♥

Klockan var redan fem och jag väntade otåligt på att pappa skulle komma hem. Jag var grymt hungrig och jag vågade inte be Simon laga mat för då vet man aldrig hur det slutar. Jag bänglade mig ner för trappen och satte mig vid köksbordet. Då såg jag hur pappa kom hem med bilen. Jag fick en chock då jag såg vem som åkte med honom i bilen. Vad gör hon här?!


Hon och pappa gick skrattandes mot dörren. Jag tog upp kryckorna och hoppade mot hallen. Just då jag kom in i hallen öppnades dörren och mamma ställde in en stor väska.

-Mamma? varför är du här? frågade jag osäkert.
-Jag tänkte att det var lika bra att bo här istället så slipper jag lägga ner massa pengar på hotell och sånt.
-Jaha.. hur länge ska du stanna? frågade jag glatt.
-Beror på hur länge du vill ha mig här, stannar gärna till på söndag så kanske vi kan hitta på något som en familj igen?
-Ehm.. det skulle vara jätte skoj men jag och Justin har planer, eller, Justin har planer, för oss.
-Jaha, ja men då kanske jag Eric och Simon får hitta på något istället då. Eller vad tycker du om det? sa hon och tittade på pappa.
-Det skulle vara trevligt. log han.

Vad har jag missat nu då? Dom beter sig ju som att dom vore gifta? Tänkte jag chockat. Men det finns inte ens chans i världen att dom blir tillsammans igen.

-Ehh, jag är hungrig... sa jag och vände mig om mot trappen.
-Då fixar vi något att äta. Log mamma.
Jag svarade inte utan gick klumpigt upp mot mitt rum.

Jag bestämde mig för att ringa Justin för att fråga när han skulle komma och han svarade bara efter tre toner.
-Hej gumman.
-Tjena snygging.
-Hur mår du?
-Jorå det är bättre.
-Så bra.
-Jag tänkte bara fråga dig om du fortfarande ville hjälpa mig med allt skolarbete? frågade jag.
-Självklart, du har inte ätit än va?
-Nej, mamma och pappa ska laga mat nu.
-Din mamma?
-Ja.. dom beter sig jätte konstigt.
-Varför det?
-Jag vet inte, det är som om dom tror att dom är gifta eller något.
-Är inte det bra? frågade han orsäkert.
-Joo... men dom kommer ju aldrig bli tillsammans igen så dom ger ju bara massa falska vibbar i såna fall.
-Never say never. sa han och jag såg framför mig hur han flinade.
-Du och ditt himla never say never. fnissade jag.
-Hahah jag vet, men du, jag ska hjälpa mamma med maten, jag kommer till dig vid 7, blir det bra?
-Det blir jättebra.
-Super, love you, hejdå.
-Hejdå, älskar dig med. Och så la vi på.

Jag la mig i sängen för att vila och jag måste ha somnat för jag vaknade av att någon strök mig på pannan. Det var mamma.
-Gumman det är mat nu. sa hon.
-Jag kommer. sa jag sömnigt.
-Har du sovit länge?
-Det vet jag inte.
-Okej.

---

Kommentera! :D