♥

Under tiden jag pratade med pappa såg jag hur Justin blev som fastfrusen vid datorn.
-ALIZE! väste Justin.

-Okej pappa jag kommer hem snart, förlåt, hejdå. sa jag och la snabbt på.

-Vad är det?! frågade jag sedan.
-Jag tror jag vet vem som förgiftade din mat... sa han och hans röst sprack.
-Vem?!
-Jasmine...

-Jasmine?! Men hon sitter ju på psyket?
-Tydligen inte, hon rymde igår under dagen.. dom hittade henne vid stranden vi var på, i natt.
-Jasmine?! upprepade jag chockat.

Han bara nickade. Hur kunde hon smita från psyket?! Ska inte det typ vara omöjligt?! Tänkte jag.
-Pappa ville i alla fall att jag skulle hem nu...
-Jaha okej då skjutsar jag hem dig.
-Om du kanske hämtar mina kläder så behöver jag inte låna dina mjukisbyxor och tshirt. sa jag sedan.
-Äsch du får dom. sa han och log.
-Haha okej, tack. Då får du mina kläder också.
-Åh jag känner mig hedrad! flinade han.

Jag fick en bild av honom i mitt huvud där han stod i mina shorts och mitt vita linne och började skratta.

-Haha du är ju konstig. skrattade han.
-Tro mig, jag vet!
-Haha ska vi åka nu?

Vi gick ut till hans bil och han skjutsade hem mig.
-Hur mår du egentligen? frågade han när vi var framme.
-Bra, i alla fall bättre.
-Tur. sa han och kysste mig.
-Nu mår jag genast ännu bättre. log jag stort.
-Då kanske jag kan göra dig helt frisk. flinade han och kysste mig igen.
-Ännu bättre! skrattade jag.
-Haha, vill du att jag ska följa dig till dörren?
-Det behövs inte.
-Okej, hejdå då. sa han och jag böjde mig mot honom och kysste honom på kinden.

-Hejdå. Och förlåt för att det blev som det blev...
-Du kunde ju inte göra något åt det.
-Nej jag vet men ändå. Jag öppnade dörren och steg försiktigt ut. Jag ropade hejdå innan jag stängde dörren och gick sen in där pappa stod argt och blängde på mig.

-Okej förlåt men jag har redan förklarat vad som hände. sa jag lugnt.
-DU KUNDE JU HA RINGT! fattar du hur oroliga vi har varit?!
-Ja jag vet förlåt, men vi råkade ju somna. Det visste ju inte jag att det skulle hända!
-När vaknade ni då?!
-Kanske vid 9..
-Varför ringde du inte på en gång då?
-För att jag kom på det sekunden jag ringde i stort sett! Kan vi snälla skippa den här diskussionen?! Jag är ju hemma nu. sa jag surt och gick upp till mitt rum. Flera gånger  var jag på väg att ramla framlänges men jag höll mig upprätt.

När jag kom in på mitt rum slängde jag mig försiktigt i min säng och tog upp mobilen från min ficka. Jag hade fått ett sms och det var från ''älsklingen<3'' som jag döpt Justin till. Det stod ''Hej<3 det här är inte lätt att säga men jag känner att det kanske inte är så bra idé att vi är tillsammans. Jag tänker framförallt på Jasmine.. Men också mina fans, det är så många som vill döda dig och jag vill inte vara anledningen till att du får massa dödshot...'' Tårarna var på väg att komma och jag kände hur jag bara blev argare och argare. SÅ HAN VILL INTE HA MIG?!

Jag satte mig upp och började fundera på vad jag skulle svara. Det fanns tre olika alternativ. Antingen så använder han det där bara som en ursäkt för att göra slut med mig, eller så är det inte han som skrivit det, eller så är det bara sanningen...

---

Vad kommer hända nu då?! 5 kommentarer annars får ni inget mer!