Never say never - kapitel 46
Jag tog våra väskor och gav henne kryckorna sedan gick vi ut till bilen. Det stod några fans utanför och när dom såg mig började dom flesta gråta.
-Dom är helt otroliga hur visste dom att du skulle vara här.
-Haha mitt fel twittrade, 'gonna pick upp my shawty now'
-Åh, iq-befriade paltskaft.
-Tack. flinade jag.
Tack och lov var inte dom här fansen så galna så alla fick sina autografer, kramar och bilder. Dom var väldigt trevliga mot Alize också som tog alla bilder. Men efter ett tag blev vi tvunga att gå till bilen.
Är något fel med blogg.se så det går inte att ladda upp bilder...
Vi åkte förbi och hämtade medecinen sen skjutsade jag hem Alize. Jag var tvungen att åka hem och plugga eftersom vi skulle ha ett stort prov imorgon. Alize hade tur så hon slapp skolan imorgon och på fredag, men nästa vecka skulle allt bli som vanligt igen. Caitlin hade lämnat massa läxor till henne så hon ville att jag skulle komma och hjälpa henne på kvällen. Självklart skulle jag göra det.
Alizes perspektiv
Det första jag gjorde när jag kom hem var att lägga mig på soffan. Jag slog på TVen men det fanns inget bra att se. Jag satte på Remember me istället och i slutet satt jag och grät som en galning. Jag hörde hur ytterdörren öppnades och Simon kom in i vardagsrummet.
-Vad har hänt?! frågade han oroligt.
-Inget. snyftade jag.
-Har Justin gjort slut?! Jag förstod det, den jäveln! Du förkänar inte honom! Du är så mycket bättre.
Jag kunde inte låta bli att skratta.
-Vi har inte gjort slut?
-Åh tur! Han är så himla najs den killen asså, han kan typ få vilken tjej i hela världen och så väljer han dig.
-Eh?! var det där en komplimang eller? sa jag surt.
-Ojh jag menade inte så. flinade han.
-Hur menade du då?
-Äsch, skitsamma. sa han och gick därifrån.
Jag gick upp till mitt rum men insåg att det var en dålig idé, det var verkligen inte lätt att gå i trappen med kryckorna. Så otur som jag har skulle det inte förvåna mig om jag ramlade och bröt alla ben i kroppen. Men som tur var hände inte det.
Jag startade min dator och loggade in på twitter. Jag hade flera tusen nya följare. *thanks for praying for me* skrev jag och sedan följde jag tillbaks några. Innan jag loggade ut skrev jag *I feel so much better now, but I still have a lot of rehabilitation left*
Klockan var redan fem och jag väntade otåligt på att pappa skulle komma hem. Jag var grymt hungrig och jag vågade inte be Simon laga mat för då vet man aldrig hur det slutar. Jag bänglade mig ner för trappen och satte mig vid köksbordet. Då såg jag hur pappa kom hem med bilen. Jag fick en chock då jag såg vem som åkte med honom i bilen. Vad gör hon här?!
Jättekort.. men vem kan det vara? KOMMENTERA
-Dom är helt otroliga hur visste dom att du skulle vara här.
-Haha mitt fel twittrade, 'gonna pick upp my shawty now'
-Åh, iq-befriade paltskaft.
-Tack. flinade jag.
Tack och lov var inte dom här fansen så galna så alla fick sina autografer, kramar och bilder. Dom var väldigt trevliga mot Alize också som tog alla bilder. Men efter ett tag blev vi tvunga att gå till bilen.
Är något fel med blogg.se så det går inte att ladda upp bilder...
Vi åkte förbi och hämtade medecinen sen skjutsade jag hem Alize. Jag var tvungen att åka hem och plugga eftersom vi skulle ha ett stort prov imorgon. Alize hade tur så hon slapp skolan imorgon och på fredag, men nästa vecka skulle allt bli som vanligt igen. Caitlin hade lämnat massa läxor till henne så hon ville att jag skulle komma och hjälpa henne på kvällen. Självklart skulle jag göra det.
Alizes perspektiv
Det första jag gjorde när jag kom hem var att lägga mig på soffan. Jag slog på TVen men det fanns inget bra att se. Jag satte på Remember me istället och i slutet satt jag och grät som en galning. Jag hörde hur ytterdörren öppnades och Simon kom in i vardagsrummet.
-Vad har hänt?! frågade han oroligt.
-Inget. snyftade jag.
-Har Justin gjort slut?! Jag förstod det, den jäveln! Du förkänar inte honom! Du är så mycket bättre.
Jag kunde inte låta bli att skratta.
-Vi har inte gjort slut?
-Åh tur! Han är så himla najs den killen asså, han kan typ få vilken tjej i hela världen och så väljer han dig.
-Eh?! var det där en komplimang eller? sa jag surt.
-Ojh jag menade inte så. flinade han.
-Hur menade du då?
-Äsch, skitsamma. sa han och gick därifrån.
Jag gick upp till mitt rum men insåg att det var en dålig idé, det var verkligen inte lätt att gå i trappen med kryckorna. Så otur som jag har skulle det inte förvåna mig om jag ramlade och bröt alla ben i kroppen. Men som tur var hände inte det.
Jag startade min dator och loggade in på twitter. Jag hade flera tusen nya följare. *thanks for praying for me* skrev jag och sedan följde jag tillbaks några. Innan jag loggade ut skrev jag *I feel so much better now, but I still have a lot of rehabilitation left*
Klockan var redan fem och jag väntade otåligt på att pappa skulle komma hem. Jag var grymt hungrig och jag vågade inte be Simon laga mat för då vet man aldrig hur det slutar. Jag bänglade mig ner för trappen och satte mig vid köksbordet. Då såg jag hur pappa kom hem med bilen. Jag fick en chock då jag såg vem som åkte med honom i bilen. Vad gör hon här?!
Jättekort.. men vem kan det vara? KOMMENTERA
Kommentarer
Postat av: sara
Jag är en ny läsare och tycker att bloggen är jätte bra!!!
Jag tror att det var jasmin..
Postat av: M
Jättebra! :D Hmm.. Jag har ingen aning om vem det kan vara...
Trackback