Never say never - kapitel 54
Jag vaknade vid ett nästa dag av att Simon kom in på mitt rum med en stor frukost till mig.
-Aw ibland är du ganska awesome faktiskt. Log jag och gnuggade mina ögon.
-Haha jag vet. flinade han.
-Men jag antar att du behöver hjälp med något? frågade jag då jag insåg att det här bara var någon slags mutning.
-Äsch, det är bara en liten sak...
-Vadå?
-Skulle du kunna fixa ihop mig med Caitlin?... sa han generat.
-VA?! utbrast jag och sprutade ut juice i ansiktet på honom.
Han torkade bara bort det och nickade.
-Vänta nu här?! Vad fan är det vad jag missat?!
-Hon är så jäävla snygg och jag skulle bli hur populär som helst.
-Ursäkta mig men du kan absolut inte bli tillsammans med henne! Det är ju för fan Caitlin Beadles, min bästa vän?! Och du tror du kan bli tillsammans med henne. Du behöver fan hjälp! Psykisk hjälp! Hon är hundra år äldre än dig.
-MEN KAN DU HÅLLA KÄFTEN OCH LÅTA MIG TALA TILL PUNKT?! skrek han för att överrösta mig.
-VAD?! skrek jag tillbaka även fast han var helt tyst.
-Jag snackar inte om Caitlin Beadles, jag snackar om Caitlin Stanford. sa han lugnt.
-Stanford.. vad?
-Caitlin Stanford, hon går i min engelskaklass.
-Va?
-Du är fan trög...
-Nej men jag fattar ju! Men varför skulle jag kunna fixa ihop er?
-Inte fan vet jag... du är ju ganska cool så du har säkert någon bra plan.
-Ehm, tack? men jag vet inte ens vem det är.
-Äsch, skitsamma då. muttrade han och gick ut.
Jag skakade på huvudet och började skratta för mig själv.
Efter att jag ätit upp så bänglade jag mig in i min garderob för att hitta kläder. Jag valde ett vitt linne och jeansshorts. Egentligen var det för kallt för att bara kunna ha shorts och linne på sig men eftersom mitt ben och arm är hundra gånger tjockare nu på grund av gipset så får jag inte på mig några byxor eller långärmade tröjor. Jag såg verkligen fram emot ikväll men kan inte släppa att allt skulle vara så mycket bättre om jag inte hade brutit benet.
Och foten.
Och revbenen...
Menmen, så kan det gå.
Eftersom jag ändå inte hade något att göra så började jag plugga lite. När klockan närmade sig 4 så började jag locka mitt hår. Eftersom jag har tjockt hår så tar det rätt så lång tid för mig att locka hela mitt hår. Så vid halv 5 var jag klar. Då började jag sminka mig lite. Eftersom jag aldrig varit den som sminkat mig särskilt mycket så kletade jag bara på mig mascara och lite ögonskugga. Men sedan bestämde jag mig för att ta på mig lite rouge också.
Efter att jag sminkat klart mig så bytte jag om. Jag hittade sedan en slapp långärmad tröja som jag också tog på mig så jag inte skulle frysa lika mycket. Sedan tog jag på mig några armband och två ringar. Jag tittade på klockan och den var bara just efter 5. Jaha, vad ska jag göra i 2 timmar då, tänkte jag och suckade.
Jag startade datorn och tiden gick fortare än vad jag trodde. Plötsligt plingade det på dörren och jag fick panik. Jag tog en snabb titt i spegeln suckade missnöjt. Sedan skyndade jag mig ner för trappen och lyckades ta mig fram till dörren utan att ramla. Jag öppnade dörren och där stod han. Justin Drew Bieber...
Tråkigt kapitel... Jag insåg nyss att det hade varit bättre om jorden gick under eftersom vi har världens största biologiprov på fredag och jag inte pluggat någonting.. Därför lär det bli väldigt kass uppdatering men jag ska göra mitt bästa ;) Kommentera så blir det roligare att skriva!
-Aw ibland är du ganska awesome faktiskt. Log jag och gnuggade mina ögon.
-Haha jag vet. flinade han.
-Men jag antar att du behöver hjälp med något? frågade jag då jag insåg att det här bara var någon slags mutning.
-Äsch, det är bara en liten sak...
-Vadå?
-Skulle du kunna fixa ihop mig med Caitlin?... sa han generat.
-VA?! utbrast jag och sprutade ut juice i ansiktet på honom.
Han torkade bara bort det och nickade.
-Vänta nu här?! Vad fan är det vad jag missat?!
-Hon är så jäävla snygg och jag skulle bli hur populär som helst.
-Ursäkta mig men du kan absolut inte bli tillsammans med henne! Det är ju för fan Caitlin Beadles, min bästa vän?! Och du tror du kan bli tillsammans med henne. Du behöver fan hjälp! Psykisk hjälp! Hon är hundra år äldre än dig.
-MEN KAN DU HÅLLA KÄFTEN OCH LÅTA MIG TALA TILL PUNKT?! skrek han för att överrösta mig.
-VAD?! skrek jag tillbaka även fast han var helt tyst.
-Jag snackar inte om Caitlin Beadles, jag snackar om Caitlin Stanford. sa han lugnt.
-Stanford.. vad?
-Caitlin Stanford, hon går i min engelskaklass.
-Va?
-Du är fan trög...
-Nej men jag fattar ju! Men varför skulle jag kunna fixa ihop er?
-Inte fan vet jag... du är ju ganska cool så du har säkert någon bra plan.
-Ehm, tack? men jag vet inte ens vem det är.
-Äsch, skitsamma då. muttrade han och gick ut.
Jag skakade på huvudet och började skratta för mig själv.
Efter att jag ätit upp så bänglade jag mig in i min garderob för att hitta kläder. Jag valde ett vitt linne och jeansshorts. Egentligen var det för kallt för att bara kunna ha shorts och linne på sig men eftersom mitt ben och arm är hundra gånger tjockare nu på grund av gipset så får jag inte på mig några byxor eller långärmade tröjor. Jag såg verkligen fram emot ikväll men kan inte släppa att allt skulle vara så mycket bättre om jag inte hade brutit benet.
Och foten.
Och revbenen...
Menmen, så kan det gå.
Eftersom jag ändå inte hade något att göra så började jag plugga lite. När klockan närmade sig 4 så började jag locka mitt hår. Eftersom jag har tjockt hår så tar det rätt så lång tid för mig att locka hela mitt hår. Så vid halv 5 var jag klar. Då började jag sminka mig lite. Eftersom jag aldrig varit den som sminkat mig särskilt mycket så kletade jag bara på mig mascara och lite ögonskugga. Men sedan bestämde jag mig för att ta på mig lite rouge också.
Efter att jag sminkat klart mig så bytte jag om. Jag hittade sedan en slapp långärmad tröja som jag också tog på mig så jag inte skulle frysa lika mycket. Sedan tog jag på mig några armband och två ringar. Jag tittade på klockan och den var bara just efter 5. Jaha, vad ska jag göra i 2 timmar då, tänkte jag och suckade.
Jag startade datorn och tiden gick fortare än vad jag trodde. Plötsligt plingade det på dörren och jag fick panik. Jag tog en snabb titt i spegeln suckade missnöjt. Sedan skyndade jag mig ner för trappen och lyckades ta mig fram till dörren utan att ramla. Jag öppnade dörren och där stod han. Justin Drew Bieber...
Tråkigt kapitel... Jag insåg nyss att det hade varit bättre om jorden gick under eftersom vi har världens största biologiprov på fredag och jag inte pluggat någonting.. Därför lär det bli väldigt kass uppdatering men jag ska göra mitt bästa ;) Kommentera så blir det roligare att skriva!
Kommentarer
Postat av: M
Hahah.. xD Gillade början grymt mycket! Caitlin Stanford.. xD
Iaf Lycka till med provet! :D
Postat av: IdaJennySofia
omgomgomgomgomgomgomgomgomgogmomgomgomgogm :DD:D:D:D:D:D:D:D:D:D:D:D:D:D:D:D:D:D:D:D
Postat av: <3
älskar den här bloggen snälla skriv ett till kapitell läste hela bloggen på en dag ! :D :D
Postat av: SwedenJb
man glömmer bort vad som hänt när du inte skriver, älskar novellen ^^
Trackback