♥

Jag såg sedan hur Alizes pappa och bror kom gående i korridoren. Bakom dom gick en doktor. Dom satte sig ner i soffan bredvid mig. Doktorn hälsade på mig och mamma sen tittade han beklagande på oss. Jag kände hur jag fick en klump i magen och det blev inte bättre av det han sa sedan.
-Jag är rädd att... började han.
-DU ÄR RÄDD ATT VAD?! utbrast jag. Mamma tog min hand och jag försökte lugna ner mig.
-...Att Alize inte kommer klara sig....

---

Justins perspektiv

Det blixtrade till innom mig och jag sprang bara ut ur sjukhuset. Mamma ropade efter mig men jag fortsätte bara springa. Jag sprang och sprang ända tills jag inte kunde andas mer. Jag insåg då att jag kommit fram till min favoritstrand. Där jag och Alize hade haft en underbar kväll tillsammans. Så fort saker kan ändras. För några timmar sedan stod jag och kysste henne, nu är läkarna inte ens säkra på om hon kommer överleva. Jävla skit liv!
Jag går längst stranden och tårarna bara strömmar ner. Tillsist orkar jag inte ta ett ända steg till så då sätter jag mig ner på en sten på stranden. Det är solnedgång och jättevackert. Tänk så bra om jag skulle få ha Alize här bredvid mig. Varför kunde jag inte dra undan henne från vägen?! Det är ju mitt fel alltihop! Om jag hade dragit undan henne skulle hon ju aldrig blivit påkörd! Jag satt där i flera timmar och skuldkänslorna bara växte. Tillsist började jag frysa så jag gick tillbaka mot sjukhuset. Jag klarade inte av att gå in så jag satte mig utanför lutad mot väggen.
Det var väldigt mörkt ute och jag gissade på att klockan var kring 3 på natten.  Då såg jag hur en kvinna kom gående mot mig, hon bar på en väska och jag förstod på en gång att det var en paparazzi.

-Låt mig va! Skrek jag och reste mig.
-Justin?
-Jag klarar inte av några paparazzis nu! STICK!
-Justin, det är jag, Pattie, din mamma.

Då kände jag igen hennes röst. Hon sprang fram och kramade om mig.
-Åååh Justin, jag har varit så orolig. Suckade hon.
-Varför?
-Men du sprang bara iväg så där, och sen har du inte svarat på din telefon. Efter man får ett sånt besked mår ingen bra men jag tror du tog det exra hårt eftersom du var med när det hände.
Jag bara nickade och sen ledde mamma mig in. Vi gick förbi en spegel och jag såg verkligen sliten ut, mina ögon var alldelens svullna och mitt hår stog åt alla håll. Jag vek upp luvan över huvudet och sen gick vi och satte oss vid Simon och hennes pappa Eric.

-Har ni pratat med någon doktor? frågade jag.
-Dom verkar ha det väldigt fullt upp just nu, dom gör sitt bästa. Svarade Eric.
-Okej.. Jag ska bara gå på toa. Ljög jag. Egentligen skulle jag leta reda på en läkare som kunde förklara för mig vad fan det är som händer och hur hon mår.
-Vill du att jag ska följa dig? undrade mamma.
-Jag är 16, jag kan gå på toa själv....

Jag släpade mig iväg mot hörnet av korridoren mot toaletterna men istället för att gå in där gick jag till höger och tog tag i den närmaste läkaren jag såg.
-Håll käften och låt mig prata klart först! började jag.
-Lugna ner dig, grabben.
-''Lugna ner dig grabben'' vad fan är det för fel på dig?! Hur i helvette skulle jag kunna vara lugn när min älskade flickvän ligger inne i någon jävla operationssal och håller på dö?! Kan ni åtminstonde berätta hur det går?! Hur hon mår. Istället för att bara säga: vi gör allt vi kan. Klart som fan att ni gör allt ni kan, det är ju för fan erat jobb! Det är erat jobb att hon ska överleva! Det är det ni får pengar för, så nu får ni fanimej se till att hon överlever!

-Vad heter du? frågade han lugnt.
-Justin, JUSTIN BIEBER.
-Okej, Justin.. Beaver..?
-BIIIIEEBer, avbröt jag honom.
-Jaja, i nuläget kan vi tyvärr inte säga något mer än att vi gör allt vad vi kan, att läget just nu är ostabilt och det är inte så troligt att hon kommer klara sig.

Jag kände hur någon la sin hand på min rygg och jag vände mig om och fick se mamma stå bakom mig.
-Jag ber om ursäkt för det där, Justin är bara väldigt orolig över Alize och han kan bli så där när han är orolig och stressad. Förklarade mamma ursäktande.
-Jo det förstår jag, det förstår jag verkligen. Men som sagt var, vi gör vårat bästa och hoppas på att hon klarar av det här.
Mamma drog iväg mig till soffan igen och Eric och Simon hade gått och köpt lite mat. Jag förstod inte hur dom klarade av att vara så lugn.

Doktorn jag nyss stod och skrek på kom gående mot oss.
-Justin.. Be-whatever... om några timmar är Alize färdigopererad och du skulle kunna få träffa henne då om du vill?
Jag nickade och sen ropade någon sjuksköterska på honom så han blev tvungen att gå.

-Vill du verkligen se henne ligga där med massa slangar osv? frågade mamma oroligt.
-Jag måste göra det....

---

Stackarn