Never say never - kapitel 30

-Justin, jag behöver som sagt var prata med dig. Sa han.
Jag nickade och följde med honom ut till väntrummet.
-Sätt dig.
-Vad är det som händer? frågade jag oroligt.
-Jo du förstår... Alize tillstånd håller på försämras. Jag är orolig att hon inte kommer hålla sig vaken länge till...



När han sa det rasade hela min värld samman!
-Jag orkar inte gå igenom den här väntan igen! Väntan på att hon ska vakna. Det är jobbigt att bara vänta på att hon ska bli bättre. Om hon blir medvetslös igen vet jag inte vad jag gör!!!
-Tyvärr är jag inte så säker på att hon kommer vakna upp igen i såna fall...
-Inte vadå?! Det är fan eran plikt att se till att hon vaknar upp! Okej?!
-Vi gör vårat bästa, men inget är säkert...

Jag skakade bara på huvudet och sprang ut. Jag stod mitt på parkeringen och bara skrek. Skrek skrek och skrek. Såg bara vilka rubriker det skulle bli om någon paparazzi såg mig. Och sen skulle jag få skäll, inte bara av min familj, utan hela crewet. Jag vet mycket väl att jag inte får anstränga min röst så där mycket, mama jan skulle bli galen. Men jag var less på behärska mig, less på hålla tillbaka allt. Varför kan jag inte bara få vara en normal kille ett tag?!

När jag lugnat ner mig gick jag upp till Alize igen. Hon låg och sov så jag la mig försiktigt bredvid henne. 
-Du får inte hamna i koma igen, hör du det? Viskade jag och kysste hennes panna. 

Jag måste ha somnat för jag vaknade av att det var total kaos i rummet. Det var sköterskor och läkare överallt.
NEEEEJ.
Alize är medvetslös. Jag gick försiktigt upp ur sängen och satte sig sedan upptryckt mot väggen.
Snälla säg att det är en dröm! Jag satt där tyst, och bara bad till gud att allt skulle bli bra.

Mamma kom och hämtade mig och på något sett tog jag mig hem. Men jag var helt borta. Jag som nyss trodde allt skulle bli bra!

Jag måste verkligen ta reda på vem det var som körde på henne!

Chaz perspektiv

Asså nu har jag ringt Justin tusen gånger och han svarar inte, och han är inte hemma heller! Vars fan kan han vara?!
Jag försöker ringa han igen.
7 signaler kommer fram, men han svarar ändå inte.

Nu börjar jag bli orolig. Tänk om det har hänt något.
Jag är inte långt borta från sjukhuset så jag springer dit. Springer upp till Alizes rum men Justin är inte där.

-Dr Andie! Vet du vars Justin är? Skrek jag.
-Ehm, sist jag såg han var för 10 minuter sen, hans mamma kom och hämtade han.
-Okej, tack!

Jag kollade mig runt för att hitta en taxi.
-Taxi!!
Jag hoppade in i taxin och han körde mig hem till Justin.

Justins perspektiv

Jag vaknade upp av ett ryck. Jag måste ha somnat, det verkar som det är det ända jag gör nu för tiden..
Det knackade på dörren, nu insåg jag vad det var jag vaknat av.
Jag gick sakta fram till dörren.

-Bro! Du fattar inte hur orolig jag har varit?! Sa Chaz och kramade mig.
-Nej, gud förlåt! Hur mycket är klockan?
-Halv 8..
Jag valde att inte berätta om Alize nu. Ville inte förstöra kvällen.
-Ojdå, asså jag sover fan hela tiden nu... skumt.
-Haha du är väl helt slut med tanke på vad du går igenom. Tur att hon vaknat nu i alla fall. Log han.
Damn!
-Joo..

-Har du lust att hitta på något med crewet? frågade han efter ett tag.
-Sure, vi hämtar upp Ryan och sen sticker vi till Beadles.
-Låter bra de!
-Jag ska bara byta om..
Jag har gått runt i samma kläder en vecka, egentligen borde jag duscha men det har jag nog inte tid med.
-Gör det, och inte för att vara taskig, men du behöver verkligen duscha, flinade han.
Jag skrattade och slog till honom på axeln.
-Är klar om en halvtimma i såna fall. Ropade jag på väg uppför trappen.

Kom igen nu! Kommentera! Visa att ni är lite desperata! ;D cusweknowyouare och så får ni hemskt gärna länka bloggen! ;D










Kommentarer
Postat av: Louise

MER!

2011-03-30 @ 09:00:07
URL: http://nagranoveller.blogg.se/
Postat av: Anonym

Omg!

Stackars Justin och stackars de runt honom,de måste ju se honom ledsen O.o

2011-03-30 @ 21:26:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0