♥

-Ååh lilla gubben, hon kommer inte höra något och framförallt inte kunna svara. Hon är ju medvetslös.
-Men tror du jag är dum i huvudet eller? Klart jag vet att hon är medvetslös. Nån äcklig idiot körde nyss över henne med en bil!

Mamma svarade inte utan släppte bara min hand och jag gick fram till doktorn jag skrikit på som jag antog var Dr. Andie.
-Kunde jag få gå in till Alize? frågade jag honom.
-Ja.. Jag följer med dig, kom här. Sa han och gick iväg.

När vi kom in till Alizes rum så...

---

..såg jag henne ligga där med stödkrage och massa slangar. Maskiner pep runt om henne och jag kunde inte hejda tårarna.
-Jag lämnar dig i fred ett tag, sa Dr. Andie till mig och gick ut.
-Tack, viskade jag även fast jag visste att han inte hörde det.

Jag gick fram till Alize och drog ut en stol för att kunna sätta mig bredvid hennes säng. Jag tog tag i hennes hand och tittade på hennes vackra ansikte som var täckt med massa slangar. Varför skulle det hända just henne? Varför händer det här ens med någon? Och hur jävla lågt sjunker man om man kör på en annan männsika och sen kör iväg?!

-Snälla Alize, stay strong. Viskade jag och kysste hennes hand.
-Du kommer klara det här, du SKA klara det här. Jag klarar mig inte utan dig. Okej.. det kanske är lite tidigt att säga det här eftersom vi inte känt varann så länge.. men... jag, jag älskar dig.. Så du måste kämpa, okej? Om du kan höra mig, krama min hand..

Alizes perspektiv

Jag hörde hur Justin pratade med mig hela tiden, jag kände hans varma hand i min. Och han sa att han älskade mig. Egentligen ville jag bara slänga mig i hans famn och berätta att jag älskade han också. Men det går inte. Jag kan inte röra mig alls. Så istället försökte jag bara säga att jag älskade han, men jag fick inte fram ett ända ord. Jag vill inte att han ska oroa sig i onödan. Klart jag kommer klara mig! Och då ska allt Jasmine åka fast, jag fattar verkligen inte varför hon körde på mig?! Jag har ju inte gjort henne något?

Justins perspektiv

Trots att jag visste att Alize inte skulle kunna svara så trodde ändå en liten del av mig att hon skulle göra det. Jag kysste hennes panna som var fri från sladdar och sen gick jag ut. Mamma stog utanför hennes rum och kramade mig så fort hon fick syn på mig.
-Kom så åker vi hem och fräschar upp oss. Sa hon och släppte mig.
-Du kan åka hem, jag stannar här.
-Men Justin.. du måste duscha och äta. Sen vore det bra om du kunde sova ordentligt också.
-Men jag stannar här, tänk om hon vaknar upp.
-Om hon vaknar upp kommer Dr. Andie ringa oss på en gång, och då åker vi hit direkt.
-Men det känns ändå bäst om jag stannar här.
-Nu får du inte göra det, hör du vad jag säger?
Jag suckade och insåg att mamma verkligen bestämt sig för det och då är det inte lönt att ens försöka säga emot.

Jag gick med tunga steg ut till bilen och när vi kom hem klampade jag upp för trappen till mitt rum. Jag tog fram nya kläder sen tog jag en lång varm dusch. Jag slappnade av lite av det varma vattnet. Sen klädde jag på mig och fixade mitt hår. Jag gick ner till mamma som stod och lagade lunch. Jag satte mig vid köksbordet och stirrade tomt framför mig. Mamma ställde fram maten och jag åt snabbt upp. Vi pratade ingenting under tiden och sen gick jag och satte mig i soffan. Startade tven och började sappa mellan massa kanaler. Men det fanns inget att titta på så jag la mig ner i soffan istället. Jag somnade sedan snabbt efter det och vaknade vid 5 nästa dag. Jag hade sovit nästan 15 timmar.

Jag hämtade min dator och loggade snabbt in på twitter. Skrev lite onödiga saker, retweetade och följde några fans så dom inte skulle misstänka något. Sen la jag bort datorn. Slog på tven och började titta på MTV. Satt framför tven i flera timmar, mamma erbjöd sig att göra både frukost och lunch till mig, men jag ville inte ha någonting. Jag sneglade på min telefon hela tiden och väntade bara på att Dr. Andie skulle ringa. Men han ringde aldrig. Han kanske hade glömt ringa... Tänk om hon var vaken? Och så är inte jag där.

-MAMMA! Kom! ropade jag.
-Vad är det?
-Kan du komma?
-Säg vad det är, annars kommer jag inte.
Jag funderade ut en andledning som gjorde att hon skulle komma.
-Det ryker från tven....
Hon skyndade sig in och när hon såg att tven inte alls rykte gav hon mig en ond blick.
-Hehe... förlåt, jag råkade nog säga lite fel.. jag skulle egentligen säga att jag vill att du ska skjutsa mig till sjukhuset. Flinade jag.
-Ska dom fixa din hjärna?! utbrast mamma glatt.
-Men ha-ha, nej... jag måste dit för att se hur det är med Alize.
-Okej.. kan du inte köra själv då?
-Ne jag orkar inte.
-Okejdå, men läget har troligtvis inte ändrats eftersom Dr. Andie lovade att ringa.
-Jag vet, men jag vill ändå åka dit.
-Visst, men i såna fall måste du äta något först.

Efter att jag ätit lite mat skjutsade mamma mig till sjukhuset. Men just innan jag skulle gå in...

---

om ni kommenterar massa så kommer det ett till kapitel ikväll! ;)