♥

Jag kollade ut genom fönstret och såg att vi var utanför sjukhuset.
-Hur visste du att jag ville hit? frågade jag förvånat.
-Dude.. kan känner dig alldelens för bra.
-Haha.

---

Alizes perspektiv

-Hur mår du? Helt ärligt? frågade Caitlin ängsligt.
-Asså.. jag mår väl okej. Men jag har ju så mycket medicin i mig så jag känner nog inte hur himla ont det gör...
-Okej, kan jag göra något för dig?
-Du kan fixa hit Justin. Men det går inte...
-Öhm, jag är itne så säker på det. Sa Caitlin och hon började flina.
-Vad menar du?
-Du skulle ju kunna kolla till höger om du känner för det.

Jag vände mig mot dörren och kunde inte tro mina ögon. Där stod Usher, OCH JUSTIN.
-Justin! skrek jag.
-Åh Alize! sa han och sprang fram till min säng.

Justins perspektiv

-Justin! Skrek hon när hon fick syn på mig.
-Åh Alize! sa jag och kramade henne.
-Fy fan vad jag har saknat dig! Utbrast jag.
Jag släppte taget om henne och kollade på hennes vackra ansikte och insåg att hon grät.
-Lilla gumman, gråt inte, allt är bra nu.
-Nej det är det inte! Jag kommer stanna här resten av mitt liv!
-Det tvivlar jag på. Hur länge?
-Hela mitt liv.

Jag skakade glatt på huvudet då jag insåg att hon var lika tjurig. Vilket betyder att hon måste må okej.
Jag vände blicken mot Caitlin istället.
-Hur länge måste hon stanna här?
-Typ en vecka tror jag hon sa.

-Ojojoj, det var verkligen hela ditt liv det, sa jag ironiskt och log mot Alize.
-Sluta, det känns som en evighet.
-Du ska vara glad att du lever. Sa jag och Caitlin i mun på varandra.

Alizes perspektiv

Egentligen hade Justin och Caitlin rätt, men ändå. Jag ville inte erkänna det så jag bytte samtalsämne.
-Hej Usher, föresten. Wazzup dude?
-Hejdu Alize. Flinade han. Tycker du borde erkänna att dom har rätt.
-Är du typ tankeläsare eller något sånt jobbigt?
Alla tre började skratta.
-Okej, du behöver inte erkänna, vi vet det redan. Flinade Justin.

Efter en stunds tystnad frågade Justin
-Hur är det med dig egentligen?
-Det är b-
-Och säg inte att det är bra för det vet jag att det inte är!
Jag suckade och svarade att det var okej.

-Det känns bättre nu när ni är här, då behöver jag inte tänka på att det gör ont.
-Jag ska- okej det kanske inte är så bra idé att jag gör det men ändå- jag ska i alla fall försöka ta mig ner till reseptionen och fråga om jag kan få ett rum bredvid här eller något sånt. sa han.
-Men du behöver inte stanna här! Snälla. Då får jag bara dåligt samvete.
-Jag vill inget annat än att stanna här med dig.

Jag var alldelens för trött för att orka diskutera så jag ingnorerade honom bara.

Caitlin bröt tystnaden genom att säga
-Jag borde nog åka hem nu, antar att du måste vila Alize?
-Ja.. det borde jag nog egentligen göra.
-Justin se till att hon gör det, i värsta fall får du väll ta hjälp av Usher. Flinade hon.
-Ajaj kapten! sa han och försökte se allvarlig ut.
Jag kunde inte låta bli att skratta. Tillslut skrattade vi alla fyra.
-Krya på dig nu Alize! Kommer förbi efter skolan imorgon, okej? sa hon och kramade mig.
-Jag ska göra mitt bästa.
Hon kramade Usher och Justin och sen gick hon ut.

---

Kommentera! 10 kommentarer så kommer det ett till kapitel senare :D