Never say never - kapitel 17

-Jag vet vars hon kanske är! Skrek jag.
-Vars då?!
-Våran tredje dejt, en jättefin kväll. Då hade vi picknick på stranden och hon har sagt flera gånger att hon önskar att vi kunde göra om det.
-Vi springer dit och kollar om hon är där. Oj just det! Alla fans och paparazzis..
-Vi tar bilen, du får låna solglasögon, ta på dig huvan!

Vi sa inte ett ord till varandra på hela resan. Fast det är inte så långt. När vi var framme sprang jag fram till samma plats som vår dejt.
-Är hon där? Skrek Alize....


Justins perspektiv

-Jasmine! Jasmine! Skrek jag allt vad jag hade.
Där låg hon, helt still.
-Jasmine! Jag sprang fram till henne och vände på henne.
Hon hade halsbandet jag hade gett henne i hennes hand..
-Hon har puls. Ring ambulans och fråga vad vi ska göra!
-Är det så allvarligt Justin?, hon sover, hör du inte att hon snarkar?
-Jo, nu när jag tänker på det.
Vi kunde inte låta bli att små-skratta lite och jag kände hur lättad jag blev.

Alizes perspektiv

Jag gick fram till henne, skakade lite på henne och hon vaknade till.
-Jasmine. Jasmine är du vaken?
-Är jag i helvetet? frågade hon.
-Va?
-Jag vaknar upp och ser dig. Jag är knappast i himlen. fnös hon.
-Du lever, Jasmine?
-Oh crap. Då kan ni gå härifrån!
-Du måste gå hem Jasmine.
-Men jag vill inte!
-Jo kom, vi följer med dig hem.
-Ååh okej då..

Vi följde henne hem. Och sen när hon kom hem så somnade hon i hennes säng.

Justins perspektiv
-Förlåt Justin, allt det här är mitt fel..
-Nej, det är det inte, det var jag som inte gjorde slut med henne innan jag kysste dig..

Vi satte oss i bilen och sen stjusade jag hem henne.

När jag kom hem ringde jag Chaz.
-Wazzup bro! Hur går det med Jasmine?
-Vi hittade henne och nu sover hon hemma hos henne.
-Vad skönt att ni hittade henne!
-Ja.. Du asså jag vet inte vad jag ska göra med det här om Alize och så?
-Men är du kär? frågade han.
-Jag vet inte, asså vad tycker du, ska jag vänta ett tag?
-Kanske, asså ni har ju inte känt varandra så länge. Så du kan ju vänta ett tag och se vad som händer.
-Jo, men vi har ju kysst och allt.
-Men säg till henne att ni kanske ska vänta.
-Okej, men du jag måste lägga på nu, ska ringa Jasmines föräldrar och säga att hon är hemma nu!
-Okej, hejdå!

Jag slog nummret till mammas mobil.

-Hej Justin, har ni hittat henne?
-Ja, säg till hennes föräldrar att hon är hemma nu. Har inte nån av deras nummer.
-Okej, tack Justin! sa hon lättat.


Efter det gick jag upp på mitt rum, och la mig i sängen och efter ett tag somnade jag..












Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0