Never say never - kapitel 74

-Hej beautiful. sa han och kysste mig.
-Hej you. log jag.
-Fryser du inte? sa han och satte på mig hans grå mössa.
-Nejdå.


Vi gick sakta ner mot vattnet och började gå längst strandkanten.
-Blev det en lyckad födelsedag då? frågade jag.
-Den mest lyckade jag har haft, speciellt natten... flinade han.
-Hahah.
-Du ångrar väl ingenting? sa han sedan och såg seriös ut.
-Absolut inte, men jag trodde du hade tänkt vänta till efter du gift dig? fnissade jag.
-Jo, men huvudsaken är att man gör det med någon som man verkligen älskar.
-Awww. log jag stort.
-Awww. härmade han mig fjantigt.

-Vi kanske borde gå tillbaka nu? sa jag efter en stunds tystnad. Han nickade och vi vände oss om men innan vi började gå så kysste han mig, länge och passionerat.
-Hahah lugn, tänk på att du är Justin BIEBER, du kan inte hålla på sådär mitt på vägen. fnissade jag och han kysste mig på kinden.
-Äsch, skit i paparazzisarna!
-Tycker vi borde flytta till något land utan paparazzis i såna fall. fnissade jag.
-Bra idé. flinade han och tog min hand.

När vi kom tillbaka till huset så luktade det pizza.
-Fick Chaz som han ville ändå? flinade jag.
-Att säga emot en hungrig Chaz har aldrig varit någon bra idé!
-Hahaha.
-Det kan sluta riktigt illa.
-Så ni vågade inte ens prova?
-Aldrig i livet.
-Hahah.

-Skynda er nu! Pizzan kallnar! skrek Chaz desperat från köket.
-Haha vi kommer! skrattade jag.

När vi ätit klart och Chaz surat på oss för att vi låtit han äta så mycket så bestämde vi oss för att gå och bada. Så vi tog fram våra badkläder och handdukar och sedan sprang vi ner till stranden. Det var inga människor där vilket betyder att vi skulle slippa både fans och paparazzis!

Helt plötsligt försvann mina fötter från marken och jag fick panik.
-Släpp ner mig Justin!!! Sluta! Släpp mig!! Aaah. skrattade jag.
-Moahaha.
-Jag har mobilen i fickan, du får betala den när den förstörs!
-Ryan! Kom hit!
-Varför?
-Ta av henne mobilen.
-Mohahah. skrattade Ryan och hoppade på mig.

Sedan sprang Justin ut med mig i vattnet.
-Om du tappar mig dör du!
-Lugn, jag kommer inte tappa dig, jag kommer slänga dig. flinade han stort.
Alla andra stod på stranden och skrattade och Justin gick bara längre och längre ut med mig.
-Släpp ner miiiig!
-Okej, ditt val! flinade han busigt och släppt mig.
-Aaaaah! skrek jag när jag for ner under det kalla vattnet.
-Dumma bajspalt!! muttrade jag när jag kom upp igen. Du är döööööd! fortsatte jag och slängde mig mot honom men han hann springa iväg innan jag fick tag i honom.

-Hjälp mig då! skrek jag mot alla uppe på stranden.
-Kom! skrek Chris. Han, Ryan, Chaz och Caitlin sprang ut i vattnet och Justin vände snabbt om igen och sprang mot mig.
-Ta han då! skrek Ryan och jag hoppade på Justin och drog ner honom under vattnet.
-Moahaha. Nu är det allt min tur att skratta! skrek jag och hoppade sedan på Ryan också.
-Aaaah, det var ju kallt! skrek Ryan och tittade sedan på Justin. Dom nickade och sedan hoppade båda dom på mig.

Fem kommentarer så får ni nästa! :D

Never say never - kapitel 73

-Sååå, vad ska vi göra nu då? frågade Justin.
-Sova. sa Chris, Caitlin och Ryan i munnen på varann.
-Hahah. Nej...
-Jag vet vad vi kan göra!!!! utbrast Caitlin.
-Vadå?

Justins perspektiv

-Sova... flinade hon.
-Men snälla.
-Men vi tar det bara lugnt idag för vi är så himla trötta. Okej? sa Ryan.
-Sure, då har vi film maraton helt enkelt. log jag.
-Skräckfilms maraton. fyllde Chaz i.
-Ska du våga se skräckfilmer? fnös jag retsamt och alla började skratta.
-Vars ska vi få tag i filmerna då? sa Alize.
-Vi kollar vad det finns för filmer här. log Caitlin och gick in i vardagsrummet och fram till en hylla full med filmer.

Vi valde några filmer och Christian blev väldigt ''sur'' då ingen lyssnade på honom bara för att han var yngst. Sedan trängde vi ihop oss i soffan och jag satte mig bredvid Alize. Ryan startade ena filmen och jag gjorde mig redo för att gömma mig bakom Alize, jag hatar att se skräckfilmer. Även fast jag älskar det... Någon sorts hatkärlek tror jag.

Efter första filmen hade Chaz skrikit av sig halsen, han är fan värre än mina fans. Christian hade somnat i fotöljen och sedan ramlat ner på golvet. Ryan och Caitlin satt och höll på bredvid mig och Alize som var lite mer konsentrerad på varann än på filmen. Så tekniskt sett var det bara Chaz som tittade. Hahah.

-Hallå kan vi titta på filmen eller? suckade Chaz bittert.
-Det finns intressantare saker att göra. flinade jag och Ryan nickade instämmande. Caitlin och Alize tittade på varandra med ett roligt ansiktsuttryck.
-Ne nu tycker jag vi ser the notebook. sa Caitlin efter ett tag.
-Fiiiine. suckade Chaz.
-Braaa!
-Men egentligen borde jag få välja film eftersom ni ändå inte kommer titta något. flinade han.
Vi skrattade bara och sedan började filmen, när den var slut satt både Alize och Caitlin och storbölade och till och med jag och killarna var nedstämda.

Alizes perspektiv
-Kan vi se någon glad film nu? snyftade Christian gömd bakom kudden.
-Awwww lilla chrisipissie gråter! retade Caitlin.
-Haha taskigt, de är ju bara gulligt. fnissade jag.
-Nu ser vi Mr. Bean! utbrast Ryan.
-JAAA! skrek alla förutom jag.
-Okej ni kan se den, men jag tror jag går ner och tittar på stranden. Sedan borde vi nog äta snart, klockan är ju 7. sa jag och reste mig upp.

-Men vi kan se någon annan film om du inte vill se den. sa Ryan.
-Nej men det är lugnt, jag orkar ändå inte se någon fler film.
-Okej men vi ringer dig när pizzan är här då. log Chaz. Alla vände blicken mot Chaz.
-Ska vi äta pizza? frågde Caitlin.
-Jajamen!
-Någon som är förvånad att Chaz vill äta det? flinade jag.  
-Ne de förstås. skrattade hon.
-Jag kommer ut till dig senare. sa Justin och log mot mig.
-Gör så. sa jag och gick ut.

När jag kom fram till stranden var det ganska många människor där så jag satte mig uppe på gräset ovanför stranden för att få vara själv. Jag bara satt där och tänkte på allt underbart som hänt mig sedan jag träffade Justin. Nog för att jag hade ett bra liv innan det också men det har bara blivit bättre sedan jag träffat honom. Stranden började sakta tömmas och det blev kyligare och kyligare. Då hör jag hur någon kommer gående bakom mig och jag vänder mig om, der var Justin. Jag reser mig upp och går och kramar honom.

-Hej beautiful. sa han och kysste mig.
-Hej you. log jag.
-Fryser du inte? sa han och satte på mig hans grå mössa.
-Nejdå.

Nu är man ju typ världsbäst så jag har lyckats fixa internet på något sätt ;) Så därför passar jag på att uppdatera nu, kommer hem på söndag och då kommer det också ett kapitel men sedan åker jag ut till stugan direkt och då har jag inte heller något internet men jag kommer fixa några tidsinställda. Jag tänkte bara varna er för att det inte direkt kommer bli någon superbra uppdatering ;)

Never say never - kapitel 72

tänkte gå och sova men sen kom jag ju på att jag lovat att skriva här så jag blir väl tvungen då ;)

- Aw, du är så söt när du rodnar, sa Justin och sen kände jag nått blött i nacken och sen två händer på min midja, såklart var de ju Justin. Han drog med mig ut till altanen som låg mellan huset och poolen på "gården".



Vi satt oss på en soffa med utsikt över havet. Vi satt och småpratade och åt våra pannkakor och helt plötsligt plumsar någoting ner i Justins glas.
-Åååååh. utbrast han och kollade äcklat upp mot himlen. Där flyger en stor fet fågel.
-HAHAHAHA den bajsa i ditt glas!!!
-DU SKOJAR MED MIG. sa han ledsamt.
-Hahah, usch! titta! skrattade jag och höll glaset mot honom.
-Men fyy! sa han surt men jag såg sedan i ögonvrån hur han började flina.
-Hahah. skrattade jag och sedan brast Justin också ut i skratt.
-Sådan tur att han bajsade i glaset och inte på pannkakorna. flinade han och tog en stor tugga. Jag fnissade och lutade mig bakåt.

-Vad ska vi göra idag då? frågade jag när vi ätit klart.
-Vad är klockan?
-Halv 11. svarade jag efter att jag tittat på min klocka.
-Okej,  vi skulle vara tillbaka hos dom klockan 3 för då skulle vi tydligen sova i det huset tillsammans med dom.
-Jaha okej, hur länge hade dom hyrt huset egentligen?
-Över helgen så vi lär ju måsta städa hela dagen imorgon.
-Skoj. sa jag sarkastiskt.
-Äsch, vi får väl göra det kul på något sätt. log han.

Efter ett tag gick vi in och diskade undan sedan gick jag in i duschen. När jag duschat klart och fixat mig väntade jag på att Justin också skulle bli klar. Sedan tog vi en promenad längst stranden och det var verkligen jätte vackert där. Vi satte oss ner i gräset och myste. Jag älskar verkligen att vara tillsammans med Justin. Där känner jag mig verkligen hemma. Vid 2 började vi gå tillbaka till huset, när vi kom dit städade vi undan lite och sedan väntade vi på att Kenny skulle komma och hämta oss.

När vi kom tillbaka till dom andra såg alla ut som zombisar förutom som Chaz.
-Haha hur mår ni? frågade jag retsamt.
-Vi har sovit nolllll timmar. mumlade Christian fram.
-Snacka om skönhetssömn! utbrast Chaz.
-Bara för att du somnade i garderoben. muttrade Ryan.
-Inte mitt problem.
-Ni borde nog gjort som Chaz, ni är inte roliga att vara med när ni är så här. flinade Justin.
-Tur att du gillar mig då. log Chaz stort.

Alla skrattade och vi gick in i huset.
-Men? Det är ju helt städat? sa jag förvånat.
-Japp, kvinnomisshandel förstår du. sa Caitlin.
-Va?
-Jaa, dom har tvingat mig att städa hela huset.

Jag tittade surt på killarna och dom tittade ner i golvet.
-Så snällt. muttrade jag.
-Hahaha du blir typ arg! gapskrattade Caitlin. Klart dom inte tvingade mig att göra det! fortsatte hon.
-Bra! fnissade jag.

-Sååå, vad ska vi göra nu då? frågade Justin.
-Sova. sa Chris, Caitlin och Ryan i munnen på varann.
-Hahah. Nej...
-Jag vet vad vi kan göra!!!! utbrast Caitlin.
-Vadå?


Moahahha. KOMMENTERA!
ge mig gärna förslag på vad som ska göra, vet själv inte xD

Never say never - kapitel 71

Efter det låg vi bara i sängen och mös med varandra och sen kände jag att mina ögonkolck blev tyngre och tyngre och tillslut måste jag ha somnat.

 

 

När jag vaknade var Alize inte vaken ännu så jag låg bara och kollade på hennes vackra ansikte. Efter typ 20 minuter ser jag att hon börjar vakna och öppnar sakta och möter min blick. Jag pussar henne på munnen och hon besvarar den.

- Tack för igår, sa hon och log
- Tack själv Beauty

Sen kysste jag henne mer och mer och hon verkade inte ha något emot de men plötsligt puttar hon bort mig.

- Va gjorde du så där för? Sa jag och gjorde en ledsen min
- För att jag inte vill ha barn nu, daah, sa hon och gjorde någon konstig min, och jag är hungrig!
- Men då går vi väl ner och äter då.

Vi gick upp från sängen och tog på oss varsin morgonrock som fanns här den gick vi ner för trappan.

- Vad vill du ha?
- Gör vad du vill, fast pannkakor hade varit gott, sa hon väldigt glatt
- Då gör vi de,  svarade jag och gjorde en överdrivet glad min

Jag tog fram en massa ingredienser till smeten och sen rörde jag ihop allt, jag var ju liksom proffs på det för att jag gjort de så många gånger.
Sen när smeten var klar letade jag efter en stekpanna, jag rotade i alla lådor och skåp men kunde inte hitta en men i de sista skåpet fanns det en. Jag satte på plattan och började steka pannkakorna.

- Alize, tar du fram alla andra grejer vi behöver.
- Okej, sen vill jag inte sitta inne och äta när de är så fint väder. Jag ska bara gå och sätta på mig bikinin sen kommer jag ner.
- Ja, de var ju smart, de hade ju inte jag heller tänkt på smartass. Gör så och ta med mina badbyxor ropade jag efter henne.

Jag kunde höra hur hon stod där uppe och pratade för sig själv men orkade inte lyssna nå länge då jag var tvungen att koncentrera mig på pannkakorna. Efter typ 5 min kom hon tillbaka i bara sin bikini och med två handdukar och mina badbyxor hängandes på hennes högra arm.

- Söt du är, sa jag och stängde av plattan. Jag kunde verkligen inte slita mina ögon från henne.

- Du är sötare, protesterade hon
- Nej du är sötast, sa jag och lyfte upp henne från marken, säg att du är sötast, och petade henne i sidan.
- NEEJ! du är sötast!

- Tss, jag är en liten fis och du är en stor diamant, sa jag och hon började rodna, aww du är så söt när du rodnar och säg inte emot mig, sa jag och släppte ner
- Okejdå som du säger är de väl, men nu håller jag på att svälta ihjäl sa hon och började bära en massa saker.

Jag tog upp fatet med pannkakor och en skål med sylt och bar ut det och bar ut det och sen gick jag in i köket och skulle byta om till mina badbyxor. Precis då kom Alize.

 

Alize Perspektiv

När jag hade lämnat alla skålar på bordet och fixat lite gick jag in för att hämta socker för de hade jag glömt, men när jag kommer in möts av en syn som säkert fick min att rodna. där stod Justin med sina badbyxor vid knäna och jag såg hans grej. Nog för att jag hade sett den tidigare men ändå.

- Oj sorry. Sa han och dog snabbt upp byxorna.

- Du det gör inget , jag har ju sett den tidigare, sa jag och kände hur blodet for upp i kinderna, fan så ska jag rodna hela tiden och sen tittade jag ner i backen.

- Aw, du är så söt när du rodnar, sa Justin och sen kände jag nått blött i nacken och sen två händer på min midja, såklart var de ju Justin. Han drog med mig ut till altanen som låg mellan huset och poolen på "gården".

 


 

här har ni kapitlet. Har inte haft tid eller ork att skriva det men nu kom det iaf :)

kommentera :D


Never say never - kapitel 70

- Okej, sa hon bara och drack lite, förresten skål och grattis, igen, sa hon och höjde glaset lite. Jag tog mitt och klingade de i hennes och sen tog vi en klunk. Sen tog jag våra glas och ställde ner dom igen. Jag gick fram och kysste henne lite försiktigt och Alize var inte blyg idag, hon satte genast sina armar runt min nacke och började kyssa mig hårdare. Jag var inte sen med att stoppa mina händer på hennes midja men snabbt satte jag dom under hennes klänning ho hade på som satt ganska löst.



Jag kysste henne mer och mer passionerat och jag började dra av henne tröjan och hon drog av min. nu stod hon där i jeans och en bikiniöverdel och jag i mina byxor.  Jag kunde känna att hon ville ha mig mer och mer nu. Sen slutade jag kyssa hennes läppar och började kyssa hennes på halsen och ner mot magen. Jag kysstes lite retande vid byxkanten och hon drog sig lite undan.

- Förlåt, sa jag och kollade lite skamset på henne
- De är lugnt, jag gillar det.

Jag svarad inte utan kysste henne retande lätt på läpparna och drog sedan av hennes byxor. Sen kunde jag verkligen inte slita min blick ifrån henne. Hon var så jävla perfekt, aldrig hade jag haft en finare tjej.

 

Alize Perspektiv

När han kysste mig vid byxkanten kändes det lite obehagligt då vi inte har haft det ännu.

- Förlåt, sa justin snabbt och kollade på mig med en blick som jag inte riktigt kunde tyda.

- Det är lugnt, jag gillar de sa jag snabbt för att rädda mig från att han inte skulle sluta.

Han svarade inte på det och kysste mig på läpparna, men han rörde dom knappt, gud vad han ska retas. Sen drog han av mina byxor och jag blev generad när jag såg hur han kollade på mig. Hans blick visade verkligen att hela han ville ha mig nu. Jag var tvungen att kolla bort wett tag för att han inte skulle se att jag blev generad.  När jag kunde kolla tillbaka så drog jag av hans byxor och den här gången blev jag inte fastfrusen vid hans mage.

Jag gick och satte mina armar runt Justins hals och han stoppade hans armar beskyddande runt min midja.

- Justin, vi kanske ska gå ner och låsa dörren, sa jag innan det han hända för mycket.

- Jag går ner och du stannar här, sedan gick han ner, eller de lät sm att han sprang ner och jag tänkte att jag skulle lägga mig ner i jacuzzin. Jag satte mig ner och lutade huvudet tillbaka och märkte inte när Justin kom tillbaka.

- Flytta fram lite älskling. Mer sa han inte utan jag bara ryckte till och gjorde som han sa, flyttade fram och sen sjönk han ner bakom mig och stoppade sina händer under mina bröst. Sedan lutade jag mitt huvud bakåt och den här gången såg jag inte taket utan Justins ansikte. Han kysste mit på min panna och stoppade sen hakan på mitt huvud. Då var jag bara tvungen att ta Justins händer och stoppa dom på mina och sen stoppade jag dom på mina bröst. Sen drog jag bort mina egna händer så att Justins nu låg kvar sen vände jag mig om och kysste han.

- Tycker du om det här?
- Klar jag gör, de är riktigt mysigt sa han och klämde lite, för mig gjorde de inget jag visste att om de skulle hända något så skulle jag inte ångra det.

- Förut skulle jag säga se men inte röra men nu säger jag bara: se och rör hur mycket du vill

Justins ansikte när jag sa de, hela han började nästan brinna sen känner jag hur han drar sina händer nerför magen och ner mot min sak där nere men när han nästan var där drog han dom längs magen mot min rumpa sen klämde han lite och drog sina händer samma väg tillbaka. Nu orkade jag inte vänta mer och jag hade sett ett paket kondomer i ett skrivbord som fanns i sovrummet, jag vände mig och om kysste han sen kände jag hur han blev hård.

- Vi går till sägen nu tycker jag eller?
- På en gång säger jag bara, svarade han

Sen ställde jag mig upp och drog av min blöta bikini-överdel och nu kunde jag se hur Justin stod och ledde som ett fån bakom mig och det fick jag bekräftat när jag vände mig om. Jag tog hans hand men han släppte den snabbt och tog av sig sina badbyxor så han bra stod i kalsonger.  Jag tog hans hand igen och drog han med till sägen. Det var en stor dubbelsäng som var gudomligt skön. Jag ställde mig upp igen om gick mot skrivbordet där jag hade sett kondomerna när jag kände två armar runt mig.

- Och vars ska du då lilla olydiga flicka? Viskade han hest i mitt öra
- Hämta kondomer din lilla tok
- Jaha skynda dig då, jag kan inte vänta, och du..
- Jaa Justin?
- Jag gör inget som du inte vill alltså vi behöver inte göra det
- Jag vill ha dig nu! Sa jag och började gå fort mot skrivbordet med Justin fortfarande runt min midja.

När vi kom fram tog han två kondomer och sedan ställde han sig framför mig och började kyssa mig, jag försökte göra lite motstånd när han började gå men de gick inte så bra. Vi hade händerna på varandras ryggar och han tryckte mig hårt mot honom. Jag tror han gillade känslan och mitt i mina tankar tar något emot mina ben och jag ramlar bakåt. Jag förstod att vi var i sängen och då ställer sig Justin upp och jag lägger mig upp i sägen och han kommer tillbaka till sängen och lägger sig bredvid mig.

-Är du helt säker på det här?
-Jaa! Fråga inge mer nu!

Sen drog Justin av mina bikini-trosor och jag hjälpte han av med hans kalsonger, nör jag hade fått av dom höll jag på att dö av synen. Och den drog han på en kondom och la sig över mig. Och snart var han inne i mig, de var så skönt och han red med försiktig då de var första gången vi hade det.

- Det där var otroligt, sa han
- Du var ju vild som en häst.
- hah ja, fast jag tog de ju lugnt för du vet varför.

Efter det låg vi bara i sängen och mös med varandra och sen kände jag att mina ögonkolck blev tyngre och tyngre och tillslut måste jag ha somnat.

 


ett till då ;)

 

kommentera!!


Never say never - kapitel 69

HAHAAH var de enda vi fick fram innan vi frågade chauffören vad som hade hänt och han sa att han hade kört över ett upp som han inte hade märkt innan det var försent och sen sa han att vi snart var framme. Då ser jag att vi närmar oss stranden jag petar så Justin och ger han ett tecken att han ska kolla mot stranden och lägger sedan mitt huvud mot hans bröst och han pussar mig på pannan.



Justins perspektiv

När Alize la sitt huvud mot mitt bröst kände jag lyckan genom min kropp. Min underbara Alize, hon är bara min och min. efter ungefär fem minuter var vi framme vid strandkanten och vår chaufför kom och öppnade dörren ut från vagnen. Jag gick först och sen tog jag Alize hand och hjälpte henne ner, när hon var på det sista steget av tre så luften jag henne och snurrade runt henne i luften.

- Ahh! Justin släpp ner mig. Skrek hon på sitt gulliga sätt.

- Jaja bara om du säger att jag är bättre än dig och att du älskar mig mer än något annat.

- Aldrig!

- Nehe då kommer du aldrig ner och sen la jag henne i mina armar som en liten bebis.

- Jaa, ni ska då gå nerför stranden åt vänster ca 200 meter.

- Okej, tack så mycket! Dina hästar är superfina sa jag och sen började vi gå, eller jag gick och bar på Alize.

Jag började gå och efter typ bara 10 meter så blev Alize tung så jag släppte ner henne även fast jag inte ville.

- Justin? Varför släppte du ner mig, de var ju så mysigt i din famn.

- Men du blev tung He he.

- Har du kommit på det först nu sa hon

- Shawty du är inte tung, de blev bara jobbigt för mina armar, du vet inga muskler, sa jag och gjorde nån konstig min i ett försök att se lite oskyldig ut.

- Haha de var nog de bästa på hela kvällen.

Vi gick kanske 200 meter till hand i hand efter strandkanten och vattnet plaskade oskyldigt mot våra fötter. Då börjar jag se ett litet hus som är helt upplyst av en massa grejer och då helt plötsligt börjar Alize att springa. När vi står utanför är det en jättefin stuga i trä som är upplyst av en massa ljusslingor och levande ljus. bakom huset kunde jag smymta en pool. När vi går in på den lilla ”gården” så ser vi dörrens om är lite placerad på sidan. På den står det ”TILL JB & AS”. Aww, dom är ju för gulliga mina vänner

 

- Justin kan vi inte gå in och titta nu? sa hon nyfiket

- Ja visst sa jag och tog hennes han

- Justin de är ju två våningar!? Sa hon helt chockat

- Jaa, hur har dm fått tag på det här? Jag förstår verkligen inte hur dom lyckas, sa jag lika chockat.

- Såså Justin nu går vi och kollar runt lite vi börjar här nere.

När vi började gå så kom vi till ett jättestort vardagsrum med tv och en massa sällskapsspel och tre stora soffor och ett vackert bort, sen gick vi in i ett annat rum som var köket. Där fanns det en köksö och ett stort skafferi med en massa mat, och kylen var också fyllt. När vi var klara där nere gick vi upp. Det första rummet vi kom till var ett sovrum. Där fanns det bara en liten säng, det såg ut som en gäst säng så vi fortsatte.  Nästa rum var ett betydligt större rum som tog upp nästan hela övervåningen som kanske var 8 meter långt och 10 meter brett.

- Det här är ju gigantisk skrek Alize och började hoppa omkring. Tillslut stannade hon vid en dörr i sovrummet.

- Undra vad de finns här inne, sa hon och öppnade dörren, JUSTIN KOM FORT! De är en jacuzzi här! Och med en massa rosblad utspritt i vattnet!

- Men gud! De är verkligen underbart vad dom gör för mig, och för dig! Kom här sa jag och började kyssa henne.

Jag slutade snabbt gör jag såg en liten mini kyl bakom henne så jag gick dit istället där inne fanns et en flaska med champagne, och när jag tog ut den såg jag att det var alkoholfri ”yeey” tänkte jag för mig själv. Sen tog jag två glas som stod ovanpå kylen och hällde upp åt oss.

Varsågod underbara du, sa jga och gav glaset till Alize

- Tack, men inte får jag dricka det här?

- Jo, den är utan alkohol.

- Okej, sa hon bara och drack lite, förresten skål och grattis, igen, sa hon och höjde glaset lite. Jag tog mitt och klingade de i hennes och sen tog vi en klunk. Sen tog jag våra glas och ställde ner dom igen. Jag gick fram och kysste henne lite försiktigt och Alize var inte blyg idag, hon satte genast sina armar runt min nacke och började kyssa mig hårdare. Jag var inte sen med att stoppa mina händer på hennes midja men snabbt satte jag dom under hennes tröja hon hade på som satt ganska löst.

 


här har ni ett till ;)
jag har verkligen inget att göra nu på lovet så jag har räknat, det är i snitt 30 pers som går in här varje dag så de är bara börja kommentera ! och ni som redan gör de, peppar verklegen mig :)

 


Never say never - kapitel 68

Sen när jag hade sagt de så fortsatte vi prata och skratta coh tog lite konstiga bilder men avbröts när Scooter sa i mikrofonen att dom hade en överrskning till mig och att vi skulle gå ut på gården. Så de var bara att gå ut på gården som fanns där och som tur var de inte så många förutom mina närmsta vänner som var kvar nu, klockan var ju trotts allt över ett på natten, så de va inte så trångt att gå ut. När jag kommer utanför huset och ser jag de som jag aldrig hade tänkt mig..





Ute på gården står det två bruna hästar och en vit vagn.


- Scooter?  Vad är det här?! skrek jag till han.
- Det är en present till dig från dina vänner.
- Åhh tack! Ni är bara bäst! sa jag och sprang och kramade om alla och när jag kom till Alize viskade jag till henne
- Är du också med på det här?
- Nej älskling, jag är lika chockad som du är. Och så kysste jag henne snabbt.

Jag kunde inte fatta det ännu, jag var nog lite i chock. det här var nog den bästa presenten jag någonsin fått, eller nej! en av de underbaraste sakerna som någonsin har hänt mig.

- Så Justin ,  du får ta med dig en person att åka häst och vagn. Sa Caitlin
- Då vill jag ta med mig min underbara lilla skitrumpa Alize ;)
- TACK DÅ JUSTIN! Sa Alize till mig och försökte vara sur
- De är ingen idé, jag vet att du ändå älskar mig, sa jag och gick fram och kramade henne.
- Okejdå du känner mig alldeles för bra och besvarade min kram.
- Upp i vagnen nu, sa Chaz och puttade på min rumpa, ni kommer ju bli kvar här hela natten annars era slöfockar .
- Jaja, vi går vi går.
- Vi har en till överraskning till er men den får ni veta senare när ni är klara, mannen som kör er heter Carl och kommer hjälpa er till den.
- Nej men guud! Sa både jag och Alize samtidig. Hahah det var lite roligt. Ni skämmer ju verkligen bort mig! Ni behöver verkligen inte göra det här
- Justin! Säg inte emot oss, vi vet ju aldrig när vi får träffa dig igen och du ska bara veta vad vi saknar dig när du är borta! Så därför vill vi göra något för dig när de går. Sa ryan till mig. Att dom aldrig sagt det till mig förut jag blir ju helt rörd. Dom är verkligen världens bästa vänner. Dom finns alltid där för mig.

Och nu kom mamma helt plötsligt och sa.

- Justin Drew Bieber! Nu slutar du parata och så far ni iväg! Vi tar hand om allt som behövs göra hära så får ni bara ta det lugnt.
-Okej mamma, nu far vi. Hejdå och tack så mycket, hann jag säga innan va var iväg.

 

När vi två satt där i vagnen som var vit och dekorerad med en massa vita fina saker så tänkte jag på vad som skulle hända inatt, eller ja säkert om ett tag.

 

Alize perspektiv

 

Det var så vackert när vi for runt i Atlanta med häst och vagn. Nu när jag tänker efter så är det en sak jag alltid ha velat göra, det är så lugnande på något sätt.

- Justin?
- Ja Alize.
- Varför älskar du mig? Jag tänkte jag är ju faktiskt en helt vanlig tjej som typ aldrig skulle haft en chans på dig om de inte var så att vi träffades i skolan och så.
- Det finns nog två skäl. Ett - när jag såg din var det kärlek vid första ögonkastet, du var så otroligt fin och två – jag skulle aldrig vara tillsammans med en annan kändis, det känns bara fel, när jag mötte dig, en helt vanlig tjej som inte var besatt av uppmärksamhet, så visste jag att det var med dig jag ville spendera hela mitt liv med.

Han får mig att gråta snart. Han är bara för underbar min Justin.

- Justin du får mig att gråta! Vet du hur underbar du är? Du är den bästa killen jag någonsin har träffat!

Jag satte mina armar runt hans nacke och han satte sina run min midja och precis när vi skulle kyssa varandra så skakar hela vagnen till.

HAHAAH var de enda vi fick fram innan vi frågade chauffören vad som hade hänt och han sa att han hade kört över ett upp som han inte hade märkt innan det var försent och sen sa han att vi snart var framme. Då ser jag att vi närmar oss stranden jag petar så Justin och ger han ett tecken att han ska kolla mot stranden och lägger sedan mitt huvud mot hans bröst och han pussar mig på pannan.


nu får ni ta och börja kommentera! de är över 20 stycken som är in här varje dag så ni kan inte säga att ni inte har varit in :)
kommentera annars blir det inget nytt kapitel!!


Never say never - kapitel 67

Sen så gick jag mot köket som fann i huset som festen hölls i och kolla de om dom var där. Men när jag kom dit var det helt tomt där. Jag fortsatte min sökning runt i huset tills jag när mar mig toan som finns där, då hör jag hur Selena skriker nått, men hon är inte arg eller nåt.
När jag öppnar dörren försiktigt så ser jag hur dom....




KRAMAS?!

- Selena... HAHA.. vad gör ni?!... försökte jag säga mellan mina skrattattacker. Inte fan trodde jag att dom stog på toa och kramdes, jag hade förväntat mig nå helt annat.
- Asså TAYLOR! fan vad du skräms! vad tror du ? vi bara paratar med varandra. svarade hon lite halvt skrämt sådär
- Eh jaha, asså jaa de kan ju misstolkas att ni två är på toaletten.. tillsammans..
- Bara för att de här var de enda stället vi kunde parata ostört på, och Taylor nu tycker jag att vi går härifrån så att Justin kan vara med sin egna lilla Alize. snäste hon är mig

Justin perspektiv

När vi stog där på toaletten och Selena kramde mig fick jag värsta chocken, jag hade trott att hon skulle kyssa mig för jag vet hur hon är, men inte nu. Sen helt plötsligt öppnas dörren och Taylor börjar skratta.

- Selena... HAHA.. vad gör ni?!... försökte han säga mellan sina skrattattacker.
- Asså TAYLOR! fan vad du skräms! vad tror du ? vi bara paratar med varandra. svarade hon lite halvt skrämt tillbaka
- Eh jaha, asså jaa de kan ju misstolkas att ni två är på toaletten.. tillsammans.. svarade han henne lite konstigt.
- Bara för att de här var de enda stället vi kunde parata ostört på, och Taylor nu tycker jag att vi går härifrån så att Justin kan vara med sin egna lilla Alize. snäste hon är han, sen gick dom iväg.

När dom hade gått gick jag och letade upp Alize. När jag såg henne sitta där och skratta med Chaz, Ryan, Caitlin och Christian blev jag nästan fastfrusen, hon var så jädrans vacker! Jag hade aldrig sett henne såhär glad utan mig tror jag. Jag måste göra något med henne imorgon, något romantiskt, och kanske göra något så jag kan hämnas lite på henne.

När jag hade kommit ur mina tankar gick jag mot Alize&co. jag satte mig ner i hennea knär med benen på var sin ida om henne och kysste henne varsamt. hon besvarade kyssen och så hör jag Ryan.

- JUSTIN, ALIZE vi finns också här!? skrek chaz 

hon slutade kyssa mig och sa

- hehe men de är faktiskt Justins födelsedag och han bestämmer vad han vill göra.
- okejjokejj tjejen, men vi är ju också här. sa han
- Sry bro, men jag kan inte motstå min frus vacka underbara läppar, sa jag och log lite generat. Vad hade jag nyss sagt? att Alize va min fru.. ohh noo..
- Justin? vad sa du nyss, viskade Alz till mig.
- Att du var min fru, fast de är väl bara i mina drömmar. viskade jag tillbaka.

Sen när jag hade sagt de så fortsatte vi prata och skratta coh tog lite konstiga bilder men avbröts när Scooter sa i mikrofonen att dom hade en överrskning till mig och att vi skulle gå ut på gården. Så de var bara att gå ut på gården som fanns där och som tur var de inte så många förutom mina närmsta vänner som var kvar nu, klockan var ju trotts allt över ett på natten, så de va inte så trångt att gå ut. När jag kommer utanför huset och ser jag de som jag aldrig hade tänkt mig..

Blev ett kort kapitel men jag kan inte skriva mer för att då blir de inge kul i nästa kapitel.
även fast typ ingen kommenterat så får ni den här :)

Never say never - kapitel 66

-Hahah nejdå. Tar du bilden Selena? sa han och gav min kamera till henne. 
-Tyvärr, jag ska leta efter en toa. Justin kan du följa med mig?
Jag tittade konstigt på dom båda och Justin ryckte på axlarna och följde efter henne.
Ryan skakade på huvudet och jag tittade frågande på honom.




När Justin och Selena hade gått iväg frågade jag Ryan,

- Kan du ta bilden då?
- Klart jag kan! svarade han riktigt högt

När Ryan hade hade tagit bilden så gick han iväg och jag och Taylor pratade lite strunt med varandra. Han frågade lite om vad jag tyckte om för filmer, mat vem som var min idol, även fast han typ visste de så men han sa att han tykte de va roligt att retas lite.
Men när ingen av oss hade mer att fråga blev de värsta pinsamma tystnaden.

- Ehh... jag tror att jag ska gå och leta efter Selena nu, sa han efter ett tag
- Okej, ja gör de. svarade jag

När han gick iväg så gick jag och letade Chaz och dom andra för jag vill ju inte sitta själv resten av festen.


Selenas Perspektiv

JAg orkade verkligen inte se den där Alize. Jag störde mig verkligen på henne, inte föpr att jag hade nåt emopt henne egentligen men det var något som fick mig att inte tycka om henne. Så jag drog med mih Justin på toa för att prata med han.

- Så vad ville du? frågade Justin fundersamt.
- Nä alltså jag ville inget speciellt men de är såhär..jag vet inte riktigt hur jag ska säga det men...
- Men säg det bara, du vet att du kan lita på mig.
- Jag tror att jag gillar Taylor, och jag vet verkligen inte hur jag ska säga de för jag vill inte förstöra vännskapen vi har, och tänk om han inte gillar mig på de sättet! nu var jag nästan lite fötvivlad, de var så mycket jobbigare att säga de än vad hjag hade föreställt mig.
- Aww Sel, de är ju fantastiskt! skrek han nästan
- ja jo, men asså nu undrar jkag om du har nå tips som du kan ge mig, typ så jag vet att han gillar mig på Det sätet.
- Jadu Sel jag vet inte riktigt, men du kan ju alltid typ ta med han på en piknik eller på restaurang och så kan du berätta hur du känner och sen kan du säga att han inte får ta det på fel sätt.
- Tack justin! du är nog den bästa vän ja har!

Justin ger mig alltid så bra tips när jag behöver de. Hade vi inte varit vänner hade jag nog aldrig varit såhär glad och självsäker som jag är idag, han är nog den som har hjälpt mig bygga upp mitt självförtroende. Han är min lilla stöttpelare i alla väder!


Taylors perspektiv

När jag satt där med Alize och pratade och frgade en massa saker om henne så blev de värsta pinsamma tystnaden och då kände jag att jag borde gå och leta efter Sel för jag inte ville ha det mer awkward än de var.

- Ehh... jag tror att jag ska gå och leta efter Selena nu.
- Okej, ja gör de. svarade hon försiktigt

Sen så gick jag mot köket som fann i huset som festen hölls i och kolla de om dom var där. Men när jag kom dit var det helt tomt där. Jag fortsatte min sökning runt i huset tills jag närmar mig toan som finns där, då hör jag hur Selena skriker nått, men hon är inte arg eller nåt.
När jag öppnar dörren försiktigt så ser jag hur dom....



Hejhej! Okej, nu är det så här att jag (Ida) har övertalat Camilla att jag ska skriva några kapitel här medans hon är på konfaläger, (för jag ska sen starta en egen :) Så de kommer inte var dött här iaf ;)
minst 5 kommentarer innan nästa! :)

Never say never - kapitel 65

Efter ett tag skrek Ryan i en mikrofon att det var mat. Så vi gick upp och bytte om sedan ställde vi oss i den långa kön. Nu var det dock bara kring 30 människor kvar för vissa åkte hem eftersom vi inte rymdes. Haha nästan lite taskigt. Dock vara alla hans närmsta vänner/familj kvar där.

När jag och Caitlin kom fram till Ryan och Kenny var dom helt genomblöta i svett och såg ut att svimma när som helst.
-Haha hur går det egentligen? flinade Caitlin.
-Eh.. nästa gång det är något sånt här får vi nog ljuga och säga att vi är dåliga.. skrattade Kenny och tittade på Ryan som nickade.
-Vars har ni killarna då? frågade han sedan.
-Dom trängde sig före.. sa jag och Caitlin i kör.
-Hahah ingen som är förvånad. Skynda er på nu så vi får gå härifrån någon gång! flinade Ryan.

När vi tagigt våran mat började vi leta efter killarna. Även fast dom säkert redan ätit upp ville vi ändå sitta vid dom.
-Men du, är inte det där Christian som står och dansar på bordet? sa jag och pekade mot ett stort bord mitt på gården.
-ÅH NEJ!
-Nehe då såg jag väl fel då.
-Jo men asså det är han, men han dansar PÅ BORDET!
-Jaha. Ja men tänk på att det är Chris vi pratar om... flinade jag.

Hon skakade uppgivet på huvudet och vi började gå bort mot dom.
-CHRISTIAN, SÄTT DIG NER! väste hon och drog han i byxbenet.
Justin, Chaz och Ryan skrattade bara och jag joinade dom. Det såg faktiskt himla skoj ut. Vi tittade menande på varandra och även vi klättrade upp på bordet och började dansa. Caitlin stod nere på marken och tittade chockat på oss. Sedan började hon skratta och även hon hoppade upp på bordet och började dansa.

Alla samlade sig runt oss och började klappa händerna och musiken blev högre och högre. Vi skrattade som galningar och det var en av dom roligaste sakerna jag gjort i hela mitt liv. Thriller började spela och vi alla kunde den dansen så vi började dansa likadant. Det var så sjukt skoj!... Tills jag satte foten i någons tallrik och halkade baklänges så jag landade med huvudet i en stor skål med bearnaisesås. Alla började bara skratta ännu mer och Justin satte sig ner på knä bredvid mig.
-Hahah hur gick det? skrek han för att överrösta musiken.
-Hahahahahah det gick bra! skrattade jag tillbaka och Justin hjälpte mig upp.
-Okej småbarn, sätt er ner på rumpan! skrek Ryan i mikrofonen.

Alla började skratta och vi satte oss ner. Folksamlingen runt oss skingrades och jag gick in för att tvätta bort all sås i håret.
-Hahah det där var så jävla snyggt. skrattade Chaz i dörröppningen. Hur gick det egentligen?
-Haha det gick bra.
-Du förstörde i alla fall min mat... sa han och låtsades vara ledsen.
-Aww, du kan få min!
-BRA! jag har redan ätit upp den. mumlade han.
-Hahah du är ju som du är.
-Fast jag tror Justin fixade ny mat åt dig.
-Hah bra för jag är vrålhungrig! Har jag fått bort allt nu? frågade jag och syftade på bearnaisesåsen.
-Jag ser då i alla fall ingenting. sa han och drog ut mig från toan.
-Varför är det så bråttom?

-Ju fortare vi äter desto fortare får vi tårta. Flinade Chaz stort.
-Hahah tjockis!

När vi ätit upp maten och den grymt stora tårtan, som av någon konstig anledning hade en sexa på sig istället för etta och sjua, så fixade vi till en ''festlokal'' där vi skulle dansa. Tay james va DJ och alla var jätte taggade. Jag dansade ända tills mina fötter värkte. Då satte jag mig ute tillsammans med Justin och Ryan. Vi satt och pratade ett tag och sedan kom Taylor Lautner och Selena Gomez mot oss. Jag höll på få en hjärtatack när jag såg Taylor. Han är helt klart min celebrity crush!
-Omgomgomg. Mumlade jag och tryckte säkert sönder hela Justins hand.
-Chilla. Ta det bara lugnt. Då kommer han vilja stanna med oss mycket längre. viskade Justin och vinkade till dom.
-Shiiiit!
-Tro mig, jag är pro på sånt här. flinade han.

ANDAS ANDAS ANDAS! fick jag påminna mig själv för att inte svimma.
-Hej Sel. log Justin.
-Hejhej.
Jag och Ryan log bara mot henne.
-Så, det här är Alize, min flickvän. presenterade han mig för dom. Och ja, det här är Ryan. sa han och tittade på Taylor.
-Hej Alize, hej Ryan. trevligt att träffas. log han artigt.
AAAAAAAAH!!!
-Hej! sa jag så lugnt jag kunde.

-Hahah.. celebrity crush du vet, flinade Justin mot Taylor.
Han skrattade bara. Och jag rodnade
-Jag är mer mänsklig än man kan tro. Sa han lugnt.
-Haha shit. Är det jätte konstigt om jag frågar om jag får ta en bild med dig? fnissade jag och rodnade ännu mer.
-Hahah nejdå. Tar du bilden Selena? sa han och gav min kamera till henne.
-Tyvärr, jag ska leta efter en toa. Justin kan du följa med mig?
Jag tittade konstigt på dom båda och Justin ryckte på axlarna och följde efter henne.
Ryan skakade på huvudet och jag tittade frågande på honom.

Sista kapitlet på ett tag. jag far på konfirmationsläger(tidsinställt inlägg, så tekniskt sett är jag där nu;]) i en månad. Men på midsommardagen så får vi komma hem en natt och då har jag förhoppningsvis några kapitel klara :) Följ mig på bloglovin så blir det mycket lättare för er att hålla koll! :)

Never say never - kapitel 64

Plötsligt knackade det på dörren och alla blev tysta.
-Kom in! ropade jag och låtsades gå in i hallen.
-Hej gumman. sa han då han öppnade dörren och klev in.
-GRATTIS!
-Tack så mycket.


Han var just på väg att ta av sig skorna men då hoppade Ryan på honom och drog ner honom på golvet. Han satte på honom en halsduk över ansiktet och medans han knöt fast den tejpade dom andra fast hans händer och fötter. Jag stod bara och skrek och låtsades spela rädd. Medans Justin skrek och försökte ta sig loss viskade Ryan till mig att slå till honom och sedan låtsas flyga in i väggen. Så det gjorde jag och Justin blev bara ännu galnare då.

-Låt hon va! Ni rör henne inte, hör ni det! RÖR HENNE INTE! skrek han.
-Håll käften och kämpa inte emot. skrek Chaz med tillgjord röst.
-Okejokej, låt hon bara vara!
-Om du gör som vi säger skadar vi inte henne.. mer. fortsatte han.
-Är hon redan skadad?!

Dom ingnorerade honom bara och började släpa ut honom i bilen. Jag sprang efter med min väska, jag slängde in den i baksätet och satte mig fram. Chaz startade snabbt bilen och Ryan, Chris och Caitlin kämpade med att få in Justin i bagaget. Sedan satt Ryan och Chris och höll fast honom tills vi var framme vid huset.

Då släpade vi in honom in till hallen där det stod minst 50 människor. Vi drog av honom ögonbindeln och alla skrek ''Happy birthday Justin'' Han såg helt chockad ut från början och sedan började han le som en galning.
-Ah! Tack så jättejätte mycket allihopa! Tacktack!
Alla svarade med ett stort leende.

-Och ni 5, fy fan vad jag hatar er! Ni fattar inte hur fruktansvärt rädd jag vart. Och när ni sa att Alize var skadad blev jag så sjukt rädd! Åh ni är så dumma! Hjälp asså jag måste sätta mig ner. sa han och såg helt mållös ut.
-Haha förlåt. sa jag och gick fram och kramade honom. Caitlin bad också om ursäkt men killarna stod bara och flinade.

Alla runt omkring oss började skratta.
-Hahah okey, let's get this party started! skrek Ryan Good och alla började skrika. Dom gick sedan ut på bakgården och jag skymtade en grymt stor pool.

Caitlin och Chris började visa mig, Justin, Ryan och Chaz runt eftersom vi inte varit där tidigare. Huset var jätte fint och hur stort som helst! Efter det bytte vi om till bikini och hoppade i poolen. Jag, Caitlin och Christian satte oss uppe på dom andra killarnas axlar och körde det där då man ska försöka ta ner varandra. Jag och Justin vann självklart över dom andra. Han drog då ner mig under vattnet och kysste mig.

Efter ett tag skrek Ryan i en mikrofon att det var mat. Så vi gick upp och bytte om sedan ställde vi oss i den långa kön. Nu var det dock bara kring 30 människor kvar för vissa åkte hem eftersom vi inte rymdes. Haha nästan lite taskigt. Dock vara alla hans närmsta vänner/familj kvar där.

KOMMENTERA!

Never say never - kapitel 63

Efter skolan bestämde jag mig för att snacka med Justin och säga att bara vi skulle hitta på något på hans födelsedag. Hoppas bara inte han föreslår att vi ska fira tillsammans med jättemånga för då blir det ju misslyckat..

På kvällen kände jag mig lättad för jag hade lyckats lura Justin. Det är inte direkt det lättaste. Vi bestämde oss för att han skulle komma hem till mig vid 6 och så skulle vi ''gå på resturang''. Jag ringde Caitlin och berättade hur det hade gått och dom skulle vara hemma hos mig när han kom och så skulle dom typ hoppa på honom och sätta på en ögonbindel och jag skulle spela jätte rädd sedan skulle vi köra honom till huset. Jag såg verkligen fram emot det och hoppades på att det skulle bli lyckat.

Jag somnade med ett leende på läpparna och när jag sedan vaknade gick skoldagen riktigt fort. Vi slutade redan klockan 2 för alla lärare hade något möte så vi hade god tid på oss att förbereda. Alla åkte hem till sig själv och duschade, packade och gjorde sig klara. Vid fem kom Chaz och Ryan och vi började leta efter något som vi kunde ha som ögonbindel, ungefär en kvart senare kom Caitlin och Chris.

-Sååå.. hur ska vi göra nu då så att det blir bra? frågade jag medans vi satt vid poolen och drack cola.
-Allt vid huset är förberett och alla andra är där nu i alla fall. Det krångliga är hur vi ska kunna kidnappa Justin utan att han märker det. sa Caitlin.
-Men vi tar han bakifrån. sa Chaz.
Alla tittade konstigt på Chaz och då började han skratta.
-Att ni alltid ska misstolka allting! Vi hoppar på honom bakifrån så han inte ser oss. förtydligade han.
-Haha vi fattade det men ändå. Btw, det är ju som missäger allt!
-Sure, men det finns inget som heter missäger... flinade han.

-Shit! Nu borde han komma när som helst! utbrast jag efter att jag kollat på klockan som visade 3 minuter i sex.
-Ojdå, skynda! Vi gömmer oss inne på toan vid hallen, då kommer vi alltid stå bakom honom, och så hoppar vi på han, då får du se rädd ut och typ skrika nej eller något, sen drar vi ut han i bilen, du skyndar dig efter och slänger in väskan i bilen, sen sitter alla tysta och Ryan du får sitta och hålla fast Justin i bagageluckan, Chaz du får köra jävligt försiktigt och Christian, tro mig, jag dödar dig om du ens säger ett ljud. SKYNDA NU!
-TÄNK OM JUSTIN DÖDAR MIG DÅ?! Han är ju stark... utbrast Ryan.
-Kom igen! Spring! sa Caitlin och ignorerade honom. Alla reste sig upp och gick in i hallen.
-Jaha, okej, javisst, skit i om jag dör, det gör ändå ingenting... muttrade Ryan.
-Hahah, sluta nu. log Caitlin.

Dom gömde sig på inne på toan bredvid hallen och alla blev tysta. Plötsligt plingade det på dörren.
-Kom in! ropade jag och låtsades gå in i hallen.
-Hej gumman. sa han då han öppnade dörren och klev in.
-GRATTIS!
-Tack så mycket.

KOMMETNERA!


Never say never - kapitel 62

Jag gick mot Justin och han tittade frågande på mig.
-Varför vinkade din brorsa nyss till mig? I kalsonger? skrattade han när jag öppnade dörren.
-Haha för att han försov sig och vi ska tydligen vänta två minuter så han kan åka med oss. Om det går bra? sa jag medans jag satte mig i passagerarsätet..
-Hahah jaha, självklart, inga problem. Log han.

När Simon kom springande mot bilen började Justin skratta.
-Haha vad är det nu som är så roligt då? frågade jag.
-Hah ingen aning, han är bara för härlig.
Jag skakade bara på huvudet och när han satte sig i bilen började jag muttra om att vi skulle komma försent. Justin och Simon ingnorerade mig bara och började prata med varandra istället. Det är så skönt att dom funkar så bra tillsammans! Trodde aldrig att min bror kunde bete sig tillräckligt moget för att ens kunna prata med Justin.

Skoldagen rullade på och hela gänget satt tillsammans på lunchen.
-Juste Alize, jag måste prata på dig! utbrast Caitlin efter ett tag.
-Om vadå? frågade jag nyfiket.
Alla vände blicken mot Caitlin men hon skakade bara på huvudet.
-Bara vi två.
-Är det farligt? Har jag gjort något dumt? Kommer någon straffa mig? När hände det?
-Hahha lugn! Det är ingen fara alls! log hon.
-Bra! sa jag lättat.

-Vem är det som inte får veta? frågade Christian sedan nyfiket.
-Ssch du vet redan.
-Jaha, aah, haha jaha. Det kommer bli awesome!
-Håll tyst nu innan du säger för mycket!
-Ah, sorry.

Alla började skratta och Christian spelade sur. Haha han råkar alltid säga för mycket. Men undra egentligen vad dom snackar om... Åh! Att jag alltid ska vara så nyfiken. Jag tittade menande på Caitlin och hon förstod på en gång.

-Ehm, jag börjar strax.. Ska vi ta det nu Alize?
-Jajamen.
-Har inte du hål nu? sa Christian när vi rest oss.
Vi suckade och jag sparkade till Christian på benet.
-AJ! utbrast han.
-Det är bäst att du följer med nu Chrisitan. sa Caitlin surt.
-Vaaad?!

Jag drog upp honom från stolen och vi gick och lämnade maten.
-Vad har jag gjort nu?!
-Chris, DU KAN ALDRIG TÄNKA EFTER INNAN DU SÄGER NÅGOT! muttrade Caitlin.
-Men förlåt då..
-Du kan inte ens prata om det i närheten av Justin, okej?!
-JAAA! du är inte min mamma. sa han surt.

Haha aldrig sett dom bråka över småsaker tidigare.
-Okej nu lägger ni av, Chris stanna på toan tills lektionen börjar så du inte säger något du inte borde säga. Cate du berättar vad det är som händer?
-Du är inte heller min mamma. flinade han men lyssnade ändå på mig och gick iväg.
-Vafasen?! Lyssnar han på dig men inte mig?..

-Haha snälla berätta nu bara vad det är som händer? sa jag vädjande.
-Hahha okej.. Justin fyller ju år imorgon och då har jag, Ryan, Chaz och Christian planerat en överrasknings fest tillsammans med hans familj och crew. Mamma har fixat ett hus som vi kan hyra över helgen där det finns pooler, typ världens största grill och massa saker som vi kan roa oss med. Vi ska även sova över där, i alla fall dom flesta. Kenny och Scooter har lovat att dom är grill-mästare så dom sks hjälpas åt att grilla.
-Åh fan va skoj! Lät helt awesome ju!
-Eller hur. Men då tänkte vi att du kanske skulle kunna lura Justin att bara ni ska hitta på något. Så kidnappar vi honom istället.
-Ja, det blir jättebra!
-Great!

-Mendu.. vad fan ska jag ge Justin i present?!
-Oj, är inte det lite sent att tänka på nu..
-Jo jag vet! Jag har panik!
-Haha men köp bara något spel åt honom, han nördar ju ändå xbox hela tiden så han blir nog jätteglad över det.
-Kanske det.. men det känns så lite.
-Äsch, han får ju en hel överraskningsfest!
-Men den har ju bara ni fixat.
-Du räknas dit ändå. log hon. Plus att det är du som fixar så allt funkar!
-Haha aja, nu börjar jag i alla fall snart så jag måste gå. Men vi hörs!
-Ja det gör vi.

Efter skolan bestämde jag mig för att snacka med Justin och säga att bara vi skulle hitta på något på hans födelsedag. Hoppas bara inte han föreslår att vi ska fira tillsammans med jättemånga för då blir det ju misslyckat..

Inget fler kapitel förrän jag fått fem kommentarer!

Never say never - kapitel 61

Jag satte mig upp och började fundera på vad jag skulle svara. Det fanns tre olika alternativ. Antingen så använder han det där bara som en ursäkt för att göra slut med mig, eller så är det inte han som skrivit det, eller så är det bara sanningen...


Jag svarade samtidigt som jag började kludda på ett papper. ''Jag vet inte vars du fått det där skitsnacket ifrån men jag bryr mig inte ett dugg om alla dödshot, jag läser dom inte ens, och Jasmine, ja hon sitter redan på psyket. Snälla säg bara som det är, du gillar mig inte''

Justins perspektiv
Det pep till i min mobil och jag läste smset från Alize. ''Jag vet inte vars du fått det där skitsnacket ifrån men jag bryr mig inte ett dugg om alla dödshot, jag läser dom inte ens, och Jasmine, ja hon sitter redan på psyket. Snälla säg bara som det är, du gillar mig inte'' Åhnej... Varför ska hon ha så dåligt självförtroende?! Så fin som hon är. Jag bestämde mig för att ringa henne. Hon svarade på en gång.
-Hej. sa hon nedstämt.
-Hej, jag vill bara att du ska veta att du har helt fel!
-Med vad?
-Att jag inte gillar dig. Alize, jag älskar dig! Snälla tro mig, jag tänker bara på din egna säkerhet. Tänk om Jasmine kommer tillbaka?! Tänk om hon gör dig illa igen?! Jag skulle aldrig klara av skuldkänslorna!
-Men.. började hon.
-Snälla lita på mig!

-Men det skulle ju inte vara ditt fel om hon kommer tillbaka. Du har ingenting att ha skuldkänslor för. Ingen skulle någonsin anklaga dig för något!
-Det vet man aldrig..
-Det kommer inte ens hända något igen!
-Det vet inte heller.
-Kanske inte, men varför ska man bara gå runt och vara rädd hela tiden?
-Inte rädd, bara försiktig.
-Om jag mister dig bara för att jag ska vara försiktig så riskerar jag hellre mitt liv. sa hon lugnt.
Jag blev helt tyst. Så hon riskerar hellre sitt liv än att mista mig.. Hon förkänar någon bättre än mig!

-Om det är så du vill ha det så antar jag att jag inte kan göra något åt det... suckade jag.
-Om du inte vill ha mig så säg det bara.
-Jag vill ha dig, mer än allt annat. Men du förkänar någon bättre.
-Det är det jag inte gör, du snackar bara gojja.
-Du ser inte dig själv med tillräckligt klara ögon.
-Så du tycker jag ska skaffa glasögon? sa hon och jag såg framför mig hur hon flinade.
-Du kan ju alltid andvända linser.
-Ja, fast det verkar lite obehagligt. Jag menar, sätta fast en plastbit på ögat. Läskigt.
Samtalet hade blivit lättare och jag hoppas att vi bara kunde glömma allting som hänt.
-Hah ja. Annars skulle du ju bara kunna lyssna på mig.

-Kanske det. Men nu ropar pappa, vi ska äta nu. Eller om tio minuter, men det tar ju ett tag för mig att ta mig ner. fnissade hon.
-Okej, lycka till, bryt inga fler ben nu!
-Ska göra mitt bästa, hejdå.
-Hejdå. Och förlåt för de här.. Jag vill bara inte att det ska hända dig något. Igen.
-Jag förstår det, men tänk inte på det. Det är omöjligt för mig att undvika vissa saker.
-Jag ska försöka. Hejdå gumman.
-Hejdå Bieber.

Ah! Jag älskar när hon kallar mig Bieber. När vissa säger det känns det bara som att dom tänker på kändisen Bieber. Men när hon säger det.. Kan inte ens beskriva känslan! Och det blir ju inte sämre av att hon låter så sexig när hon säger det.

Alizes perspektiv
Efter att jag pratat med Justin kändes allt mycket bättre. Fattar inte hur han kan få för sig såna saker egentligen. När jag ätit gick jag och la mig, var helt slut efter dagen och jag insåg att jag nog troligtvis fortfarande var sjuk.

Fyra veckor senare hade hela jag läkt, förutom mina revben som inte var helt återställda. Jag kunde nu andvända benet normalt mycket men fick inte anstränga det för mycket. Justin hade följt med mig till sjukgymnasten och han fick mig att må bra dagarna jag mådde som sämst. Han taggade upp mig när allt kändes omöjligt och dagarna rullade på som vanligt. Mamma hade varit och hälsat på över en helg en vecka tidigare och det hade varit onormalt bra stämning.

Mamma och Pattie verkade komma väldigt bra överens också. Allt var toppen och det blev bara bättre av att sommaren kom närmare och närmare. Justin fyllde år om bara två dagar och jag har panik för jag vet inte vad jag ska köpa till honom.

Mina ögon blev tyngre och tyngre och tillsist kunde jag inte hålla dom uppe längre.

Nästa morgon vaknade jag av att mitt alarm ringde högt. Det är helt omöjligt att somna om efter det så jag kröp upp ur sängen. Jag gick sedan som en zombie ner till köket och gjorde två mackor och oboy. Medans jag åt dom passade jag på att följa tillbaka lite folk på twitter och retweetade jag några.

När jag ätit upp letade jag igenom hela min walk in closet. Men kunde inte hitta ett ända klädesplagg jag ville ha. Varför blir det så?! Jag bestämde mig sedan för ett par enkla jeans och en ljusrosa blus, till det tog jag ett par ballerinaskor. Sedan gick jag på toa och efter det kletade jag på mig lite mascara och borstade tänderna.

Sedan gick jag ner och klädde på mig ytterkläderna. Just då jag var klar såg jag hur Justins range rover körde in på gården och jag ropade hejdå även fast jag visste att pappa sov och Simon redan åkt med skolbussen till skolan. Jag gick ut och stängde dörren, just då jag började gå mot Justins bil öppnades ytterdörren och där stod Simon i kalsonger.

-Alize vänta! Jag har försovit mig. sa han och vinkade sedan till Justin.
-Jo jag ser det, och vad ska jag göra åt det?
-Du ska säga till Justin att ni ska vänta två minuter så jag kan åka med er.
-Eh okej.. skynda dig!

Jag gick mot Justin och han tittade frågande på mig.
-Varför vinkade din brorsa nyss till mig? I kalsonger? skrattade han när jag öppnade dörren.
-Haha för att han försov sig och vi ska tydligen vänta två minuter så han kan åka med oss. Om det går bra? sa jag medans jag satte mig i passagerarsätet..
-Hahah jaha, självklart, inga problem. Log han.

Tacktacktack för alla kommentarer! :D Blev så glad när ni för en gångs skull kommenterade;] Fortsätt så! ;) På fredag åker ju jag på konfaläger i en månad och då kommer jag inte ha någon möjlighet att uppdatera men beroende på hur mycket ni kommenterar så kommer jag lägga upp många den här veckan för jag har flera stycken som är klara, så nu gäller det bara att ni kommenterar ;)

Never say never - kapitel 60

Under tiden jag pratade med pappa såg jag hur Justin blev som fastfrusen vid datorn.
-ALIZE! väste Justin.

-Okej pappa jag kommer hem snart, förlåt, hejdå. sa jag och la snabbt på.

-Vad är det?! frågade jag sedan.
-Jag tror jag vet vem som förgiftade din mat... sa han och hans röst sprack.
-Vem?!
-Jasmine...


-Jasmine?! Men hon sitter ju på psyket?
-Tydligen inte, hon rymde igår under dagen.. dom hittade henne vid stranden vi var på, i natt.
-Jasmine?! upprepade jag chockat.

Han bara nickade. Hur kunde hon smita från psyket?! Ska inte det typ vara omöjligt?! Tänkte jag.
-Pappa ville i alla fall att jag skulle hem nu...
-Jaha okej då skjutsar jag hem dig.
-Om du kanske hämtar mina kläder så behöver jag inte låna dina mjukisbyxor och tshirt. sa jag sedan.
-Äsch du får dom. sa han och log.
-Haha okej, tack. Då får du mina kläder också.
-Åh jag känner mig hedrad! flinade han.

Jag fick en bild av honom i mitt huvud där han stod i mina shorts och mitt vita linne och började skratta.

-Haha du är ju konstig. skrattade han.
-Tro mig, jag vet!
-Haha ska vi åka nu?

Vi gick ut till hans bil och han skjutsade hem mig.
-Hur mår du egentligen? frågade han när vi var framme.
-Bra, i alla fall bättre.
-Tur. sa han och kysste mig.
-Nu mår jag genast ännu bättre. log jag stort.
-Då kanske jag kan göra dig helt frisk. flinade han och kysste mig igen.
-Ännu bättre! skrattade jag.
-Haha, vill du att jag ska följa dig till dörren?
-Det behövs inte.
-Okej, hejdå då. sa han och jag böjde mig mot honom och kysste honom på kinden.

-Hejdå. Och förlåt för att det blev som det blev...
-Du kunde ju inte göra något åt det.
-Nej jag vet men ändå. Jag öppnade dörren och steg försiktigt ut. Jag ropade hejdå innan jag stängde dörren och gick sen in där pappa stod argt och blängde på mig.

-Okej förlåt men jag har redan förklarat vad som hände. sa jag lugnt.
-DU KUNDE JU HA RINGT! fattar du hur oroliga vi har varit?!
-Ja jag vet förlåt, men vi råkade ju somna. Det visste ju inte jag att det skulle hända!
-När vaknade ni då?!
-Kanske vid 9..
-Varför ringde du inte på en gång då?
-För att jag kom på det sekunden jag ringde i stort sett! Kan vi snälla skippa den här diskussionen?! Jag är ju hemma nu. sa jag surt och gick upp till mitt rum. Flera gånger  var jag på väg att ramla framlänges men jag höll mig upprätt.

När jag kom in på mitt rum slängde jag mig försiktigt i min säng och tog upp mobilen från min ficka. Jag hade fått ett sms och det var från ''älsklingen<3'' som jag döpt Justin till. Det stod ''Hej<3 det här är inte lätt att säga men jag känner att det kanske inte är så bra idé att vi är tillsammans. Jag tänker framförallt på Jasmine.. Men också mina fans, det är så många som vill döda dig och jag vill inte vara anledningen till att du får massa dödshot...'' Tårarna var på väg att komma och jag kände hur jag bara blev argare och argare. SÅ HAN VILL INTE HA MIG?!

Jag satte mig upp och började fundera på vad jag skulle svara. Det fanns tre olika alternativ. Antingen så använder han det där bara som en ursäkt för att göra slut med mig, eller så är det inte han som skrivit det, eller så är det bara sanningen...

Vad kommer hända nu då?! 5 kommentarer annars får ni inget mer!

Never say never - kapitel 59

Medans jag väntade på att han skulle komma tillbaka med kläder kände jag hur jag började må bättre.
Vi gick in i hans badrum och han knöt fast påsen på mitt ben.
-Jag lägger kläderna här och om det är något så ropar du bara. sa han oroligt.
-Lugn Justin jag ska bra duscha.
-Jag vet, men ändå.


Han gick ut och jag klädde av mig linnet och underkläderna. Sedan haltade jag in i ducshen och var noga med att inte blöta ner min gipsade arm. Efter två minuter hörde jag han knacka på dörren.
-Går det bra?! frågade han och öppnade dörren lite.
-Ja, Justin du behöver inte oroa dig.
-Klart jag måste.
-Haha låt mig duscha i fred nu.

Han blev tyst och stängde dörren. Innan jag duschat klart och klätt på mig hade Justin tittat till mig sju gånger. Hahah nästan lite paranoid.

Efter duschen mådde jag mycket bättre och kände mig nästan helt återställd. Vi satt i Justins soffa och såg på tv.
-Det måste nästan varit någon matförgiftning eller något. tänkte jag högt.
-Ja, men i såna fall skulle väl jag också fått det?
-I och för sig.. men du kanske får det senare.
-Eller så är det någon som förgiftat din mat?

-Vem skulle göra det?! frågade jag chockat.
-Jag vet inte.. this world is too crazy too understand.
-Jaa... dina fans gillar ju inte direkt mig.
-Men hur skulle dom ha fått tag på den? Det är bara Kenny som tagit hand om den, den kom direkt från resturangen och ingen annan har haft tillgång till den...
-Dom kanske såg oss och gjorde det på stranden?
-Men Kenny skulle ju ha sagt om han sett någon..
-Tänk om det är Kenny då? sa jag osäkert.
-Nej! sa Justin bestämt.
-Han skulle aldrig göra det.. fortsatte jag.

-Äsch, vi jagar bara upp oss, säkert bara en helt vanlig matförgiftning.. sa jag sedan.
-Precis.

Vi vände blicken mot tven igen och fortsatte titta på Made.
-SATAN! utbrast jag sedan.
-Vad är det?!
-Vars är min mobil?!
-I hallen? Vadårå?
-Hämta den, FORT!

Han sprang och hämtade den och jag vågade nästan inte titta på den när han kom tillbaka. 13 missade samtal och 21 sms från mamma, pappa och Simon. GREAT. Lär ju få utegångsförbud ända tills jag dör.
-Uh-oh. sa Justin ängsligt. Hur illa är det?
-13 missade samtal och 21 sms...
-Ojdå. Du borde nog ringa dom..
-Kan man lugnt säga. Men du, inte ett ord om vad som hänt till någon, okej?
-Varför?
-Okej?
-Okej..

Jag ringde pappa och han var hur orolig som helst. Han började med att skrika på mig tills jag blev döv. Sedan frågade han vars jag va och varför jag inte ringt. Jag ljög hela tiden, jag sa att jag råkat somna hos Justin och att min mobil hade tagit slut på batteri.

Under tiden jag pratade med pappa såg jag hur Justin blev som fastfrusen vid datorn.
-ALIZE! väste Justin.

-Okej pappa jag kommer hem snart, förlåt, hejdå. sa jag och la snabbt på.

-Vad är det?! frågade jag sedan.
-Jag tror jag vet vem som förgiftade din mat... sa han och hans röst sprack.
-Vem?!
-Jasmine...
whuuuuutafuckie?!

Never say never - kapitel 58

-Snälla skjutsa bara hem mig jag vill sova.
-Det är lika bra att vi åker till sjukhuset på en gång dina föräldrar kommer ändå tvinga dig dit sen.
-Då åker vi hem till dig då...
-Sluta, jag vågar inte vara själv med dig.
-Men Pattie är ju hemma.
-Nej, hon är och hälsar på någon kompis.
-MEN JAG TÄNKER INTE VARA HOS MIG, VI SKA TILL DIG. NU!
-Lugna ner dig. Vad ska du säga till dina föräldrar då?
-Att jag ska sova hos dig?!

Han skakade bara på huvudet men körde hem till sig ändå.

Han låste upp dörren och vi gick upp till hans rum. Det var inte lätt att hoppa på kryckor när man redan håller på kollapsa. Jag slängde mig i sängen och han började hjälpa mig av med kläderna. Jag var helt kallsvettig och hela min kropp värkte. När han fått av mig tjocktröjan och jeans shortsen la han täcket över mig.

-Jag kommer alldeles snart. Ska bara hämta lite vatten åt dig.
Jag svarade inte utan försökte bara nicka.

justins perspektiv
Jag skyndade mig chockat ner och hämtade ett glas vatten åt henne. Vad är det som händer egentligen? Hon kan ju inte bara börja spy blod helt plötsligt. När jag kom in i mitt rum igen så sov hon. Hela hon var svettig men samtigt var hon iskall. Jag gick och hämtade en handduk som jag sedan blötte och började torka henne i pannan.
-Åh gumman. viskade jag tyst för mig själv. Jag la mig ner bredvid henne och höll om henne försiktigt.

Alizes perspektiv

Jag vaknade upp av en obehaglig känsla och jag kände att jag var på väg att spy. Jag skyndade mig upp ur sängen men insåg att jag inte skulle hinna in till toan så jag öppnade fort fönstret och började spy. Jag kände hur Justin sen kom och höll upp mitt hår. Den här gången hade jag ingenting att spy upp och det kom inget blod heller som tur var. Det verkar som att det värsta var över. Jag satte mig sedan utmattat ner på golvet.
-Kan jag göra något? frågade Justin oroligt.
-Du kan byta liv med mig. suckade jag.
-Aww. Men det verkar ju bli bättre?
-Ja, eller så är det bara för att jag inte har något att spy upp.
-Mm.. Vill du ha något?
-Kan jag få vattenglaset kanske.

Han reste sig upp och gav mig glaset.
-YES! Nu kommer paparazzisarna inte våga komma i närheten! flinade han.
-Va?
-Det är spya på våran gård. log han stort.
-Ah, juste, sorry about that. skrattade jag svagt.
-Hahah.

-Går det bra om jag tar en dusch? frågade jag sedan.
-Jag vet inte om jag vågar lämna dig ensam...
-Det kommer gå bra!
-Okej.. vi gör så här, du låser inte dörren så kan jag kolla till dig ibland?
-Eh okej. sa jag och tittade generat på honom.
-Jag lovar att inte kolla om det inte behövs. flinade han.
-Hah.. kan du hjälpa mig att ta på mig en påse på mitt gips?
-Sure, kommer strax!

Han kom tillbaka med en påse och en handduk.
-Vill du låna kläder av mig? frågade han när han hjälpt mig upp.
-Om det går bra?
-Självklart. Ehm.. du får låna trosor av min mamma. flinade han.
-Hahah det blir bra.

Medans jag väntade på att han skulle komma tillbaka med kläder kände jag hur jag började må bättre.
Vi gick in i hans badrum och han knöt fast påsen på mitt ben.
-Jag lägger kläderna här och om det är något så ropar du bara. sa han oroligt.
-Lugn Justin jag ska bra duscha.
-Jag vet, men ändå...

Fem kommentarer så får ni nästa! :D

Never say never - kapitel 57

-VI ska se bio, ingen annan. Det är egentligen stängt.
-Jaha.. sa jag frågande.
-Haha tänk inte så mycket, gå bara in. Ska jag hjälpa dig ut?
-Jag klarar mig.
-Okej, jag är tillbaka om två sekunder sa han och kysste mig på pannan.

Jag klev ut och gick in på bion. När jag kom in kände jag hur det högg till i magen och jag ramlade ihop på golvet....


Jag började krampa och det gjorde så fruktansvärt ont i hela min överkropp. Min hals brände och jag kunde nästan inte andas. VAD ÄR DET SOM HÄNDER?! Jag fick panik och svetten rann. Tillslut kände jag hur hela magen vände på sig och jag började spy. Mycket. Jag bara spydde och spydde och det tog aldrig slut. Mitt i alltihop kom någon och höll upp mitt hår och strök mig över ryggen samtidigt som den talade lugnande till mig. När jag längre inte hade någon att spy upp började det komma blod. Jag fick ännu mer panik och jag kände även hur den bredvid mig blev räddare. När allt äntligen lugnat ner sig så tittade jag upp på personen bredvid mig. Justin?

-ALIZE?! Vad är det som händer? utbrast han oroligt.
-Jag vet inte.. Jag har inte mått bra efter efterrätten. klämde jag utmattat fram.
-Varför har du inte sagt något till mig?!
-Jag vet inte. suckade jag tyst.
-Sitt kvar här så springer jag och hämtar vatten och någon som kan städa upp det här.
-Tack.

Han kom tillbaka med vatten och en som arbetade där.
-Hur går det? frågade han oroligt och gav mig vattnet.
-Vill du att jag ska ringa efter hjälp? frågade killen medans han städade upp spyan.
-Nej det behövs inte. sa jag svagt.
-Du borde nog åka till sjukhuset.
-Justin skjutsar mig. sa jag och tittade på Justin som nickade.
-Okej, ställ glaset där så hjälper jag er ut till bilen.
-Vi klarar oss själva. sa Justin och lyfte upp mig.

Vi gick sakta ut till bilen och Justin sprang fort för att hämta bilen som han parkerat en bit borta. Jag fick kämpa hårt för att inte ramla ihop.

Jag kämpade in i bilen och lutade mig bakåt.
-Hur går det? frågade han panikslaget.
-Det är ingen fara, jag spydde bara lite. sa jag och försökte ljuga för oss båda.
-DU SPYDDE BLOD!
-Sluta skrika på mig jag vill hem.
-Vi ska på sjukhuset, spänn fast dig. sa han strängt.
-Jag vägrar åka till sjukhuset för lite spya.
-Det var inte bara spya, du spydde blod!
-Jag vet, men jag mår bra nu.
-Jag ser det. sa han surt.

-Snälla skjutsa bara hem mig jag vill sova.
-Det är lika bra att vi åker till sjukhuset på en gång dina föräldrar kommer ändå tvinga dig dit sen.
-Då åker vi hem till dig då...
-Sluta, jag vågar inte vara själv med dig.
-Men Pattie är ju hemma.
-Nej, hon är och hälsar på någon kompis.
-MEN JAG TÄNKER INTE VARA HOS MIG, VI SKA TILL DIG. NU!
-Lugna ner dig. Vad ska du säga till dina föräldrar då?
-Att jag ska sova hos dig?!

Han skakade på huvudet men körde hem till sig ändå.

bieber goes mad ;) KOMMENTERA! 5 kommentarer innan ni får nästa kapitel.

Never say never - kapitel 56

Kenny kom gående med en jättefin glasskål med något som såg jättegott ut. Han ställde ner det på bordet och gav oss varsin sked.
-Har ni det skoj? frågade han och log.
-Klart vi har, varför skulle vi inte ha det?
-Dum fråga. flinade han.
-Haha kan man lugnt säga. log jag.

Han lämnade oss sedan ensamma igen. Vi började äta av desserten och fortsatte prata.


-Jag vet att du är handikappad. flinade han efter att vi ätit klart. Men jag hade ändå tänkt att vi kanske kunde ta en liten promenad längst stranden?
-JA! även fast det inte kommer gå så bra för mig men jag får göra mitt bästa..
-Haha jag hjälper dig.
-Bra, börja med att hjälpa mig upp ur stolen. Jag är så mätt så jag inte ens kan resa mig! flinade jag.

Jag mådde egentligen inte alls bra och jag kände att det inte bara var för att jag var mätt. Kanske håller på bli sjuk. I såna fall borde jag nog fara hem så jag inte smittar ner honom... Eller så är det ingenting utan jag bara jagar upp mig i onödan.

-Alize? Jorden anropar!
-Haha oj, förlåt.
-Du kanske inte borde ha ätit så mycket som du gjorde. skrattade han.
-Haha ne jag känner det.

Jag började krycka mig(xD) längst stranden medans Justin lugnt gick bredvid mig men en hand på min rygg.
-Ah sanden är bara ivägen!
-Hahah ska jag bära dig?
-Hah de orkar du inte! flinade jag.
-Ska jag bevisa det?! sa han kaxigt och stannade mig.
-Visst. skrattade jag.
Han lyfte upp mig och det gick ganska bra. I alla fall fyra meter...

-Okej nu har jag bevisat det får jag släppa ner dig nu? frågade han ängsligt.
-Hahaha gullunge! Hur hade du tänkt att jag skulle ta mig tillbaka till mina kryckor då?
-Eh.. han tittade besvärat på mig.
-Huh? Ska jag kanske simma dit? flinade jag.
-BRA IDÉ! utbrast han och släppte ner mig.
-Då kör vi!
-Haha ne men du stannar här så hämtar jag kryckorna.
-BRA IDÉ! härmade jag honom.

Han var snabbt tillbaka med kryckorna och gav dom till mig.
-Nu tycker jag vi ska åka vidare.
-Åka vidare vars? frågade jag nyfiket.
-Det får du se. flinade han retsamt.
-Åh om inte hela jag skulle vara ihop gipsad skulle jag döda dig just nu!
-Haha sorry. Du får helt enkelt låta bli.
-Inte skoj alls. Du vet att jag hatar överraskingar!
-Haha du hatar bara att inte veta vad överraskningarna är. sa han och klappade mig på huvudet.

När vi kom fram till bilen hjälpte han mig in och sedan började han köra. Efter ett tag stannade vi utanför bion. Det såg ovanlig öde ut.
-Ska vi se bio? frågade jag förväntningsfullt.
-Jajamen! Vi gör så här, jag lämnar av dig här och sedan åker jag och parkerar.
-Du kan inte lämna mig själv! Dina fans kommer döda mig.. skojade jag, nog för att det skulle kunna hända men ändå.
-Haha inga problem gå bara in, det är ingen där inne.
-Va? Jag fattar inte? Vad ska vi då göra här?
-VI ska se bio, ingen annan. Det är egentligen stängt.
-Jaha.. sa jag frågande.
-Haha tänk inte så mycket, gå bara in. Ska jag hjälpa dig ut?
-Jag klarar mig.
-Okej, jag är tillbaka om två sekunder sa han och kysste mig på pannan.

Jag klev ut och gick in på bion. När jag kom in kände jag hur det högg till i magen och jag ramlade ihop på golvet....

Tack till er snälla männsikor som kommenterade förra inlägget, har bestämt mig för att behålla bloggen :)

Never say never - kapitel 55 + viktiga saker!

Jag startade datorn och tiden gick fortare än vad jag trodde. Plötsligt plingade det på dörren och jag fick panik. Jag tog en snabb titt i spegeln suckade missnöjt. Sedan skyndade jag mig ner för trappen och lyckades ta mig fram till dörren utan att ramla. Jag öppnade dörren och där stod han. Justin Drew Bieber...

-Hello beautiful. log han stort.
-Tjena snygging. log jag och granskade hans kläder, han hade på sig en orange skjorta och svarta jeans.
-You look awesome. sa han och kysste mig på kinden.
-Ska du säga.
-Haha, så.. är du redo?
-Jajamen. log jag.
-Okej då åker vi.

Jag tog min väska och sedan hjälpte han mig ut till hans range rover. Jag blev bara mer och mer nyfiken på vars vi skulle. Jag förstod att vi skulle äta någonstans.. men med tanke på alla fans och paparazzisar lär vi ju inte få vara särskilt mycket ifred. Hoppas dom bara låter oss vara, för en gångs skull. Tror det skulle vara bra för Justin också. Att inte vara jagad hela tiden.

-Åh jag orkar inte vänta längre. sa jag tyst för mig själv.
-Hahah lugna ner dig vi är snart framme. log han.
-Det var inte meningen att du skulle höra det där. sa jag generat.
Han bara skrattade. Två minuter senare svängde vi in på en avlägsen väg.

-Hoppas du inte tänker döda mig ute i skogen. flinade jag.
-You never know. flinade han tillbaka.
Vi började skratta och strax därefter stannade Justin bilen.
Jag knäppte loss mig och Justin öppnade dörren åt mig, han tog min hand och hjälpte mig ut, sedan gav han mig kryckorna och la sin hand på mig rygg. Lite längre fram såg jag ett bord upplyst av ljus. Det stod mitt på en strand och man kunde höra vågorna mot strandkanten. Solnedgången var underbar. Och bredvid bordet stod Kenny.

-Åh Justin! sa jag med tårar i ögonen.
-Har du gjort allt själv?
-Äsch.. Kenny har hjälpt mig lite. log han.
-Så fint! sa jag och kramade honom.

Justin drog ut stolen och jag satte mig ner. Justin satte sig ner mitt emot mig. Kenny serverade oss mat och sedan gick han iväg.
-Undra om det är någon som har så pass bra relation till sin livvakt som du har. log jag.
-Han är inte bara min livvakt, han är som min andra pappa. Han har liksom alltid funnits där.
-Man märker verkligen hur mycket du älskar honom.
Hans ögon glittrade och han log stort.
-Det finns en till som jag älskar väldigt mycket också.
-Din mamma. log jag.

-Ja juste, hon finns ju också. flinade han. Och mina vänner, min familj, mitt crew och mina fans. Men det var inte någon av dom jag syftade på. fortsatte han.
Jag tittade på honom som ett stort frågetecken och han började flina ännu större.
-Dig såklart!
Aww!
-Jag älskar dig med! log jag stort.

Vi fortsatte prata om allt möjligt och jag blev proppmätt.

-KENNNYY! skrek han högt och jag hoppade till.
-Shit va händer?! frågade jag chockat.
-Jag måste ju berätta för honom att du älskar mig.
-Nemen.. sa jag generat.
-Haha ne jag skojar bara, tycker det är dags för lite efterrätt. log han.
-Hahah jaha.

Kenny kom gående med en jättefin glasskål med något som såg jättegott ut. Han ställde ner det på bordet och gav oss varsin sked.
-Har ni det skoj? frågade han och log.
-Klart vi har, varför skulle vi inte ha det?
-Dum fråga. flinade han.
-Haha kan man lugnt säga. log jag.

Han lämnade oss sedan ensamma igen. Vi började äta av desserten och fortsatte prata.


Jag är verkligen jätte dålig på uppdatera... förlåt! Men efter helgen lovar jag att det kommer bli bättre! Mycket bättre! Kommer tyvärr inte upp något förrän på måndag/tisdag för jag ska till värsta öde stället i skogen(min stuga) där det inte finns något internet. Funderar nästan på om jag ska avsluta novellen eftersom jag inte har särskilt mycket tid... och i sommar så ska jag på läger i en månad och då kommer jag inte heller kunna skriva ju.. Vad tycker ni? Vill ni att jag ska ha kvar bloggen eller inte? Snälla säg vad ni tycker, borde få nästan 50 kommentarer eftersom jag har så många läsare men ändå får jag bara 3 kommentarer :( Det tar ju faktiskt inte alls lång tid att bara kommentera ''mer'' ''bra'' ''gillade början men nu börjar den bli jätte tråkig'' ''den suger'' osv.. bara så jag får veta vad ni tycker så jag kan förbättra mig liksom ;)
Kom nyss på en sak, om man tänker efter kan man ju inte direkt hoppa på kyckor med bryten arm.. men who cares ;]

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0