Never say never - kapitel 53

Han tog två steg mot mig och la handerna på mina kinder, jag la handen på hans höft och hans perfekta läppar kysste mina. Jag drog handen genom hans mjuka hår och han suckade. Sedan tog han bort ena handen och la den på min rygg. Efter ett tag avbröt vi kyssten och stod bara och tittade på varandra.
-I'll never let you go. viskade han.
Jag blev helt varm av hans ord men kunde inte låta bli att ge tillbaka så mycket som han retat mig.
-Never say never....
-Hörru, never say never funkar inte alltid. log han.
Jag log tillbaka och kysste honom igen. Sedan släppte han taget om mig och öppnade dörren.
-Jag älskar dig. sa jag och släppte hans hand.
-Jag älskar dig med shawty. sa han och gick ut. Jag stängde dörren och insåg att det inte fanns en chans att jag skulle ta mig upp för trappen. Smart...


-Ehm pappa? ropade jag.
-Ja? skrek han från köket.
-Kan du komma?
-Vad är det?
-Jag tror jag brytit benet...
Han rusade in i hallen och tittade oroligt på mig.

-Varför tror du det?
-För att jag har det?! paltskaft...
-Jaha, men åh, jag trodde du menade att du gjort det nu. flinade han.
-Tror du jag skulle vara så här lugn då eller?
-Haha men vad ville du då?
-Kan du bära upp mig på mitt rum? flinade jag.
-Hur tog du dig ner?
-Jag har en personlig bärare. log jag stort.
-Jaså, och vars tog han vägen då? sa han och lyfte upp mig.

-Han skulle hem, han ville att jag skulle sova så jag skulle vara på bra humör imorgon. flinade jag.
-På så vis, har du inte varit det eller?
-Värst vad nyfiken du var då...
-Förlåt att jag frågar. muttrade han.
Jag skrattade bara för han är verkligen kass på låtsas bli sur.

När han ställde ner mig på mitt rum rynkade han på näsan.
-Du.. du borde nog duscha om du ska gå på dejt med världens kändaste tonåring imorgon. sa han retsamt. Jag smällde till honom på axeln och han började flina ännu mer.
-Tack för skjutsen nu får du hemskt gärna gå ut...
-Okejdå, godnatt gumman. sa han och pussade mig på pannan.
-Du borde verkligen prata med mamma också. tillade han.

Jag svarade inte utan slängde mig bara i sängen. Det gjorde ont i mina revben men jag bet ihop. Egentligen har pappa rätt, jag borde prata med mamma. Jag ropade upp henne och när vi pratat klart insåg vi att båda två överreagerat. Jag bestämde mig sedan för att följa pappas råd och duscha, mamma hjälpte mig att sätta på mig påsar över gipset och sedan gick jag in i duschen. Det var inte direkt det lättaste jag gjort om man säger så.

Sedan gick jag och la mig och just innan jag somnade fick jag ett sms av Justin *godnatt shawty, saknar ditt vackra andsikte, kan inte vänta till imorgon. Love u<3* Aww! Jag svarade sömnigt på hans sms och stängde sedan av min telefon.

Jag vaknade vid ett nästa dag av att Simon kom in på mitt rum med en stor frukost till mig.
-Aw ibland är du ganska awesome faktiskt. Log jag och gnuggade mina ögon.
-Haha jag vet. flinade han.
-Men jag antar att du behöver hjälp med något? frågade jag då jag insåg att det här bara var någon slags mutning.
-Äsch, det är bara en liten sak...
-Vadå?
-Skulle du kunna fixa ihop mig med Caitlin?... sa han generat.

SAYA WHATA?! KOMMENTERA!!!

Kommentarer
Postat av: IdaJennySofia

OMG OMG OMG OMG :s:d:d:d:dd::dd:d:d:::D:D:DD:D jag ddddöööööööörrrrrr!!!!!!!!!!!!!! :D:D

SKRIV MER :D:D:D

2011-05-18 @ 21:34:41
URL: http://bloggida.blogg.se/
Postat av: M

Mer! Måste veta hur det går! ;)

2011-05-19 @ 16:25:48
URL: http://mina-berattelser.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0