♥

Jag gick och öppnade dörren och såg att det var Jasmine som stod där.
-Eeeh, hej? vad gör du här?
-Jag behövde bara gå på toa?
-Jaha oj..
-Var det Alize du pratade med, frågade hon efter en stunds pinsam tystnad.
-Nej, vadårå?
-Jag bara undra.. hennes röst lät typ orolig.
Jag blev jätte förvånad och började gå iväg.
-Hälsa henne att krya på sig.
-I will.
Värst vad hon oroade sig över Alize helt plötsligt. Jag gick ner till dom andra och Caitlin satt där helt oberörd.

-Hey guys jag måste snacka med er...

---

-Har ni sagt till Jasmine vad som hänt med Alize?
Alla skakade på huvudet och såg väldigt seriösa ut.
-Nehe... för av någon konstig anledning vet hon vad som hänt med Alize, utan att någon sagt något.
-Hon kanske såg när det hände, föreslog Ryan.
-Men vad skulle hon ha gjort där?
-Fråga inte mig..

Jasmines perspektiv

Crap! Varför kunde jag inte bara tänka etfer. Jag skiter i hur Alize mår. Jag bryr mig inte alls. Det spelar ju ingen roll. Jag körde ju på henne för att jag ville att hon skulle dö. Fasr det var inte direkt så genomtänkt plan...
Men av någon konstig andledning vill jag ändå att hon ska överleva. Så jag kan fortsätta göra dom illa. Nästa gång får jag väl anlita någon som kan kidnappa Justin.
Dom fortsatte sitt samtal om hur jag kunde veta det. Jag harklade och gick in i rummet med så normalt ansiktsuttryck som möjligt.

Justins perspektiv

Jasmine kom in i rummet och såg riktigt nervös ut. Vi tystanade och alla vände blicken mot henne. Dum som Christian är så sa han
-Du Jasmine, hur kan du- men innan han hann ställa klart frågan stötte Chaz till honom och han blev tyst. Ingen sa något. Jag avbröt sedan tystnaden.
-Jag måste hem. Lovade mamma att vara hemma innan 12.
-Okej, då åker vi också hem. Sa Ryan.
-Nej men ni kan ju stanna.
-Men du behöver ju skjuts.
-Jag kan ta en taxi.
-Lägg av, vi åker också hem. Sa Chaz.
-Har du egen bil eller behöver du också skjuts? frågade Ryan Jasmine.
-Jag behöver inte skjuts.
-Okej, men då sticker vi nu då. Hejdå, ha de bra. Sa jag och vi gick ut i hallen och klädde på oss.

Jag, Ryan och Chaz sa ingenting till varandra i bilen. Det är så skönt med dom för man behöver inte tvinga fram ett samtal. Dom släppte av mig utanför mitt hus och vi sa hejdå till varandra.
-Hälsa Alize från oss! sa Chaz.
-Och säg att vi tänker på henne och vill att hon ska bli frisk super fort! Log Ryan.
-Det ska jag göra. Sa jag och försökte klämma fram ett leende. Jag skulle berättat på en gång att hon var medvetslös istället för att behöva ljuga nu. Aja, gjort är gjort.

Mamma mötte mig i dörren. Jag slängde mig i hennes famn och brast ut i gråt.
-Jag har pratat med Alizes pappa och han har berättat vad som hänt... Justin jag är så ledsen! Du är så sttark som klarar av att vara med dina vänner även fast du mår som du mår.
-Men dom får mig att må bättre, snyftade jag fram.
-Aw, kom så går vi och sätter oss i soffan så vi kan prata lite.

Hon hjälpte mig av med jackan och jag sparkade av mig skorna. Sen satte vi oss i soffan och pratade ett tag. Både jag och mamma grät, även fast mamma inte känner Alize så bra så bryr hon sig jätte mycket och ber för Alize att bli bra hela tiden. Hon är väldigt känslig men ändå sjukt stark.
tillsist tyckte mamma att vi skulle gå och lägga oss men jag stannade i soffan. Och självklart somnade jag där. Jag vaknade upp med ett ryck och insåg att jag drömt, en mardröm. Men det var inte bara en dröm, det var en uppenbarelse. Plötsligt föll alla pusselbitar på plats och jag minns väldigt tydligt vem det var som körde på Alize......

---

Länkbyte någon? :D
Och jag är verkligen jätte ledsen för så dålig uppdatering, men Alma har skaffat sig ett liv och jag har så sjukt mycket i skolan, men jag ska försöka skriva ett varje dag. Önska mig lycka till ;)