Never say never - kapitel 29
När jag kom hem var inte mamma hemma så jag satte mig vid datorn och loggade snabbt in på Twitter. Retweetade och följde några fans. Sen satt jag och kollade runt på Youtube. Satte sedan på tven och kollade på MTV ett tag.
Jag vaknade av att min mobil ringde. Chaz stod det på skärmen.
-Wazzap bro? Sa Chaz när jag svarade.
-Jag sov.. Haha.
-Haha, oj förlåt.
-Det är lungt. Tack för du väckte mig, annars hade jag säkert sovit i flera timmar till.
-Ska vi hitta på något?
-Ehmm, hur mycket är klockan?
-Halv tolv.
-På natten? sa jag.
-Haha nej, på dagen.
-Oj, då måste jag ha somnat framför teven. Men jag ska åka till Alize nu, men ikväll. Mamma är borta så jag ska laga mat, så då kan du ju komma hit och äta.
-Sounds great! Sa han.
-Awesome, då ses vi!
Jag la på och gick upp och duschade.
Sen fönade jag håret och gick ut och körde till sjukhuset.
Det var inga fans eller paparzzis vad jag såg iallafall.
Jag sprang upp till Alize.
Hon låg och sov. Så jag satt mig på stolen brevid henne.
Dr. Andies perspektiv
Hur ska jag säga till Justin att Alize håller på att bli sämre? Ska jag säga det till han nu?
Jag såg ju att han har kommit.
Jag gick till rummet där Alize låg.
Kollade in genom fönstret. Justin satt och höll Alizes hand. Jag måste göra det här!
-Justin, hej. Jag såg inte att du hade kommit. Alize sover.
-Jag såg det.
-Justin, jag måste säga en sak till dig senare. Men jag ska gå och prata med hennes pappa nu. Så stanna här så kommer jag om ett tag. Jag tror du kan försöka väcka henne lite försiktigt, hon har sovit ganska länge. Men var försiktig.
-Okej, tack.
Justins perspektiv
Undra vad Dr. Andie skulle säga till mig?..
Jag väckte försiktigt Alize. Hon log mot mig och jag log tillbaka.
-Hur mår du?frågade jag.
-Inte så bra..
-Ååh, du måste verkligen bli bättre nu!
-Jag vet..
Vi satt tysta ett tag sen bröt Alize tystnaden.
-Hur är det mellan oss egentligen?
-Jag vet inte hur du känner, men även fast det gått så kort tid.. så älskar jag dig.
-Du har rätt, det har gått alldelens för kort tid... sa hon och hennes ögon fylldes med tårar. Men jag älskar dig också...
Jag kramade henne och sen kom Dr. Andie in i rummet.
-Justin, jag behöver som sagt var prata med dig. Sa han.
Jag nickade och följde med honom ut till väntrummet.
-Sätt dig.
-Vad är det som händer? frågade jag oroligt.
-Jo du förstår... Alize tillstånd håller på försämras. Jag är orolig att hon inte kommer hålla sig vaken länge till...
Jag vaknade av att min mobil ringde. Chaz stod det på skärmen.
-Wazzap bro? Sa Chaz när jag svarade.
-Jag sov.. Haha.
-Haha, oj förlåt.
-Det är lungt. Tack för du väckte mig, annars hade jag säkert sovit i flera timmar till.
-Ska vi hitta på något?
-Ehmm, hur mycket är klockan?
-Halv tolv.
-På natten? sa jag.
-Haha nej, på dagen.
-Oj, då måste jag ha somnat framför teven. Men jag ska åka till Alize nu, men ikväll. Mamma är borta så jag ska laga mat, så då kan du ju komma hit och äta.
-Sounds great! Sa han.
-Awesome, då ses vi!
Jag la på och gick upp och duschade.
Sen fönade jag håret och gick ut och körde till sjukhuset.
Det var inga fans eller paparzzis vad jag såg iallafall.
Jag sprang upp till Alize.
Hon låg och sov. Så jag satt mig på stolen brevid henne.
Dr. Andies perspektiv
Hur ska jag säga till Justin att Alize håller på att bli sämre? Ska jag säga det till han nu?
Jag såg ju att han har kommit.
Jag gick till rummet där Alize låg.
Kollade in genom fönstret. Justin satt och höll Alizes hand. Jag måste göra det här!
-Justin, hej. Jag såg inte att du hade kommit. Alize sover.
-Jag såg det.
-Justin, jag måste säga en sak till dig senare. Men jag ska gå och prata med hennes pappa nu. Så stanna här så kommer jag om ett tag. Jag tror du kan försöka väcka henne lite försiktigt, hon har sovit ganska länge. Men var försiktig.
-Okej, tack.
Justins perspektiv
Undra vad Dr. Andie skulle säga till mig?..
Jag väckte försiktigt Alize. Hon log mot mig och jag log tillbaka.
-Hur mår du?frågade jag.
-Inte så bra..
-Ååh, du måste verkligen bli bättre nu!
-Jag vet..
Vi satt tysta ett tag sen bröt Alize tystnaden.
-Hur är det mellan oss egentligen?
-Jag vet inte hur du känner, men även fast det gått så kort tid.. så älskar jag dig.
-Du har rätt, det har gått alldelens för kort tid... sa hon och hennes ögon fylldes med tårar. Men jag älskar dig också...
Jag kramade henne och sen kom Dr. Andie in i rummet.
-Justin, jag behöver som sagt var prata med dig. Sa han.
Jag nickade och följde med honom ut till väntrummet.
-Sätt dig.
-Vad är det som händer? frågade jag oroligt.
-Jo du förstår... Alize tillstånd håller på försämras. Jag är orolig att hon inte kommer hålla sig vaken länge till...
Kommentarer
Trackback