länkar
Här är tips på en novell jag tycker ni ska ta och läsa! :)
http://bieberstories.blogg.se/
Och sen ska ni ta och titta in på den här bloggen! ;)
http://josefinerosto.blogg.se/
http://bieberstories.blogg.se/
Och sen ska ni ta och titta in på den här bloggen! ;)
http://josefinerosto.blogg.se/Never say never - kapitel 10
Jag gick in till Alize, hon låg där med bandage runt huvudet.
-Hej Alize. Asså förlåt, jag tänkte skoja..
-Jag vet, det var bara en olyckhändelse, det gör inget, suckade hon.
Alizes perspektiv
Jag låg i sjukhussängen och Justin bad om ursäkt minst tusen gånger. Jag försökte förklara för honom att det var lugnt men han lyssnade inte. Som tur var så ringde hans mobil och han gick iväg och svarde. Jag blundade och mitt huvud dunkade så fruktansvärt mycket. Justin kom tillbaka och satte sig på sängen igen.
-Det var Caitlin som ringde, dom kommer hit. Visst är det okej?
-Självklart.
-Bra, asså jag är verkligen ledsen, förlåt.
-Justin det räcker nu, jag säger ju att det inte gör något, snälla om du säger förlåt en gång till blir jag galen!
-Förlåt....
Jag suckade och slog till honom på armen. Han log mot mig och lovade att han skulle gottgöra mig.
-Kan du gå och fråga någon sjuksköterska hur länge jag måste stanna här?
Han nickade och gick ut. Jag suckade och försökte ignorera smärtan i huvudet.
Jag hörde hur någon harklade sig i döröppningen och när jag öppnade ögonen stod Chaz, Ryan, Christian och Caitlin där.
-Ååååh tack gode gud, utbrast Caitlin och sprang fram och kramade mig.
Chaz, Ryan och Chris kom också fram och kramade mig. Jag tackade dom för att dom räddat mitt liv och Christian började förklara hur ballt det var när vattnet blev helt rött. Caitlin slog till Chris i bakhuvudet precis som hon gjort första dagen jag träffade dom. Så han skyndade sig att försvara sig genom att berätta hur obehagligt det var också. Jag kunde inte låta bli att skratta åt hur rolig han är.
Efter ett tag kom Justin in med en sköterska efter sig. Hon tog några prover och frågade hur jag mådde. Jag ljög och sa att de bara gjorde lite ont i huvudet, och eftersom proverna såg bra ut så tyckte hon att jag kunde få åka hem. Men om jag skulle få mer ont i huvudet skulle jag åka tillbaka på en gång. Sen skulle jag komma tillbaka efter en vecka för att ta bort stygnen i bakhuvudet.
Jag reste mig försiktig upp ur sängen och trots att jag tog det försiktigt höll jag på ramla omkull, Justin tog tag i min arm och hjälpte mig sen ut till bilen. Vi sa hejdå till dom andra och sen satte jag mig i framsätet. På väg hem kom jag på att pappa inte hade någon aning om vars jag var, och klockan var 8 på kvällen. Jag suckade och Justin kollade ängsligt på mig.
-Har du jätte ont? frågade han oroligt.
-Nej, det är inte det. Pappa kommer vara galen när jag kommer hem...
-Han vet inte vars du varit?
-Ne... och jag tror inte att de blir bättre av att jag kommer hem med bandage på huvudet, suckade jag.
-Men det är ju bara att förklara vad som hänt.
-Jag tvivlar på att han kommer låta mig förklara....
-Ta det bara lugnt, de går säkert bra. Han log mot mig och jag log tillbaka.
Några minuter senare stannade han utanför mitt hus. Jag sa hejdå och han bad om ursäkt än en gång. Jag sa åt han att sluta tänka på det och han lovade att försöka. Jag öppnade dörren och var just på väg ut när jag kände hur de högg till i huvudet. Jag stönade till och lutade mig bak i bilsätet.
-Shit Alize! Ska jag hjälpa dig in?
-Nej, var de ända jag fick fram. Han öppnade sin dörr och gick runt till min sida, han tog tag under min arm och hjälpte mig upp på bron. Han bad såklart om förlåt en gång till och nu orkade jag inte ens bry mig om att svara. Jag kramade om honom och tackade för hjälpen och sen föreslog jag att vi kunde göra om det någon gång. Han nickade och kollade oroligt på mig.
-Justin, jag kommer inte dö! Jag lovar! Sluta oroa dig och åk hem nu istället, jag klarar mig. Han kramade mig igen och gick tillbaka till sin Range Rover. När han svängde runt hörnet och jag inte kunde se bilen längre gick jag in i hallen.
-Alize vars fan har du varit?! Och vad har hänt med ditt huvud?! Vars är din mobil?! Jag har försökt ringa dig i flera timmar! ALIZE?!
Jag suckade och berättade vad som hänt. Pappa blev helt galen när jag berättade att jag slagit huvudet i poolkanten och åkt till sjukhuset utan att ringa honom. Jag kände hur jag började skaka och pappa hjälpe mig upp till mitt rum. Vi skulle prata mer i morgon för jag var för trött för att prata nu. Jag kröp ner under täcket och somnade på en gång.
Justins perspektiv
När jag kom hem stog mamma i köket och väntade på mig.
-Justin vars har du varit?! Och varför är din mobil avstängd?
Jag bad henne att vänta och sprang sedan ut till poolen. Tack och lov! Dom hade klarat av att städa upp allt blod och mamma borde därför inte ha någon aning om vad som hänt. Jag pustade ut och gick inte till mamma igen.
-Jag har varit ute med några kompisar och min mobil tog slut på batteri... Jag mådde verkligen inte bra av att ljuga för mamma men för en gångs skull tror jag att det är det bästa.
-Okej... jag såg att hon inte litade på mig helt men hon verkade inte bry sig mer om det just nu.
-Vad vill du äta? frågade hon sedan.
-Pizza? Snälla... Det var så länge sedan.
-Justin... vi åt pizza igår.
-Snääääälla.
-Vad vill du ha för pizza då? suckade hon och gick bort till telefonen.
-Ta bara någon god...Jag kommer snart.
Jag sprang upp för trappen, gick in på mitt rum och ringde Chaz.
-Yo bro, svarade han.
-Hej! Tack för att ni städade upp allt blod....
-Det är lugnt.
-Schysst, men du, jag måste gå nu, vi hörs!
-Hejdå.
Jag gick ner till köket och hjälpte mamma att duka, sen knackade det på dörren och jag gick och hämtade pizzan. Vi satte oss ner och åt sen gick jag upp på mitt rum och startade datorn. Jag loggade in på twitter och facebook och sen gick jag och la mig, helt slut efter allt som hänt.
KOMMENTERA!
-Hej Alize. Asså förlåt, jag tänkte skoja..
-Jag vet, det var bara en olyckhändelse, det gör inget, suckade hon.
Alizes perspektiv
Jag låg i sjukhussängen och Justin bad om ursäkt minst tusen gånger. Jag försökte förklara för honom att det var lugnt men han lyssnade inte. Som tur var så ringde hans mobil och han gick iväg och svarde. Jag blundade och mitt huvud dunkade så fruktansvärt mycket. Justin kom tillbaka och satte sig på sängen igen.
-Det var Caitlin som ringde, dom kommer hit. Visst är det okej?
-Självklart.
-Bra, asså jag är verkligen ledsen, förlåt.
-Justin det räcker nu, jag säger ju att det inte gör något, snälla om du säger förlåt en gång till blir jag galen!
-Förlåt....
Jag suckade och slog till honom på armen. Han log mot mig och lovade att han skulle gottgöra mig.
-Kan du gå och fråga någon sjuksköterska hur länge jag måste stanna här?
Han nickade och gick ut. Jag suckade och försökte ignorera smärtan i huvudet.
Jag hörde hur någon harklade sig i döröppningen och när jag öppnade ögonen stod Chaz, Ryan, Christian och Caitlin där.
-Ååååh tack gode gud, utbrast Caitlin och sprang fram och kramade mig.
Chaz, Ryan och Chris kom också fram och kramade mig. Jag tackade dom för att dom räddat mitt liv och Christian började förklara hur ballt det var när vattnet blev helt rött. Caitlin slog till Chris i bakhuvudet precis som hon gjort första dagen jag träffade dom. Så han skyndade sig att försvara sig genom att berätta hur obehagligt det var också. Jag kunde inte låta bli att skratta åt hur rolig han är.
Efter ett tag kom Justin in med en sköterska efter sig. Hon tog några prover och frågade hur jag mådde. Jag ljög och sa att de bara gjorde lite ont i huvudet, och eftersom proverna såg bra ut så tyckte hon att jag kunde få åka hem. Men om jag skulle få mer ont i huvudet skulle jag åka tillbaka på en gång. Sen skulle jag komma tillbaka efter en vecka för att ta bort stygnen i bakhuvudet.
Jag reste mig försiktig upp ur sängen och trots att jag tog det försiktigt höll jag på ramla omkull, Justin tog tag i min arm och hjälpte mig sen ut till bilen. Vi sa hejdå till dom andra och sen satte jag mig i framsätet. På väg hem kom jag på att pappa inte hade någon aning om vars jag var, och klockan var 8 på kvällen. Jag suckade och Justin kollade ängsligt på mig.
-Har du jätte ont? frågade han oroligt.
-Nej, det är inte det. Pappa kommer vara galen när jag kommer hem...
-Han vet inte vars du varit?
-Ne... och jag tror inte att de blir bättre av att jag kommer hem med bandage på huvudet, suckade jag.
-Men det är ju bara att förklara vad som hänt.
-Jag tvivlar på att han kommer låta mig förklara....
-Ta det bara lugnt, de går säkert bra. Han log mot mig och jag log tillbaka.
Några minuter senare stannade han utanför mitt hus. Jag sa hejdå och han bad om ursäkt än en gång. Jag sa åt han att sluta tänka på det och han lovade att försöka. Jag öppnade dörren och var just på väg ut när jag kände hur de högg till i huvudet. Jag stönade till och lutade mig bak i bilsätet.
-Shit Alize! Ska jag hjälpa dig in?
-Nej, var de ända jag fick fram. Han öppnade sin dörr och gick runt till min sida, han tog tag under min arm och hjälpte mig upp på bron. Han bad såklart om förlåt en gång till och nu orkade jag inte ens bry mig om att svara. Jag kramade om honom och tackade för hjälpen och sen föreslog jag att vi kunde göra om det någon gång. Han nickade och kollade oroligt på mig.
-Justin, jag kommer inte dö! Jag lovar! Sluta oroa dig och åk hem nu istället, jag klarar mig. Han kramade mig igen och gick tillbaka till sin Range Rover. När han svängde runt hörnet och jag inte kunde se bilen längre gick jag in i hallen.
-Alize vars fan har du varit?! Och vad har hänt med ditt huvud?! Vars är din mobil?! Jag har försökt ringa dig i flera timmar! ALIZE?!
Jag suckade och berättade vad som hänt. Pappa blev helt galen när jag berättade att jag slagit huvudet i poolkanten och åkt till sjukhuset utan att ringa honom. Jag kände hur jag började skaka och pappa hjälpe mig upp till mitt rum. Vi skulle prata mer i morgon för jag var för trött för att prata nu. Jag kröp ner under täcket och somnade på en gång.
Justins perspektiv
När jag kom hem stog mamma i köket och väntade på mig.
-Justin vars har du varit?! Och varför är din mobil avstängd?
Jag bad henne att vänta och sprang sedan ut till poolen. Tack och lov! Dom hade klarat av att städa upp allt blod och mamma borde därför inte ha någon aning om vad som hänt. Jag pustade ut och gick inte till mamma igen.
-Jag har varit ute med några kompisar och min mobil tog slut på batteri... Jag mådde verkligen inte bra av att ljuga för mamma men för en gångs skull tror jag att det är det bästa.
-Okej... jag såg att hon inte litade på mig helt men hon verkade inte bry sig mer om det just nu.
-Vad vill du äta? frågade hon sedan.
-Pizza? Snälla... Det var så länge sedan.
-Justin... vi åt pizza igår.
-Snääääälla.
-Vad vill du ha för pizza då? suckade hon och gick bort till telefonen.
-Ta bara någon god...Jag kommer snart.
Jag sprang upp för trappen, gick in på mitt rum och ringde Chaz.
-Yo bro, svarade han.
-Hej! Tack för att ni städade upp allt blod....
-Det är lugnt.
-Schysst, men du, jag måste gå nu, vi hörs!
-Hejdå.
Jag gick ner till köket och hjälpte mamma att duka, sen knackade det på dörren och jag gick och hämtade pizzan. Vi satte oss ner och åt sen gick jag upp på mitt rum och startade datorn. Jag loggade in på twitter och facebook och sen gick jag och la mig, helt slut efter allt som hänt.
KOMMENTERA!
Never say never - kapitel 9
Trots att dom hade ätit hamburgare för bara någon timma sedan så var dom hungriga, vi tog fram glass och satte oss ner vid poolkanten. Jag insåg att Justin verkligen var en bra kille. Jag förstår inte vad jag haft emot honom innan.
Justins perspektiv
När alla hade ätit upp sin glass, kände jag för att vara lite dum, hehe.
Jag la armen runt Alize.
-Du är så....blöt! Hahaha. Jag puttade ner henne i poolen.
Hon slog i huvudet jätte hårt i poolkanten, och vattnet blev alldels rött, av blod.
Hon låg helt still i vattnet.
-JUSTIN VAD FAN HAR DU GJORT?!?!?!?!?!!? skrek Chaz.
Jag fick inte fram ett ord, allt blev svart, vad har jag gjort?!
Chaz, Ryan och Chris hade hoppat i poolen och lyft upp Alize, Caitlin hade sprungit in i huset och ringt 112.
-Alize, hör du mig? ALIZE!?
Inget svar, hon hade hade puls.
Jag satt bara där och glodde på henne. Vackra Alize. Vad har jag gjort?!
-Justin? Kolla om ambulansen har kommit! JUSTIN! Skrek Chris och slog till mig på armen.
-Ehm, okej..
Jag sprang in i huset och ambulansen hade kommit.
-Den här vägen, hon är här ute! Sa jag till dom.
Dom tog ut båren ur ambulansen och sprang till dom andra.
Jag sprang ut till dom.
När jag kom ut såg jag att hon hade vaknat. Hon tittade på mig. Hon såg jättesvag ut.
-Ju...stin. Viskade hon.
-Är det nån av er som är släkt med hon? frågade en av ambulansmännen.
-Nej, men jag följer med. Sa jag.
-Okej.
Efter några timmar
Jag satt på en bänk i väntrummet. En läkare kom gående mot mig. Hon hälsade på mig och presenterade sig som dr. davis.
-Hej, Alize kommer bli bra igen. Hon fick en hård smäll i huvudet och hon svalde mycket vatten.
-Ååh, thanks god! utbrast jag och sprang fram och kramade om henne.
-Är inte du Justin Bieber?
-Jo det är jag..
-Kan jag få en autograf?
-Haha ja det kan du få.
-Tackar, du kan få gå in till Alize nu.
Jag gick in till Alize, hon låg där med bandage runt huvudet. När hon såg mig log hon.
-Hej Alize. Asså förlåt, jag tänkte skoja..
-Jag vet, det var bara en olyckhändelse, det gör inget, suckade hon.
Haha, ni får kapitel 9, även fast alla kommentarer inte var från olika ip-adresser ;)
Justins perspektiv
När alla hade ätit upp sin glass, kände jag för att vara lite dum, hehe.
Jag la armen runt Alize.
-Du är så....blöt! Hahaha. Jag puttade ner henne i poolen.
Hon slog i huvudet jätte hårt i poolkanten, och vattnet blev alldels rött, av blod.
Hon låg helt still i vattnet.
-JUSTIN VAD FAN HAR DU GJORT?!?!?!?!?!!? skrek Chaz.
Jag fick inte fram ett ord, allt blev svart, vad har jag gjort?!
Chaz, Ryan och Chris hade hoppat i poolen och lyft upp Alize, Caitlin hade sprungit in i huset och ringt 112.
-Alize, hör du mig? ALIZE!?
Inget svar, hon hade hade puls.
Jag satt bara där och glodde på henne. Vackra Alize. Vad har jag gjort?!
-Justin? Kolla om ambulansen har kommit! JUSTIN! Skrek Chris och slog till mig på armen.
-Ehm, okej..
Jag sprang in i huset och ambulansen hade kommit.
-Den här vägen, hon är här ute! Sa jag till dom.
Dom tog ut båren ur ambulansen och sprang till dom andra.
Jag sprang ut till dom.
När jag kom ut såg jag att hon hade vaknat. Hon tittade på mig. Hon såg jättesvag ut.
-Ju...stin. Viskade hon.
-Är det nån av er som är släkt med hon? frågade en av ambulansmännen.
-Nej, men jag följer med. Sa jag.
-Okej.
Efter några timmar
Jag satt på en bänk i väntrummet. En läkare kom gående mot mig. Hon hälsade på mig och presenterade sig som dr. davis.
-Hej, Alize kommer bli bra igen. Hon fick en hård smäll i huvudet och hon svalde mycket vatten.
-Ååh, thanks god! utbrast jag och sprang fram och kramade om henne.
-Är inte du Justin Bieber?
-Jo det är jag..
-Kan jag få en autograf?
-Haha ja det kan du få.
-Tackar, du kan få gå in till Alize nu.
Jag gick in till Alize, hon låg där med bandage runt huvudet. När hon såg mig log hon.
-Hej Alize. Asså förlåt, jag tänkte skoja..
-Jag vet, det var bara en olyckhändelse, det gör inget, suckade hon.
Haha, ni får kapitel 9, även fast alla kommentarer inte var från olika ip-adresser ;)
Never say never - kapitel 8
-Hahhah lägg av, vi har bara en bubbelpol, men den är inte inne i det badrummet, där uppe har vi två till, brevid mitt rum, det finns en bastu där också.
Jag bara stirrade på honom.
-Okeeeej.... hur många timmar har vi på oss?
-På oss att göra vad? frågade han förvånat.
-Visa runt mig såklart, pucko, flinade jag och slog till honom på armen.
Han gav mig värsta mördarblicken och sen......
.....började han kittla mig. Jag skrek och försökte komma loss, tillsist kom jag loss och sen sprang jag ut genom en stor glasdörr. När jag kom ut fick jag en hjärtatack. HERREGUD VAD FINT!!!!!!
-PALMER, POOL, HAV! jag stog och skrek som en galning och jag hörde hur Justin kom bakom mig, han lyfte upp mig och slängde i mig i den enorma poolen.
Jag började skrika ännu mer för de var inte dirket varmt i vattnet.
-VAD GÖR DU?!
Han stog bara och skrattade uppe på poolkanten. Jag blängde på honom och han sträckte fram handen i ett försök att hjälpa mig upp.
-Hoppas du inte har något viktigt i fickorna, flinade jag och drog ner han i poolen. Han hann inte ens skrika innan han föll i, så fort han kom upp med huvudet igen så började han skvätta vatten på mig.
-ALIZE!!! Mitt håååååår! Det är förstört!
Jag skrattade så mycket så jag höll på kissa på mig. En kille som brydde sig om sitt hår! Hahahha.
Jag slutade skratta och bad om förlåt, han flinade bara mot mig och sa:
-Det är inte över än, bara så du vet!
Sen gick vi upp ur poolen och jag blev lika uppspelt igen.
-Justin... du måste ju vara jävligt mycket mer känd än vad jag trodde....
-Hahah, jag är ju trots allt världens mest kända tonåring.
-Vad hemskt... Gud vad coolt att jag träffat dig då ju!
-Hahha, mina fans är nog ganska avundsjuka på dig nu.
Vi satte oss på en solsäng och började prata om allt möjlig, hans kariär, om mig, om skolan.
Sen kom Caitlin och frågade om jag var okej, dom där inne hade nästan oroat sig för att Justin dödat mig men dom kunde inte lägga ner så mycket energi på det eftersom matcherna där inne tydligen var viktigare än mitt liv. Vi skrattade och sen gick vi in. Jag fick låna kläder av någon som hette Pattie. Eftersom Justin sagt att han inte har några äldre syskon utan bara halvsyskon som bor hos hans pappa så förstog jag att det måste vara han mamma som jag fick låna kläder av.
Trots att dom hade ätit hamburgare för bara någon timma sedan så var dom hungriga, vi tog fram glass och satte oss ner vid poolkanten. Jag insåg att Justin verkligen var en bra kille. Jag förstår inte vad jag haft emot honom innan.
Det är mycket roligare att skriva nu när folk börjar kommentera! :D Men kom igen, fortsätt sprida bloggen! :D<3 5 kommentarer på det här kapitlet och ni får kapitel 9 ikväll.
Jag bara stirrade på honom.
-Okeeeej.... hur många timmar har vi på oss?
-På oss att göra vad? frågade han förvånat.
-Visa runt mig såklart, pucko, flinade jag och slog till honom på armen.
Han gav mig värsta mördarblicken och sen......
.....började han kittla mig. Jag skrek och försökte komma loss, tillsist kom jag loss och sen sprang jag ut genom en stor glasdörr. När jag kom ut fick jag en hjärtatack. HERREGUD VAD FINT!!!!!!
-PALMER, POOL, HAV! jag stog och skrek som en galning och jag hörde hur Justin kom bakom mig, han lyfte upp mig och slängde i mig i den enorma poolen.
Jag började skrika ännu mer för de var inte dirket varmt i vattnet.
-VAD GÖR DU?!
Han stog bara och skrattade uppe på poolkanten. Jag blängde på honom och han sträckte fram handen i ett försök att hjälpa mig upp.
-Hoppas du inte har något viktigt i fickorna, flinade jag och drog ner han i poolen. Han hann inte ens skrika innan han föll i, så fort han kom upp med huvudet igen så började han skvätta vatten på mig.
-ALIZE!!! Mitt håååååår! Det är förstört!
Jag skrattade så mycket så jag höll på kissa på mig. En kille som brydde sig om sitt hår! Hahahha.
Jag slutade skratta och bad om förlåt, han flinade bara mot mig och sa:
-Det är inte över än, bara så du vet!
Sen gick vi upp ur poolen och jag blev lika uppspelt igen.
-Justin... du måste ju vara jävligt mycket mer känd än vad jag trodde....
-Hahah, jag är ju trots allt världens mest kända tonåring.
-Vad hemskt... Gud vad coolt att jag träffat dig då ju!
-Hahha, mina fans är nog ganska avundsjuka på dig nu.
Vi satte oss på en solsäng och började prata om allt möjlig, hans kariär, om mig, om skolan.
Sen kom Caitlin och frågade om jag var okej, dom där inne hade nästan oroat sig för att Justin dödat mig men dom kunde inte lägga ner så mycket energi på det eftersom matcherna där inne tydligen var viktigare än mitt liv. Vi skrattade och sen gick vi in. Jag fick låna kläder av någon som hette Pattie. Eftersom Justin sagt att han inte har några äldre syskon utan bara halvsyskon som bor hos hans pappa så förstog jag att det måste vara han mamma som jag fick låna kläder av.
Trots att dom hade ätit hamburgare för bara någon timma sedan så var dom hungriga, vi tog fram glass och satte oss ner vid poolkanten. Jag insåg att Justin verkligen var en bra kille. Jag förstår inte vad jag haft emot honom innan.
Det är mycket roligare att skriva nu när folk börjar kommentera! :D Men kom igen, fortsätt sprida bloggen! :D<3 5 kommentarer på det här kapitlet och ni får kapitel 9 ikväll.
Never say never - kapitel 7
Justins Perspektiv
Nej inte Jasmine, jag ska ju göra slut med henne. Hon måste ju fatta det. Jag gillar inte henne längre! Jag är kär i Alize. Ja det var kärlek vid första ögonblicket. Låter lite konstigt, för jag har bara känt henne i två dagar. Men liksom första gången jag såg henne, så visste jag.....
Alizes perspektiv
Vi fortsatte snacka lite och sen blev Justin tvungen att gå på lektion. Han stirrade på mig innan han ställde sig upp och gick iväg mot skåpen. Okej... vad skulle den där blicken betyda? Jag måste verkligen prata med honom. Jag sa att jag skulle gå på toa och gick bort mot Justin, när jag var någon meter ifrån honom så kom en tjej som jag kände igen från engelskan fram till Justin. Hon blängde på honom och sen gav hon honom en bitchslap.
-Jävla svikare! Fan ta dig Justin! du är precis som alla andra kändisar! fräste hon och gick iväg.
Jag följde henne med blicken och sen såg jag att det var en massa tjejer som bildat en kö framför Justin, ca 10 tjejer gjorde precis likadant som tjejen från engelskan. Jag kunde inte låta bli att skratta men sen insåg jag att dom var helt allvarliga, jag kollade ängsligt bak på dom andra men dom hade inte märkt något så jag gick och ställde mig framför Justin efter att ytterligare 3 tjejer slagit till honom.
-Okej... jag tror Justin fattar att ni är sur på honom, men de är inte hans fel! Han måste få ha ett eget liv.... Om ni ska skylla på någon så skyll på mig. Han vet att jag inte alls är van att ha massor med folk springande efter mig så han försökte bara ''skydda'' mig. Bara för att han säger åt paparazzisarna -som bara förstör- så behöver ni inte bli arg på HONOM, de är paparazzisarna ni ska vara arga på! jag insåg att hela korridoren var full med elever och förstog att jag måste ha skrikit. Caitlin drog mig i armen och Chaz och Ryan tog med Justin ut. Vi gick och satte oss i hans range rover.
-Fan vilket tal du hade där inne Alize! flinade Christian.
Jag rodnade och sjönk längre ner i sätet. Ryan började köra och jag tittade ursäktande på Justin som satt bredvid mig, han mimade ''tack'' till mig och jag kollade frågande på honom.
-Eeeh... kan nån berätta för mig vars vi ska? frågade jag efter ett tag.
-Vet inte, svarade Ryan. Har du något emot att bara köra runt lite?
-Nee.. men däremot har jag något emot att få kvarsittning.
-De är lugnt, vi är ju med JUSTIN BIEBER, sa Jasmine snobbigt.
-Jasmine... det där lät inte bra, sa Caitlin surt.
-Men förlåt då, det är ju sant!
Justin suckade och sa åt dom att lägga av. Jag fick en stor fet bitchblick av Jasmine och hon frågade om vi kunde byta plats.
-Varför? frågade jag.
-För jag mår illa av att sitta fram.
-Man brukar annars må illa för att man sitter bak, men fine...
-Ryan kan du stanna då?! snäste Jasmine.
-Men om du ska hålla på å fjolla så får du fixa det själv! Sitt kvar här nu, du kan fan inte må illa av att sitta fram.
Hon blängde bara på Ryan och spände fast sig igen. Jag såg i ögonvrån hur Justin flinade.
Vi satt tysta ett tag sen frågade Chaz om vi kunde stanna och äta någonstans. Vi såg en Mc Donalds skylt och Ryan svängde in där. Jag tittade på Justin och insåg att ena hans kind var helt röd, den höll på bli lite lila/blå nu och insåg att det nog inte var så smart att han följde med in eftersom alla skulle känna igen honom och då skulle de antagligen bara bli massa rykten om att han har blivit misshandlad eller något sånt. Han tog tag i hantaget men jag hejdade honom. Han vände ansiktet mot mig och vi var bara några centimeter ifrån varandra.
-Eehm.. det var det ända jag kunde få fram.
-Vad?
-Du borde nog stanna i bilen, du är helt röd på kinden....
-Ååååh, suckade han.
Jag lutade mig bak i sätet igen och Jasmine stirrade bara på mig, hon såg helt rasande ut.
-Juste jag kom på att jag skulle passa min lillebror, jag måste gå nu. Hejdå! hon blängde på mig. Justin, jag älskar dig.
-Men vänta, vi skjutsar hem dig, suckade Ryan.
Hon skakade bara på huvudet och smällde igen dörren.
Efter ett litet tag började Christian, Ryan, Chaz och Caitlin jubla.
-Viiiiii slipper henneeeeeeee! skrek Caitlin.
-Okej.. ni kan ju bete er lite mognare, hon är min flickvän!
-Sorry, mumlade allihopa.
Sen körde Ryan fram till drive in grejen och beställde mat till oss, jag var inte hungrig så jag satt bara och väntade medans alla andra åt. Jag fick smaka lite pommes frites av Justin. Det var pinsamt tyst i bilen, Justin avbröt tystnaden.
-Ska vi åka hem till mig?
-Sure.
Ryan startade bilen och vi körde hem till Justins hus.
OMG! Hans hus! Man kan inte ens kalla det hus, det ser mer ut som ett slott.
-Bor du här?! utbrast jag tillslut.
-Jaa, mumlade Justin.
-WOOOOW!
Alla skrattade åt min reaktion. Justin låste upp och vi gick in. Chaz och Christian kastade sig framför playstationet direkt vi kom in och Ryan och Caitlin tog fram biljardköer och började spela.
-Shiiiit... lovar ni har en egen bowlingbana också? sa jag chockat.
-Hahah ne faktiskt inte, men bra idé! flinade Justin.
-Kom jag kan visa runt dig lite, sa han och viftade med handen framför mina ögon. Jag ryckte till och följde efter honom.
-Jaa, här är köket... brevid vardagsrummet som vi nyss var i så ligger det tre badrum efter varann, alltså i hallen.
-Har ni typ vattenfall i badrummet också eller?
-Hahhah lägg av, vi har bara en bubbelpol, men den är inte inne i det badrummet, där uppe har vi två till, brevid mitt rum, det finns en bastu där också.
Jag bara stirrade på honom.
-Okeeeej.... hur många timmar har vi på oss?
-På oss att göra vad? frågade han förvånat.
-Visa runt mig såklart, pucko, flinade jag och slog till honom på armen.
Han gav mig värsta mördarblicken och sen......
Hahhah :p känner att de blev ganska urflippat men nu får de bli så xD Jag skyller på att jag är weird och trött ;)
Nej inte Jasmine, jag ska ju göra slut med henne. Hon måste ju fatta det. Jag gillar inte henne längre! Jag är kär i Alize. Ja det var kärlek vid första ögonblicket. Låter lite konstigt, för jag har bara känt henne i två dagar. Men liksom första gången jag såg henne, så visste jag.....
Alizes perspektiv
Vi fortsatte snacka lite och sen blev Justin tvungen att gå på lektion. Han stirrade på mig innan han ställde sig upp och gick iväg mot skåpen. Okej... vad skulle den där blicken betyda? Jag måste verkligen prata med honom. Jag sa att jag skulle gå på toa och gick bort mot Justin, när jag var någon meter ifrån honom så kom en tjej som jag kände igen från engelskan fram till Justin. Hon blängde på honom och sen gav hon honom en bitchslap.
-Jävla svikare! Fan ta dig Justin! du är precis som alla andra kändisar! fräste hon och gick iväg.
Jag följde henne med blicken och sen såg jag att det var en massa tjejer som bildat en kö framför Justin, ca 10 tjejer gjorde precis likadant som tjejen från engelskan. Jag kunde inte låta bli att skratta men sen insåg jag att dom var helt allvarliga, jag kollade ängsligt bak på dom andra men dom hade inte märkt något så jag gick och ställde mig framför Justin efter att ytterligare 3 tjejer slagit till honom.
-Okej... jag tror Justin fattar att ni är sur på honom, men de är inte hans fel! Han måste få ha ett eget liv.... Om ni ska skylla på någon så skyll på mig. Han vet att jag inte alls är van att ha massor med folk springande efter mig så han försökte bara ''skydda'' mig. Bara för att han säger åt paparazzisarna -som bara förstör- så behöver ni inte bli arg på HONOM, de är paparazzisarna ni ska vara arga på! jag insåg att hela korridoren var full med elever och förstog att jag måste ha skrikit. Caitlin drog mig i armen och Chaz och Ryan tog med Justin ut. Vi gick och satte oss i hans range rover.
-Fan vilket tal du hade där inne Alize! flinade Christian.
Jag rodnade och sjönk längre ner i sätet. Ryan började köra och jag tittade ursäktande på Justin som satt bredvid mig, han mimade ''tack'' till mig och jag kollade frågande på honom.
-Eeeh... kan nån berätta för mig vars vi ska? frågade jag efter ett tag.
-Vet inte, svarade Ryan. Har du något emot att bara köra runt lite?
-Nee.. men däremot har jag något emot att få kvarsittning.
-De är lugnt, vi är ju med JUSTIN BIEBER, sa Jasmine snobbigt.
-Jasmine... det där lät inte bra, sa Caitlin surt.
-Men förlåt då, det är ju sant!
Justin suckade och sa åt dom att lägga av. Jag fick en stor fet bitchblick av Jasmine och hon frågade om vi kunde byta plats.
-Varför? frågade jag.
-För jag mår illa av att sitta fram.
-Man brukar annars må illa för att man sitter bak, men fine...
-Ryan kan du stanna då?! snäste Jasmine.
-Men om du ska hålla på å fjolla så får du fixa det själv! Sitt kvar här nu, du kan fan inte må illa av att sitta fram.
Hon blängde bara på Ryan och spände fast sig igen. Jag såg i ögonvrån hur Justin flinade.
Vi satt tysta ett tag sen frågade Chaz om vi kunde stanna och äta någonstans. Vi såg en Mc Donalds skylt och Ryan svängde in där. Jag tittade på Justin och insåg att ena hans kind var helt röd, den höll på bli lite lila/blå nu och insåg att det nog inte var så smart att han följde med in eftersom alla skulle känna igen honom och då skulle de antagligen bara bli massa rykten om att han har blivit misshandlad eller något sånt. Han tog tag i hantaget men jag hejdade honom. Han vände ansiktet mot mig och vi var bara några centimeter ifrån varandra.
-Eehm.. det var det ända jag kunde få fram.
-Vad?
-Du borde nog stanna i bilen, du är helt röd på kinden....
-Ååååh, suckade han.
Jag lutade mig bak i sätet igen och Jasmine stirrade bara på mig, hon såg helt rasande ut.
-Juste jag kom på att jag skulle passa min lillebror, jag måste gå nu. Hejdå! hon blängde på mig. Justin, jag älskar dig.
-Men vänta, vi skjutsar hem dig, suckade Ryan.
Hon skakade bara på huvudet och smällde igen dörren.
Efter ett litet tag började Christian, Ryan, Chaz och Caitlin jubla.
-Viiiiii slipper henneeeeeeee! skrek Caitlin.
-Okej.. ni kan ju bete er lite mognare, hon är min flickvän!
-Sorry, mumlade allihopa.
Sen körde Ryan fram till drive in grejen och beställde mat till oss, jag var inte hungrig så jag satt bara och väntade medans alla andra åt. Jag fick smaka lite pommes frites av Justin. Det var pinsamt tyst i bilen, Justin avbröt tystnaden.
-Ska vi åka hem till mig?
-Sure.
Ryan startade bilen och vi körde hem till Justins hus.
OMG! Hans hus! Man kan inte ens kalla det hus, det ser mer ut som ett slott.
-Bor du här?! utbrast jag tillslut.
-Jaa, mumlade Justin.
-WOOOOW!
Alla skrattade åt min reaktion. Justin låste upp och vi gick in. Chaz och Christian kastade sig framför playstationet direkt vi kom in och Ryan och Caitlin tog fram biljardköer och började spela.
-Shiiiit... lovar ni har en egen bowlingbana också? sa jag chockat.
-Hahah ne faktiskt inte, men bra idé! flinade Justin.
-Kom jag kan visa runt dig lite, sa han och viftade med handen framför mina ögon. Jag ryckte till och följde efter honom.
-Jaa, här är köket... brevid vardagsrummet som vi nyss var i så ligger det tre badrum efter varann, alltså i hallen.
-Har ni typ vattenfall i badrummet också eller?
-Hahhah lägg av, vi har bara en bubbelpol, men den är inte inne i det badrummet, där uppe har vi två till, brevid mitt rum, det finns en bastu där också.
Jag bara stirrade på honom.
-Okeeeej.... hur många timmar har vi på oss?
-På oss att göra vad? frågade han förvånat.
-Visa runt mig såklart, pucko, flinade jag och slog till honom på armen.
Han gav mig värsta mördarblicken och sen......
Hahhah :p känner att de blev ganska urflippat men nu får de bli så xD Jag skyller på att jag är weird och trött ;)
bieber novell
Tycker ni ska ta och läsa den här novellen! :) http://biieberstory.blogg.se/
Jag tycker den är jättebra och spännande, så checka in den :D
Jag tycker den är jättebra och spännande, så checka in den :D
Never say never - kapitel 6
Jag gick ner och pappa stod och väntade på mig.
Det tog ungefär en kvart till skolan.
-Tack för skjutsen. sa jag när jag sprang mot skolgården.
När jag kom in i skolan såg jag Justin prata med..
..Chaz.
-Hej Alize! sa Caitlin bakom mig.
Jag hoppade till, blev lite rädd.
-Oj förlåt skrämde jag dig? frågade hon.
-Haha ja lite, skrattade jag och vände mig om.
-Vi har matte nu va?
-Ja, jag tror det. Det borde ju du veta, jag har ju liksom bara gått här en dag, hahaha, skrattade jag.
Vi fortsatte fnissa på vägen till lektionen.
Efter matten hade vi håltimme. Vi gick till ett av det runda borden där vi burkar hänga. Eller där Caitlin, Jusitn, Chrisitan, Chaz, Ryan och Jasmine brukade hänga.
Jag och Caitlin har blivit väldigt bra vänner på den här korta tiden. Tänkt att allt det här har hänt på mindre än två dagar. Sjukt!
Vid borde satt Chaz och Ryan och dom snackade om något när vi kom.
-Wazzup guys, vad snackar ni om? frågade Caitlin glatt.
-Läxan.. svarade Chaz samtidigt som Ryan svarade basket...
-Ehm, basket OCH läxan, sa Chaz fort.
Jag såg att dom döljde något men sa inget.
-Vars är Justin och Chrisitan? undrade Caitlin.
-Jag vet faktiskt inte. Jag tror Justin är på en intervju eller något, och Chris har lektion antar jag, svarade Ryan.
-Okej.
Jag såg att Jasmine stod och gömde sig bakom skåpen.
Hon hade antagligen stått och lyssnat på vad dom pratat om.
Efter ett tag kom hon fram till oss och satt sig vid bordet och gav mig värsta bitchblicken.
-Vars är Justin? frågade hon som om hon inte alls hört vad vi pratat om.
-Intervju, men han kommer strax... åh kolla där kommer han! sa Chaz.
-Hej älskling! utbrast hon och sprang fram och kramade honom. Åh vad jag har saknat dig!
-Du träffade mig senast igår? sa han.
-Jag älskar dig så jätte mycket!
-Jag älskar dig med, mumlade han.
Hon gav han en puss på kinden.
-Hej Alize! sa Justin ovanligt glatt. Undrar om han tror att vi är typ bästa kompisar efter det där igår.
-Hej, sa jag.
-Vill du och Chrisitan hitta på nått efter skolan idag? undrade han.
-Jag kan, sa Chris.
-Jag med, sa jag.
-Kan jag också få vara med? frågade Jasmine och gav mig värsta bitchblicken.
-Jadå, svarade Justin.
Jag vill egentligen inte vara med Justin och Jasmine. Men Chris är ju jätte schysst. Lets give it a try, så får vi hoppas att det blir bättre än förra gången.
Justins Perspektiv
Nej inte Jasmine, jag ska ju göra slut med henne. Hon måste ju fatta det. Jag gillar inte henne längre! Hon bara klänger på mig hela tiden. Jag är kär i Alize. Ja det var kärlek vid första ögonkastet. Låter lite konstigt, för jag har bara känt henne i två dagar. Men liksom första gången jag såg henne, så visste jag.....
Det tog ungefär en kvart till skolan.
-Tack för skjutsen. sa jag när jag sprang mot skolgården.
När jag kom in i skolan såg jag Justin prata med..
..Chaz.
-Hej Alize! sa Caitlin bakom mig.
Jag hoppade till, blev lite rädd.
-Oj förlåt skrämde jag dig? frågade hon.
-Haha ja lite, skrattade jag och vände mig om.
-Vi har matte nu va?
-Ja, jag tror det. Det borde ju du veta, jag har ju liksom bara gått här en dag, hahaha, skrattade jag.
Vi fortsatte fnissa på vägen till lektionen.
Efter matten hade vi håltimme. Vi gick till ett av det runda borden där vi burkar hänga. Eller där Caitlin, Jusitn, Chrisitan, Chaz, Ryan och Jasmine brukade hänga.
Jag och Caitlin har blivit väldigt bra vänner på den här korta tiden. Tänkt att allt det här har hänt på mindre än två dagar. Sjukt!
Vid borde satt Chaz och Ryan och dom snackade om något när vi kom.
-Wazzup guys, vad snackar ni om? frågade Caitlin glatt.
-Läxan.. svarade Chaz samtidigt som Ryan svarade basket...
-Ehm, basket OCH läxan, sa Chaz fort.
Jag såg att dom döljde något men sa inget.
-Vars är Justin och Chrisitan? undrade Caitlin.
-Jag vet faktiskt inte. Jag tror Justin är på en intervju eller något, och Chris har lektion antar jag, svarade Ryan.
-Okej.
Jag såg att Jasmine stod och gömde sig bakom skåpen.
Hon hade antagligen stått och lyssnat på vad dom pratat om.
Efter ett tag kom hon fram till oss och satt sig vid bordet och gav mig värsta bitchblicken.
-Vars är Justin? frågade hon som om hon inte alls hört vad vi pratat om.
-Intervju, men han kommer strax... åh kolla där kommer han! sa Chaz.
-Hej älskling! utbrast hon och sprang fram och kramade honom. Åh vad jag har saknat dig!
-Du träffade mig senast igår? sa han.
-Jag älskar dig så jätte mycket!
-Jag älskar dig med, mumlade han.
Hon gav han en puss på kinden.
-Hej Alize! sa Justin ovanligt glatt. Undrar om han tror att vi är typ bästa kompisar efter det där igår.
-Hej, sa jag.
-Vill du och Chrisitan hitta på nått efter skolan idag? undrade han.
-Jag kan, sa Chris.
-Jag med, sa jag.
-Kan jag också få vara med? frågade Jasmine och gav mig värsta bitchblicken.
-Jadå, svarade Justin.
Jag vill egentligen inte vara med Justin och Jasmine. Men Chris är ju jätte schysst. Lets give it a try, så får vi hoppas att det blir bättre än förra gången.
Justins Perspektiv
Nej inte Jasmine, jag ska ju göra slut med henne. Hon måste ju fatta det. Jag gillar inte henne längre! Hon bara klänger på mig hela tiden. Jag är kär i Alize. Ja det var kärlek vid första ögonkastet. Låter lite konstigt, för jag har bara känt henne i två dagar. Men liksom första gången jag såg henne, så visste jag.....
Never say never - kapitel 5
Jag måste prata med Alize, så jag bestämde att jag ska gå hem till henne. Jag frågade Caitlin om hon visste vars hon bodde, det gjorde hon. Jag gick och satte mig i min Range Rover och körde till Alize.
Jag knackade på och dörren öppnades..
..jag såg en kille som såg ut att vara i fjortonårsåldern, han stod bara och stirrade på mig.
-JUSTIN BIEBER?!?!?!?!!? skrek han.
-Yeah man, thats me. Är Alize hemma? frågade jag.
-Känner du min syrra?
-Ja, typ.
-Men hon gillar inte ens dig, sa han.
-Nej jag har märkt det..
-Ehh, ja hon är hemma, men hon har lite PMS just nu så passa dig. Hennes rum är upp för trappan och till höger. Gå bara in, hon lär inte höra nånting. Du hör ju bara hur hög musiken är. Jag heter Simon btw.
-Thanks bro.
Jag gick upp för trappen, gick in på hennes rum och såg att hon låg i sängen med huvudet i kudden och skrek.
Jag gick fram till henne och la handen på hennes rygg, hon vände sig om och slog till mig i magen.
-Oj shit jag trodde det var min brorsa, förlåt, sa hon.
-Det är lungt, jag antar att jag förtjänar det...
-Hur kom du in, och hur vet du vars jag bor?
-Caitlin sa det och din bror släppte in mig..
-Jaha... Har du kollat på nätet? Frågade hon. Jag är tydligen din nya flickvän.
-Va? Jaha idag? Jag förstod att det skulle bli så. Jag kom bara hit för att säga förlåt. Skulle gärna vilja lära känna dig bättre, för du verkar snäll och så. Och du är inget fan så du skulle inte utnyttja mig heller.
-Du verkar också snäll men jag skulle inte klara pressen.. Det förvånar mig att jag inte har hunnit fått ett enda hotbrev än. Men jag läste alla kommentarer, dina fans verkar inte så glad på dig.
-Fan det är säkert därför min tour är inställd! Scooter sa bara att den var inställd inte varför.
-Va? Men förlåt. Nej allt det här är mitt fel... Jag skulle aldrig ha följt med till stan, jag skulle ha låtit er åka själva.
-Men det var ju inte ditt fel att jag fick det där utbrottet, jag är bara så jävla less på dom! Ljög jag, även fast jag var less på dom skulle jag aldrig ha fått ett sånt där utbrott om inte hon var med, tänkte jag.
-Jag förstår det..
-Ah men jag måste gå nu, ses i skolan imorgon! Hejdå, sa jag och tog bort handen som av nån anledning legat kvar på hennes rygg och sen gick jag ut från hennes rum.
När jag kom hem så stod mamma i köket och såg jätte besviken ut.
-Fattar du var du har gjort?! Skrek hon rakt i ansiktet på mig.
-Ja det fattar jag....
-Varför?! Vad tänkte du på?! Din tour är inställd nu. Det vet du va?
-Ja scooter sa det, men asså det är en tjej..
-Vadå en tjej? Jasmine? avbröt hon mig.
-Nej en annan..
-Vadå en annan, har du och Jasmine gjort slut?
-Nej men det är en kompis.. Sa jag, sen mumlade jag jätte tyst: än så länge.
-Vad sa du?
-Det är bara en kompis.
-Det var jättedumt gjort det här, men förlåt för jag skrek på dig. Jag tänker bara på ditt bästa. Kom och sätt dig i soffan så får du berätta om den här tjejen, sa mamma.
Vi gick och satte oss i soffan och jag var jätte tacksam att jag hade mamma, och att hon förstod mig så bra.
Jag berättade allt och mamma sa att jag inte skulle göra slut med Jasmine innan jag tänkt efter ordentligt. Jag hade aldrig riktigt gillat att vara tillsammans med henne.
Efter att vi pratat ett tag så kom Kenny in.
-Du skulle ha bett mig följa med, då hade aldrig det här hänt, sa han.
-Nä jag vet, förlåt.
-Det är lungt, men gör inte om det, okej? Sa Kenny
-Jag lovar.
Alizes perspektiv
Efter att Justin hade gått så lungade jag ner mig lite, jag gick och tog en Ipren, sen så satt jag mig vid datorn och chattade med Caitlin.
-ALIZE!!! Det är mat! skrek pappa.
-Mm.. mumlade jag.
-ALIZE! Hörde du vad jag sa?!
-Mm.
-Alize kom ner!
-Men för fan jag sitter vid datorn, jag kommer! skrek jag argt.
Jag hörde pappas mumlade något om data förbud till Simon.
Jag sa hejdå till Caitlin och gick ner för trappan sakta.
Jag satt mig vid borde och började äta.
-Hur var första skoldagen? Sa pappa.
-ASBRA! jAG FICK EN FLICKVÄN, SEN SÅ TRÄFFADE JAG JUSTIN BIEBER, SEN SÅ HADE MIN SYSTER PMS ÄVEN FAST HON KÄNNER JUSTIN BIEBER OCH DOM LÅG OCH HÅNGLA I HENNES RUM! ASGRYM HAR DEN HÄR DAGEN VARIT! skrek och skrattade Simon och pappa kollade på han med stora ögon.
-Eeeh va? En flickvän, Justin Bieber? Vad pratar du om? frågade pappa förvirrat.
-Jo det är så här att jag fick en flickvän. Och sen så går Justin Bieber i typ samma klass som Alize. Och sen så kom han hem till oss och gick in på Alizes rum.
-Håll käften, vi hånglade inte! sa jag argt.
-Nähä? Vad gjorde ni då?
-Pratade lite...
Jag var tyst resten av middagen. Pappa och Simon satt och snackade om hans nya flickvän. Jätteintressant.
Jag gick in på mitt rum och la mig i sängen med datorn i famnen. Jag satte på en film och låg och såg den.
Jag vaknade på morgonen och såg att jag hade somnat med datorn i famnen.
Jag satte mig upp och var inte trött alls. Konstigt tänkte jag.
Jag gick in i badrummet och duschade. Sen gick jag och valde kläder. Blev jeans, ett svart linne och en hoodie.
Jag gick ner och pappa stod och väntade på mig.
Det tog ungefär en kvart till skolan.
-Tack för skjutsen. sa jag när jag sprang mot skolgården.
När jag kom in i skolan såg jag Justin prata med..
Nu vart de en himla lång här känns det som ;)
Jag knackade på och dörren öppnades..
..jag såg en kille som såg ut att vara i fjortonårsåldern, han stod bara och stirrade på mig.
-JUSTIN BIEBER?!?!?!?!!? skrek han.
-Yeah man, thats me. Är Alize hemma? frågade jag.
-Känner du min syrra?
-Ja, typ.
-Men hon gillar inte ens dig, sa han.
-Nej jag har märkt det..
-Ehh, ja hon är hemma, men hon har lite PMS just nu så passa dig. Hennes rum är upp för trappan och till höger. Gå bara in, hon lär inte höra nånting. Du hör ju bara hur hög musiken är. Jag heter Simon btw.
-Thanks bro.
Jag gick upp för trappen, gick in på hennes rum och såg att hon låg i sängen med huvudet i kudden och skrek.
Jag gick fram till henne och la handen på hennes rygg, hon vände sig om och slog till mig i magen.
-Oj shit jag trodde det var min brorsa, förlåt, sa hon.
-Det är lungt, jag antar att jag förtjänar det...
-Hur kom du in, och hur vet du vars jag bor?
-Caitlin sa det och din bror släppte in mig..
-Jaha... Har du kollat på nätet? Frågade hon. Jag är tydligen din nya flickvän.
-Va? Jaha idag? Jag förstod att det skulle bli så. Jag kom bara hit för att säga förlåt. Skulle gärna vilja lära känna dig bättre, för du verkar snäll och så. Och du är inget fan så du skulle inte utnyttja mig heller.
-Du verkar också snäll men jag skulle inte klara pressen.. Det förvånar mig att jag inte har hunnit fått ett enda hotbrev än. Men jag läste alla kommentarer, dina fans verkar inte så glad på dig.
-Fan det är säkert därför min tour är inställd! Scooter sa bara att den var inställd inte varför.
-Va? Men förlåt. Nej allt det här är mitt fel... Jag skulle aldrig ha följt med till stan, jag skulle ha låtit er åka själva.
-Men det var ju inte ditt fel att jag fick det där utbrottet, jag är bara så jävla less på dom! Ljög jag, även fast jag var less på dom skulle jag aldrig ha fått ett sånt där utbrott om inte hon var med, tänkte jag.
-Jag förstår det..
-Ah men jag måste gå nu, ses i skolan imorgon! Hejdå, sa jag och tog bort handen som av nån anledning legat kvar på hennes rygg och sen gick jag ut från hennes rum.
När jag kom hem så stod mamma i köket och såg jätte besviken ut.
-Fattar du var du har gjort?! Skrek hon rakt i ansiktet på mig.
-Ja det fattar jag....
-Varför?! Vad tänkte du på?! Din tour är inställd nu. Det vet du va?
-Ja scooter sa det, men asså det är en tjej..
-Vadå en tjej? Jasmine? avbröt hon mig.
-Nej en annan..
-Vadå en annan, har du och Jasmine gjort slut?
-Nej men det är en kompis.. Sa jag, sen mumlade jag jätte tyst: än så länge.
-Vad sa du?
-Det är bara en kompis.
-Det var jättedumt gjort det här, men förlåt för jag skrek på dig. Jag tänker bara på ditt bästa. Kom och sätt dig i soffan så får du berätta om den här tjejen, sa mamma.
Vi gick och satte oss i soffan och jag var jätte tacksam att jag hade mamma, och att hon förstod mig så bra.
Jag berättade allt och mamma sa att jag inte skulle göra slut med Jasmine innan jag tänkt efter ordentligt. Jag hade aldrig riktigt gillat att vara tillsammans med henne.
Efter att vi pratat ett tag så kom Kenny in.
-Du skulle ha bett mig följa med, då hade aldrig det här hänt, sa han.
-Nä jag vet, förlåt.
-Det är lungt, men gör inte om det, okej? Sa Kenny
-Jag lovar.
Alizes perspektiv
Efter att Justin hade gått så lungade jag ner mig lite, jag gick och tog en Ipren, sen så satt jag mig vid datorn och chattade med Caitlin.
-ALIZE!!! Det är mat! skrek pappa.
-Mm.. mumlade jag.
-ALIZE! Hörde du vad jag sa?!
-Mm.
-Alize kom ner!
-Men för fan jag sitter vid datorn, jag kommer! skrek jag argt.
Jag hörde pappas mumlade något om data förbud till Simon.
Jag sa hejdå till Caitlin och gick ner för trappan sakta.
Jag satt mig vid borde och började äta.
-Hur var första skoldagen? Sa pappa.
-ASBRA! jAG FICK EN FLICKVÄN, SEN SÅ TRÄFFADE JAG JUSTIN BIEBER, SEN SÅ HADE MIN SYSTER PMS ÄVEN FAST HON KÄNNER JUSTIN BIEBER OCH DOM LÅG OCH HÅNGLA I HENNES RUM! ASGRYM HAR DEN HÄR DAGEN VARIT! skrek och skrattade Simon och pappa kollade på han med stora ögon.
-Eeeh va? En flickvän, Justin Bieber? Vad pratar du om? frågade pappa förvirrat.
-Jo det är så här att jag fick en flickvän. Och sen så går Justin Bieber i typ samma klass som Alize. Och sen så kom han hem till oss och gick in på Alizes rum.
-Håll käften, vi hånglade inte! sa jag argt.
-Nähä? Vad gjorde ni då?
-Pratade lite...
Jag var tyst resten av middagen. Pappa och Simon satt och snackade om hans nya flickvän. Jätteintressant.
Jag gick in på mitt rum och la mig i sängen med datorn i famnen. Jag satte på en film och låg och såg den.
Jag vaknade på morgonen och såg att jag hade somnat med datorn i famnen.
Jag satte mig upp och var inte trött alls. Konstigt tänkte jag.
Jag gick in i badrummet och duschade. Sen gick jag och valde kläder. Blev jeans, ett svart linne och en hoodie.
Jag gick ner och pappa stod och väntade på mig.
Det tog ungefär en kvart till skolan.
-Tack för skjutsen. sa jag när jag sprang mot skolgården.
När jag kom in i skolan såg jag Justin prata med..
Nu vart de en himla lång här känns det som ;)
Never say never - kapitel 4
Alla paparazzis började fråga vem jag var och om jag var hans nya flickvän.
-Alize försök att täcka ditt ansikte, sa Christian.
-Vafan har du inte med dig en livvakt för, du måste ju ta lite ansvar! Skrek jag till Justin. Han fick en ledsen blick och skrek...
hahah random
..Kan ni dra åt helvete! Ni förstör mitt och alla andra kändisars liv.
Jag och mina kompisar försöker ha en rolig dag på stan och vi vill ha ett privatliv, så låt mig va. JÄVLA KALIBANER!
-BAHAHAHAHAHA kalibaner, kom du inte på nått annat? skrattade Christian.
Justin struntade i vad Chris sa och vände sig till paparazzisarna igen och skrek
-Seså stick åt helvete! Gå och skaffa er ett liv!
Paparazzisarna gick fakitskt. Och jag gick surt därifrån.
-Alize vänta! ALIZE! Sprang Caitlin och skrek efter mig.
Hon kom ifatt mig och tog tag i min arm.
-Du vänjer dig efter ett tag. Justin brukar inte vara så där utan bara gå iväg från dom. Det verkarde som om det var du som fick han att få ett sånt där utbrott för han brukar inte få det annars.
Jag blev ännu surare av det hon sa.
-Jag vill inte vänja mig vid det. JAG SKA INTE VÄNJA MIG VID DET! Sa jag surt och sprang därifrån.
Jag vill inte lära känna Justin, dom andra verkar det inte vara något fel på men jag vill faktiskt inte ha några kamror upptryckta i ansiktet!
Justins perspektiv
-Vars fan for Alize? frågade jag Caitlin argt.
-Lunga ner dig, paparazzisarna är borta nu och de lönar sig inte att vara arg. Ehm, hon skulle hem..
-Men vafan de är ju inte mitt fel, nu hatar ju hon mig, sa Justin.
-Jusitn sluta svära, vad är det som hänt med dig, du brukar ju aldrig svära... berätta?
-Ne men de är inget, jag är bara så himla less på paparazzisarna! ljög jag och kollade ner i marken.
Catilins perspektiv
-Jag förstår att du tycker dom är jobbiga, men du får faktiskt behärska dig lite.
Jag såg att han ljög men jag tänkte inte pressa han mer. Hoppas bara att de inte är något med hans familj eller kariär. Förhoppningsvis tänker han göra slut med Jasmine så vi slipper henne. Jag skrattade tyst för mig själv sen insåg jag att de kanske var de som bekymrade honom och då är de inget att skratta åt.
-Jaha, okej, ska vi fara hem nu? avbröt Chris mina tankar.
-Ja, jag måste hem, sa Justin.
Justins perspektiv
Fan för alla paparazzis! Varför ska dom alltid komma och förstöra allt för mig. Jag vill verkligen lära känna Alize. Det är ju inte mitt fel att dom följer efter mig överallt! Ååååh ibland hatar jag att vara känd, nu vill jag bara vara den lilla killen från Stratford utan massa skrikande paparazzis och fans efter mig.
Alizes perspektiv
Jag sprang till busshållsplatsen och tog bussen hem. Jag vill aldrig mer prata med Justin! Undra om pappa skulle ha något emot att flytta igen. När jag kom hem gick jag upp på mitt rum och smällde igen dörren. Sen satte jag på datorn och det första jag såg var en artikel med rubriken Justin Bieber får ett raseriutbrott. Jag klickade på den och det första jag såg var en bild på mig när jag skriker åt Justin. Under bilden står det: Justins nya flickvän skriker åt honom att han måste ta mera ansvar. Är han otrogen mot Jasmine eller har dom gjort slut? Justin skriker åt paparazzisarna att dom ska lämna honom ifred och skaffa sig ett liv. Det var hårda ord från den 16åriga popsensationen.
Längre ner fans de en länkt till en video och jag klickade på den och nån jävla paparazzi hade filmat alltihopa. Jag kollade på kommentarerna och de såg ut som att han förlorat massor med fans, de var kommentarer som: jag älskar verkligen Justin men de här var riktigt lågt gjort, först är han otrogen mot Jasmine och sen skriker han massa taskiga saker till paparazzisarna. Medans jag satt där och hade skuldkänslor för de Caitlin hade sagt tidigare om att de var jag som fått honom att bete sig så där så ringde min mobil.
Jag tog upp den och kände inte igen numret.
-Hej de är Alize, svarade jag.
-Hej... de är Justin.
-Justin Beaver?
-Jaa Bieber... du jag ville bara sä... Han hann inte säga mer för jag la på, slängde mobilen i väggen och satte på bullet for my valentine på högsta volym. Sen la jag mig i sängen och skrek allt jag kunde in i kudden.
-Ehee, vafan gör du?
Jag vände mig om och såg att Simon stog där och flinade, jag pekade fuck u och skrek att han skulle dra.
Justins perspektiv
Jag måste prata med Alize, så jag bestämde att jag ska gå hem till henne. Jag frågade Caitlin om hon visste vars hon bodde, det gjorde hon. Jag gick och satte mig i min Range Rover och körde till Alize.
Jag knackade på och dörren öppnades..
Kom igen nu! sprid bloggen :) Det blir mycket roligare att skriva när man får massa peppande kommentarer! ;D
-Alize försök att täcka ditt ansikte, sa Christian.
-Vafan har du inte med dig en livvakt för, du måste ju ta lite ansvar! Skrek jag till Justin. Han fick en ledsen blick och skrek...
hahah random
..Kan ni dra åt helvete! Ni förstör mitt och alla andra kändisars liv.
Jag och mina kompisar försöker ha en rolig dag på stan och vi vill ha ett privatliv, så låt mig va. JÄVLA KALIBANER!
-BAHAHAHAHAHA kalibaner, kom du inte på nått annat? skrattade Christian.
Justin struntade i vad Chris sa och vände sig till paparazzisarna igen och skrek
-Seså stick åt helvete! Gå och skaffa er ett liv!
Paparazzisarna gick fakitskt. Och jag gick surt därifrån.
-Alize vänta! ALIZE! Sprang Caitlin och skrek efter mig.
Hon kom ifatt mig och tog tag i min arm.
-Du vänjer dig efter ett tag. Justin brukar inte vara så där utan bara gå iväg från dom. Det verkarde som om det var du som fick han att få ett sånt där utbrott för han brukar inte få det annars.
Jag blev ännu surare av det hon sa.
-Jag vill inte vänja mig vid det. JAG SKA INTE VÄNJA MIG VID DET! Sa jag surt och sprang därifrån.
Jag vill inte lära känna Justin, dom andra verkar det inte vara något fel på men jag vill faktiskt inte ha några kamror upptryckta i ansiktet!
Justins perspektiv
-Vars fan for Alize? frågade jag Caitlin argt.
-Lunga ner dig, paparazzisarna är borta nu och de lönar sig inte att vara arg. Ehm, hon skulle hem..
-Men vafan de är ju inte mitt fel, nu hatar ju hon mig, sa Justin.
-Jusitn sluta svära, vad är det som hänt med dig, du brukar ju aldrig svära... berätta?
-Ne men de är inget, jag är bara så himla less på paparazzisarna! ljög jag och kollade ner i marken.
Catilins perspektiv
-Jag förstår att du tycker dom är jobbiga, men du får faktiskt behärska dig lite.
Jag såg att han ljög men jag tänkte inte pressa han mer. Hoppas bara att de inte är något med hans familj eller kariär. Förhoppningsvis tänker han göra slut med Jasmine så vi slipper henne. Jag skrattade tyst för mig själv sen insåg jag att de kanske var de som bekymrade honom och då är de inget att skratta åt.
-Jaha, okej, ska vi fara hem nu? avbröt Chris mina tankar.
-Ja, jag måste hem, sa Justin.
Justins perspektiv
Fan för alla paparazzis! Varför ska dom alltid komma och förstöra allt för mig. Jag vill verkligen lära känna Alize. Det är ju inte mitt fel att dom följer efter mig överallt! Ååååh ibland hatar jag att vara känd, nu vill jag bara vara den lilla killen från Stratford utan massa skrikande paparazzis och fans efter mig.
Alizes perspektiv
Jag sprang till busshållsplatsen och tog bussen hem. Jag vill aldrig mer prata med Justin! Undra om pappa skulle ha något emot att flytta igen. När jag kom hem gick jag upp på mitt rum och smällde igen dörren. Sen satte jag på datorn och det första jag såg var en artikel med rubriken Justin Bieber får ett raseriutbrott. Jag klickade på den och det första jag såg var en bild på mig när jag skriker åt Justin. Under bilden står det: Justins nya flickvän skriker åt honom att han måste ta mera ansvar. Är han otrogen mot Jasmine eller har dom gjort slut? Justin skriker åt paparazzisarna att dom ska lämna honom ifred och skaffa sig ett liv. Det var hårda ord från den 16åriga popsensationen.
Längre ner fans de en länkt till en video och jag klickade på den och nån jävla paparazzi hade filmat alltihopa. Jag kollade på kommentarerna och de såg ut som att han förlorat massor med fans, de var kommentarer som: jag älskar verkligen Justin men de här var riktigt lågt gjort, först är han otrogen mot Jasmine och sen skriker han massa taskiga saker till paparazzisarna. Medans jag satt där och hade skuldkänslor för de Caitlin hade sagt tidigare om att de var jag som fått honom att bete sig så där så ringde min mobil.
Jag tog upp den och kände inte igen numret.
-Hej de är Alize, svarade jag.
-Hej... de är Justin.
-Justin Beaver?
-Jaa Bieber... du jag ville bara sä... Han hann inte säga mer för jag la på, slängde mobilen i väggen och satte på bullet for my valentine på högsta volym. Sen la jag mig i sängen och skrek allt jag kunde in i kudden.
-Ehee, vafan gör du?
Jag vände mig om och såg att Simon stog där och flinade, jag pekade fuck u och skrek att han skulle dra.
Justins perspektiv
Jag måste prata med Alize, så jag bestämde att jag ska gå hem till henne. Jag frågade Caitlin om hon visste vars hon bodde, det gjorde hon. Jag gick och satte mig i min Range Rover och körde till Alize.
Jag knackade på och dörren öppnades..
Kom igen nu! sprid bloggen :) Det blir mycket roligare att skriva när man får massa peppande kommentarer! ;D
Never say never - kapitel 3
På lunchen satt jag ensam och jag kände hur alla tittade på mig, men värst var några vid ett bord bakom mig, dom slutade aldrig stirra!
Tre killar och två tjejer och Justin Beaver.
När dom äntligen slutade glo så tittade jag lite försiktigt på dom, alla såg ritkigt bra ut, även fast alla killar förutom en hade beaverfrilla.
Nej shit, dom kommer hitåt, hoppas inte dom såg att jag kollade..
-Hej, du är ny här va? Justin sa att han sprang in i dig imorse. Jag heter Caitlin, vad heter du?
-Hej, ja jag är ny här, jag heter Alize.
-Får vi sitta med dig? Frågade den där killen med beaverfrilla. Jag heter Chaz btw.
Fanfanfanfanfan!
-Ja visst.
Vafan ville dom sitta med mig för?
-Hej jag heter Christian. Caitlin är min syster.
Christian var alltså den lilla med beaverfrilla.
-Hej, Sa jag artigt.
-Och jag heter ryan, nickade killen utan beaverfrilla.
-Hej.
-Och hej, jag heter Jasmine jag är Justins flickvän. Sa hon och gick och la hennes arm runt Jusitns midja.
Alla satte sig runt mig vid bordet. Dom började ställa massa fråger till mig. Egentligen ville jag bara att dom skulle gå.
-Varför flyttade du? Frågade Justin.
-Ehm, mamma och pappa skilde sig och vi var tvungna att flytta med pappa.. Sa jag tyst och kollade ner i bordet.
-Jaha, sorry... sa Jusitin.
-Det gör inget.
-Vars bodde du innan? frågade Ryan.
-I Phoenix, svarade jag.
-Var det inte jobbigt att flytta ifrån alla vänner? frågade Caitlin.
-Jo de vart det, speciellt när jag inte har några här heller, suckade jag.
-Du får gärna hänga med oss, sa Justin.
-Mmm.
Varför skulle jag vilja hänga med någon som är världskänd och tror att han är något.
-Justin kom vi börjar nu, sa Jasmine och gav mig värsta bitchblicken. Hennes bruna ögon såg riktig kyliga ut, hon tog Justins hand och dom gick iväg.
-PMS.... flinade Christian och Caitlin slog till honom i bakhuvudet.
-Du behöver inte tycka om Jasmine för vi gör inte heller det, förklarade Chaz.
-Låt Alize välja själv vem hon gillar och inte gillar, sa Caitlin.
-Ne men de är lugnt, hon verkar inte gilla mig heller, sa jag.
-Kanske för att det ser ut som att Justin gillar dig, sa Ryan.
-Tss.
-Vem av oss gillar du bäst då? frågade Christian och Caitlin slog till han i bakhuvudet igen.
-Förlåt men min bror är lite weird.
-Jag känner inte er så bra men ni verkar vara schyssta allihopa, log jag.
-Men vem gillar du mest? försökte Christian igen. Den här gången brydde sig inte Caitlin om att slå honom igen.
-Hahah jag vet inte.
-Men minst då?!
-Hahah ingen.
-Jasmine va? frågade Chaz.
-Haha ja kanske.
-Men nu ska vi låta henne vara och sluta med sånna här dryga frågor, vi börjar nu. Du går i min klass va? Skrattade Caitlin.
-Ja det tror jag.
-Great! Vi har matte nu. Alize, kom!
-Jag kommer, hejdå guys, sa jag och följde efter Caitlin.
Dom var faktiskt väldigt schyssta och jag känner mig inte lika blyg längre.
Det var väldigt tråkigt på matten, jag och Caitlin satt brevid varandra i klassrummet, vi pratade bara på lektionen. Och hon undrade om jag ville hänga med hon och Chrisitan och shoppa efter skolan. Jag svarade ja för jag ville lära känna dom mer.
När so lektionen tog slut så gick vi med våra grejer till skåpet sen mötte vi Christian vid bussen.
-Justin skulle också med, visst går det bra, frågade han.
-Ja visst absolut, svarade Caitlin.
Jag suckade och sa att de gick bra.
Justin kom springande med paparazzis efter sig, bussen kom precis då så vi hann hoppa på bussen och köra iväg från alla paparazzis. Justin pustade ut och skakade på huvudet.
-Fan vad less jag är på dom där, sa Justin irriterat.
Jag kände hur humöret skönk när jag insåg att vi skulle bli förföljda av paparazzis hela dagen. Fan ta Justin, varför ska han komma och förstöra för oss. Sen blev jag på ännu sämre humör när jag förstog att de skulle komma fram minst 100 fans till oss.
Vi kom fram till stan efter en kvart.
Vi började att gå på forever 21 sen gick vi på massa andra affärer. Otroligt nog kom de inte fram några fans alls, kanske för att dom flesta fortfarande var i skolan.
När vi kom ut från köpcentret så kom massa paparazzis. Jag hörde hur Justin svärde tyst.
-Kan ni inte bara gå?! skrek han.
Alla paparazzis började fråga vem jag var och om jag var hans nya flickvän.
-Alize försök att täcka ditt ansikte, sa Christian.
-Vafan har du inte med dig en livvakt för, du måste ju ta lite ansvar! Skrek jag till Justin. Han fick en ledsen blick och skrek...
Tre killar och två tjejer och Justin Beaver.
När dom äntligen slutade glo så tittade jag lite försiktigt på dom, alla såg ritkigt bra ut, även fast alla killar förutom en hade beaverfrilla.
Nej shit, dom kommer hitåt, hoppas inte dom såg att jag kollade..
-Hej, du är ny här va? Justin sa att han sprang in i dig imorse. Jag heter Caitlin, vad heter du?
-Hej, ja jag är ny här, jag heter Alize.
-Får vi sitta med dig? Frågade den där killen med beaverfrilla. Jag heter Chaz btw.
Fanfanfanfanfan!
-Ja visst.
Vafan ville dom sitta med mig för?
-Hej jag heter Christian. Caitlin är min syster.
Christian var alltså den lilla med beaverfrilla.
-Hej, Sa jag artigt.
-Och jag heter ryan, nickade killen utan beaverfrilla.
-Hej.
-Och hej, jag heter Jasmine jag är Justins flickvän. Sa hon och gick och la hennes arm runt Jusitns midja.
Alla satte sig runt mig vid bordet. Dom började ställa massa fråger till mig. Egentligen ville jag bara att dom skulle gå.
-Varför flyttade du? Frågade Justin.
-Ehm, mamma och pappa skilde sig och vi var tvungna att flytta med pappa.. Sa jag tyst och kollade ner i bordet.
-Jaha, sorry... sa Jusitin.
-Det gör inget.
-Vars bodde du innan? frågade Ryan.
-I Phoenix, svarade jag.
-Var det inte jobbigt att flytta ifrån alla vänner? frågade Caitlin.
-Jo de vart det, speciellt när jag inte har några här heller, suckade jag.
-Du får gärna hänga med oss, sa Justin.
-Mmm.
Varför skulle jag vilja hänga med någon som är världskänd och tror att han är något.
-Justin kom vi börjar nu, sa Jasmine och gav mig värsta bitchblicken. Hennes bruna ögon såg riktig kyliga ut, hon tog Justins hand och dom gick iväg.
-PMS.... flinade Christian och Caitlin slog till honom i bakhuvudet.
-Du behöver inte tycka om Jasmine för vi gör inte heller det, förklarade Chaz.
-Låt Alize välja själv vem hon gillar och inte gillar, sa Caitlin.
-Ne men de är lugnt, hon verkar inte gilla mig heller, sa jag.
-Kanske för att det ser ut som att Justin gillar dig, sa Ryan.
-Tss.
-Vem av oss gillar du bäst då? frågade Christian och Caitlin slog till han i bakhuvudet igen.
-Förlåt men min bror är lite weird.
-Jag känner inte er så bra men ni verkar vara schyssta allihopa, log jag.
-Men vem gillar du mest? försökte Christian igen. Den här gången brydde sig inte Caitlin om att slå honom igen.
-Hahah jag vet inte.
-Men minst då?!
-Hahah ingen.
-Jasmine va? frågade Chaz.
-Haha ja kanske.
-Men nu ska vi låta henne vara och sluta med sånna här dryga frågor, vi börjar nu. Du går i min klass va? Skrattade Caitlin.
-Ja det tror jag.
-Great! Vi har matte nu. Alize, kom!
-Jag kommer, hejdå guys, sa jag och följde efter Caitlin.
Dom var faktiskt väldigt schyssta och jag känner mig inte lika blyg längre.
Det var väldigt tråkigt på matten, jag och Caitlin satt brevid varandra i klassrummet, vi pratade bara på lektionen. Och hon undrade om jag ville hänga med hon och Chrisitan och shoppa efter skolan. Jag svarade ja för jag ville lära känna dom mer.
När so lektionen tog slut så gick vi med våra grejer till skåpet sen mötte vi Christian vid bussen.
-Justin skulle också med, visst går det bra, frågade han.
-Ja visst absolut, svarade Caitlin.
Jag suckade och sa att de gick bra.
Justin kom springande med paparazzis efter sig, bussen kom precis då så vi hann hoppa på bussen och köra iväg från alla paparazzis. Justin pustade ut och skakade på huvudet.
-Fan vad less jag är på dom där, sa Justin irriterat.
Jag kände hur humöret skönk när jag insåg att vi skulle bli förföljda av paparazzis hela dagen. Fan ta Justin, varför ska han komma och förstöra för oss. Sen blev jag på ännu sämre humör när jag förstog att de skulle komma fram minst 100 fans till oss.
Vi kom fram till stan efter en kvart.
Vi började att gå på forever 21 sen gick vi på massa andra affärer. Otroligt nog kom de inte fram några fans alls, kanske för att dom flesta fortfarande var i skolan.
När vi kom ut från köpcentret så kom massa paparazzis. Jag hörde hur Justin svärde tyst.
-Kan ni inte bara gå?! skrek han.
Alla paparazzis började fråga vem jag var och om jag var hans nya flickvän.
-Alize försök att täcka ditt ansikte, sa Christian.
-Vafan har du inte med dig en livvakt för, du måste ju ta lite ansvar! Skrek jag till Justin. Han fick en ledsen blick och skrek...
Never say never - kapitel 2
Vi gick ut till bilen och pappa låste dörren efter oss. Jag saknar verkligen mamma, varför skulle dom skilja sig för? Och framförallt, varför skulle pappa flytta till Atlanta? Och varför var jag och Simon tvugna att följa med och lämna alla våra vänner i Phoenix? Livet är verkligen inte rättvist!
Efter ett tag var vi framme vid skolan. Jag kände ingen alls och allt var helt nytt. Jag ville bara stanna inne i bilen och deppa men de verkade inte pappa gå med på. Jag gick och hämtade koden till mitt skåp och jag fick med mig några böcker och ett schema. Jag gick fram till mitt skåp och låste upp, stoppade in böckerna och tog med mig dom böckerna jag skulle ha till lektionen.
Just när jag går runt ett hörn så krockar jag med någon.
- Ouuch, säger han och hjälper mig upp från golvet. Är du okej, jag såg dig inte, förlåt.
- Nej men jag är okej, hur gick de för dig? frågade jag och tittade upp på honom.
Det är inte sant! Justin Beaver?! Vad gör HAN på MIN skola?!
- Ingen fara, svarade han glatt.
- Justin Beaver? sa jag och jag kunde inte dölja min irritation.
- Jupp, de är jag de, eller, Justin BIEBER, menmen, flinade han.
Usch! Han var så perfekt som alla mina galna Beaver vänner påstod. Jag fejkade ett leénde och gick förbi honom. Jag gick förbi några killar som flinade åt mig och när jag gått förbi dom så hörde jag hur de började skratta.
Jag fattar verkligen inte vad de är för fel på vissa människor. På en bänk längre fram satt en tjej och gav mig världens bitchblick. Jag kollade förvånat på henne men blev skrämd av ''vad de nu heter, de som ringer innan lektionerna börjar'' (:]) Jag fortsatte leta efter klassrummet och tillsist hittade jag det. Jag var självklart tvungen att presentera mig inför klassen. Det är de absolut värsta med att börja på en ny skola. Tro mig, jag har varit med om det många gånger. Jag körde med de vanliga:
- Hej... Jag heter Alize Smith, jag flyttade från Phoenix med min pappa Charles och min lillebror Simon. Och sen lade jag till, min mamma Celia bor kvar i Phoenix.
På väg till den enda lediga platsen som, som tur var, var längst bak, påpekade läraren att jag tydligen skulle berätta mer om mig själv. Så jag ställde mig där framme igen och började prata om mina intressen, jag kollade vädjande på Mr. dork (haha....) och han hjälpte mig genom att ställa några frågor istället för att låta mig gå och sätta mig.
- Vilken är din favorit färg?
Vaaarför skulle nån vilja veta de?
- Ehm... blå?
- Favorit mat?
- Tacos typ.
- Din idol?
- Jag har ingen idol.
- Du vet om att Justin Bieber går på den här skolan va?
Jag kollade frågande på honom och nickade.
- Okej, så killar, fritt fram! Här har ni Alize Smith, icke Bieber fan.
Alla killar började busvissla och klappa händerna. Jag kände hur jag rodnade. De här kommer bli en jobbig dag tänkte jag medans jag gick till min plats. Men där hade jag fel, jag behövde bara presentera mig två gånger till och då behövde jag bara säga vad jag hette. Tack och lov. På lunchen satt jag ensam och jag kände hur alla tittade på mig, men värst var några vid ett bord bakom mig, dom slutade aldrig stirra!
Tre killar och två tjejer och Justin Beaver.
När dom äntligen slutade glo så tittade jag lite försiktigt på dom, alla såg ritkigt bra ut, även fast alla killar förutom en hade sån där töntig beaverfrilla.
Heheh Mr. dork :p
Efter ett tag var vi framme vid skolan. Jag kände ingen alls och allt var helt nytt. Jag ville bara stanna inne i bilen och deppa men de verkade inte pappa gå med på. Jag gick och hämtade koden till mitt skåp och jag fick med mig några böcker och ett schema. Jag gick fram till mitt skåp och låste upp, stoppade in böckerna och tog med mig dom böckerna jag skulle ha till lektionen.
Just när jag går runt ett hörn så krockar jag med någon.
- Ouuch, säger han och hjälper mig upp från golvet. Är du okej, jag såg dig inte, förlåt.
- Nej men jag är okej, hur gick de för dig? frågade jag och tittade upp på honom.
Det är inte sant! Justin Beaver?! Vad gör HAN på MIN skola?!
- Ingen fara, svarade han glatt.
- Justin Beaver? sa jag och jag kunde inte dölja min irritation.
- Jupp, de är jag de, eller, Justin BIEBER, menmen, flinade han.
Usch! Han var så perfekt som alla mina galna Beaver vänner påstod. Jag fejkade ett leénde och gick förbi honom. Jag gick förbi några killar som flinade åt mig och när jag gått förbi dom så hörde jag hur de började skratta.
Jag fattar verkligen inte vad de är för fel på vissa människor. På en bänk längre fram satt en tjej och gav mig världens bitchblick. Jag kollade förvånat på henne men blev skrämd av ''vad de nu heter, de som ringer innan lektionerna börjar'' (:]) Jag fortsatte leta efter klassrummet och tillsist hittade jag det. Jag var självklart tvungen att presentera mig inför klassen. Det är de absolut värsta med att börja på en ny skola. Tro mig, jag har varit med om det många gånger. Jag körde med de vanliga:
- Hej... Jag heter Alize Smith, jag flyttade från Phoenix med min pappa Charles och min lillebror Simon. Och sen lade jag till, min mamma Celia bor kvar i Phoenix.
På väg till den enda lediga platsen som, som tur var, var längst bak, påpekade läraren att jag tydligen skulle berätta mer om mig själv. Så jag ställde mig där framme igen och började prata om mina intressen, jag kollade vädjande på Mr. dork (haha....) och han hjälpte mig genom att ställa några frågor istället för att låta mig gå och sätta mig.
- Vilken är din favorit färg?
Vaaarför skulle nån vilja veta de?
- Ehm... blå?
- Favorit mat?
- Tacos typ.
- Din idol?
- Jag har ingen idol.
- Du vet om att Justin Bieber går på den här skolan va?
Jag kollade frågande på honom och nickade.
- Okej, så killar, fritt fram! Här har ni Alize Smith, icke Bieber fan.
Alla killar började busvissla och klappa händerna. Jag kände hur jag rodnade. De här kommer bli en jobbig dag tänkte jag medans jag gick till min plats. Men där hade jag fel, jag behövde bara presentera mig två gånger till och då behövde jag bara säga vad jag hette. Tack och lov. På lunchen satt jag ensam och jag kände hur alla tittade på mig, men värst var några vid ett bord bakom mig, dom slutade aldrig stirra!
Tre killar och två tjejer och Justin Beaver.
När dom äntligen slutade glo så tittade jag lite försiktigt på dom, alla såg ritkigt bra ut, även fast alla killar förutom en hade sån där töntig beaverfrilla.
Heheh Mr. dork :p
Never say never - kapitel 1
Never say never handlar om en tjej som heter Alize(uttalas Alice) hon är 16 år och har nyss flyttat till Atlanta(hon börjar skolan efter jullovet). Hon är inget Justin Bieber fan men ingen hater heller, hon tycker bara att all hysteri runt honom är patetiskt.
Alize
Alizes perspektiv
Jag vaknade upp av att väckarklockan ringde hysterigt. Jag stängde av den och tryckte kudden mot huvudet. Första dagen i nya skolan, great, eller inte. Jag tog bort kudden från ansiktet när jag hörde att pappa öppnade min dörr.
- Hörru gumman, vakna nu, jag ska skjutsa dig och Simon till skolan om en timma. Om du ska hinna duscha så måste du gå upp nu.
- Men jag ska bara vila lite, muttrade jag.
- Du har inte tid att vila nu.
- Jag är sjuk, muttrade jag som nytt försök att få stanna hemma.
- Du ska upp nu! han lyfte upp mig ur sängen och bar mig till badrummet.
- Tack för skjutsen, flinade jag.
Jag låste dörren, tog av mig pyjamasen och klev in i duschen. Jag tvättade håret och tvålade in mig sen snurrade jag in mig i handduken. Jag letade runt i garderoben och valde ett par trasiga jeans och en svart tshirt. Jag länktar verkligen efter sommaren, nu när julen och nyår varit så finns det ingen vitts med vinter. Jag vill kunna gå runt i shorst. Jag släpade mig in till toan och sminkade mig lite. Sen torkade jag håret och gick ner och gjorde i ordning frukost. Pappa och Simon var redan färdiga, dom kollade på någon fotbolls match inne i vardagsrummet. Jag satte mig i köket och åt upp frukosten sen sprang jag upp på övervåningen och lockade mitt hår litegrann.
- Om du inte vill gå till skolan får du komma nu, suckade Simon i dörröppningen.
- Du förstår, de tar lite längre tid för en sextonårig tjej att göra sig i ordning än för en trettonårig kille, svarade jag medans jag blängde på honom och gick ner för trappen.
- Kom då, vill du gå till skolan eller? härmade jag honom.
Vi gick ut till bilen och pappa låste dörren efter oss. Jag saknar verkligen mamma, varför skulle dom skilja sig för? Och framförallt, varför skulle pappa flytta till Atlanta? Och varför var jag och Simon tvugna att följa med och lämna alla våra vänner i Phoenix? Livet är verkligen inte rättvist!
Den första blev verkligen jätte kort märkte jag nu :p Menmen...
Alize
Alizes perspektiv
Jag vaknade upp av att väckarklockan ringde hysterigt. Jag stängde av den och tryckte kudden mot huvudet. Första dagen i nya skolan, great, eller inte. Jag tog bort kudden från ansiktet när jag hörde att pappa öppnade min dörr.
- Hörru gumman, vakna nu, jag ska skjutsa dig och Simon till skolan om en timma. Om du ska hinna duscha så måste du gå upp nu.
- Men jag ska bara vila lite, muttrade jag.
- Du har inte tid att vila nu.
- Jag är sjuk, muttrade jag som nytt försök att få stanna hemma.
- Du ska upp nu! han lyfte upp mig ur sängen och bar mig till badrummet.
- Tack för skjutsen, flinade jag.
Jag låste dörren, tog av mig pyjamasen och klev in i duschen. Jag tvättade håret och tvålade in mig sen snurrade jag in mig i handduken. Jag letade runt i garderoben och valde ett par trasiga jeans och en svart tshirt. Jag länktar verkligen efter sommaren, nu när julen och nyår varit så finns det ingen vitts med vinter. Jag vill kunna gå runt i shorst. Jag släpade mig in till toan och sminkade mig lite. Sen torkade jag håret och gick ner och gjorde i ordning frukost. Pappa och Simon var redan färdiga, dom kollade på någon fotbolls match inne i vardagsrummet. Jag satte mig i köket och åt upp frukosten sen sprang jag upp på övervåningen och lockade mitt hår litegrann.
- Om du inte vill gå till skolan får du komma nu, suckade Simon i dörröppningen.
- Du förstår, de tar lite längre tid för en sextonårig tjej att göra sig i ordning än för en trettonårig kille, svarade jag medans jag blängde på honom och gick ner för trappen.
- Kom då, vill du gå till skolan eller? härmade jag honom.
Vi gick ut till bilen och pappa låste dörren efter oss. Jag saknar verkligen mamma, varför skulle dom skilja sig för? Och framförallt, varför skulle pappa flytta till Atlanta? Och varför var jag och Simon tvugna att följa med och lämna alla våra vänner i Phoenix? Livet är verkligen inte rättvist!
Den första blev verkligen jätte kort märkte jag nu :p Menmen...
