Jag vill ha han här nu!
-Jag förstår de. Men du, jag börjar min lektion nu, jag kollar om jag har hans nummer och i såna fall skickar jag det till dig, hur som helst kommer jag till dig efter skolan.
-Okej, bra tack.
-Gud va bra att då mår bättre! Jag har varit så orolig.
-Aww, men nu måste du gå på din lektion, hejdå!
-Hejdå.
Jag la på och väntade på Ushers nummer. Efter ett tag pep min mobil, jag ryckte till och skyndade mig att öppna medelandet.
*Jag har tyvärr inte hans nummer, men jag skulle kunna betala ut han annars* stod det.
*Aw, men man måste väl vara över 18 för att kunna göra det* Svarade jag sen osäkert.
Justins perspektiv
Jag blev bara mer och mer rastlös och tillsist stod jag inte ut. Jag ropade på vakten och han kom fram till min cell.
-Finns det telefon någonstans som man kan låna.
-Jo, varje intern kan andvända telefonen en kvart per dag.
-Okej, jag måste ringa min.. eh pappa.
-Visst. Svarade han och låste upp.
Han visade mig till telefonen och jag ansträngde mig hårt för att komma ihåg Ushers nummer. Jag hade bestämt mig för att ringa Usher och be han betala ut mig.
-Tjena Usher.
-Hej bro.
-Nu är det så här.. Jag liksom sitter i häktet och mamma vägrar betala ut mig.
-Vad fan har du gjort nu?!
-Lugn det är inte så allvarligt.. försökte jag.
-Inte? Nejdå du sitter bara i fängelse.
-Men jag har bara råkat vara lite dum mot Jasmine Villegas.
-Dum nog för att hamna i fängelse.
-Ja.. men hon förkänade det.
-Varför? Vad har hon gjort mot dig?
-Kört på Alize...
Efter en stunds tystnad ubrast han
-Va?! Var det hon?!
-Ja..
-Men vad gjorde du med henne då?
-Jag slog henne lite..
-JUSTIN!
-JAG VET! Men snälla, alla har redan skällt på mig! Kan du inte bara komma och betala ut mig? Snälla.
-Fine, jag kommer snart då.
-TACK! Du räddade mitt liv.
-Man kan alltid ångra sig, jag måste snacka med Pattie först.
-Nej! Snälla gör inte det, hon kommer bara övertala dig att inte göta det!
-Okejdå, men du behöver ju inte skryta för Pattie att det var jag som betalade ut dig, okej?
-Hah är du rädd för henne eller?
-Hon kan vara lite skrämmande ibland, har du inte märkt det? skrattade han.
-Haha jodu, tro mig, hon är läskig.
-Ja men jag kommer väl nu då.
-Tacktacktack!
Jag la glatt på och vakten log mot mig.
-Har det löst sig nu eller?
-Jo en komp.. min pappa ska betala ut mig.
-Okej. Nu måste du tillbaka. Kom här.
-Ååh, snälla kan jag inte bara få springa runt lite ett tag först.
-Hahah, tro inte att du kan få som du vill bara för att du är Justin Bieber.
-Ne jag vet, jag vet verkligen det, men jag vill bara springa av mig lite.
-Nej tyvärr. Du får springa i cellen.
-Men jaha...
Jag följde surt efter och han låste in mig.
Stackars lilla Justin är rastlös ;)
KOMMENTERA!!!!
Kommentarer
Trackback