Never say never - kapitel 38
Lucas var just på väg ut ur rummet men jag ropade på honom.
-Vänta, kunde jag sätta mig i stolen?
-Jo, om du hjälper till lite här.
-Jag? frågade Caitlin osäkert.
-Ja precis.
-Vad ska jag göra då? fnissade hon ännu osäkrare.
-Bara låt henne stötta sig lite på dig.
-Okej.
Dom hjälpte mig till stolen och det kändes som hela min kropp skulle rasa, men jag bet ihop.
Alizes perspektiv
-Hur går det? frågade han sedan när jag satt mig ner.
-Bra. Stönade jag fram.
-Nej det går inte bra.. sa han och satte sig på en stol framför mig, Caitlin ställde sig bakom honom.
-Det gör bara lite ont.
-Vars?
-Mest i revbenen..
-Okej, jag tror det är bäst att vi tar tillbaka dig till sängen igen. Sa han och dom hjälpte mig tillbaka. Det började göra mindre ont och jag slappnade av.
Lucas lämnade tyst rummet och jag och Caitlin blev ensamma.
Justins perspektiv
Vi satt tysta ett tag i bilen men sen blev jag tvungen att fråga honom en sak.
-Ska du inte skälla ut mig?...
Han log mot mig och skakade på huvudet.
-Varför?
-Okej, säg inte till någon att jag sagt det här men.. Jag är nästan stolt över dig. Visst man ska absolut inte slå någon, speciellt inte tjejer. Men med tanke på vad hon gjort mot Alize, så förkänar hon det. Och det visar att du bryr dig väldigt mycket om Alize, och jag älskar sånt, jag älskar ung kärlek! Haha, men du får inte glömma att jag tycker det är fel också.
-Wow, får jag andvända det där mot mamma nästa gång hon skäller ut mig?
-Nja.. då är det inte bara du som får skäll.
-Crap...
Vi skrattade lite och jag kunde inte sluta le. Man kan verkligen lita på Usher!
Mina tankar vandrade iväg och jag började fundera på det han sagt tidigare om autograferna och det. Tänk om mina fans börjar glömma bort det. Mina fina belibers eller vad dom nu kallar sig för... Jag lånade Ushers mobil och gick in på twitter. Jag skrev *please don't forget me* och följde några fans. Usher kollade förvånat på mig.
-Vad var det där för tweet? Vem ska inte glömma dig?
-Mina fans...
-Är du typ knasig eller?! Tror du dina fans skulle glömma bort dig?! Du har dom absolut trognaste fansen i världen och du tror att dom ska glömma bort dig. Geez.
-Men man vet aldrig.
-Jag lovar, dom kommer inte det!
-Tänk om...
-Neeej!
-Nehe...
Jag kollade ut genom fönstret och såg att vi var utanför sjukhuset.
-Hur visste du att jag ville hit? frågade jag förvånat.
-Dude.. kan känner dig alldelens för bra.
-Haha.
Väääldigt kort men ni kan ju alltid kommentera ändå ;D
-Vänta, kunde jag sätta mig i stolen?
-Jo, om du hjälper till lite här.
-Jag? frågade Caitlin osäkert.
-Ja precis.
-Vad ska jag göra då? fnissade hon ännu osäkrare.
-Bara låt henne stötta sig lite på dig.
-Okej.
Dom hjälpte mig till stolen och det kändes som hela min kropp skulle rasa, men jag bet ihop.
Alizes perspektiv
-Hur går det? frågade han sedan när jag satt mig ner.
-Bra. Stönade jag fram.
-Nej det går inte bra.. sa han och satte sig på en stol framför mig, Caitlin ställde sig bakom honom.
-Det gör bara lite ont.
-Vars?
-Mest i revbenen..
-Okej, jag tror det är bäst att vi tar tillbaka dig till sängen igen. Sa han och dom hjälpte mig tillbaka. Det började göra mindre ont och jag slappnade av.
Lucas lämnade tyst rummet och jag och Caitlin blev ensamma.
Justins perspektiv
Vi satt tysta ett tag i bilen men sen blev jag tvungen att fråga honom en sak.
-Ska du inte skälla ut mig?...
Han log mot mig och skakade på huvudet.
-Varför?
-Okej, säg inte till någon att jag sagt det här men.. Jag är nästan stolt över dig. Visst man ska absolut inte slå någon, speciellt inte tjejer. Men med tanke på vad hon gjort mot Alize, så förkänar hon det. Och det visar att du bryr dig väldigt mycket om Alize, och jag älskar sånt, jag älskar ung kärlek! Haha, men du får inte glömma att jag tycker det är fel också.
-Wow, får jag andvända det där mot mamma nästa gång hon skäller ut mig?
-Nja.. då är det inte bara du som får skäll.
-Crap...
Vi skrattade lite och jag kunde inte sluta le. Man kan verkligen lita på Usher!
Mina tankar vandrade iväg och jag började fundera på det han sagt tidigare om autograferna och det. Tänk om mina fans börjar glömma bort det. Mina fina belibers eller vad dom nu kallar sig för... Jag lånade Ushers mobil och gick in på twitter. Jag skrev *please don't forget me* och följde några fans. Usher kollade förvånat på mig.
-Vad var det där för tweet? Vem ska inte glömma dig?
-Mina fans...
-Är du typ knasig eller?! Tror du dina fans skulle glömma bort dig?! Du har dom absolut trognaste fansen i världen och du tror att dom ska glömma bort dig. Geez.
-Men man vet aldrig.
-Jag lovar, dom kommer inte det!
-Tänk om...
-Neeej!
-Nehe...
Jag kollade ut genom fönstret och såg att vi var utanför sjukhuset.
-Hur visste du att jag ville hit? frågade jag förvånat.
-Dude.. kan känner dig alldelens för bra.
-Haha.
Väääldigt kort men ni kan ju alltid kommentera ändå ;D
Kommentarer
Postat av: Louise
Bra
Postat av: lovee
meeeerrr!!! :D
Postat av: IdaJennySofia
mmmmmer :D
Postat av: IdaJennySofia
mmmmeeeeeerrrr :D:D:D
Postat av: IdaJennySofia
mmmeeeeeerr :D
Postat av: IdaJennySofia
meeeeer :D
Postat av: IdaJennySofia
AWESOME :D
Postat av: IdaJennySofia
skitbra :D
Postat av: IdaJennySofia
dålig :D
Postat av: IdaJennySofia
asså meeer :D
Trackback