♥

-Varför.. varför?! Du förtjänar inte det här, INGEN förtjänar det här. Förutom jäveln som körde på dig! Jag släppte ut min ilska och pratade i timmar med Alize, även fast hon inte hörde någonting. Tillsist somnade jag med huvudet på hennes säng.

---

Jag vaknade av att någon skakade på mig, särade på mina och Alizes sammanlänkade händer och sa någonting om att jag skulle vakna. Jag öppnade sömnigt ögonen och såg mamma stå lutad över mig.
-Åh gubben, vad jag har varit orolig!
-Förlåt...
-Har du någon aning om vad klockan är?!
-Kring middagstid kanske?...
-Den är 11 på natten.
-Oj, jag måste nog ha somnat.
-Jo det verkar som det, log hon.
Jag log tillbaka mot henne.
-Vi måste åka hem nu, du måste sova i din egna säng, vad har du ätit idag? frågade hon.
-Jag glömde äta...
-Du kan inte glömma att äta. Du får inte åka tillbaka hit om du slutar äta!
-Men det har bara hänt en gång...
-Du har slutat äta sens det här hände.
-Jag vet... men du borde ju fatta att jag inte mår bra!
-Tror du jag inte märker det eller? Men jag känner på mig att hon kommer klara det. Vi får bara vänta och se.
-Läkarna verkar inte vara lika possitiva.
-Det var likadant med Caitlin, ingen trodde att hon skulle klara sig, men se hur bra hon mår nu.
-Jag vet...
-Och hon var väldigt mycket mer skadad.
-Jag vet..
-Vi kan inte göra annat än att be och hoppas på det bästa.
-Jag vet...
-Justin.. kom nu.

Jag reste mig sakta upp ur stolen och vi gick ut till bilen.
-Vad ska vi göra med min bil då? frågade jag när vi var framme vid mammas bil.
-Vi får åka och hämta den imorgon.

Jag åkte till sjukhuset varje dag i ca en vecka, men inget ändrades. Mamma lät mig bara vara där en viss tid så jag kunde både äta och sova men jag hade ingen lust att göra något av det. Det låg bilder på mig vid sjukhuset överallt och fansen var galna. Dom försökte få mig att berätta vad som hänt men jag ville inte göra det. Kenny följde med mig överallt för att hålla dom och paparazzisarna borta.

Två veckor efter olyckan så ringde min mobil, det var ett okänt nummer och jag svarade osäkert.
-Hej det är Justin.
-Hej Justin, det är Dr. Andie.
-Hej?
-Jag tänkte bara säga att Alize nyss vaknat och att hon frågat efter dig.
-Är hon vaken?! utbrast jag. Varför har du inte ringt tidigare?!
-Hon vaknade för fem minuter sedan...
-Men du skulle ju ringa på en gång.
-Lugn, vill du komma och hälsa på henne eller ska du skälla på mig att jag ringde fem minuter för sent?
-Jag kommer på en gång!
-Då säger jag det till henne.
Jag la på och sprang sedan ut till bilen i pyjamas. När jag kollade i backspegeln fick jag en chock, jag ser ut som en soptipp!
Jag funderade på att springa in och duscha och fixa mig men insåg att jag hellre vill se ut som jag gör och träffa henne så fort som möjligt.

När jag kom upp till Alizes våning kände jag mig otroligt lycklig. Dagen jag väntat på har äntligen kommit, Alize är vaken! Jag öppnade försiktigt hennes dörr och såg Eric och Simon sitta bredvid hennes säng. När Alizes ögon mötte mitt ansikte sken hon upp. Jag började gråta och sprang fram till hennes säng. Vi kramade varandra länge och under tiden gick Eric och Simon ut.

-Åååh Alize! Jag har varit så orolig!
-Snälla Justin gråt inte. viskade hon.
-Varför skulle du gå ut mitt i vägen när bilen kom?!

Alizes perspektiv

Ska jag berätta för Justin att det var Jasmine som körde på mig, med vad jag antar var meningen eller ska jag kanske vänta med att säga det...
-Förlåt..
-Alize det är inte ditt fel! Titta på mig. Han vände mitt ansikte mot hans och fortsatte. Det är allt annat än ditt fel! Du var bara på fel ställe vid fel tidpunkt.
Det är vad du tror ja.. tänkte jag för mig själv.
-Lova att hålla dig vaken nu!
-Jag ska försöka, men jag måste vila lite nu, jag är jätte trött.
-Jag stannar här.
-Tack, men du borde nog åka hem och äta och så.
-Jag har ändå ingen lust.
-Okej..

-Hur länge måste du stanna? frågade han efter ett tag.
-Jag vet inte riktigt, vi får bara vänta och se.
-Okej, jag är bara så fruktansvärt less på vänta!
-Hur länge har jag varit borta?
-Två veckor tror jag...
-Herregud!
Jag visste att jag varit medvetslös länge, men inte så länge.
-Mmm..

-Men shit, jag har ju missat hur mycket som helst i skolan!
-Du tänker på det nu?! Fast det är lugnt, jag har också gjort det. Men jag ska typ börja med min privatlärare istället för att gå i skolan... Hon kan nog undervisa dig också.
-Varför har du missat?
-För jag har varit här hela tiden...
-Men Justin!
-Vad skulle jag annars ha gjort?
-Levt ditt normala liv? svarade jag
-Pssht, normala liv? jag har inte direkt ett normalt liv...
-Men levt ditt liv då?
-Jag klarade inte av att göra det utan dig....
-Aww.

Jag flyttade efter mig i sängen så han också skulle få plats, dom flesta slangarna var borta nu så jag kunde röra på mig lite mer. Efter ett tag somnade jag på hans bröst med ett leende på läpparna.

Justins perspektiv

Jag hörde hur Alize började andas djupare och jag somnade strax till hennes andetag.

Vi vaknade någon timma senare av att Dr. Andie skulle undersöka Alize. Han tvingade hem mig och Alize höll med. Mamma hade tydligen ringt till honom när hon förstod att det var dit jag åkt.
Jag åkte förbi McDonalds på vägen hem och köpte en McChicken. Man kan ju alltid låtsas att det är nyttigt. Haha.

När jag kom hem var inte mamma hemma så jag satte mig vid datorn och loggade snabbt in på Twitter. Retweetade och följde några fans. Sen satt jag och kollade runt på Youtube. Satte sedan på tven och kollade på MTV ett tag.