♥

-Hejsan, vad fin du är! Sa Justin när jag hoppade in i bilen.
-Tack, du med.

Skoldagen bara flög iväg och när skolan slutade gick jag, Caitlin, Justin, Chris, Chaz och Ryan hem till Justin.
Alla var jätteglada att se mig.

---

Justins perspektiv

Vi satt och snackade lite och såg tv, när alla andra skulle hem så stannade Alize kvar ett tag.
-Vad vill min fina flicka göra då?
-Det du vill, pojken min. Fnissade hon.
-Vi kan gå på en promenad?
-Gärna. Log hon.

Vi tog på oss skorna och gick hand i hand efter vägen.
Sen stannade jag och tittade henne i ögonen och kysste henne. Vi stod jättelänge och tittade på varandra. Sen fortsatte vi gå och just då vi skulle korsa vägen så kommer det en bil. Innan jag hinner dra undan Alize kör bilen på henne.

-JUSTIN!! Hörde jag Alize skrika och sen hörde jag en jättesmäll.
-ALIZE!!! NEJ! HJÄLP!! skrek jag panikslaget och sprang fram till henne. Jag hörde hur bilen körde iväg och jag svor en lång ramsa för mig själv. Jag såg hur hon försökte säga någonting men jag kunde inte höra någonting.
-Okej, Alize, håll dig vaken! Du får inte blunda! Hör du vad jag säger?! KRAMA MIN HAND OM DU HÖR VAD JAG SÄGER! Alize! Du måste vara vaken. Åh nej snälla Alize! Snälla! Lämna mig inte!

Alizes perspektiv

-Jas..mi.. Försökte jag säga, vaför kunde jag inte berätta för honom att det var Jasmine som körde bilen?!Jag ansträngde mig ytterligare en gång men fick inte fram ett ända ljud. Jag hörde Justin skrika om att jag skulle hålla mig vaken men nu kunde jag inte kämpa emot mer. Jag stönade till och sen blev allt svart.


Justins perspektiv

-Men förihelvette!!!! Hjälp mig då! Jävla satans helvete! Kan nån ringa efter en ambulans?! skrek jag även fast jag visste att ingen hörde mig för vi var helt ensamma på vägen.
Men sen hörde jag hur någon stod bakom mig och då vände jag mig om och fick se en kille några meter bakom mig som pratade i telefon.
Han kom fram och pratade lugnande med mig men jag lyssnade ingenting.
Han presenterade sig som John och berättade att han ringt ambulansen och att dom borde vara här om någon minut.
Det gjorde mig inte lugnare alls, några minuter?! Det kan ju vara försent!

Han väntade med mig tills ambulansen kom vilken tog ca 4 minuter men kändes som flera år. Jag satt bredvid henne och höll hårt i hennes kalla hand. Jag kände hur det bara strömmade ner tårar och John satt bredvid mig och höll sin hand på min axel.

Sen hörde jag sirenerna och såg hur ambulansen kom körande runt hörnet. Två ambulansmän kom springande med en bår. Dom satte på henne en stödkrage och såna saker sen bar dom in henne i ambulansen. Jag stod bara hjälplöst och tittade på.

-Vad heter hon? Frågade ambulanskillen.
-Alize.., Visst får jag följa med?
-Hoppa in. Sa han efter en stund tänkade.

Jag satt och höll henne i handen ända in till sjukhuset medans ena ambulanskillen tog lite prover osv.

När vi kom fram till sjukhuset sprang dom in med henne och jag följde oroligt efter. En sjuksköterska hjälpte mig till väntrummet och lovade mig att göra det bästa dom kunde. Jag satte mig chockat ner och väntade oroligt på ett besked från doktorn. Alla läkare som sprang förbi mig kunde inte svara på en ända fråga och jag blev bara mer och mer orolig.

Jag ringde till mamma och berättade vad som hänt och hon lovade att komma så fort som möjligt. Hon skulle även ringa till Alizes pappa för jag kände att jag inte skulle klara av det. Jag gick sedan ut och satte mig på en bänk utanför sjukhuset och efter ett tag kom mamma. Hon kramade om mig och jag började gråta.
-Du ska se att det ordnar sig, gubben. Viskade hon.
-Men om det inte gör det då?! snörvlade jag.
-Läkarna här är jätte duktiga, det kommer gå bra.
Jag blundade bara utan att svara.
-Kom nu, vi går in, det är så kallt här ute. Sa mamma och tog min hand.
Jag reste mig upp och vi gick in. Mamma frågade alla läkare och sjuksköterskor som gick förbi, men ingen kunde svara på hur det gick.

-Ååååh mamma jag bli galen snart! Varför kan dom inte bara berätta hur det är med henne?! utbrast jag.
-Justin, lugn.
-VADÅ LUGN?! HUR FAN SKULLE JAG KUNNA VARA LUGN NU?!
-Justin, gör inget du kommer ångra nu, sluta prata sådär.
-Förlåt. Mumlade jag.

Jag såg sedan hur Alizes pappa och bror kom gående i korridoren. Bakom dom gick en doktor. Dom satte sig ner i soffan bredvid mig. Doktorn hälsade på mig och mamma sen tittade han beklagande på oss. Jag kände hur jag fick en klump i magen och det blev inte bättre av det han sa sedan.
-Jag är rädd att... började han.
-DU ÄR RÄDD ATT VAD?! utbrast jag. Mamma tog min hand och jag försökte lugna ner mig.
-...Att Alize inte kommer klara sig....

---

OMB!