♥

-Jag borde nog åka hem nu, antar att du måste vila Alize?
-Ja.. det borde jag nog egentligen göra.
-Justin se till att hon gör det, i värsta fall får du väll ta hjälp av Usher. Flinade hon.
-Ajaj kapten! sa han och försökte se allvarlig ut.
Jag kunde inte låta bli att skratta. Tillslut skrattade vi alla fyra.
-Krya på dig nu Alize! Kommer förbi efter skolan imorgon, okej? sa hon och kramade mig.
-Jag ska göra mitt bästa.
Hon kramade Usher och Justin och sen gick hon ut.

---

Justins perspektiv

Just då Caitlin gått så ringde Ushers telefon.
-Ursäkta måste ta det här. Sa han och gick ut.
Jag och Alize tittade bara lyckligt på varandra, tänk om hon inte överlevt. Jag skulle aldrig förlåta mig själv, om vi inte hade gått mitt på vägen skulle det aldrig hänt.
-Jag måste tyvär åka, Tameka -min fru- var tvungen att åka och jobba och vi har ingen barnvakt.
-Okej, hälsa! Svarade jag.
-Tror du att du klarar dig själv?
-Jarå, de går nog bra.
-Annars är det bara att du ringer Kenny.
-Jaja, jag är 17, jag kan sköta mig själv. Flinade jag.
-Hejdå Alize. Sa han och kramade henne.
Trots att det är typ första gången dom träffats. Men Usher är sån, han kramar allt levande. Haha.

-Jaha. Sa Alize efter en stunds tystnad.
-Jag ska gå och fråga om rummet nu, vill du ha något?
-Nej tack det är bra.
-Säker?
Hon nickade och jag kysste henne på kinden och gick ut.

Jag tog hissen ner till bottenvåningen och gick fram till reseptionen. Jag försökte dölja mitt huvud så mycket som möjligt. Men det verkade ändå som vissa kände igen mig. Tanten i reseptionen var alldelens för gammal för att ens hört talas om mitt namn så det var inget jag oroade mig över.

Jag harklade och hon tittade upp på mig sen utbrast hon
-Nemen, är det inte Justin Beaver!
CRAP! Åldern spelar visst ingen roll...
-Bieber.. skulle uppskatta om du inte berättade det för någon, okej?
-Visstvisst, ville du något?
-Jo.. min flickvän ligger i rum 148 och jag undrar om det finns något rum ledigt bredvid som jag kan få bo i.
-Tyvärr brukar vi inte göra så här, men eftersom du är Justin Beaver så borde det väl gå bra.
-Nejnej, jag vill inte att jag ska få något bara för att jag är Justin BIEBER. efternamnet sa jag extra tydligt.
-Nehe men du ville väl ha ett rum?
-Joo... men annars kan jag bara ta typ en madrass och sova i samma rum?
-Vi fixar en säng åt dig.

-Chris! ropade hon och en man i 40 års åldern kom gående mot oss.
-Ja?
-Skulle du kunna hjälpa Mr. Bieber att fixa en säng till rum 148?
-Självklart, kom med här.
Jag följde efter honom och vi tog hissen upp till hennes våning.

-Ska du stanna hos någon släktning här eller?
-Det är min flickvän.
-Okej, du ska veta att vi inte brukar låta bekanta övernatta här.
-Nej jag vet, de är verkligen snällt.
-Jaja, inga problem.

-Gå in till henne, visst var det rum 148? frågade han.
-Japp.
-Okej, då kommer jag med en säng snart.
-Tacktack.

Alizes perspektiv

Justin kom in i mitt rum och såg väldigt ledsen ut.
-Vad har hänt?! frågade jag oroligt.
-Jag fick inte stanna...
-Men va?! varför inte?! vadå varför övertalade du dom inte?!
-Jag försökte, men det gick inte... gjorde i alla fall mitt bästa.
-Jaha.. sa jag besviket.

Men då började han flina och jag förstod att han lurat mig.
-Du fick ju visst!
-Haha förlåt men jag ville verkligen se din reaktion!
-Åååh Justin! Men vilket rum fick du då?
-Ne dom ska fixa en säng hit så vi får sova i samma rum.
-Okej, awesome!

Då kom Chris in med sängen och han ställde den bredvis min säng.
-Sådärja, hur är det med dig då? Vill du ha mer smärtstillande?
-Nej det är lugnt.
-Okejokej, säg till om du ändrar dig.
-Jajamen. Log jag och han gick ut.

-Jag borde nog åka hem och hämta grejer. Sa han.
-Gör det du. Lycka till, hoppas Pattie inte dödar dig. Isåfall vill jag att du ska veta att jag älskar dig.
-Ha-ha skit skoj...
-Det komemr säkert gå bra.
-Man kan ju alltid hoppas.

-Fuck- mena skit... har varken bil eller telefon med mig. sa han surt.
-Haha, låna min och ring Kenny.
-Tack.

Han ringde Kenny och han kom och hämtade honom efter 5 minuter.

-Jaha, lycka till då. Flinade jag.
-Jag har ju Kenny. Flinade han tillbaka och slog till honom på armen.
-Tur det. Fnissade jag och dom gick ut.

Justins perspektiv

Kenny körde mig hem och jag tackade för att han alltid hjälper mig.
-Har du tänkt på att inte en enda paparazzi följt efter dig..
-Ja jag vet, det är ganska skumt.

Just som jag sa det hörde jag ytterdörren smällas igen och mamma klampade ner för trappen.
-Ojoj, tror jag åker nu. Sa Kenny ängsligt.
-Men?!

Jaha, då får jag möta döden ensam då...

---

Kommentera! från OLIKA ip adresser ;)