bieber fever
förlåtförlåtförlåt för den kassa uppdateringen men jag har verkligen inte tid nu, har himla mycket i skolan osv. Men i helgen så kommer jag i alla fall kunna skriva massa nog för att det inte kommer komma upp något men jag har i alla fall några färdiga då, så jag lovar, det ska bli bättre :) Jag vill inte förlora läsare bara för att jag suger på uppdatera så följ mig på bloglovin!;)
Grattis Jazzy som fyller tre idag! Hoppas bara Justin inte dissade henne och fortfarande är i texas med Selena och hennes familj...
Grattis Jazzy som fyller tre idag! Hoppas bara Justin inte dissade henne och fortfarande är i texas med Selena och hennes familj...
Never say never - kapitel 54
Jag vaknade vid ett nästa dag av att Simon kom in på mitt rum med en stor frukost till mig.
-Aw ibland är du ganska awesome faktiskt. Log jag och gnuggade mina ögon.
-Haha jag vet. flinade han.
-Men jag antar att du behöver hjälp med något? frågade jag då jag insåg att det här bara var någon slags mutning.
-Äsch, det är bara en liten sak...
-Vadå?
-Skulle du kunna fixa ihop mig med Caitlin?... sa han generat.
-VA?! utbrast jag och sprutade ut juice i ansiktet på honom.
Han torkade bara bort det och nickade.
-Vänta nu här?! Vad fan är det vad jag missat?!
-Hon är så jäävla snygg och jag skulle bli hur populär som helst.
-Ursäkta mig men du kan absolut inte bli tillsammans med henne! Det är ju för fan Caitlin Beadles, min bästa vän?! Och du tror du kan bli tillsammans med henne. Du behöver fan hjälp! Psykisk hjälp! Hon är hundra år äldre än dig.
-MEN KAN DU HÅLLA KÄFTEN OCH LÅTA MIG TALA TILL PUNKT?! skrek han för att överrösta mig.
-VAD?! skrek jag tillbaka även fast han var helt tyst.
-Jag snackar inte om Caitlin Beadles, jag snackar om Caitlin Stanford. sa han lugnt.
-Stanford.. vad?
-Caitlin Stanford, hon går i min engelskaklass.
-Va?
-Du är fan trög...
-Nej men jag fattar ju! Men varför skulle jag kunna fixa ihop er?
-Inte fan vet jag... du är ju ganska cool så du har säkert någon bra plan.
-Ehm, tack? men jag vet inte ens vem det är.
-Äsch, skitsamma då. muttrade han och gick ut.
Jag skakade på huvudet och började skratta för mig själv.
Efter att jag ätit upp så bänglade jag mig in i min garderob för att hitta kläder. Jag valde ett vitt linne och jeansshorts. Egentligen var det för kallt för att bara kunna ha shorts och linne på sig men eftersom mitt ben och arm är hundra gånger tjockare nu på grund av gipset så får jag inte på mig några byxor eller långärmade tröjor. Jag såg verkligen fram emot ikväll men kan inte släppa att allt skulle vara så mycket bättre om jag inte hade brutit benet.
Och foten.
Och revbenen...
Menmen, så kan det gå.
Eftersom jag ändå inte hade något att göra så började jag plugga lite. När klockan närmade sig 4 så började jag locka mitt hår. Eftersom jag har tjockt hår så tar det rätt så lång tid för mig att locka hela mitt hår. Så vid halv 5 var jag klar. Då började jag sminka mig lite. Eftersom jag aldrig varit den som sminkat mig särskilt mycket så kletade jag bara på mig mascara och lite ögonskugga. Men sedan bestämde jag mig för att ta på mig lite rouge också.
Efter att jag sminkat klart mig så bytte jag om. Jag hittade sedan en slapp långärmad tröja som jag också tog på mig så jag inte skulle frysa lika mycket. Sedan tog jag på mig några armband och två ringar. Jag tittade på klockan och den var bara just efter 5. Jaha, vad ska jag göra i 2 timmar då, tänkte jag och suckade.
Jag startade datorn och tiden gick fortare än vad jag trodde. Plötsligt plingade det på dörren och jag fick panik. Jag tog en snabb titt i spegeln suckade missnöjt. Sedan skyndade jag mig ner för trappen och lyckades ta mig fram till dörren utan att ramla. Jag öppnade dörren och där stod han. Justin Drew Bieber...
Tråkigt kapitel... Jag insåg nyss att det hade varit bättre om jorden gick under eftersom vi har världens största biologiprov på fredag och jag inte pluggat någonting.. Därför lär det bli väldigt kass uppdatering men jag ska göra mitt bästa ;) Kommentera så blir det roligare att skriva!
-Aw ibland är du ganska awesome faktiskt. Log jag och gnuggade mina ögon.
-Haha jag vet. flinade han.
-Men jag antar att du behöver hjälp med något? frågade jag då jag insåg att det här bara var någon slags mutning.
-Äsch, det är bara en liten sak...
-Vadå?
-Skulle du kunna fixa ihop mig med Caitlin?... sa han generat.
-VA?! utbrast jag och sprutade ut juice i ansiktet på honom.
Han torkade bara bort det och nickade.
-Vänta nu här?! Vad fan är det vad jag missat?!
-Hon är så jäävla snygg och jag skulle bli hur populär som helst.
-Ursäkta mig men du kan absolut inte bli tillsammans med henne! Det är ju för fan Caitlin Beadles, min bästa vän?! Och du tror du kan bli tillsammans med henne. Du behöver fan hjälp! Psykisk hjälp! Hon är hundra år äldre än dig.
-MEN KAN DU HÅLLA KÄFTEN OCH LÅTA MIG TALA TILL PUNKT?! skrek han för att överrösta mig.
-VAD?! skrek jag tillbaka även fast han var helt tyst.
-Jag snackar inte om Caitlin Beadles, jag snackar om Caitlin Stanford. sa han lugnt.
-Stanford.. vad?
-Caitlin Stanford, hon går i min engelskaklass.
-Va?
-Du är fan trög...
-Nej men jag fattar ju! Men varför skulle jag kunna fixa ihop er?
-Inte fan vet jag... du är ju ganska cool så du har säkert någon bra plan.
-Ehm, tack? men jag vet inte ens vem det är.
-Äsch, skitsamma då. muttrade han och gick ut.
Jag skakade på huvudet och började skratta för mig själv.
Efter att jag ätit upp så bänglade jag mig in i min garderob för att hitta kläder. Jag valde ett vitt linne och jeansshorts. Egentligen var det för kallt för att bara kunna ha shorts och linne på sig men eftersom mitt ben och arm är hundra gånger tjockare nu på grund av gipset så får jag inte på mig några byxor eller långärmade tröjor. Jag såg verkligen fram emot ikväll men kan inte släppa att allt skulle vara så mycket bättre om jag inte hade brutit benet.
Och foten.
Och revbenen...
Menmen, så kan det gå.
Eftersom jag ändå inte hade något att göra så började jag plugga lite. När klockan närmade sig 4 så började jag locka mitt hår. Eftersom jag har tjockt hår så tar det rätt så lång tid för mig att locka hela mitt hår. Så vid halv 5 var jag klar. Då började jag sminka mig lite. Eftersom jag aldrig varit den som sminkat mig särskilt mycket så kletade jag bara på mig mascara och lite ögonskugga. Men sedan bestämde jag mig för att ta på mig lite rouge också.
Efter att jag sminkat klart mig så bytte jag om. Jag hittade sedan en slapp långärmad tröja som jag också tog på mig så jag inte skulle frysa lika mycket. Sedan tog jag på mig några armband och två ringar. Jag tittade på klockan och den var bara just efter 5. Jaha, vad ska jag göra i 2 timmar då, tänkte jag och suckade.
Jag startade datorn och tiden gick fortare än vad jag trodde. Plötsligt plingade det på dörren och jag fick panik. Jag tog en snabb titt i spegeln suckade missnöjt. Sedan skyndade jag mig ner för trappen och lyckades ta mig fram till dörren utan att ramla. Jag öppnade dörren och där stod han. Justin Drew Bieber...
Tråkigt kapitel... Jag insåg nyss att det hade varit bättre om jorden gick under eftersom vi har världens största biologiprov på fredag och jag inte pluggat någonting.. Därför lär det bli väldigt kass uppdatering men jag ska göra mitt bästa ;) Kommentera så blir det roligare att skriva!
come home to me
hahha eftersom att jorden inte gått under så kommer det ett kapitel lite senare ;)
#iftheworldendsonsaturday
Kommer inget kapitel förrän på söndag. Känns lite onödigt att skriva massor om jorden ändå går under imorgon ;] Hahah men man kan ju alltid hoppas att det inte händer för jag har så mycket planer för den här novellen asså! ;) Aja hoppas vi överlever :D
Never say never - kapitel 53
Han tog två steg mot mig och la handerna på mina kinder, jag la handen på hans höft och hans perfekta läppar kysste mina. Jag drog handen genom hans mjuka hår och han suckade. Sedan tog han bort ena handen och la den på min rygg. Efter ett tag avbröt vi kyssten och stod bara och tittade på varandra.
-I'll never let you go. viskade han.
Jag blev helt varm av hans ord men kunde inte låta bli att ge tillbaka så mycket som han retat mig.
-Never say never....
-Hörru, never say never funkar inte alltid. log han.
Jag log tillbaka och kysste honom igen. Sedan släppte han taget om mig och öppnade dörren.
-Jag älskar dig. sa jag och släppte hans hand.
-Jag älskar dig med shawty. sa han och gick ut. Jag stängde dörren och insåg att det inte fanns en chans att jag skulle ta mig upp för trappen. Smart...
-Ehm pappa? ropade jag.
-Ja? skrek han från köket.
-Kan du komma?
-Vad är det?
-Jag tror jag brytit benet...
Han rusade in i hallen och tittade oroligt på mig.
-Varför tror du det?
-För att jag har det?! paltskaft...
-Jaha, men åh, jag trodde du menade att du gjort det nu. flinade han.
-Tror du jag skulle vara så här lugn då eller?
-Haha men vad ville du då?
-Kan du bära upp mig på mitt rum? flinade jag.
-Hur tog du dig ner?
-Jag har en personlig bärare. log jag stort.
-Jaså, och vars tog han vägen då? sa han och lyfte upp mig.
-Han skulle hem, han ville att jag skulle sova så jag skulle vara på bra humör imorgon. flinade jag.
-På så vis, har du inte varit det eller?
-Värst vad nyfiken du var då...
-Förlåt att jag frågar. muttrade han.
Jag skrattade bara för han är verkligen kass på låtsas bli sur.
När han ställde ner mig på mitt rum rynkade han på näsan.
-Du.. du borde nog duscha om du ska gå på dejt med världens kändaste tonåring imorgon. sa han retsamt. Jag smällde till honom på axeln och han började flina ännu mer.
-Tack för skjutsen nu får du hemskt gärna gå ut...
-Okejdå, godnatt gumman. sa han och pussade mig på pannan.
-Du borde verkligen prata med mamma också. tillade han.
Jag svarade inte utan slängde mig bara i sängen. Det gjorde ont i mina revben men jag bet ihop. Egentligen har pappa rätt, jag borde prata med mamma. Jag ropade upp henne och när vi pratat klart insåg vi att båda två överreagerat. Jag bestämde mig sedan för att följa pappas råd och duscha, mamma hjälpte mig att sätta på mig påsar över gipset och sedan gick jag in i duschen. Det var inte direkt det lättaste jag gjort om man säger så.
Sedan gick jag och la mig och just innan jag somnade fick jag ett sms av Justin *godnatt shawty, saknar ditt vackra andsikte, kan inte vänta till imorgon. Love u<3* Aww! Jag svarade sömnigt på hans sms och stängde sedan av min telefon.
Jag vaknade vid ett nästa dag av att Simon kom in på mitt rum med en stor frukost till mig.
-Aw ibland är du ganska awesome faktiskt. Log jag och gnuggade mina ögon.
-Haha jag vet. flinade han.
-Men jag antar att du behöver hjälp med något? frågade jag då jag insåg att det här bara var någon slags mutning.
-Äsch, det är bara en liten sak...
-Vadå?
-Skulle du kunna fixa ihop mig med Caitlin?... sa han generat.
SAYA WHATA?! KOMMENTERA!!!
-I'll never let you go. viskade han.
Jag blev helt varm av hans ord men kunde inte låta bli att ge tillbaka så mycket som han retat mig.
-Never say never....
-Hörru, never say never funkar inte alltid. log han.
Jag log tillbaka och kysste honom igen. Sedan släppte han taget om mig och öppnade dörren.
-Jag älskar dig. sa jag och släppte hans hand.
-Jag älskar dig med shawty. sa han och gick ut. Jag stängde dörren och insåg att det inte fanns en chans att jag skulle ta mig upp för trappen. Smart...
-Ehm pappa? ropade jag.
-Ja? skrek han från köket.
-Kan du komma?
-Vad är det?
-Jag tror jag brytit benet...
Han rusade in i hallen och tittade oroligt på mig.
-Varför tror du det?
-För att jag har det?! paltskaft...
-Jaha, men åh, jag trodde du menade att du gjort det nu. flinade han.
-Tror du jag skulle vara så här lugn då eller?
-Haha men vad ville du då?
-Kan du bära upp mig på mitt rum? flinade jag.
-Hur tog du dig ner?
-Jag har en personlig bärare. log jag stort.
-Jaså, och vars tog han vägen då? sa han och lyfte upp mig.
-Han skulle hem, han ville att jag skulle sova så jag skulle vara på bra humör imorgon. flinade jag.
-På så vis, har du inte varit det eller?
-Värst vad nyfiken du var då...
-Förlåt att jag frågar. muttrade han.
Jag skrattade bara för han är verkligen kass på låtsas bli sur.
När han ställde ner mig på mitt rum rynkade han på näsan.
-Du.. du borde nog duscha om du ska gå på dejt med världens kändaste tonåring imorgon. sa han retsamt. Jag smällde till honom på axeln och han började flina ännu mer.
-Tack för skjutsen nu får du hemskt gärna gå ut...
-Okejdå, godnatt gumman. sa han och pussade mig på pannan.
-Du borde verkligen prata med mamma också. tillade han.
Jag svarade inte utan slängde mig bara i sängen. Det gjorde ont i mina revben men jag bet ihop. Egentligen har pappa rätt, jag borde prata med mamma. Jag ropade upp henne och när vi pratat klart insåg vi att båda två överreagerat. Jag bestämde mig sedan för att följa pappas råd och duscha, mamma hjälpte mig att sätta på mig påsar över gipset och sedan gick jag in i duschen. Det var inte direkt det lättaste jag gjort om man säger så.
Sedan gick jag och la mig och just innan jag somnade fick jag ett sms av Justin *godnatt shawty, saknar ditt vackra andsikte, kan inte vänta till imorgon. Love u<3* Aww! Jag svarade sömnigt på hans sms och stängde sedan av min telefon.
Jag vaknade vid ett nästa dag av att Simon kom in på mitt rum med en stor frukost till mig.
-Aw ibland är du ganska awesome faktiskt. Log jag och gnuggade mina ögon.
-Haha jag vet. flinade han.
-Men jag antar att du behöver hjälp med något? frågade jag då jag insåg att det här bara var någon slags mutning.
-Äsch, det är bara en liten sak...
-Vadå?
-Skulle du kunna fixa ihop mig med Caitlin?... sa han generat.
SAYA WHATA?! KOMMENTERA!!!
Never say never - kapitel 52
-Åhå den filmen, är den verkligen bra? har hört att den handlar om en bögig bäver som låter som en tjej. flinade han.
-Jadu, det beror ju på om man är en beliber eller hater. flinade jag tillbaka.
-Hahah, vill du verkligen se den? sa han sedan seriöst.
-Klart jag vill!
-Då gör vi det. Log han stort.
Efter att vi sett klart filmen så satt vi och pratade någon timme. Tillsist blev jag alldelens för nyfiken över vad han hittat på till imorgon. Så jag blev tvungen att fråga.
-Snälla berätta vad vi ska göra imorgon! sa jag vädjande.
-Vill du verkligen veta?
-Ja! sa jag desperat.
-Okejdå...
Han tystnade och jag väntade på att han skulle svara. Efter att han inte sagt något på två minuter blev jag desperat.
-Men Justin, berätta då!
-Haha tror du verkligen jag är så dum att jag avslöjar det. flinade han och strök mig på kinden.
Jag slog bort hans hand och blängde på honom.
-Hahah blir du sur nu?
-Jaa. muttrade jag.
-Ojoj, då får man passa sig. retade han mig.
-Eller hur! sa jag och flätande ihop våra händer.
-Du får helt enkelt se imorgon. log han.
-Du vet att jag har dåligt tålamod så det är väldigt orättvist.
-Haha ja, men jag kan ge dig en ledtråd...
-Ja?
-Du kommer få träningsvärk i armarna. flinade han.
-Och vad menade du med det där, ska vi typ springa ett maraton och jag ska hoppa efter dig med mina kryckor eller?
-Haha ne jag tänkte eftersom du har så dålig kondition så kommer det väl bli jobbigt för dig att bara ta dig till bilen. flinade han.
-Tyst. skrattade jag.
-Hah, ne jag kanske ska börja dra mig hem, du måste sova så du är pigg imorgon. Hatar när du vaknar på fel sida, som idag. flinade han.
-Det är bara för att du är så taskig och retar mig.
-Haha men jag kan inte motstå det. sa han och kysste mig på pannan.
-''Jag kan inte motstå det'' härmade jag med fjantig röst.
-Haha ska sluta, jag lover. log han.
-Vilken tur då, you don't want me to go ninja on you. flinade jag.
-Haha hur ska du kunna göra det med bryta ben?
-Du skulle ju sluta reta mig!
-Jag är på väldigt rethumör som du kanske märker. flinade han.
-Ja, det går liksom inte att undvika. flinade jag tillbaka.
-Stannar du här eller vill du följa mig ner? frågade han efter en stunds tystnad.
-Jag följer dig om du bär mig. flinade jag.
-Tror du jag orkar bära dig eller?! utbrast han.
-Antingen så är du klen eller dum... muttrade jag.
-Hahah jag menade inte att du var tung, tänkte bara på att hela du är gipsad så du väger ju typ 100 kilo mer.
-Ha-ha...
-Hahah kom då, men tänk om jag tappar dig. sa han ängsligt.
-Sissy..
Han lyfte upp mig och bar mig ner för trappen. Han var jätte nära på tappa mig en gång och jag skrattade ihjäl mig åt hans ansiktsuttryck. Han muttrade någon som ''inte skoj alls, fatta hur nära det var'' Han ställde ner mig på golvet och jag balanserade på ett ben.
-Du kan ju stödja dig på ditt andra ben. log han.
-Men tänk om det blir något fel och så läker det fel och så måste jag operera mig och så dör jag...
-Hah lite vild fantasi kanske.
-Hahah jaja men det är bättre att vara försiktig i alla fall.
-Det har du rätt i.
-Då kommer jag och hämtar dig vid 7 imorgon kväll. log han.
-Okej, kan vi inte göra något innan dess.
-Tyvärr.. jag har två fotograferingar och en intervju så jag hinner inte. sa han ledsamt.
-Ah okej, lycka till då. log jag.
-Tack. log han tillbaka.
Han tog två steg mot mig och la handerna på mina kinder, jag la handen på hans höft och hans perfekta läppar kysste mina. Jag drog handen genom hans mjuka hår och han suckade. Sedan tog han bort ena handen och la den på min rygg. Efter ett tag avbröt vi kyssten och stod bara och tittade på varandra.
-I'll never let you go. viskade han.
Jag blev helt varm av hans ord men kunde inte låta bli att ge tillbaka så mycket som han retat mig.
-Never say never....
-Hörru, never say never funkar inte alltid. log han.
Jag log tillbaka och kysste honom igen. Sedan släppte han taget om mig och öppnade dörren.
-Jag älskar dig. sa jag och släppte hans hand.
-Jag älskar dig med shawty. sa han och gick ut.
Jag stängde dörren och insåg att det inte fanns en chans att jag skulle ta mig upp för trappen. Smart....
KOMMENTERA!
-Jadu, det beror ju på om man är en beliber eller hater. flinade jag tillbaka.
-Hahah, vill du verkligen se den? sa han sedan seriöst.
-Klart jag vill!
-Då gör vi det. Log han stort.
Efter att vi sett klart filmen så satt vi och pratade någon timme. Tillsist blev jag alldelens för nyfiken över vad han hittat på till imorgon. Så jag blev tvungen att fråga.
-Snälla berätta vad vi ska göra imorgon! sa jag vädjande.
-Vill du verkligen veta?
-Ja! sa jag desperat.
-Okejdå...
Han tystnade och jag väntade på att han skulle svara. Efter att han inte sagt något på två minuter blev jag desperat.
-Men Justin, berätta då!
-Haha tror du verkligen jag är så dum att jag avslöjar det. flinade han och strök mig på kinden.
Jag slog bort hans hand och blängde på honom.
-Hahah blir du sur nu?
-Jaa. muttrade jag.
-Ojoj, då får man passa sig. retade han mig.
-Eller hur! sa jag och flätande ihop våra händer.
-Du får helt enkelt se imorgon. log han.
-Du vet att jag har dåligt tålamod så det är väldigt orättvist.
-Haha ja, men jag kan ge dig en ledtråd...
-Ja?
-Du kommer få träningsvärk i armarna. flinade han.
-Och vad menade du med det där, ska vi typ springa ett maraton och jag ska hoppa efter dig med mina kryckor eller?
-Haha ne jag tänkte eftersom du har så dålig kondition så kommer det väl bli jobbigt för dig att bara ta dig till bilen. flinade han.
-Tyst. skrattade jag.
-Hah, ne jag kanske ska börja dra mig hem, du måste sova så du är pigg imorgon. Hatar när du vaknar på fel sida, som idag. flinade han.
-Det är bara för att du är så taskig och retar mig.
-Haha men jag kan inte motstå det. sa han och kysste mig på pannan.
-''Jag kan inte motstå det'' härmade jag med fjantig röst.
-Haha ska sluta, jag lover. log han.
-Vilken tur då, you don't want me to go ninja on you. flinade jag.
-Haha hur ska du kunna göra det med bryta ben?
-Du skulle ju sluta reta mig!
-Jag är på väldigt rethumör som du kanske märker. flinade han.
-Ja, det går liksom inte att undvika. flinade jag tillbaka.
-Stannar du här eller vill du följa mig ner? frågade han efter en stunds tystnad.
-Jag följer dig om du bär mig. flinade jag.
-Tror du jag orkar bära dig eller?! utbrast han.
-Antingen så är du klen eller dum... muttrade jag.
-Hahah jag menade inte att du var tung, tänkte bara på att hela du är gipsad så du väger ju typ 100 kilo mer.
-Ha-ha...
-Hahah kom då, men tänk om jag tappar dig. sa han ängsligt.
-Sissy..
Han lyfte upp mig och bar mig ner för trappen. Han var jätte nära på tappa mig en gång och jag skrattade ihjäl mig åt hans ansiktsuttryck. Han muttrade någon som ''inte skoj alls, fatta hur nära det var'' Han ställde ner mig på golvet och jag balanserade på ett ben.
-Du kan ju stödja dig på ditt andra ben. log han.
-Men tänk om det blir något fel och så läker det fel och så måste jag operera mig och så dör jag...
-Hah lite vild fantasi kanske.
-Hahah jaja men det är bättre att vara försiktig i alla fall.
-Det har du rätt i.
-Då kommer jag och hämtar dig vid 7 imorgon kväll. log han.
-Okej, kan vi inte göra något innan dess.
-Tyvärr.. jag har två fotograferingar och en intervju så jag hinner inte. sa han ledsamt.
-Ah okej, lycka till då. log jag.
-Tack. log han tillbaka.
Han tog två steg mot mig och la handerna på mina kinder, jag la handen på hans höft och hans perfekta läppar kysste mina. Jag drog handen genom hans mjuka hår och han suckade. Sedan tog han bort ena handen och la den på min rygg. Efter ett tag avbröt vi kyssten och stod bara och tittade på varandra.
-I'll never let you go. viskade han.
Jag blev helt varm av hans ord men kunde inte låta bli att ge tillbaka så mycket som han retat mig.
-Never say never....
-Hörru, never say never funkar inte alltid. log han.
Jag log tillbaka och kysste honom igen. Sedan släppte han taget om mig och öppnade dörren.
-Jag älskar dig. sa jag och släppte hans hand.
-Jag älskar dig med shawty. sa han och gick ut.
Jag stängde dörren och insåg att det inte fanns en chans att jag skulle ta mig upp för trappen. Smart....
KOMMENTERA!
Never say never - kapitel 51
-Visst.. uhm.. eh... visst andvänder ni... ja, du vet?...
-Pappa! sa jag generat då jag förstod vad han menade.
-Förlåt men jag är tvungen. sa han besvärat.
-Du kan vara lugn, vi har inte kommit så långt än.
-Okej.. umm, då byter vi samtalsämne då? flinade han.
-Hahah, ja... När skulle mamma fara hem?
-Hon åker på måndag. Vad har hänt mellan er? har ni bråkat.
-Ja men det är ingenting. mumlade jag.
-Säker?
Jag nickade bara.
När vi ätit klart så ringde det på dörren. Och det var Justin som kom.
Vi gick upp på mitt rum och jag var jätte nära på ramla i trappen men Justin tog fast mig.
-Åh jag hatar dom här jävla kryckorna! utbrast jag när vi kom in på mitt rum.
-Lugn gumman, du kan snart gå som vanligt.
-Jag orkar inte hoppa runt på dom längre!
-Då får jag väl bära dig då. Log han.
-Jaa. muttrade jag.
Han lyfte upp mig och bar mig till sängen.
-Hur länge tar det för ett ben att läka om man brytit det på tre ställen? frågade jag.
-Ingen aning, du behöver kanske kryckorna i en månad till.
-Åh nu blev jag ju bara mer deprimerad. Det känns som hundra år.
-Aww, ska jag göra det bättre? flinade han och jag nickade.
Han la sig över mig och började kyssa mig på halsen. Det blev mer och mer intensivt och Justins händer var överallt på mig. Mina händer var innanför Justins tröja och han bet sig i läppen. Vi fortsatte kyssas och just då jag dragit av Justins tröja knackade det på dörren. Justin flög av mig och letade efter sin tröja som på något sätt hamnat under min säng.
-Ehm ursäkta att jag stör. sa pappa besvärat då han såg att Justin stod utan tröja.
-Jag tänkte bara, um.. jag trodde ni inte kommit så långt än. fortsatte han och kollade menande på mig.
-Vad ville du? frågade ja surt.
-Jag tänkte bara att ni kanske ville ha något att äta så jag har poppat popcorn.
-Tack. mumlade Justin och tog emot skålen.
Pappa gick snabbt ut och jag och Justin kollade generat på varandra.
-Hahah va pinsamt. flinade Justin.
-Ah gosh, jag dööör. sa jag och gömde mig under kudden.
-Hahah så farligt var det väl inte. log han och tog bort kudden.
-Jo, men du kanske är van, eller vad vet jag. flinade jag.
-Hörru!
-Hahah ska vi kanske sätta på en film? frågade jag efter en stunds tystnad.
-Det tycker jag vi ska göra. Vad vill du se för någon?
-INGEN SKRÄCKIS! skrek jag.
-Haha fine.
-Jag tycker det är min tur att välja film nu.
-Okej, säg vilken du vill se så springer jag ner och hämtar den. log han.
-Okeeej... jag vet inte om du hört talas om den men den är väääldigt inspirerande och jag bra ääälskar skådespelaren, han är så grymt snygg, till och med snyggare än dig...
-Tack...
-Fast du behöver inte hämta den för jag har den här. log jag och tog fram Never Say Never som jag hade under min kudde.
-Åhå den filmen, är den verkligen bra? har hört att den handlar om en bögig bäver som låter som en tjej. flinade han.
-Jadu, det beror ju på om man är en beliber eller hater. flinade jag tillbaka.
-Hahah, vill du verkligen se den? sa han sedan seriöst.
-Klart jag vill!
-Då gör vi det. Log han stort.
Efter att vi sett klart filmen så satt vi och pratade någon timme. Tillsist blev jag alldelens för nyfiken över vad han hittat på till imorgon. Så jag blev tvungen att fråga.
-Snälla berätta vad vi ska göra imorgon! sa jag vädjande.
-Vill du verkligen veta?
-Ja! sa jag desperat.
-Okejdå...
Kommer han berätta? KOMMENTERA MASSOR!
-Pappa! sa jag generat då jag förstod vad han menade.
-Förlåt men jag är tvungen. sa han besvärat.
-Du kan vara lugn, vi har inte kommit så långt än.
-Okej.. umm, då byter vi samtalsämne då? flinade han.
-Hahah, ja... När skulle mamma fara hem?
-Hon åker på måndag. Vad har hänt mellan er? har ni bråkat.
-Ja men det är ingenting. mumlade jag.
-Säker?
Jag nickade bara.
När vi ätit klart så ringde det på dörren. Och det var Justin som kom.
Vi gick upp på mitt rum och jag var jätte nära på ramla i trappen men Justin tog fast mig.
-Åh jag hatar dom här jävla kryckorna! utbrast jag när vi kom in på mitt rum.
-Lugn gumman, du kan snart gå som vanligt.
-Jag orkar inte hoppa runt på dom längre!
-Då får jag väl bära dig då. Log han.
-Jaa. muttrade jag.
Han lyfte upp mig och bar mig till sängen.
-Hur länge tar det för ett ben att läka om man brytit det på tre ställen? frågade jag.
-Ingen aning, du behöver kanske kryckorna i en månad till.
-Åh nu blev jag ju bara mer deprimerad. Det känns som hundra år.
-Aww, ska jag göra det bättre? flinade han och jag nickade.
Han la sig över mig och började kyssa mig på halsen. Det blev mer och mer intensivt och Justins händer var överallt på mig. Mina händer var innanför Justins tröja och han bet sig i läppen. Vi fortsatte kyssas och just då jag dragit av Justins tröja knackade det på dörren. Justin flög av mig och letade efter sin tröja som på något sätt hamnat under min säng.
-Ehm ursäkta att jag stör. sa pappa besvärat då han såg att Justin stod utan tröja.
-Jag tänkte bara, um.. jag trodde ni inte kommit så långt än. fortsatte han och kollade menande på mig.
-Vad ville du? frågade ja surt.
-Jag tänkte bara att ni kanske ville ha något att äta så jag har poppat popcorn.
-Tack. mumlade Justin och tog emot skålen.
Pappa gick snabbt ut och jag och Justin kollade generat på varandra.
-Hahah va pinsamt. flinade Justin.
-Ah gosh, jag dööör. sa jag och gömde mig under kudden.
-Hahah så farligt var det väl inte. log han och tog bort kudden.
-Jo, men du kanske är van, eller vad vet jag. flinade jag.
-Hörru!
-Hahah ska vi kanske sätta på en film? frågade jag efter en stunds tystnad.
-Det tycker jag vi ska göra. Vad vill du se för någon?
-INGEN SKRÄCKIS! skrek jag.
-Haha fine.
-Jag tycker det är min tur att välja film nu.
-Okej, säg vilken du vill se så springer jag ner och hämtar den. log han.
-Okeeej... jag vet inte om du hört talas om den men den är väääldigt inspirerande och jag bra ääälskar skådespelaren, han är så grymt snygg, till och med snyggare än dig...
-Tack...
-Fast du behöver inte hämta den för jag har den här. log jag och tog fram Never Say Never som jag hade under min kudde.
-Åhå den filmen, är den verkligen bra? har hört att den handlar om en bögig bäver som låter som en tjej. flinade han.
-Jadu, det beror ju på om man är en beliber eller hater. flinade jag tillbaka.
-Hahah, vill du verkligen se den? sa han sedan seriöst.
-Klart jag vill!
-Då gör vi det. Log han stort.
Efter att vi sett klart filmen så satt vi och pratade någon timme. Tillsist blev jag alldelens för nyfiken över vad han hittat på till imorgon. Så jag blev tvungen att fråga.
-Snälla berätta vad vi ska göra imorgon! sa jag vädjande.
-Vill du verkligen veta?
-Ja! sa jag desperat.
-Okejdå...
Kommer han berätta? KOMMENTERA MASSOR!
Never say never - kapitel 50
Han gav mig en lååång kram och sedan kysstes vi innan han vände sig om.
-Hejdå älskling. sa han och vände sig mot mig när han kommit fram till dörren.
-Hejdå, jag älskar dig. log jag tillbaka.
Alizes perspektiv
Direkt Justin åkt hem la jag mig i sängen. Egentligen borde jag gå och duscha men det kändes så jobbigt med allt gips och sånt. Jag startade datorn och kollade det gamla vanliga. Twitter, facebook och några bloggar. Efter att jag stängt av datorn somnade jag nästan på en gång.
Justins perspektiv
Jag vaknade klockan 6 av att min väckarklocka ringde. Jag insåg då att jag låg nere på golvet så jag kröp upp i sängen igen. Jag stängde av väckarklockan och la kudden över huvudet. Jag måste ha somnat om för mamma rusade in i mitt rum och började skrika på mig.
-Klockan är 7 nu Justin! Du hinner inte duscha, skynda dig upp.
Jag vände bara på mig i sängen men då slet mamma av mig täcket.
-Sluta det är kallt! sa jag surt.
-Tvinga mig inte att dra upp dig...
-Du behöver inte göra det jag kan stanna hemma. mumlade jag.
Hon verkade lyssna på mig för hon gick ut ur mitt rum. Jag drog på mig täcket igen och blundade, men flög upp ur sängen bara någon minut senare för att mamma är efterbliven. Hon hade hämtat ett glas vatten och hällt på mig.
-AAAAH, vad gör du?!skrek jag.
Hon stod bara och skrattade.
-Varför gjorde du så där?!!
-Hahah sorry dude. flinade hon.
Okej... jag måste erkänna, min mamma är ganska cool ändå.
-Så där kan du ju inte göra! muttrade jag på väg till mitt badrum.
Jag stressade jätte mycket och var klar just då bussen skulle komma. Jag sprang mot busshållsplatsen men självklart körde den iväg just då jag var framme.
-Faaan! skrek jag.
Jag vände mig om och sprang hem. Åh! Jag skulle ha tagit bilen på en gång.
Jag letade i fickan efter bilnyckeln men självklart var den inte där. Jag skyndade in och letade i hela köket.
-Vad gör du? frågade mamma bakom mig.
-Missar bussen! skrek jag irriterat.
-Letar du bilnycklarna?
-JAAA
-Dom ligger vid TVen.
Tillsist hittade jag nycklarna och tur nog kom jag i tid till skolan. Dagen rullade på och klockan 3 slutade jag. Jag åkte direkt hem till Alize och vi pluggade lite, hon gjorde klart det mesta hon missat. När klockan närmade sig 7 åkte jag hem för att äta. Vi bestämde oss för att jag skulle komma över igen efter att jag ätit.
Alizes perspektiv
Efter att Justin åkt hem gick jag ner till köket. Jag väntade på att pappa skulle laga klart maten. Mamma och Simon var och bowlade och skulle äta på någon resturang.
-Hur går det med Justin då? frågade pappa.
-Jorå, det går bra.
-Är ni tillsammans.
-Värst vad du var nyfiken då.. ja det kan man väl säga att vi är. flinade jag.
-Visst.. uhm.. eh... visst andvänder ni... ja, du vet?...
-Pappa! sa jag generat då jag förstod vad han menade.
-Förlåt men jag är tvungen. sa han besvärat.
-Du kan vara lugn, vi har inte kommit så långt än.
-Okej.. umm, då byter vi samtalsämne då? flinade han.
-Hahah, ja... När skulle mamma fara hem?
-Hon åker på måndag. Vad har hänt mellan er? har ni bråkat.
-Ja men det är ingenting. mumlade jag.
-Säker?
Jag nickade bara.
När vi ätit klart så ringde det på dörren. Och det var Justin som kom.
KOMMENTERA!:d
-Hejdå älskling. sa han och vände sig mot mig när han kommit fram till dörren.
-Hejdå, jag älskar dig. log jag tillbaka.
Alizes perspektiv
Direkt Justin åkt hem la jag mig i sängen. Egentligen borde jag gå och duscha men det kändes så jobbigt med allt gips och sånt. Jag startade datorn och kollade det gamla vanliga. Twitter, facebook och några bloggar. Efter att jag stängt av datorn somnade jag nästan på en gång.
Justins perspektiv
Jag vaknade klockan 6 av att min väckarklocka ringde. Jag insåg då att jag låg nere på golvet så jag kröp upp i sängen igen. Jag stängde av väckarklockan och la kudden över huvudet. Jag måste ha somnat om för mamma rusade in i mitt rum och började skrika på mig.
-Klockan är 7 nu Justin! Du hinner inte duscha, skynda dig upp.
Jag vände bara på mig i sängen men då slet mamma av mig täcket.
-Sluta det är kallt! sa jag surt.
-Tvinga mig inte att dra upp dig...
-Du behöver inte göra det jag kan stanna hemma. mumlade jag.
Hon verkade lyssna på mig för hon gick ut ur mitt rum. Jag drog på mig täcket igen och blundade, men flög upp ur sängen bara någon minut senare för att mamma är efterbliven. Hon hade hämtat ett glas vatten och hällt på mig.
-AAAAH, vad gör du?!skrek jag.
Hon stod bara och skrattade.
-Varför gjorde du så där?!!
-Hahah sorry dude. flinade hon.
Okej... jag måste erkänna, min mamma är ganska cool ändå.
-Så där kan du ju inte göra! muttrade jag på väg till mitt badrum.
Jag stressade jätte mycket och var klar just då bussen skulle komma. Jag sprang mot busshållsplatsen men självklart körde den iväg just då jag var framme.
-Faaan! skrek jag.
Jag vände mig om och sprang hem. Åh! Jag skulle ha tagit bilen på en gång.
Jag letade i fickan efter bilnyckeln men självklart var den inte där. Jag skyndade in och letade i hela köket.
-Vad gör du? frågade mamma bakom mig.
-Missar bussen! skrek jag irriterat.
-Letar du bilnycklarna?
-JAAA
-Dom ligger vid TVen.
Tillsist hittade jag nycklarna och tur nog kom jag i tid till skolan. Dagen rullade på och klockan 3 slutade jag. Jag åkte direkt hem till Alize och vi pluggade lite, hon gjorde klart det mesta hon missat. När klockan närmade sig 7 åkte jag hem för att äta. Vi bestämde oss för att jag skulle komma över igen efter att jag ätit.
Alizes perspektiv
Efter att Justin åkt hem gick jag ner till köket. Jag väntade på att pappa skulle laga klart maten. Mamma och Simon var och bowlade och skulle äta på någon resturang.
-Hur går det med Justin då? frågade pappa.
-Jorå, det går bra.
-Är ni tillsammans.
-Värst vad du var nyfiken då.. ja det kan man väl säga att vi är. flinade jag.
-Visst.. uhm.. eh... visst andvänder ni... ja, du vet?...
-Pappa! sa jag generat då jag förstod vad han menade.
-Förlåt men jag är tvungen. sa han besvärat.
-Du kan vara lugn, vi har inte kommit så långt än.
-Okej.. umm, då byter vi samtalsämne då? flinade han.
-Hahah, ja... När skulle mamma fara hem?
-Hon åker på måndag. Vad har hänt mellan er? har ni bråkat.
-Ja men det är ingenting. mumlade jag.
-Säker?
Jag nickade bara.
När vi ätit klart så ringde det på dörren. Och det var Justin som kom.
KOMMENTERA!:d
swag
Förlåt för så kass uppdatering, men hör och häpna, jag har faktiskt också ett liv ;] Kommer ett nytt kapitel imorgon kväll i alla fall :)
Never say never - kapitel 49
-Hahah. Ne men serious face nu då. Har du pluggat någonting än?
-Har inte orkat. sa hon generat.
-Haha okej, då är det bäst att vi börjar nu då. Du har missat två prov så du lär ju få göra dom nästa vecka också. Men vi börjar med allt du missat på lektionerna.
-Yey! Jag är så taggad! sa hon ironiskt.
Efter vi pluggat två timmar var båda våra hjärnor helt slutkörda så vi bestämde oss för att sätta på en film istället.
Alizes perspektiv
Justin gick ner för att hämta en film och kom upp några minuter senare med the grudge i handen.
-Åh nej jag hatar skräckfilmer.
-Haha jag vet, just därför ska vi se den. flinade han.
-Taskigt. muttrade jag.
-Äschdå det är lugnt, du får blunda när det blir läskigt.
-Men jag har ju inga reflexer.
-Nehe, då får du väl titta på mig hela tiden då. flinade han.
-Bra idé! sa jag sarkastiskt. Du tittar på film och jag tittar på dig. fortsatte jag.
-Haha vi kan byta film om du vill.
-Nej, jag gillar att kolla på dig. fnissade jag.
Han fixade igång filmen medans jag mysade till det (haha) med kuddarna och täcket.
-Åh skit, kan du göra mig en tjänst?
-Vadå? frågade han.
-Hämta två drickor och en chipspåse från källaren.
-Självklart, vad finns det för drickor? ropade han på väg ner.
-Bara cola. ropade jag tillbaka.
Efter ett litet tag kom han flinade tillbaka med en skål med chips, två glas och två cola.
-Vad är det som är så skoj?frågade jag.
-Din bror haha.
-Åhnej vad har han gjort nu då.
-Ehm.. han stod i källaren och dansade i kalsonger.... flinade han.
-Gosh!
-Det var en trevlig syn det, frågan är bara varför han stod i källaren.
-Han vill inte att någon ska se det för då får man bekräftat att han behöver psykisk hjälp.
Han skrattade men sedan startade han filmen. Jag kollade i stort sett ingenting på filmen utan satt med huvudet mellan hans axel och soffryggen.
-Kom igen du måste ju titta på filmen annars blir det ju inge kul.
-Men den är ju hemsk!
Men jag gjorde som han sa och försökte titta. Då insåg jag att den egentligen inte var så läskig. Men jag skrek ändå hela tiden.
När filmen tog slut satt vi bara och pratade. Jag försökte få honom att säga vad vi skulle göra i helgen men han vägrade avslöja det. Efter ett tag ringde hans telefon.
-Justin... oj, är den redan 12... jag kan ju stanna hemma från skolan.... nehe..... ja okej.... jag kommer nu..... hejdå.
-Det var mamma, jag måste hem. sa han sorgset.
-Okej.. men kommer du förbi efter skolan så kan du hjälpa mig lite att plugga?
-Absolut. sa han och reste sig upp ur sängen.
-Tack.
-Jag skulle gärna följa dig ner till dörren men jag skulle säkert bara ramla i trappen. sa jag ursäktande.
-Ja, och det vore ju inge bra. log han.
-Ne eller hur.
Jag lyckades ställa mig upp utan att ramla omkull och jag haltade fram till Justin.
Han gav mig en lååång kram och sedan kysstes vi innan han vände sig om.
-Hejdå älskling. sa han och vände sig mot mig när han kommit fram till dörren.
-Hejdå, jag älskar dig. log jag tillbaka.
Kommentera!
-Har inte orkat. sa hon generat.
-Haha okej, då är det bäst att vi börjar nu då. Du har missat två prov så du lär ju få göra dom nästa vecka också. Men vi börjar med allt du missat på lektionerna.
-Yey! Jag är så taggad! sa hon ironiskt.
Efter vi pluggat två timmar var båda våra hjärnor helt slutkörda så vi bestämde oss för att sätta på en film istället.
Alizes perspektiv
Justin gick ner för att hämta en film och kom upp några minuter senare med the grudge i handen.
-Åh nej jag hatar skräckfilmer.
-Haha jag vet, just därför ska vi se den. flinade han.
-Taskigt. muttrade jag.
-Äschdå det är lugnt, du får blunda när det blir läskigt.
-Men jag har ju inga reflexer.
-Nehe, då får du väl titta på mig hela tiden då. flinade han.
-Bra idé! sa jag sarkastiskt. Du tittar på film och jag tittar på dig. fortsatte jag.
-Haha vi kan byta film om du vill.
-Nej, jag gillar att kolla på dig. fnissade jag.
Han fixade igång filmen medans jag mysade till det (haha) med kuddarna och täcket.
-Åh skit, kan du göra mig en tjänst?
-Vadå? frågade han.
-Hämta två drickor och en chipspåse från källaren.
-Självklart, vad finns det för drickor? ropade han på väg ner.
-Bara cola. ropade jag tillbaka.
Efter ett litet tag kom han flinade tillbaka med en skål med chips, två glas och två cola.
-Vad är det som är så skoj?frågade jag.
-Din bror haha.
-Åhnej vad har han gjort nu då.
-Ehm.. han stod i källaren och dansade i kalsonger.... flinade han.
-Gosh!
-Det var en trevlig syn det, frågan är bara varför han stod i källaren.
-Han vill inte att någon ska se det för då får man bekräftat att han behöver psykisk hjälp.
Han skrattade men sedan startade han filmen. Jag kollade i stort sett ingenting på filmen utan satt med huvudet mellan hans axel och soffryggen.
-Kom igen du måste ju titta på filmen annars blir det ju inge kul.
-Men den är ju hemsk!
Men jag gjorde som han sa och försökte titta. Då insåg jag att den egentligen inte var så läskig. Men jag skrek ändå hela tiden.
När filmen tog slut satt vi bara och pratade. Jag försökte få honom att säga vad vi skulle göra i helgen men han vägrade avslöja det. Efter ett tag ringde hans telefon.
-Justin... oj, är den redan 12... jag kan ju stanna hemma från skolan.... nehe..... ja okej.... jag kommer nu..... hejdå.
-Det var mamma, jag måste hem. sa han sorgset.
-Okej.. men kommer du förbi efter skolan så kan du hjälpa mig lite att plugga?
-Absolut. sa han och reste sig upp ur sängen.
-Tack.
-Jag skulle gärna följa dig ner till dörren men jag skulle säkert bara ramla i trappen. sa jag ursäktande.
-Ja, och det vore ju inge bra. log han.
-Ne eller hur.
Jag lyckades ställa mig upp utan att ramla omkull och jag haltade fram till Justin.
Han gav mig en lååång kram och sedan kysstes vi innan han vände sig om.
-Hejdå älskling. sa han och vände sig mot mig när han kommit fram till dörren.
-Hejdå, jag älskar dig. log jag tillbaka.
Kommentera!
Never say never - kapitel 48
Jag la mig i sängen för att vila och jag måste ha somnat för jag vaknade av att någon strök mig på pannan. Det var mamma.
-Gumman det är mat nu. sa hon.
-Jag kommer. sa jag sömnigt.
-Har du sovit länge?
-Det vet jag inte.
-Okej.
Jag satte mig upp i sängen och det gjorde lite ont i mitt revben.
-Du mamma jag måste fråga dig en grej..
-Vadå?
-Du och pappa? ni tänker inte försöka igen va?
-Nej gumman det tror jag inte, nog för att det funkat så bra mellan oss nu den senaste veckan så älskar vi inte varandra på det sättet längre.
-Okej.. jag tänkte bara... man börjar ju som undra så som ni höll på när ni kom hem.
-Hur då höll på. frågad hon lite småsurt.
-Nej jag vet inte, det var bara så annorlunda att se er skratta tillsammans och du ville liksom att vi skulle hitta på något som familj och så.. det gjorde vi ju inte ens innan ni skilldes.
-Jaha, så det är fel att vilja hitta på något med sin familj?
-Du behöver ju inte bli sur. sa jag besviket och hoppade ner till köket. Mamma gick bakom mig och vi satt tysta under hela middagen. Ända gången vi pratade var när någon frågade oss något.
Just då jag ätit klart knackade det på dörren. Simon flög upp ur sin stol.
-Det är säkert någon av alla tjejer i skolan som tror dom har någon chans att gå på dejt med mig. sa han kaxigt och gick och öppnade dörren.
Justins perspektiv
-Fuck! jag mena skit! Oj, ehm, jag mena, HEJ. sa Alizes bror när han öppnade dörren
-Eeh, tjena. sa jag osäkert. Sens när blev fuck ordet man sa när man öppnade dörren. Tänkte jag och började flina.
-Är Alize hemma eller? frågade jag.
-Jajamen, kom in.
Jag tog av mig skorna och hängde upp jackan. Sedan följde jag efter Simon in i köket.
-Hej! sa jag till Alizes föräldrar.
-Wazzup. flinade Eric.
-Pappa! utbrast Alize.
-Vadå? sa han oskyldigt.
-MAN SÄGER INTE WAZZUP TILL JUSTIN BIEBER SPECIELLT INTE NÄR MAN SJÄLV ÄR 30+!
-Hahah men Usher brukar ju säga det till mig och han är också 30+. flinade jag.
-Sssch!
-Precis Alize, lyssna på grabben.
-Det hör inte hit, Usher är ju cool, det är inte du pappa. flinade hon.
-Jag är väl cool?! sa hennes pappa och började spänna sig. Jag skrattade bara.
-Kom Justin, vi flyr medans vi har chansen! sa hon.
Vi gick upp till hennes rum och jag var hela tiden orolig att hon skulle ramla med kryckorna.
-Haha din pappa var ju asball. flinade jag efter hon stängt dörren.
-Eller inte, seriöst, han skulle passa bäst på psyket!
-Hahah, och säger din bror alltid fuck när han öppnar dörren eller? skrattade jag.
-VA?! nejmen åh gud. Det är helt okej, du får gå härifrån, jag förstår om du är livrädd.
-Hahha varför det?
-Men snälla spela inte dum, du ser ju hur min familj är!
-Den är precis som alla andras, allmänt awesome. log jag.
-Jo självklart, min pappa säger wazzup och tror att han är något och min bror säger fuck när han får se att det är Justin Bieber som kommer istället för 'någon av alla hans tjejer som vill ha honom'
-Hahah. Ne men serious face nu då. Har du pluggat någonting än?
-Har inte orkat. sa hon generat.
-Haha okej, då är det bäst att vi börjar nu då. Du har missat två prov så du lär ju få göra dom nästa vecka också. Men vi börjar med allt du missat på lektionerna.
-Yey! Jag är så taggad! sa hon ironiskt.
Kommentera!
-Gumman det är mat nu. sa hon.
-Jag kommer. sa jag sömnigt.
-Har du sovit länge?
-Det vet jag inte.
-Okej.
Jag satte mig upp i sängen och det gjorde lite ont i mitt revben.
-Du mamma jag måste fråga dig en grej..
-Vadå?
-Du och pappa? ni tänker inte försöka igen va?
-Nej gumman det tror jag inte, nog för att det funkat så bra mellan oss nu den senaste veckan så älskar vi inte varandra på det sättet längre.
-Okej.. jag tänkte bara... man börjar ju som undra så som ni höll på när ni kom hem.
-Hur då höll på. frågad hon lite småsurt.
-Nej jag vet inte, det var bara så annorlunda att se er skratta tillsammans och du ville liksom att vi skulle hitta på något som familj och så.. det gjorde vi ju inte ens innan ni skilldes.
-Jaha, så det är fel att vilja hitta på något med sin familj?
-Du behöver ju inte bli sur. sa jag besviket och hoppade ner till köket. Mamma gick bakom mig och vi satt tysta under hela middagen. Ända gången vi pratade var när någon frågade oss något.
Just då jag ätit klart knackade det på dörren. Simon flög upp ur sin stol.
-Det är säkert någon av alla tjejer i skolan som tror dom har någon chans att gå på dejt med mig. sa han kaxigt och gick och öppnade dörren.
Justins perspektiv
-Fuck! jag mena skit! Oj, ehm, jag mena, HEJ. sa Alizes bror när han öppnade dörren
-Eeh, tjena. sa jag osäkert. Sens när blev fuck ordet man sa när man öppnade dörren. Tänkte jag och började flina.
-Är Alize hemma eller? frågade jag.
-Jajamen, kom in.
Jag tog av mig skorna och hängde upp jackan. Sedan följde jag efter Simon in i köket.
-Hej! sa jag till Alizes föräldrar.
-Wazzup. flinade Eric.
-Pappa! utbrast Alize.
-Vadå? sa han oskyldigt.
-MAN SÄGER INTE WAZZUP TILL JUSTIN BIEBER SPECIELLT INTE NÄR MAN SJÄLV ÄR 30+!
-Hahah men Usher brukar ju säga det till mig och han är också 30+. flinade jag.
-Sssch!
-Precis Alize, lyssna på grabben.
-Det hör inte hit, Usher är ju cool, det är inte du pappa. flinade hon.
-Jag är väl cool?! sa hennes pappa och började spänna sig. Jag skrattade bara.
-Kom Justin, vi flyr medans vi har chansen! sa hon.
Vi gick upp till hennes rum och jag var hela tiden orolig att hon skulle ramla med kryckorna.
-Haha din pappa var ju asball. flinade jag efter hon stängt dörren.
-Eller inte, seriöst, han skulle passa bäst på psyket!
-Hahah, och säger din bror alltid fuck när han öppnar dörren eller? skrattade jag.
-VA?! nejmen åh gud. Det är helt okej, du får gå härifrån, jag förstår om du är livrädd.
-Hahha varför det?
-Men snälla spela inte dum, du ser ju hur min familj är!
-Den är precis som alla andras, allmänt awesome. log jag.
-Jo självklart, min pappa säger wazzup och tror att han är något och min bror säger fuck när han får se att det är Justin Bieber som kommer istället för 'någon av alla hans tjejer som vill ha honom'
-Hahah. Ne men serious face nu då. Har du pluggat någonting än?
-Har inte orkat. sa hon generat.
-Haha okej, då är det bäst att vi börjar nu då. Du har missat två prov så du lär ju få göra dom nästa vecka också. Men vi börjar med allt du missat på lektionerna.
-Yey! Jag är så taggad! sa hon ironiskt.
Kommentera!
Never say never - kapitel 47
Klockan var redan fem och jag väntade otåligt på att pappa skulle komma hem. Jag var grymt hungrig och jag vågade inte be Simon laga mat för då vet man aldrig hur det slutar. Jag bänglade mig ner för trappen och satte mig vid köksbordet. Då såg jag hur pappa kom hem med bilen. Jag fick en chock då jag såg vem som åkte med honom i bilen. Vad gör hon här?!
Hon och pappa gick skrattandes mot dörren. Jag tog upp kryckorna och hoppade mot hallen. Just då jag kom in i hallen öppnades dörren och mamma ställde in en stor väska.
-Mamma? varför är du här? frågade jag osäkert.
-Jag tänkte att det var lika bra att bo här istället så slipper jag lägga ner massa pengar på hotell och sånt.
-Jaha.. hur länge ska du stanna? frågade jag glatt.
-Beror på hur länge du vill ha mig här, stannar gärna till på söndag så kanske vi kan hitta på något som en familj igen?
-Ehm.. det skulle vara jätte skoj men jag och Justin har planer, eller, Justin har planer, för oss.
-Jaha, ja men då kanske jag Eric och Simon får hitta på något istället då. Eller vad tycker du om det? sa hon och tittade på pappa.
-Det skulle vara trevligt. log han.
Vad har jag missat nu då? Dom beter sig ju som att dom vore gifta? Tänkte jag chockat. Men det finns inte ens chans i världen att dom blir tillsammans igen.
-Ehh, jag är hungrig... sa jag och vände mig om mot trappen.
-Då fixar vi något att äta. Log mamma.
Jag svarade inte utan gick klumpigt upp mot mitt rum.
Jag bestämde mig för att ringa Justin för att fråga när han skulle komma och han svarade bara efter tre toner.
-Hej gumman.
-Tjena snygging.
-Hur mår du?
-Jorå det är bättre.
-Så bra.
-Jag tänkte bara fråga dig om du fortfarande ville hjälpa mig med allt skolarbete? frågade jag.
-Självklart, du har inte ätit än va?
-Nej, mamma och pappa ska laga mat nu.
-Din mamma?
-Ja.. dom beter sig jätte konstigt.
-Varför det?
-Jag vet inte, det är som om dom tror att dom är gifta eller något.
-Är inte det bra? frågade han orsäkert.
-Joo... men dom kommer ju aldrig bli tillsammans igen så dom ger ju bara massa falska vibbar i såna fall.
-Never say never. sa han och jag såg framför mig hur han flinade.
-Du och ditt himla never say never. fnissade jag.
-Hahah jag vet, men du, jag ska hjälpa mamma med maten, jag kommer till dig vid 7, blir det bra?
-Det blir jättebra.
-Super, love you, hejdå.
-Hejdå, älskar dig med. Och så la vi på.
Jag la mig i sängen för att vila och jag måste ha somnat för jag vaknade av att någon strök mig på pannan. Det var mamma.
-Gumman det är mat nu. sa hon.
-Jag kommer. sa jag sömnigt.
-Har du sovit länge?
-Det vet jag inte.
-Okej.
Kommentera! :D
Hon och pappa gick skrattandes mot dörren. Jag tog upp kryckorna och hoppade mot hallen. Just då jag kom in i hallen öppnades dörren och mamma ställde in en stor väska.
-Mamma? varför är du här? frågade jag osäkert.
-Jag tänkte att det var lika bra att bo här istället så slipper jag lägga ner massa pengar på hotell och sånt.
-Jaha.. hur länge ska du stanna? frågade jag glatt.
-Beror på hur länge du vill ha mig här, stannar gärna till på söndag så kanske vi kan hitta på något som en familj igen?
-Ehm.. det skulle vara jätte skoj men jag och Justin har planer, eller, Justin har planer, för oss.
-Jaha, ja men då kanske jag Eric och Simon får hitta på något istället då. Eller vad tycker du om det? sa hon och tittade på pappa.
-Det skulle vara trevligt. log han.
Vad har jag missat nu då? Dom beter sig ju som att dom vore gifta? Tänkte jag chockat. Men det finns inte ens chans i världen att dom blir tillsammans igen.
-Ehh, jag är hungrig... sa jag och vände mig om mot trappen.
-Då fixar vi något att äta. Log mamma.
Jag svarade inte utan gick klumpigt upp mot mitt rum.
Jag bestämde mig för att ringa Justin för att fråga när han skulle komma och han svarade bara efter tre toner.
-Hej gumman.
-Tjena snygging.
-Hur mår du?
-Jorå det är bättre.
-Så bra.
-Jag tänkte bara fråga dig om du fortfarande ville hjälpa mig med allt skolarbete? frågade jag.
-Självklart, du har inte ätit än va?
-Nej, mamma och pappa ska laga mat nu.
-Din mamma?
-Ja.. dom beter sig jätte konstigt.
-Varför det?
-Jag vet inte, det är som om dom tror att dom är gifta eller något.
-Är inte det bra? frågade han orsäkert.
-Joo... men dom kommer ju aldrig bli tillsammans igen så dom ger ju bara massa falska vibbar i såna fall.
-Never say never. sa han och jag såg framför mig hur han flinade.
-Du och ditt himla never say never. fnissade jag.
-Hahah jag vet, men du, jag ska hjälpa mamma med maten, jag kommer till dig vid 7, blir det bra?
-Det blir jättebra.
-Super, love you, hejdå.
-Hejdå, älskar dig med. Och så la vi på.
Jag la mig i sängen för att vila och jag måste ha somnat för jag vaknade av att någon strök mig på pannan. Det var mamma.
-Gumman det är mat nu. sa hon.
-Jag kommer. sa jag sömnigt.
-Har du sovit länge?
-Det vet jag inte.
-Okej.
Kommentera! :D
Never say never - kapitel 46
Jag tog våra väskor och gav henne kryckorna sedan gick vi ut till bilen. Det stod några fans utanför och när dom såg mig började dom flesta gråta.
-Dom är helt otroliga hur visste dom att du skulle vara här.
-Haha mitt fel twittrade, 'gonna pick upp my shawty now'
-Åh, iq-befriade paltskaft.
-Tack. flinade jag.
Tack och lov var inte dom här fansen så galna så alla fick sina autografer, kramar och bilder. Dom var väldigt trevliga mot Alize också som tog alla bilder. Men efter ett tag blev vi tvunga att gå till bilen.
Är något fel med blogg.se så det går inte att ladda upp bilder...
Vi åkte förbi och hämtade medecinen sen skjutsade jag hem Alize. Jag var tvungen att åka hem och plugga eftersom vi skulle ha ett stort prov imorgon. Alize hade tur så hon slapp skolan imorgon och på fredag, men nästa vecka skulle allt bli som vanligt igen. Caitlin hade lämnat massa läxor till henne så hon ville att jag skulle komma och hjälpa henne på kvällen. Självklart skulle jag göra det.
Alizes perspektiv
Det första jag gjorde när jag kom hem var att lägga mig på soffan. Jag slog på TVen men det fanns inget bra att se. Jag satte på Remember me istället och i slutet satt jag och grät som en galning. Jag hörde hur ytterdörren öppnades och Simon kom in i vardagsrummet.
-Vad har hänt?! frågade han oroligt.
-Inget. snyftade jag.
-Har Justin gjort slut?! Jag förstod det, den jäveln! Du förkänar inte honom! Du är så mycket bättre.
Jag kunde inte låta bli att skratta.
-Vi har inte gjort slut?
-Åh tur! Han är så himla najs den killen asså, han kan typ få vilken tjej i hela världen och så väljer han dig.
-Eh?! var det där en komplimang eller? sa jag surt.
-Ojh jag menade inte så. flinade han.
-Hur menade du då?
-Äsch, skitsamma. sa han och gick därifrån.
Jag gick upp till mitt rum men insåg att det var en dålig idé, det var verkligen inte lätt att gå i trappen med kryckorna. Så otur som jag har skulle det inte förvåna mig om jag ramlade och bröt alla ben i kroppen. Men som tur var hände inte det.
Jag startade min dator och loggade in på twitter. Jag hade flera tusen nya följare. *thanks for praying for me* skrev jag och sedan följde jag tillbaks några. Innan jag loggade ut skrev jag *I feel so much better now, but I still have a lot of rehabilitation left*
Klockan var redan fem och jag väntade otåligt på att pappa skulle komma hem. Jag var grymt hungrig och jag vågade inte be Simon laga mat för då vet man aldrig hur det slutar. Jag bänglade mig ner för trappen och satte mig vid köksbordet. Då såg jag hur pappa kom hem med bilen. Jag fick en chock då jag såg vem som åkte med honom i bilen. Vad gör hon här?!
Jättekort.. men vem kan det vara? KOMMENTERA
-Dom är helt otroliga hur visste dom att du skulle vara här.
-Haha mitt fel twittrade, 'gonna pick upp my shawty now'
-Åh, iq-befriade paltskaft.
-Tack. flinade jag.
Tack och lov var inte dom här fansen så galna så alla fick sina autografer, kramar och bilder. Dom var väldigt trevliga mot Alize också som tog alla bilder. Men efter ett tag blev vi tvunga att gå till bilen.
Är något fel med blogg.se så det går inte att ladda upp bilder...
Vi åkte förbi och hämtade medecinen sen skjutsade jag hem Alize. Jag var tvungen att åka hem och plugga eftersom vi skulle ha ett stort prov imorgon. Alize hade tur så hon slapp skolan imorgon och på fredag, men nästa vecka skulle allt bli som vanligt igen. Caitlin hade lämnat massa läxor till henne så hon ville att jag skulle komma och hjälpa henne på kvällen. Självklart skulle jag göra det.
Alizes perspektiv
Det första jag gjorde när jag kom hem var att lägga mig på soffan. Jag slog på TVen men det fanns inget bra att se. Jag satte på Remember me istället och i slutet satt jag och grät som en galning. Jag hörde hur ytterdörren öppnades och Simon kom in i vardagsrummet.
-Vad har hänt?! frågade han oroligt.
-Inget. snyftade jag.
-Har Justin gjort slut?! Jag förstod det, den jäveln! Du förkänar inte honom! Du är så mycket bättre.
Jag kunde inte låta bli att skratta.
-Vi har inte gjort slut?
-Åh tur! Han är så himla najs den killen asså, han kan typ få vilken tjej i hela världen och så väljer han dig.
-Eh?! var det där en komplimang eller? sa jag surt.
-Ojh jag menade inte så. flinade han.
-Hur menade du då?
-Äsch, skitsamma. sa han och gick därifrån.
Jag gick upp till mitt rum men insåg att det var en dålig idé, det var verkligen inte lätt att gå i trappen med kryckorna. Så otur som jag har skulle det inte förvåna mig om jag ramlade och bröt alla ben i kroppen. Men som tur var hände inte det.
Jag startade min dator och loggade in på twitter. Jag hade flera tusen nya följare. *thanks for praying for me* skrev jag och sedan följde jag tillbaks några. Innan jag loggade ut skrev jag *I feel so much better now, but I still have a lot of rehabilitation left*
Klockan var redan fem och jag väntade otåligt på att pappa skulle komma hem. Jag var grymt hungrig och jag vågade inte be Simon laga mat för då vet man aldrig hur det slutar. Jag bänglade mig ner för trappen och satte mig vid köksbordet. Då såg jag hur pappa kom hem med bilen. Jag fick en chock då jag såg vem som åkte med honom i bilen. Vad gör hon här?!
Jättekort.. men vem kan det vara? KOMMENTERA
typ purpleswag eller nåt
förlåt för den dåliga uppdateringen men jag har galet mycket i skolan just nu, i helgen åker jag till värsta öde stället utan internet också så då kan jag inte heller uppdatera, men jag ska i alla fall försöka skriva lite då jag är där så kommer det nästa vecka. peace out (:
Never say never - kapitel 45
Sedan kysste han mig på kinden, ställde sig upp och tog av sig sin tröja. Någon minut efter det sov han. Jag låg vaken ett tag men sen somnade jag till hans djupa andetag.
Alizes perspektiv
Nu har det gått en vecka sens jag vaknade och idag ska jag få åka hem. Justin har varit med mig hela tiden, förutom några timmar på dagen då han varit i skolan. Jag kan röra mig nu, utan att det känns som att hela jag ska rasa ihop. Enligt läkarna har allt läkt som det ska och jag lär vara helt bra om någon vecka. Pappa och mamma har varit och hälsat på varje dag och mamma var självklart jätte sur för att vi inte berättat något för henne på en gång. Men jag tror ändå pappa gjorde rätt som inte berättade under tiden jag låg i koma.
Jag och Simon har tjatat på mamma att hon ska flytta hit istället så vi kan träffa henne oftare. Men det går inte, hon har sitt jobb i Phoenix och hela sitt liv där. Det hade jag också, men mycket har förändrats på bara några månader. Mycket. Jag pratar till exempel aldrig med mina bästa vänner längre. Jag kan nästan inte gå ut utan att bli påhoppad av någon. Både fans och paparazzis. Jag har inte lika bra kontakt med min mamma heller. Men det possitiva är att jag har den absolut bästa pojkvännen man kan ha, jag har fått jätte fina vänner och jag och pappa har kommit varandra mycket närmre.
Nu är klockan 3 och Justin ska komma och hämta mig när som helst. I helgen har han lovat mig att vi ska hitta på något jätte skoj. Han verkar ha massor planerat. Undra om han tänker på att jag är halvt handikappad....
Justins perspektiv
Hon sitter på sin säng och verkar vara väldigt borta. Jag stannade i dörröppningen och bara tittade på henne. Min fina vackra Alize. Jag ska aldrig någonsin låta någon skada henne igen. Efter ett tag harklade jag och gick fram till hennes säng. Hon ryckte till men sen log hon mot mig.
-Hej shawty.
-Hej Bieber.
-Ska vi åka? frågade jag.
-Ja, men chilla, någon skulle komma och snacka med mig...
-Jaha okej, sa jag och satte mig i stolen vid fönstret.
-Kom hit, sa jag och klappade på mitt knä.
Hon hoppade fram till mig på ett ben och satte sig i mitt knä.
-Hur mår du, gumman?
-Bra, jag har inte tagigt något idag men har ändå inte ont.
-Vilken tur. sa jag och kysste henne på kinden, hon vred på huvudet och jag kysste hennes underbara läppar. Vi glömde bort allt runtomkring oss och vi blev vildare och vildare. Efter någon minut hörde jag hur någon harklade sig. Jag tog fort bort handen från Alizes kind och hon vred sig mot dörren.
-Öhm ursäkta att jag kommer in och stör... eh.. jo, nu kan du åka hem. Vi har skrivit ut ett recept på värktabletter till dig. Ni får hämta ut det på vägen hem.
-Tack. sa Alize generat.
-Behöver du hjälp ut till bilen med någon väska eller något? frågade han sedan.
-Nej, Justin hjälper mig.
-Okej, krya på dig då! Och lycka till ni två också, haha.
-Tacktack. fnissade hon.
Jag tog våra väskor och gav henne kryckorna sedan gick vi ut till bilen. Det stod några fans utanför och när dom såg mig började dom flesta gråta.
-Dom är helt otroliga hur visste dom att du skulle vara här.
-Haha mitt fel twittrade, 'gonna pick upp my shawty now'
-Åh, iq-befriade paltskaft.
-Tack. flinade jag.
Tack och lov var inte dom här fansen så galna så alla fick sina autografer, kramar och bilder. Dom var väldigt trevliga mot Alize också som tog alla bilder. Men efter ett tag blev vi tvunga att gå till bilen.
KOMMENTERA :D
Alizes perspektiv
Nu har det gått en vecka sens jag vaknade och idag ska jag få åka hem. Justin har varit med mig hela tiden, förutom några timmar på dagen då han varit i skolan. Jag kan röra mig nu, utan att det känns som att hela jag ska rasa ihop. Enligt läkarna har allt läkt som det ska och jag lär vara helt bra om någon vecka. Pappa och mamma har varit och hälsat på varje dag och mamma var självklart jätte sur för att vi inte berättat något för henne på en gång. Men jag tror ändå pappa gjorde rätt som inte berättade under tiden jag låg i koma.
Jag och Simon har tjatat på mamma att hon ska flytta hit istället så vi kan träffa henne oftare. Men det går inte, hon har sitt jobb i Phoenix och hela sitt liv där. Det hade jag också, men mycket har förändrats på bara några månader. Mycket. Jag pratar till exempel aldrig med mina bästa vänner längre. Jag kan nästan inte gå ut utan att bli påhoppad av någon. Både fans och paparazzis. Jag har inte lika bra kontakt med min mamma heller. Men det possitiva är att jag har den absolut bästa pojkvännen man kan ha, jag har fått jätte fina vänner och jag och pappa har kommit varandra mycket närmre.
Nu är klockan 3 och Justin ska komma och hämta mig när som helst. I helgen har han lovat mig att vi ska hitta på något jätte skoj. Han verkar ha massor planerat. Undra om han tänker på att jag är halvt handikappad....
Justins perspektiv
Hon sitter på sin säng och verkar vara väldigt borta. Jag stannade i dörröppningen och bara tittade på henne. Min fina vackra Alize. Jag ska aldrig någonsin låta någon skada henne igen. Efter ett tag harklade jag och gick fram till hennes säng. Hon ryckte till men sen log hon mot mig.
-Hej shawty.
-Hej Bieber.
-Ska vi åka? frågade jag.
-Ja, men chilla, någon skulle komma och snacka med mig...
-Jaha okej, sa jag och satte mig i stolen vid fönstret.
-Kom hit, sa jag och klappade på mitt knä.
Hon hoppade fram till mig på ett ben och satte sig i mitt knä.
-Hur mår du, gumman?
-Bra, jag har inte tagigt något idag men har ändå inte ont.
-Vilken tur. sa jag och kysste henne på kinden, hon vred på huvudet och jag kysste hennes underbara läppar. Vi glömde bort allt runtomkring oss och vi blev vildare och vildare. Efter någon minut hörde jag hur någon harklade sig. Jag tog fort bort handen från Alizes kind och hon vred sig mot dörren.
-Öhm ursäkta att jag kommer in och stör... eh.. jo, nu kan du åka hem. Vi har skrivit ut ett recept på värktabletter till dig. Ni får hämta ut det på vägen hem.
-Tack. sa Alize generat.
-Behöver du hjälp ut till bilen med någon väska eller något? frågade han sedan.
-Nej, Justin hjälper mig.
-Okej, krya på dig då! Och lycka till ni två också, haha.
-Tacktack. fnissade hon.
Jag tog våra väskor och gav henne kryckorna sedan gick vi ut till bilen. Det stod några fans utanför och när dom såg mig började dom flesta gråta.
-Dom är helt otroliga hur visste dom att du skulle vara här.
-Haha mitt fel twittrade, 'gonna pick upp my shawty now'
-Åh, iq-befriade paltskaft.
-Tack. flinade jag.
Tack och lov var inte dom här fansen så galna så alla fick sina autografer, kramar och bilder. Dom var väldigt trevliga mot Alize också som tog alla bilder. Men efter ett tag blev vi tvunga att gå till bilen.
KOMMENTERA :Dchilla
hahahah asså jaa.. förra kapitlet... Alma spårade ur litegran :p Så ni kan ta det lugnt för det där har liksom aldrig hänt, utan jag ska fortsätta på ett nytt kapitel nu, ett normalt xd Men det var ganska bra att hon publicerade det för då fick man liksom veta vem som läser eftersom det var ganska många som kommenterade, haha. Men ja, som sagt var, det förra har aldrig hänt! ;)
almas urflippade fortsättning...
Tänkte bara att ni skulle se hur fint Almas förra kapitel var, tyckte dock inte att det gick att accceptera det så jag fick liksom göra om det.... ;)
Jag gick och hämtade hennes tandborste inne på toan. Hon började borsta tänderna men jag såg hur ont det gjorde.
-Haha det känns lite sjukt att fråga det här men... kan du borsta mina tänder? frågade hon generat.
-Hahha självklart. Aww du känns som Jazzy!
-Åh tack, hej jag heter Jazzy och är typ, 3 år? mumlade hon med tandkräm fulla munnen.
-Nej, det var inte så jag menade, jag saknar bara dom väldigt mycket, jag skulle så gärna vilja vara med under deras uppväxt men jag har så fullt upp. Jag vill bara ta hand om dom och visa att jag älskar dom. Men jag har så himla fullt upp med min karriär...
-Jag vet, dom är jättefula!
-Jo, asså jag vet,, det är lite pinsamt att va släkt med dom...
-Jo, jag fattar det..
-Men du är inte snygg alls, asså egentligen skäms jag över att vara ihop med dig!
-Va är vi ihop? Jag playar bara dig, för att få status!
-Jaha, så trevligt...
Vi satt och snackade om allmänt trevliga saker jätte länge.
Efter ett tag såg jag att hon inte andades, så skönt, nu slipper jag hon!, tänkte jag.
-Eyy du, kärringjäveln är död!:D
-Jaha, vad bra då kan jag ta ledigt idag!
-Jo, det var därför jag sa det, tänkte att du skulle bli glad.
Jag tog upp mobilen och ringde mamma.
-MAMMA, OMG DU FATTAR INTE HUR HAPPY JAG ÄR, ALIZE ÄR DÖD!!!!!!!!!!!!:d:d:d::d:d:d:d:d:d:d:d:d:d:d:d
-OMG FAN VAD SKÖNT, ÄNTLIGEN SLIPPER VI HENNE!
-jag vet hon började bli sjukt dryg.
-Jo jag vet..
Jag satt inne på mitt rum en timme efter och skärde upp mina handleder, guh sö gött!
Blodet rann och jag slickade upp allt.
Sen började jag runka, smaken av blodet gjorde mig kåt.
Jag gick och hämtade hennes tandborste inne på toan. Hon började borsta tänderna men jag såg hur ont det gjorde.
-Haha det känns lite sjukt att fråga det här men... kan du borsta mina tänder? frågade hon generat.
-Hahha självklart. Aww du känns som Jazzy!
-Åh tack, hej jag heter Jazzy och är typ, 3 år? mumlade hon med tandkräm fulla munnen.
-Nej, det var inte så jag menade, jag saknar bara dom väldigt mycket, jag skulle så gärna vilja vara med under deras uppväxt men jag har så fullt upp. Jag vill bara ta hand om dom och visa att jag älskar dom. Men jag har så himla fullt upp med min karriär...
-Jag vet, dom är jättefula!
-Jo, asså jag vet,, det är lite pinsamt att va släkt med dom...
-Jo, jag fattar det..
-Men du är inte snygg alls, asså egentligen skäms jag över att vara ihop med dig!
-Va är vi ihop? Jag playar bara dig, för att få status!
-Jaha, så trevligt...
Vi satt och snackade om allmänt trevliga saker jätte länge.
Efter ett tag såg jag att hon inte andades, så skönt, nu slipper jag hon!, tänkte jag.
-Eyy du, kärringjäveln är död!:D
-Jaha, vad bra då kan jag ta ledigt idag!
-Jo, det var därför jag sa det, tänkte att du skulle bli glad.
Jag tog upp mobilen och ringde mamma.
-MAMMA, OMG DU FATTAR INTE HUR HAPPY JAG ÄR, ALIZE ÄR DÖD!!!!!!!!!!!!:d:d:d::d:d:d:d:d:d:d:d:d:d:d:d
-OMG FAN VAD SKÖNT, ÄNTLIGEN SLIPPER VI HENNE!
-jag vet hon började bli sjukt dryg.
-Jo jag vet..
Jag satt inne på mitt rum en timme efter och skärde upp mina handleder, guh sö gött!
Blodet rann och jag slickade upp allt.
Sen började jag runka, smaken av blodet gjorde mig kåt.
Never say never - kapitel 44
-Alize! utbrast jag sedan.
-Vad?
-Du är galen! Snälla, lova mig att aldrig skrämma livet ur mig igen!
Hon fnissade lite och sen blev hon allvarlig.
-Förlåt...
-Lova! Säg att du lovar! sa jag med hotfull röst och började sedan flina.
-Yes sire, jag lovar! över min döda kropp.
-Ingen död kropp här inte!
Vi fortsatte larva oss men sen satte jag igång filmen.
I slutet satt Alize lutad mot min axel och grät och våra händer var ihopflätande. Jag försökte hindra tårarna som irriterade i ögonvrån. Tillsist kunde jag inte hålla mig längre och vi satt där och bölade tillsammans.
hahah fail den som photoshopat bilden ;)
Justins perspektiv
När filmen var slut så tittade vi på varandra med tårar i ögonen.
-Vilken tur att du inte ska bli soldat. snyftade hon och sträckte sig mot mina läppar för att kyssa mig, jag böjde mig ner mot henne och besvarade hennes kyss.
-Vad vet du om det? svarade jag lurigt.
-Nejnej, snälla, skräm mig inte, mitt hjärta är svagt!
-Inte ditt hjärta, det är bara din kropp. flinade jag.
-Mitt hjärta sitter i kroppen smartskaft, men du missar ju så mycket i skolan så jag ska inte mobba dig. flinade hon tillbaka.
-Okejdå jag ger mig. Ärligt talat är jag inte tillräckligt modig för att bli soldat.
-Nej det är klart, du är ju bara en liten fjant.
-Tack. skrattade jag.
-Haha ne du är faktiskt modigare, jag menar, psykist galna fans efter dig så fort du går ut, jag menar, det kommer sluta med att dom mosar dig. fnissade hon.
-Det är inte roligt att skoja om min död!
-Sorry man. flinade hon.
-Nejdu, nu är jag trött. Ska vi sova? frågade jag efter ett tag.
-Ja, kan du hämta min tandborste och ett glas?
-Vars hade du tänkt spotta då?
-I din hand ofc? Kom igen vad ska jag annars ha glaset till?
-Men ååh, jag är inte så smart. flinade jag.
Jag gick och hämtade hennes tandborste inne på toan. Hon började borsta tänderna men jag såg hur ont det gjorde.
-Haha det känns lite sjukt att fråga det här men... kan du borsta mina tänder? frågade hon generat.
-Hahha självklart. Aww du känns som Jazzy!
-Åh tack, hej jag heter Jazzy och är typ, 3 år? mumlade hon med tandkräm fulla munnen.
-Nej, det var inte så jag menade, jag saknar bara dom väldigt mycket, jag skulle så gärna vilja vara med under deras uppväxt men jag har så fullt upp. Jag vill bara ta hand om dom och visa att jag älskar dom. Men jag har så himla fullt upp med min karriär...
-Dom vet att du älskar dom. I alla fall Jazmyn, Jaxon är kanske lite för liten än. sa hon och det sprutade tandkräm i ansiktet på mig.
-Aaah vad gör du.
-Hahahah förlåt skrattade hon och all tandkräm flög på mig.
-Alize!! sa jag surt men kunde inte hålla mig.
-Hahaha du skulle sett din min när det flög, du såg helt förskräckt ut. skrattade jag.
-Åh gosh, förlåt Justin! fnissade hon generat.
Alizes perspektiv
Åh så pinsamt! Hur lyckas jag?! Måste jag spotta tandkräm på honom. Haha fast i och för sig var det ganska skoj.
-Jag ska snart hämta papper, ligg still så du inte lägger dig i tandkrämen. flinade han.
-Skynda dig! sa jag otåligt medans hans satte sig vid datorn.
-Jaja, chilla.
-Vad gör du? frågade jag nyfiket.
Han svarade inte utan fortsatte bara knappa på tangenterna. Sen ställde han bort datorn och hans leénde blev ännu större.
-Vad gjorde du? frågade jag igen.
-Inget, nu ska jag hämta papper.
-Skynda, du borde nog ta en dusch också, du har tandkräm i håret. flinade jag.
-Mitt hår....
Jag skrattade bara.
När han gått in på toan skyndade jag mig att ta datorn till mig. Det gjorde fruktansvärt ont i revbenen men jag bet ihop. Hans twitter var uppe och för en minut sedan hade han skrivit *seriously, never brush anyones teeth, it's dangerous*
Jag började skratta och Justin kom sedan ut ur toan. Jag hedde fort datorn på Justins säng igen.
-Det var inte så mycket i håret ju, visst är det borta nu? frågade han.
-Haha ja det är borta.
-Förresten vad skrattade du åt?
-Hahah ''seriously, never brush anyones teeth, it's dangerous'' härmade jag med larvig röst.
-Du tog min dator! utbrast han.
-Haha jajamen.
-Nudu! sa han med busig röst.
-Neeej! okejokej, lugn, tänk på att jag är handikappad!
-Moahahaha. Sa han och slängde sig försiktigt över mig men flög sen fort bak igen.
-Varför har du inte torkat upp tandkrämen?! sa han chockat.
-Hahah för att du skulle göra det.
-Men ååh, nu har jag ju tandkräm fulla handen! sa han och höll upp sin hand.
-Hahah så kan det gå.
Han lämnade papperet på sängen och sen gick han in på toan igen. Jag torkade upp tandkrämen. Och sen kom han ut.
-Här, släng papperet. sa jag och räckte det till honom.
Han slängde det i soptunnan och la sig sedan ner bredvid mig.
Vi låg tysta ett tag men sedan sa Justin fundersamt
-Vars kom tandkrämen ifrån egentligen?
-Min mun? sa jag trött.
-Det fattade jag ju, men hur kunde det komma ut ur din mun.
-Hahah för att jag råkade spotta på dig?
-Jaha, haha. mumlade han.
Sedan kysste han mig på kinden, ställde sig upp och tog av sig sin tröja. Någon minut efter det sov han. Jag låg vaken ett tag men sen somnade jag till hans djupa andetag.
Kommentera!
-Vad?
-Du är galen! Snälla, lova mig att aldrig skrämma livet ur mig igen!
Hon fnissade lite och sen blev hon allvarlig.
-Förlåt...
-Lova! Säg att du lovar! sa jag med hotfull röst och började sedan flina.
-Yes sire, jag lovar! över min döda kropp.
-Ingen död kropp här inte!
Vi fortsatte larva oss men sen satte jag igång filmen.
I slutet satt Alize lutad mot min axel och grät och våra händer var ihopflätande. Jag försökte hindra tårarna som irriterade i ögonvrån. Tillsist kunde jag inte hålla mig längre och vi satt där och bölade tillsammans.
hahah fail den som photoshopat bilden ;)
Justins perspektiv
När filmen var slut så tittade vi på varandra med tårar i ögonen.
-Vilken tur att du inte ska bli soldat. snyftade hon och sträckte sig mot mina läppar för att kyssa mig, jag böjde mig ner mot henne och besvarade hennes kyss.
-Vad vet du om det? svarade jag lurigt.
-Nejnej, snälla, skräm mig inte, mitt hjärta är svagt!
-Inte ditt hjärta, det är bara din kropp. flinade jag.
-Mitt hjärta sitter i kroppen smartskaft, men du missar ju så mycket i skolan så jag ska inte mobba dig. flinade hon tillbaka.
-Okejdå jag ger mig. Ärligt talat är jag inte tillräckligt modig för att bli soldat.
-Nej det är klart, du är ju bara en liten fjant.
-Tack. skrattade jag.
-Haha ne du är faktiskt modigare, jag menar, psykist galna fans efter dig så fort du går ut, jag menar, det kommer sluta med att dom mosar dig. fnissade hon.
-Det är inte roligt att skoja om min död!
-Sorry man. flinade hon.
-Nejdu, nu är jag trött. Ska vi sova? frågade jag efter ett tag.
-Ja, kan du hämta min tandborste och ett glas?
-Vars hade du tänkt spotta då?
-I din hand ofc? Kom igen vad ska jag annars ha glaset till?
-Men ååh, jag är inte så smart. flinade jag.
Jag gick och hämtade hennes tandborste inne på toan. Hon började borsta tänderna men jag såg hur ont det gjorde.
-Haha det känns lite sjukt att fråga det här men... kan du borsta mina tänder? frågade hon generat.
-Hahha självklart. Aww du känns som Jazzy!
-Åh tack, hej jag heter Jazzy och är typ, 3 år? mumlade hon med tandkräm fulla munnen.
-Nej, det var inte så jag menade, jag saknar bara dom väldigt mycket, jag skulle så gärna vilja vara med under deras uppväxt men jag har så fullt upp. Jag vill bara ta hand om dom och visa att jag älskar dom. Men jag har så himla fullt upp med min karriär...
-Dom vet att du älskar dom. I alla fall Jazmyn, Jaxon är kanske lite för liten än. sa hon och det sprutade tandkräm i ansiktet på mig.
-Aaah vad gör du.
-Hahahah förlåt skrattade hon och all tandkräm flög på mig.
-Alize!! sa jag surt men kunde inte hålla mig.
-Hahaha du skulle sett din min när det flög, du såg helt förskräckt ut. skrattade jag.
-Åh gosh, förlåt Justin! fnissade hon generat.
Alizes perspektiv
Åh så pinsamt! Hur lyckas jag?! Måste jag spotta tandkräm på honom. Haha fast i och för sig var det ganska skoj.
-Jag ska snart hämta papper, ligg still så du inte lägger dig i tandkrämen. flinade han.
-Skynda dig! sa jag otåligt medans hans satte sig vid datorn.
-Jaja, chilla.
-Vad gör du? frågade jag nyfiket.
Han svarade inte utan fortsatte bara knappa på tangenterna. Sen ställde han bort datorn och hans leénde blev ännu större.
-Vad gjorde du? frågade jag igen.
-Inget, nu ska jag hämta papper.
-Skynda, du borde nog ta en dusch också, du har tandkräm i håret. flinade jag.
-Mitt hår....
Jag skrattade bara.
När han gått in på toan skyndade jag mig att ta datorn till mig. Det gjorde fruktansvärt ont i revbenen men jag bet ihop. Hans twitter var uppe och för en minut sedan hade han skrivit *seriously, never brush anyones teeth, it's dangerous*
Jag började skratta och Justin kom sedan ut ur toan. Jag hedde fort datorn på Justins säng igen.
-Det var inte så mycket i håret ju, visst är det borta nu? frågade han.
-Haha ja det är borta.
-Förresten vad skrattade du åt?
-Hahah ''seriously, never brush anyones teeth, it's dangerous'' härmade jag med larvig röst.
-Du tog min dator! utbrast han.
-Haha jajamen.
-Nudu! sa han med busig röst.
-Neeej! okejokej, lugn, tänk på att jag är handikappad!
-Moahahaha. Sa han och slängde sig försiktigt över mig men flög sen fort bak igen.
-Varför har du inte torkat upp tandkrämen?! sa han chockat.
-Hahah för att du skulle göra det.
-Men ååh, nu har jag ju tandkräm fulla handen! sa han och höll upp sin hand.
-Hahah så kan det gå.
Han lämnade papperet på sängen och sen gick han in på toan igen. Jag torkade upp tandkrämen. Och sen kom han ut.
-Här, släng papperet. sa jag och räckte det till honom.
Han slängde det i soptunnan och la sig sedan ner bredvid mig.
Vi låg tysta ett tag men sedan sa Justin fundersamt
-Vars kom tandkrämen ifrån egentligen?
-Min mun? sa jag trött.
-Det fattade jag ju, men hur kunde det komma ut ur din mun.
-Hahah för att jag råkade spotta på dig?
-Jaha, haha. mumlade han.
Sedan kysste han mig på kinden, ställde sig upp och tog av sig sin tröja. Någon minut efter det sov han. Jag låg vaken ett tag men sen somnade jag till hans djupa andetag.
Kommentera!
