Never say never - kapitel 20

Jag vaknar av att pappa knackar på dörren.
-Gumman här har du mat.
-Tack.
-Sen är det någon du borde träffa.
-Va? Vem?
In genom dörren kom..


..MAMMA!
Jag sprang upp ur sängen och kramade om henne.
-Hej älskling.
-Hej mamma. Vad gör du här?
-Din pappa ringde mig..
-Åhh..
-Talk to me.. Vad har hänt?
-Det är bara en kille..
-Du vet Erik har frågat om erat hem nummer och jätte mycket. När du ska komma till mig och så. Han är hos mig och frågar varje dag.. Men det kanske inte är till någon stor hjälp.
-Okej. Han ringer mig också varje dag, men nu har jag tagit ut simkortet..
-Alize, om det har hänt något så finns jag här om du vill prata.
-Du vet att jag fortfarande är sur på dig för du ville skilja dig?
-Ja, jag fattar det. Men har du det inte bra här i Atlanta? Frågade hon.
-Jo, eller inte nu längre..
-Men du gumman, vill du berätta vad som har hänt?
Jag berättade allt från början till slut. Vi satt i min säng i nästan tre timmar och pratade.
Det är så lätt att prata med min mamma, hon förstår allt. Och hon är så bra på att hjälpa och reda ut, och hon säger vad hon skulle göra om hon var jag och så..
-Men du, jag tycker du går och pratar med Justin. Säg vad du tycker och så, då kan han säkert förklara vad han vill och så.
-Men jag vill inte träffa han..
-Alize du har suttit här inne i tre veckor, du kan inte stanna här inne länge till. Du måste gå till skolan och träffa alla dina kompisar.
-Jag vet, men jag vill inte..
-Jag och din pappa har pratat i telefon i två veckor om det här, och din pappa och jag förstod att du inte var sjuk på riktigt. Och han hörde dig gråta ganska ofta. Kan vi inte gå och shoppa idag, du kan visa mig runt och så. Gå och duscha och fräscha upp dig sen så kan du och jag shoppa, sen kan vi äta middag ute och sen kan vi gå på bio?
-Vill du det? frågade jag ängsligt.
-Det är klart jag vill.
-Okej..
-Bra, gå och duscha nu.

Jag gick in i badrummet och satte på vattnet och gick in i duschen. Gud så skönt det var. Jag hade inte duschat på två veckor. Jag stod i duschen i mer än en halvtimme.
Sen gick jag ut ur duschen och klädde på mig kläder.
Gick ner till köket.

-Mamma, ska vi gå nu?
-Gud vad fin du blev! Ja, vi kan gå nu.

Vi satte oss i bilen och började åka.
När vi närmade oss bron såg jag någon stå på den, jag försökte titta närmare och då såg jag vem det var...

Vem kan det vara?...









Kommentarer
Postat av: sandra

Aahaahh!! Meer, NU :D

En till idag? :D

2011-03-08 @ 12:09:41
URL: http://astoryaboutjb.blogg.se/
Postat av: Linnea :)

jäättteee brraaa :D

2011-05-07 @ 15:55:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0