♥

-Och juste, jag åker ju till Stratford på onsdag.
-Vad är det för dag idag då? frågade jag tankespritt.
-Haha söndag.
-NEJ, då är det ju skola imorgon!
-Jajamen, då får du se till att vara utvilad.
-Blablabla. nu går jag och duschar. Godnatt.
-Haha jag ropar när det är mat.
-Gör så. sa jag och klampade upp för trappen.



Alizes perspektiv
När jag sedan vaknade nästa dag gick jag trött in i duschen. Jag duschade så kallt som möjligt så jag skulle vakna och efter ett tag blev jag lite piggare. Jag klädde på mig och gick ner för att göra frukost. Jag satte mig på golvet framför tv:en och när jag ätit upp fixade jag mig och sedan gick jag ner till skolbussen. Framme på skolan mötte jag upp Caitlin och vi gick tillsammans till lektionen.

Dagen rullade på och när skolan äntligen var slut och Justin skjutsade hem mig bestämde vi oss för att vi skulle åka på piknick. Så vi åkte hem till mig och jag bytte om eftersom att jag och Justin pinsamt nog lyckats ta på oss nästan samma skjorta. Jag skrev en lapp till pappa om att vi var i parken och skulle komma hem senare. Vi packade med oss lite grejer och sedan åkte vi till affären och köpte lite mer. När vi kom fram till parken så lade vi ut filten och satte oss ner på ett så avlägset ställe som möjligt så vi skulle få vara ifred.

-Vill du ha melon? frågade Justin medans han grävde i påsen.
-Jaa! Kan du skära åt mig?
-Visst, inte vill jag att du ska skära dig i ditt lilla fina finger. flinade han och jag räckte ut tungan. Då började han skratta.
-Älskar dig också.
-Du mobbar mig hela tiden. muttrade jag.
-Förlåt, jag kan bara inte låta bli.
-Blablabla. Kan jag få min melon nu? sa jag och försökte låta sur.

Han räckte mig melonen flinandes och jag ryckte den ur handen på honom.
-Blev du sur nu eller? frågade han och såg ängslig ut.
Jag svarade inte utan vände bara huvudet bort från honom. Det gjorde jag bara för att jag var tvungen att sätta på mitt stoneface annars fanns det en stor risk att jag snart kulle börja skratta.
-Förlåt älskling ville bara skoja lite. sa han och la försiktig sin hand på min.
-Det kanske inte är så roligt för mig direkt... sa jag och drog bort handen.
-Nej jag vet, förlåt, jag ska inte göra om det. Lovar.
-Lycka till. mumlade jag.

-Mamma åker till Kanada om två dagar. sa han och bytte samtalsämne, jag fick påminna mig att jag skulle vara sur så jag nickade bara stumt.
-Så jag hade tänkt ha en liten tackfest medans hon är borta.
-Mhm. mumlade jag.
-Men snälla du kan väl inte forfarande vara sur?
Då kunde jag inte hålla mig längre, borde verkligen skaffa mer tålamod.

-Hahah borde nog satsa på att bli skådespelare... Tror du jag skulle bli sur över en sån där grej? fnissade jag.
-Vem vet, PMS kanske, never say never.
-Haha ne men vad sa du, när skulle du ha fest?
-På fredag, liksom för att tacka alla för min födelsedagsfest.
-Jaha okej, vill du ha hjälp med att fixa inför det?
-Ja visst, det vore bra. log han tacksamt.

Vi fortsatte prata lite om vilka som skulle komma och så. Just då vi skulle börja äta så pekar Justin upp mot skogen.
-Titta, ser du det där huset?
-Ja, vad är det med det?
-Ser det inte lite läskigt ut?
-Fjolla.
-Haha men på riktigt, det ser ju läskigt ut.
-Jaa, kolla inte dit då. flinade jag.
-Kan vi inte gå dit och titta.
-Är du dum? Tänk om det bor någon där.
-Det kan det väl ändå inte göra. Du ser ju hur det ser ut. sa han och reste sig upp.

Han sträckte ut handen mot mig och jag tog suckande tag i den.
-Att du alltid ska hålla på, tänk om vi blir mördade.
-Det skulle alla haters tycka om. flinade han och jag slog till honom på armen.
-Sssch! sa han och flätade ihop våra händer.
-Ah jag fattar inte att du får mig att följa med. muttrade jag när vi kommit längre in i skogen.
-Om du blir rädd så säg till så skyddar jag dig.
-Jag ÄR rädd.
-Ajdå. sa han men verkade inte bry sig alls.
-Jahapp...
-Sssch!
-Men tror du typ att det ska hoppa fram en häxa bakom hörnet eller?
-Vem vet.
-Jag vet att det inte kommer hända i alla fall. suckade jag ointresserat.

Vi gick in i huset och Justin började dra runt mig i alla förfallna rum. Det var omkullvälta möbler och spindelnät överallt. Golv och väggar var förstörda och gardinerna hängde som trasor bredvid dom sönderslagna fönstrerna.

Justins perspektiv
-Skulle du kanske kunna utforska huset själv? sa Alize efter ett tag.
-Vad tråkig du var då.
-Det är för att det här huset inte är det minsta läskigt.
-Jaså. mumlade jag och en plan började ta form i mitt huvud.

-Om du stannar här så ska jag bara kolla runt lite. sa jag och släppte hennes hand.
-Jaha. sa hon och lutade sig mot ett fönster.

Jag gick ut från rummet och väntade på ett bra tillfälle då jag kunde gå tillbaka och skrämma henne. Då skulle det allt bli läskigt. Tänkte jag och flinade för mig själv. Jag kikade försiktigt in i rummet och såg att hon lutade sig ut genom fönstret, perfekt! Jag smög snabbt och ställde mig bakom henne, det var ett under att golvet inte knakade!

-Bööööh! väste jag högt och nöp henne försiktigt i höften.
-AAAAIIIIHHH!!! MAMMA!!! skrek hon och vände sig snabbt om.
-Ingen mamma, det är bara jag. flinade jag lugnt.
-Din jävel! Nemen oj nu fick jag en hjärtatack. sa hon chockat och ''ramlade'' mot mig. Jag tog emot henne skrattande och kysste henne i håret.
-Du kan till och med skämta när någon skrämt ihjäl dig, det är coolt de! flinade jag.

-Fatta hur rädd jag blev. stammade hon och förde min hand mot sitt bröst. Vafan?
-Känner du mitt hjärta?
-Hahah. skrattade jag men kunde inte dölja hur distraherad jag var.
-Jaså så det där gillar du. flinade hon och började kyssa mig.

---

Inget mer kapitel förrän jag har fått 10 kommentarer! Då lovar jag att jag öser på med kapitel:) och om alla kommenterar går det ju på nolltid;]