Never say never - kapitel 59

Medans jag väntade på att han skulle komma tillbaka med kläder kände jag hur jag började må bättre.
Vi gick in i hans badrum och han knöt fast påsen på mitt ben.
-Jag lägger kläderna här och om det är något så ropar du bara. sa han oroligt.
-Lugn Justin jag ska bra duscha.
-Jag vet, men ändå.


Han gick ut och jag klädde av mig linnet och underkläderna. Sedan haltade jag in i ducshen och var noga med att inte blöta ner min gipsade arm. Efter två minuter hörde jag han knacka på dörren.
-Går det bra?! frågade han och öppnade dörren lite.
-Ja, Justin du behöver inte oroa dig.
-Klart jag måste.
-Haha låt mig duscha i fred nu.

Han blev tyst och stängde dörren. Innan jag duschat klart och klätt på mig hade Justin tittat till mig sju gånger. Hahah nästan lite paranoid.

Efter duschen mådde jag mycket bättre och kände mig nästan helt återställd. Vi satt i Justins soffa och såg på tv.
-Det måste nästan varit någon matförgiftning eller något. tänkte jag högt.
-Ja, men i såna fall skulle väl jag också fått det?
-I och för sig.. men du kanske får det senare.
-Eller så är det någon som förgiftat din mat?

-Vem skulle göra det?! frågade jag chockat.
-Jag vet inte.. this world is too crazy too understand.
-Jaa... dina fans gillar ju inte direkt mig.
-Men hur skulle dom ha fått tag på den? Det är bara Kenny som tagit hand om den, den kom direkt från resturangen och ingen annan har haft tillgång till den...
-Dom kanske såg oss och gjorde det på stranden?
-Men Kenny skulle ju ha sagt om han sett någon..
-Tänk om det är Kenny då? sa jag osäkert.
-Nej! sa Justin bestämt.
-Han skulle aldrig göra det.. fortsatte jag.

-Äsch, vi jagar bara upp oss, säkert bara en helt vanlig matförgiftning.. sa jag sedan.
-Precis.

Vi vände blicken mot tven igen och fortsatte titta på Made.
-SATAN! utbrast jag sedan.
-Vad är det?!
-Vars är min mobil?!
-I hallen? Vadårå?
-Hämta den, FORT!

Han sprang och hämtade den och jag vågade nästan inte titta på den när han kom tillbaka. 13 missade samtal och 21 sms från mamma, pappa och Simon. GREAT. Lär ju få utegångsförbud ända tills jag dör.
-Uh-oh. sa Justin ängsligt. Hur illa är det?
-13 missade samtal och 21 sms...
-Ojdå. Du borde nog ringa dom..
-Kan man lugnt säga. Men du, inte ett ord om vad som hänt till någon, okej?
-Varför?
-Okej?
-Okej..

Jag ringde pappa och han var hur orolig som helst. Han började med att skrika på mig tills jag blev döv. Sedan frågade han vars jag va och varför jag inte ringt. Jag ljög hela tiden, jag sa att jag råkat somna hos Justin och att min mobil hade tagit slut på batteri.

Under tiden jag pratade med pappa såg jag hur Justin blev som fastfrusen vid datorn.
-ALIZE! väste Justin.

-Okej pappa jag kommer hem snart, förlåt, hejdå. sa jag och la snabbt på.

-Vad är det?! frågade jag sedan.
-Jag tror jag vet vem som förgiftade din mat... sa han och hans röst sprack.
-Vem?!
-Jasmine...
whuuuuutafuckie?!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0