♥

-Hehe... förlåt, jag råkade nog säga lite fel.. jag skulle egentligen säga att jag vill att du ska skjutsa mig till sjukhuset. Flinade jag.
-Ska dom fixa din hjärna?! utbrast mamma glatt.
-Men ha-ha, nej... jag måste dit för att se hur det är med Alize.
-Okej.. kan du inte köra själv då?
-Ne jag orkar inte.
-Okejdå, men läget har troligtvis inte ändrats eftersom Dr. Andie lovade att ringa.
-Jag vet, men jag vill ändå åka dit.
-Visst, men i såna fall måste du äta något först.

Efter att jag ätit lite mat skjutsade mamma mig till sjukhuset. Men just innan jag skulle gå in...

---

ringer min mobil. Jag tog upp den och det stod Chaz på skärmen. Hur kan han fått reda på vad som hänt? Paparazzisarna har ju inte kommit sig hit och dom ända som vet det är mamma, Eric och Simon, och antagligen Alizes mamma också.
-Tjena bro. Svarade jag orsäkert.
-Yo man, wazzup?
-Ne inte mycket alls faktiskt, i stort sett ingenting... LJög jag även fast jag är en usel lögnare.
-Nice, vill du hänga med mig och Ryan å skejta.
Pjuuuh, han verkar inte veta något.
-Nja jag kan inte just nu.
-Är det något fel?
-Jag är bara lite trött...
-Trött?! Jag snackade nyss med Pattie och hon sa att du hade sovit 15 timmar inatt, du kan ju omöjligt vara trött?
-Ganska skumt eller hur. Sa jag och försökte klämma in ett litet skratt efteråt men det lät inte bra.
-Hey man, vad är felet? Har det hänt något? frågade han oroligt.
Skulle jag berätta för honom?... Jag bestämde mig för att göra det och tog ett djupt andetag.
-Ne det har bara hänt en grej med Alize. Jag är på sjukhuset...
-På sjukhuset? Är det allvarligt? Vill du att vi ska komma dit?
-Jag åker hellre någon annanstans för jag är less på sjukhuset nu...
-Hur länge har du varit där? Vad är det som hänt och när hände det?
-Hon blev påkörd av någon jävel igår -tror jag det var, jag har inte hållt reda på tiden sens det hände...
-Okej.. vad blev hon påkörd av? frågade han chockat.
-En bil...
-Oj fan, hur är det med ná? (hahha Sagas idé ;))
-Hon är medvetslös.. jag vet egentligen inte så mycket, hon har opererats och läget är typ ostabilt.
-Jävlar.. men du, jag och Ryan kommer till sjukhuset så kan vi snacka lite.
-Tack. sa jag och la på. Jag log sedan för mig själv, tack gode gud för att jag har så himla fina vänner.

Jag gick in och satte mig på en bänk för att vänta på Ryan och Chaz. När dom kom tog vi hissen upp till Alizes våning och jag såg Dr. Andie komma gående i korridoren. Han kom fram till mig och jag frågade direkt hur det var med Alize.
-Läget är detsamma, jag lovade ju att ringa om det ändrades. Sa han.
-Ja, jo jag vet, men jag tänkte ändå att det var lika bra att åka hit när jag ändå inte hade något annat för mig. Kan jag och mina kompisar få gå in till henne?
Jag såg hur han tänkte och sedan nickade han. Vi gick in till henne och stälde oss vid hennes säng. Ryan la sin hand på min axel och Chaz klappaed mig på ryggen.

-Vet du vem det var som körde på henne? Frågade Ryan.
-Nej, ingen aning, jäveln körde bara iväg..
-Okej, du kände inte inte bilen heller?
-Jag hann inte tänka riktigt hur den såg ut, men det finns ju så många med samma bilar...
-Vafan är det för människor som gör något sånt här egentligen! Utbrast Chaz irriterat.
Jag skakade på huvudet och tog sen tag i Alizes hand.
-Vill du att vi ska lämna dig ifred? frågade Ryan.
-Vänta där ute, jag kommer snart.
Dom nickade och när dom gått ut satte jag mig på Alizes sängkant. Det brände i ögonen och jag var nära på börja gråta. Stay strong tänkte jag och bet mig i läppen. Jag klarade inte av att se henne så där så jag kysste hennes panna och gick sedan ut till Chaz och Ryan.

-Vill du hitta på något? frågade Chaz när jag kom ut. Det vore nog bra om du fick tänka på något annat ett tag fortsatte han.
-Ja det har du nog rätt i. Vi ringer och frågar Christian om han vill följa med oss och skejta. Den killen lyckas ju alltid få mig på bättre humör. Flinade jag.
-Hah jo han är ju som han är. Flinade Ryan tillbaka.
Vi ringde Chris och vi skulle hämta upp han och Caitlin hos deras mormor och morfar.

Vi snackade lite om vad som hänt med Alize och dom blev väldigt chockade och Caitlin blev lite sur över att jag inte berättat det till henne tidigare eftersom dom är jätte bra vänner. Jag bad dom att inte berättade för någon annan om vad som hänt för då skulle det bara bli ett helvete om paparazzisarna och fansen fick reda på det.

Vi åkte lite skejtboard och spelade basket men Caitlin satt mest bara och tittade på. Jag såg att hon inte mådde särskilt bra. Jag gick bort mot henne och hon log mot mig. Jag log tillbaka och kramade henne. Trots att vi varit tillsammans tidigare så är det inte så pinsamt mellan oss, hon är en av mina bästa vänner och betyder väldigt mycket för mig.

-Hur är det? frågade hon efter ett tag.
-Ärligt talat vet jag inte riktigt... jag mår piss, men samtidigt är jag glad, jag tror det är Christian som är problemet, det går liksom inte att må dåligt när man är kring honom.
-Hahah, jag förstår precis vad du menar, han har typ superkrater eller nåt sånt. Flinade hon.
-Hahha ja, han är ganska lik sin syster faktiskt. Log jag.
-Hahah komplimang eller inte?
-Hah, komplimang!... Hur är det med dig då?
-Samma som för dig.. jag kan inte fatta att det hänt men jag har så bra människor kring mig så jag kan inte bli helt sönderdeppad.
Jag kramade henne och sen gick vi bort till dom andra. Vi bestämde oss för att åka och äta middag på våran favoritresturang och det var väldigt skönt att tänka på annat.

---

Förlåt för superduperjättemegayber dålig uppdatering! Men jag tycker ni måste bli lite bättre på kommentera, vi har typ 50-60 läsare men bara fem kommentarer?...