Never say never - kapitel 89
Jag gick på toa först och sedan tvättade jag bort sminket och borstade tänderna. Just då jag höll på somna kom pappa in i mitt rum.
-Godnatt gumman. viskade han och kysste mig i pannan.
-Godnatt, älskar dig.
-Älskar dig med.
Han stängde dörren och jag somnade snabbt efter det.
När jag vaknade av alarmet kände jag mig mer plågad än vanligt och jag stannade kvar i sängen. Jag insåg att jag var sjuk. Great. Men eftersom det snart är sommarlov och sista tiden att fixa betygen så tvingade jag mig upp ur sängen. Det första jag gjorde var att ta två alvedoner. Jag tog sedan en dusch och gjorde mig klar för skolan. Jag höll på missa bussen men som tur var hann jag med. Jag satte mig bredvid Chaz.
-Tja Alize!
-Hej. sa jag så glatt jag kunde.
-Hur är läget?
-Jadu.. sådär. Jag är sjuk.
-Men Alize vafan gör du i skolan då?
-Jag är inte i skolan. flinade jag fast jag fattade vad han menade.
-Men ååh! suckade han.
-Hahaha men jag har tagit värktablett så de blir nog bättre.
-Jävla knarkare...
Jag skrattade och slog till honom.
-Har Justin sagt till dig att han ska på turné snart?
-Ja om typ 3 veckor.
-Just efter skolavslutningen?! Jag trodde det var längre kvar...
-Tyvärr, när berättade han det för dig?
-Igår.
-Jaha.. men det har han vetat länge ju.
-Okej, varför har han inte sagt det tidigare?..
-Men han kanske inte ville berätta så tidigt för han inte vill att du ska tänka på det.
-Jaa, jag antar att det är så.
-Säkert. log han.
-Jag kommer sakna han jätte mycket.. mumlade jag.
-Jag vet, de var sjukt tungt förra gången han var borta så jag ser inte direkt fram emot det.
-Men han älskar ju det så vi får leva med det.
-Joo jag vet.
-Har han förändrats mycket sens han blev känd?
-Ne inte alls, eller inte vad jag har märkt, det är klart han har ju vuxit upp men inte typ blivit ''divigare'' eller så.
-Så bra då. log jag.
Bussen stannade och vi var framme vid skolan. Jag och Chaz mötte Beadles på parkeringen och vi följdes in.
-Justin har släppt bomben. sa Chaz och tittade menande på Christian och Caitlin.
-Ojdå.. det tog ett tag. mumlade Chris.
-Hur känns det? frågade Caitlin.
-Jag vet inte riktigt.. Men en sak vet jag, vi ska klara det!
-Så ska det låta. utbrast Chris. Give me five! flinade han och höll upp handen. Jag give me fiveade han och vi gick fram till skåpen.
Trots att jag var sjuk så klarade jag av skoldagen ändå. När jag kom hem slängde jag mig på soffan med datorn. Mitt huvud värkte och jag kallsvettades. Egentligen ville jag bara sova men jag kände mig tvungen att prata med Alison och Kate. Jag kände på mig att jag kommer behöva dom sjukt mycket nu när Justin åker iväg. Men jag började med att logga in på Twitter. Där såg jag att Justin hade skrivit massor om den kommande turnén och hur mycket han älskade fansen och att han skulle sakna sin familj och sina vänner osv. Sedan loggade jag in på msn och tur nog så var Kate inne.
''Hej!'' skrev jag.
''Heeej!''
''Jag saknar dig jätte mycke!''
''Vi saknar dig med!''
''Vi? är Alison också där?''
''Jajamen. Kan inte du komma och hälsa på snart?!''
''Hej Alison! Jag hade faktiskt hoppats på att ni kunde komma och hälsa på i sommar''
''Det gör vi gärna, hoppas bara vi kan!''
''Ni måste, för jag kommer inte klara mig utan er i sommar!''
''Haha än så länge har du ju klarat dig väldigt bra''
''Ja, men nu åker Justin på turné och då kommer jag dö ;(''
''Åh förlåt vi hade glömt att våran bästa vän är tillsammans med världens kändaste tonåring ;D''
''Hahah''
''Nej, ärligt talat, vi har stalkat er överallt, läst varenda artikel och sett varenda bild eftersom vi inte pratat så ofta.. och vi ville liksom veta hur det var med dig''
''Hah, läskigt. Aww.. förlåt. Jag har typ knappt pratat med pappa sens vi kommit hit.''
''Hoppas du inte förändras för mycket bara''
''Nejdå, jag lovar''
''Kan vi inte webba?''
''Jo gärna!''
Jag accepterade och det var så skönt att se dom igen.
-Fyfan vad jag har saknar er! utbrast jag.
-Ja samma här! sa dom i mun på varandra.
-Ni måste snacka med era föräldrar om ni kan komma hit på sommarlovet!
-Ja, dom måste ju säga ja! Hoppas det inte är för dyrt bara...
-Äsch, jag kan betala lite.
-Hahah annars kan väl Justin betala. flinade Alison.
-Hahhaha det gör han säkert, men det skulle jag aldrig kunna tänka mig att fråga han.
-Haha, vet du hur mycket han tjänade förra året?!
-Nej, varför skulle jag veta det? Haha.
-För du är tillsammans med han?! Duuh?
-Hahah, jag bryr mig inte om hans pengar.
-Du är weird...
-Haha men hur mycket tjänade han då?
-53 miljoner dollar!!
-Då är jag tillsammans med en miljonär. flinade jag.
-Hahah skummis.
Vi snackade i säkert två timmar om allt möjligt. Men tillsist mådde jag alldelens för dåligt för att hålla ögonen öppna. Vi sa hejdå till varandra och lovade att vi skulle prata så fort som möjligt igen. Jag stängde av datorn och la den på bordet sedan drog jag en filt över mig. Jag somnade kort därefter och vaknade av att pappa skakade mig.
-Gumman det är mat nu.
-Jag är inte hungrig. mumlade jag.
-Du måste äta.
-Men jag är sjuk.
-Jag ser det, men du måste äta ändå.
-Varför?!
-Du kanske blir frisk då.
-Knappast.
-Never say never! eller vad det nu är Justin säger hela tiden.
-Haha pappa. fnissade jag plågat och slog till han på armen.
-Kom nu!
-Jaja. muttrade jag och satte mig upp alldelens för fort. Huvudet snurrade och jag la mig genast ner igen.
-Ingen bra idé. mumlade jag för mig själv. Jag försökte igen men reste mig saktare den här gången. Det gick bättre och jag släpade mig in till köket. En timma senare låg jag i min säng i pyjamas. Jag drack te för att minska halsontet och tittade på MTV. Plötsligt knackade det på min dörr och jag samlade kraft för att ropa kom in. Dörren öppnades och Justin kikade in.
-Hej shawty, hur mår du?
-Bajs. muttrade jag.
-Haha aww. Du kanske hade mått bättre om du inte åkte till skolan idag.
-Kanske det..
-Du vet att jag har rätt. flinade han och la sig ner bredvid mig på sängen.
-Jag hatar när du har rätt.
Haha jag vet inte om jag skrivit tidigare vad hennes vänner från phoenix heter men jag har glömt bort det så därför hittade jag ba på nå nya namn ;) tänkte bara om det finns några som har superminne och kommer ihåg vad dom hette och så får ni inte ihop det, men Alison och Kate är i alla fall hennes gamla vänner från phoenix ;) Tio kommentarer för nästa kapitel! :D
-Godnatt gumman. viskade han och kysste mig i pannan.
-Godnatt, älskar dig.
-Älskar dig med.
Han stängde dörren och jag somnade snabbt efter det.
När jag vaknade av alarmet kände jag mig mer plågad än vanligt och jag stannade kvar i sängen. Jag insåg att jag var sjuk. Great. Men eftersom det snart är sommarlov och sista tiden att fixa betygen så tvingade jag mig upp ur sängen. Det första jag gjorde var att ta två alvedoner. Jag tog sedan en dusch och gjorde mig klar för skolan. Jag höll på missa bussen men som tur var hann jag med. Jag satte mig bredvid Chaz.
-Tja Alize!
-Hej. sa jag så glatt jag kunde.
-Hur är läget?
-Jadu.. sådär. Jag är sjuk.
-Men Alize vafan gör du i skolan då?
-Jag är inte i skolan. flinade jag fast jag fattade vad han menade.
-Men ååh! suckade han.
-Hahaha men jag har tagit värktablett så de blir nog bättre.
-Jävla knarkare...
Jag skrattade och slog till honom.
-Har Justin sagt till dig att han ska på turné snart?
-Ja om typ 3 veckor.
-Just efter skolavslutningen?! Jag trodde det var längre kvar...
-Tyvärr, när berättade han det för dig?
-Igår.
-Jaha.. men det har han vetat länge ju.
-Okej, varför har han inte sagt det tidigare?..
-Men han kanske inte ville berätta så tidigt för han inte vill att du ska tänka på det.
-Jaa, jag antar att det är så.
-Säkert. log han.
-Jag kommer sakna han jätte mycket.. mumlade jag.
-Jag vet, de var sjukt tungt förra gången han var borta så jag ser inte direkt fram emot det.
-Men han älskar ju det så vi får leva med det.
-Joo jag vet.
-Har han förändrats mycket sens han blev känd?
-Ne inte alls, eller inte vad jag har märkt, det är klart han har ju vuxit upp men inte typ blivit ''divigare'' eller så.
-Så bra då. log jag.
Bussen stannade och vi var framme vid skolan. Jag och Chaz mötte Beadles på parkeringen och vi följdes in.
-Justin har släppt bomben. sa Chaz och tittade menande på Christian och Caitlin.
-Ojdå.. det tog ett tag. mumlade Chris.
-Hur känns det? frågade Caitlin.
-Jag vet inte riktigt.. Men en sak vet jag, vi ska klara det!
-Så ska det låta. utbrast Chris. Give me five! flinade han och höll upp handen. Jag give me fiveade han och vi gick fram till skåpen.
Trots att jag var sjuk så klarade jag av skoldagen ändå. När jag kom hem slängde jag mig på soffan med datorn. Mitt huvud värkte och jag kallsvettades. Egentligen ville jag bara sova men jag kände mig tvungen att prata med Alison och Kate. Jag kände på mig att jag kommer behöva dom sjukt mycket nu när Justin åker iväg. Men jag började med att logga in på Twitter. Där såg jag att Justin hade skrivit massor om den kommande turnén och hur mycket han älskade fansen och att han skulle sakna sin familj och sina vänner osv. Sedan loggade jag in på msn och tur nog så var Kate inne.
''Hej!'' skrev jag.
''Heeej!''
''Jag saknar dig jätte mycke!''
''Vi saknar dig med!''
''Vi? är Alison också där?''
''Jajamen. Kan inte du komma och hälsa på snart?!''
''Hej Alison! Jag hade faktiskt hoppats på att ni kunde komma och hälsa på i sommar''
''Det gör vi gärna, hoppas bara vi kan!''
''Ni måste, för jag kommer inte klara mig utan er i sommar!''
''Haha än så länge har du ju klarat dig väldigt bra''
''Ja, men nu åker Justin på turné och då kommer jag dö ;(''
''Åh förlåt vi hade glömt att våran bästa vän är tillsammans med världens kändaste tonåring ;D''
''Hahah''
''Nej, ärligt talat, vi har stalkat er överallt, läst varenda artikel och sett varenda bild eftersom vi inte pratat så ofta.. och vi ville liksom veta hur det var med dig''
''Hah, läskigt. Aww.. förlåt. Jag har typ knappt pratat med pappa sens vi kommit hit.''
''Hoppas du inte förändras för mycket bara''
''Nejdå, jag lovar''
''Kan vi inte webba?''
''Jo gärna!''
Jag accepterade och det var så skönt att se dom igen.
-Fyfan vad jag har saknar er! utbrast jag.
-Ja samma här! sa dom i mun på varandra.
-Ni måste snacka med era föräldrar om ni kan komma hit på sommarlovet!
-Ja, dom måste ju säga ja! Hoppas det inte är för dyrt bara...
-Äsch, jag kan betala lite.
-Hahah annars kan väl Justin betala. flinade Alison.
-Hahhaha det gör han säkert, men det skulle jag aldrig kunna tänka mig att fråga han.
-Haha, vet du hur mycket han tjänade förra året?!
-Nej, varför skulle jag veta det? Haha.
-För du är tillsammans med han?! Duuh?
-Hahah, jag bryr mig inte om hans pengar.
-Du är weird...
-Haha men hur mycket tjänade han då?
-53 miljoner dollar!!
-Då är jag tillsammans med en miljonär. flinade jag.
-Hahah skummis.
Vi snackade i säkert två timmar om allt möjligt. Men tillsist mådde jag alldelens för dåligt för att hålla ögonen öppna. Vi sa hejdå till varandra och lovade att vi skulle prata så fort som möjligt igen. Jag stängde av datorn och la den på bordet sedan drog jag en filt över mig. Jag somnade kort därefter och vaknade av att pappa skakade mig.
-Gumman det är mat nu.
-Jag är inte hungrig. mumlade jag.
-Du måste äta.
-Men jag är sjuk.
-Jag ser det, men du måste äta ändå.
-Varför?!
-Du kanske blir frisk då.
-Knappast.
-Never say never! eller vad det nu är Justin säger hela tiden.
-Haha pappa. fnissade jag plågat och slog till han på armen.
-Kom nu!
-Jaja. muttrade jag och satte mig upp alldelens för fort. Huvudet snurrade och jag la mig genast ner igen.
-Ingen bra idé. mumlade jag för mig själv. Jag försökte igen men reste mig saktare den här gången. Det gick bättre och jag släpade mig in till köket. En timma senare låg jag i min säng i pyjamas. Jag drack te för att minska halsontet och tittade på MTV. Plötsligt knackade det på min dörr och jag samlade kraft för att ropa kom in. Dörren öppnades och Justin kikade in.
-Hej shawty, hur mår du?
-Bajs. muttrade jag.
-Haha aww. Du kanske hade mått bättre om du inte åkte till skolan idag.
-Kanske det..
-Du vet att jag har rätt. flinade han och la sig ner bredvid mig på sängen.
-Jag hatar när du har rätt.
Haha jag vet inte om jag skrivit tidigare vad hennes vänner från phoenix heter men jag har glömt bort det så därför hittade jag ba på nå nya namn ;) tänkte bara om det finns några som har superminne och kommer ihåg vad dom hette och så får ni inte ihop det, men Alison och Kate är i alla fall hennes gamla vänner från phoenix ;) Tio kommentarer för nästa kapitel! :D
Kommentarer
Postat av: sara
Skitbra!
Merr!!!!!!!
Postat av: Ida - Usa 12/13
mmeeeeeerrrr :D:D:
Postat av: Melina
Grymt (:
Postat av: Anonym
jättebra, meeer!
Postat av: HalloKitty
Mermermer, jag är juh beroende ;)
Postat av: HIhi
Jag tkr du borde bli författare!
Postat av: TheBeliber
Jag tycker inte om denna delen, jag älskar den!
Postat av: Åäö
Längtar till nästa del!
Postat av: Allie
Stackars Alize!
Postat av: Vattenflaskan
Jag brukar läsa Never Say Never ibland eller alltid. Jag tröttnar aldrig!
Postat av: Mizz Z
Mer? Tack :) Påtår? Ja, tack :)Lite till, JA JÄTTEGÄRNA :D
Postat av: Anonym
asbra :)
Trackback