♥

Jag kramade henne och sen gick vi bort till dom andra. Vi bestämde oss för att åka och äta middag på våran favoritresturang och det var väldigt skönt att tänka på annat.

---

hahah, random bild :p

När jag vaknade nästa morgon så gjorde jag mig i ordning för att kunna åka direkt till sjukhuset. Även fast Dr. Andie inte hade ringt så tänkte jag ändå fara och se hur det var med henne. På väg ut till bilen så stog det en paparazzi nere på vägen. Jag suckade och satte mig i bilen, glad över att det bara var en. Tack och lov följde han inte efter mig. Men efter ett tag började jag bli misstänksam, samma bil hade kört efter mig i snart 10 minuter. Fast det är säkert ingenting... När jag kom fram till sjukuset parkerade jag bilen och gick mot ingången. När jag gått igenom dörren så ser jag hur ungefär 10 paparazzis kommer springande mot mig. Dom skriker frågor i munnen på varandra och jag får panik. FANSEN & PAPARAZZISARNA SKULLE INTE FÅ REDA PÅ DET INNAN ALIZES LÄGE ÄR STABILT! Faaaan också, jag svär för mig själv och springer in på närmaste toa. Jag tar upp min mobil och ringer Kenny.

-Yo JB! svarade Kenny glatt. Hur är det med Alize?
Ja, självklart hade jag berättat för Kenny, han är som min extra pappa.
-Hey man, jo asså jag är på sjukhuset nu för att se hur det är med henne men jag liksom sitter fast i en toa...
-I en toa, vad fan gjorde du nere i toan?
-Meeeh, inte I toan utan PÅ toan!
-Har någon tejpat fast dig på toan?!
-Kenny... du är trög... Jag har låst in mig på en toa för de står 100 paparazzis och skriker på mig, jag behöver hjälp.
-Aaaah, du kunde ju sagt de på en gång.
-Har du verkligen gått i skolan?
-Ha-ha... Jag kommer nu då!
-Tack! svarade jag lättat.

Jag la sedan på och skrattade för mig själv, Kenny är verkligen konstig ibland.
Jag hörde hur det blev tystare utanför dörren och jag öppnade den försiktigt. Det skulle jag inte gjort... Alla paparazzis flög mot mig och jag låste fort dörren igen. Gosh vad jag är less på det här!

Efter ett tag hörde jag Kennys röst och tillsist knackade han på dörren. Jag öppnade lättat dörren och kramade Kenny.
-Är du okej? frågade han mig.
-Sure, måste upp till Alice nu. Du kan åka hem nu. Log jag.
-Säker? Om dom kommer tillbaka då?
-Äsch, jag kan ganska balla ninja moves, flinade jag.
-Ta det lugnt bara.
-Jaja.
-Hejdå. Hälsa Alice från mig.
-Okej, hejdå.

Jag gick upp till Alizes rum och Dr. Andie stog bredvid hennes säng och skrev i massa papper. Jag harklade och han kollade upp på mig.
-Hej Justin.. lägg inte ner en massa tid på att åka hit, jag lovar att ringa så fort hon blir bättre.
-Jag vet, men jag måste vara här. Jag klarar inte att vara utan henne.
-Om du så gärna vill det så fine. Men jag råder dig att inte komma hit, du blir bara deprimerad av att se henne så här.
-Och? svarade jag kaxigt.
Han skakade bara på huvudet och gick ut.

Jag tog fram en stol och satte mig bredvid Alize, tog hennes hand och kollade på hennes vackra ansikte som nu var fullt med slangar.
-Varför.. varför?! Du förtjänar inte det här, INGEN förtjänar det här. Förutom jäveln som körde på dig! Jag släppte ut min ilska och pratade i timmar med Alize, även fast hon inte hörde någonting. Tillsist somnade jag med huvudet på hennes säng.

---

Förlåtförlåtförlåtförlåt för så himla kass uppdatering. Men jag ska verkligen skärpa mig! Ska förbereda massa kapitel så det kommer bli superbra uppdatering nästa vecka, fram tills dess tycker jag ni ska sysselsätta er med att se Never Say Never. Verkligen super bra film och det blir ju bara bättre av att Justin är med, och att det är 3D så det kändes som han var med mig hela tiden ;)