angående toa besöket xd
hahah jo nu är det ju så här att Alma (som förövrigt övergett bloggen) påpekade att Justin följde med Alize in på toan i förra kapitlet ;) Men som alla säker vet så är ju Justin inte aaaalls pervig så han tittade självklart inte ;) Hahah tänkte bara förklara mig lite ;)
Never say never - kapitel 43
Sen låste jag upp dörren och gick bort mot sängarna. Då såg jag att Alize inte var där. Det första som slog mig var att Jasmine lyckats smita ändå och tagit sig hit för att försöka döda henne igen. Men sen hörde jag hur någon gnydde under sängen och då förstod jag att Jasmine höll fast Alize under sängen. Jag tog tag i en blommkruka och flyttade mig mot kanten, berädd att slå till Jasmine så pass hårt att hon skulle svimma.
Justins perspektiv
Jag böjde mig ner med blommkrukan i högsta hugg. Just då jag skulle slå till Jasmine insåg jag att det bara var Alize. Jag pustade ut men sen börjde jag tänka efter.
-Alize vad gör du där under?!
När hon inte svarade blev jag väldigt orolig.
-Alize?
Jag kröp ner under sängen och skakade om henne. Hon kollade på mig och hennes ansikte var förvridet i smärta.
-Kan du kan hämta hjälp? flämtade hon fram.
-Vad händer?!
-Nej det gör bara jätte ont, jag skulle försöka gå på toa men jag ramlade bara ihop.
-Åååh Alize! sa jag chockat medans jag sprang mot dörren.
-Hjälp! Kan någon hjälpa mig? skrek jag och alla i korridoren kollade på mig. Sen kom en sjuksköterska springande mot mig.
-Kom, hon behöver hjälp!
Vi skyndade oss in i rummet och jag visade honom till henne.
-Oj vad har hänt?
-Hon skulle gå på toa men sen ramlade hon bara ihop. svarade jag.
-Kan du hjälpa mig här så lyfter vi upp henne i sängen igen.
Vi lyfte upp henne och hon la sig ner. När hon lugnat ner lite och det såg ut att göra mindre ont så pratade hon med sjuksköterskan.
-Kom ihåg att du inte får resa dig upp utan hjälp. Påminde han henne.
-Jag vet, men jag vill inte vara så jävla beroende av alla hela tiden, jag måste ju fan kunna klara mig själv också!
-Jag förstår att du känner så men just nu är du i jätte dåligt skick så det är ingen bra idé. Om bara någon dag kommer du kunna gå utan hjälp så håll ut.
-Okej...
-Ska vi hjälpa dig till toaletten nu? frågade han sedan.
-Ja tack.
Vi tog henne under varsin arm och hon stönade till.
-SATAN VAD ONT DET GÖR I MINA REVBEN! utbrast hon.
-Ta det bara lugnt och andas djupa andetag.
Jag var helt chockad så jag kunde inte gör annat än låta henne stödja sig på mig.
Jag stannade med henne inne på toan men han stannade utanför. När hon var klar hjälpte vi henne tillbaka.
-Kom ihåg att inte kliva upp själv nu! upprepade han ytterligare en gång innna han gick ut.
-Ey tack för hjälpen. ropade jag efter honom just innan han stängde dörren.
-Alize!! utbrast jag sedan.
-Vad?
-Du är galen! Snälla, lova mig att aldrig skrämma livet ur mig igen!
Hon fnissade lite och sen blev hon allvarlig.
-Förlåt...
-Lova! Säg att du lovar! sa jag med hotfull röst och började sedan flina.
-Yes sire, jag lovar! över min döda kropp.
-Ingen död kropp här inte!
Vi fortsatte larva oss men sen satte jag igång filmen.
I slutet satt Alize lutad mot min axel och grät och våra händer var ihopflätande. Jag försökte hindra tårarna som irriterade i ögonvrån. Tillsist kunde jag inte hålla mig längre och vi satt där och bölade tillsammans.
Haha aww, kommentera nu, jäääätte mycket :D
Justins perspektiv
Jag böjde mig ner med blommkrukan i högsta hugg. Just då jag skulle slå till Jasmine insåg jag att det bara var Alize. Jag pustade ut men sen börjde jag tänka efter.
-Alize vad gör du där under?!
När hon inte svarade blev jag väldigt orolig.
-Alize?
Jag kröp ner under sängen och skakade om henne. Hon kollade på mig och hennes ansikte var förvridet i smärta.
-Kan du kan hämta hjälp? flämtade hon fram.
-Vad händer?!
-Nej det gör bara jätte ont, jag skulle försöka gå på toa men jag ramlade bara ihop.
-Åååh Alize! sa jag chockat medans jag sprang mot dörren.
-Hjälp! Kan någon hjälpa mig? skrek jag och alla i korridoren kollade på mig. Sen kom en sjuksköterska springande mot mig.
-Kom, hon behöver hjälp!
Vi skyndade oss in i rummet och jag visade honom till henne.
-Oj vad har hänt?
-Hon skulle gå på toa men sen ramlade hon bara ihop. svarade jag.
-Kan du hjälpa mig här så lyfter vi upp henne i sängen igen.
Vi lyfte upp henne och hon la sig ner. När hon lugnat ner lite och det såg ut att göra mindre ont så pratade hon med sjuksköterskan.
-Kom ihåg att du inte får resa dig upp utan hjälp. Påminde han henne.
-Jag vet, men jag vill inte vara så jävla beroende av alla hela tiden, jag måste ju fan kunna klara mig själv också!
-Jag förstår att du känner så men just nu är du i jätte dåligt skick så det är ingen bra idé. Om bara någon dag kommer du kunna gå utan hjälp så håll ut.
-Okej...
-Ska vi hjälpa dig till toaletten nu? frågade han sedan.
-Ja tack.
Vi tog henne under varsin arm och hon stönade till.
-SATAN VAD ONT DET GÖR I MINA REVBEN! utbrast hon.
-Ta det bara lugnt och andas djupa andetag.
Jag var helt chockad så jag kunde inte gör annat än låta henne stödja sig på mig.
Jag stannade med henne inne på toan men han stannade utanför. När hon var klar hjälpte vi henne tillbaka.
-Kom ihåg att inte kliva upp själv nu! upprepade han ytterligare en gång innna han gick ut.
-Ey tack för hjälpen. ropade jag efter honom just innan han stängde dörren.
-Alize!! utbrast jag sedan.
-Vad?
-Du är galen! Snälla, lova mig att aldrig skrämma livet ur mig igen!
Hon fnissade lite och sen blev hon allvarlig.
-Förlåt...
-Lova! Säg att du lovar! sa jag med hotfull röst och började sedan flina.
-Yes sire, jag lovar! över min döda kropp.
-Ingen död kropp här inte!
Vi fortsatte larva oss men sen satte jag igång filmen.
I slutet satt Alize lutad mot min axel och grät och våra händer var ihopflätande. Jag försökte hindra tårarna som irriterade i ögonvrån. Tillsist kunde jag inte hålla mig längre och vi satt där och bölade tillsammans.
Haha aww, kommentera nu, jäääätte mycket :D
Never say never - kapitel 42
-Så, vad hade du med dig för filmer då? frågade jag.
Han svarade inte så jag tittade bort mot honom där han satt på sin säng med datorn i knäet. Hans mun var öppen och han såg helt chockad ut.
Alizes perspektiv
-SATAN!!!!! utbrast han sedan.
-Vad är det som händer Justin?!
-Helvete! Jag trodde dom lämnat mig i fred, men fan heller. Hela jävla internet är fullt av det! Varenda jävla sida! ÖVERALLT!
-Justin, vad snackar du om?!
-Paparazzisarna såklart! Dom har hittat på en massa jävla lögner.
-Om vad?!
-Varför jag är på sjukhuset! Det står fan olika på varenda jävla sida!
-Vad står det?
-''Justin Biebers flickvän gravid'' ''Justin Biebers mamma dödssjuk'' ''Justin Bieber har dödat ett fan'' ''Justin Bieber är misstänkt för massmord på sjukhus'' Men för i helvete!!! Kan dom inte kolla upp vad det är som hänt innan dom börjar sprida en massa jävla rykten.
Jag kunde inte låta bli att skratta.
-Vad fan skrattar du åt?! Det här är allt annat än skoj!
-Haha men kom igen, jag gravid, din mamma dödssjuk, du dödat ett fan och sen det bästa, misstänkt för massmord på sjukhus. Herregud vad dom kan få för sig saker.
Hans hårda ansikte mjuknade lite och jag tyckte mig ana ett leénde. Tillsist började han skratta.
-Hahah dom är verkligen sjuka. Flinade han.
-Du kan ju bara skriva på twitter att inga rykten stämmer. Log jag.
-Ja det har du rätt i.
Han styrde sin säng mot min och tog fram en film. Det blev Dear John.
-Bara så du vet så kommer jag gråta som en galning. sa jag generat.
-Haha det är lugnt, det gör jag också ibland. sa han och jag kunde se att han rodnade.
-Aww. Men du, jag tycker vi ska ta tag i ryktena först.
-Okej.. så, vad ska jag skriva? frågade han medans han loggade in på twitter.
Vi bestämde oss för att skriva så här
*Sorry I haven't tweeted in a while, it's not because Alize is pregnant or my mum is dying, or becasue i've killed a fan and murdered a lot of pepoles on a hospital, is't because Alize got run over by a car two weeks ago and i've been really down. She feels better now but she need all the prayers in the world. So please pray for her, and remember to not belive in everything you hear, just some crasy rumors*
Justins perspektiv
Jag följde även några fans och sen loggade jag ut. Det känns skönt att jag rett ut alla rykten nu och Alize mår bättre. Livet känns på topp ni helt enkelt.
-Nu tycker jag vi sätter på filmen. sa Alize.
-Absolut ska bara gå på toa först.
-Skynda!
-Haha jaja, är det någon som är taggad eller.
-Jajamen! flinade hon.
Jag skyndade mig gå på toa och sen fixade jag till mitt hår. Haha jag är ganska besatt. Det blir egentligen ingen skillnad men jag är ändå alltid tvungen att göra det.
Sen låste jag upp dörren och gick bort mot sängarna. Då såg jag att Alize inte var där. Det första som slog mig var att Jasmine lyckats smita ändå och tagit sig hit för att försöka döda henne igen. Men sen hörde jag hur någon gnydde under sängen och då förstod jag att Jasmine höll fast Alize under sängen. Jag tog tag i en blommkruka och flyttade mig mot kanten, berädd att slå till Jasmine så pass hårt att hon skulle svimma.
kort, jag vet, men jag måste verkligen plugga nu!
Han svarade inte så jag tittade bort mot honom där han satt på sin säng med datorn i knäet. Hans mun var öppen och han såg helt chockad ut.
Alizes perspektiv
-SATAN!!!!! utbrast han sedan.
-Vad är det som händer Justin?!
-Helvete! Jag trodde dom lämnat mig i fred, men fan heller. Hela jävla internet är fullt av det! Varenda jävla sida! ÖVERALLT!
-Justin, vad snackar du om?!
-Paparazzisarna såklart! Dom har hittat på en massa jävla lögner.
-Om vad?!
-Varför jag är på sjukhuset! Det står fan olika på varenda jävla sida!
-Vad står det?
-''Justin Biebers flickvän gravid'' ''Justin Biebers mamma dödssjuk'' ''Justin Bieber har dödat ett fan'' ''Justin Bieber är misstänkt för massmord på sjukhus'' Men för i helvete!!! Kan dom inte kolla upp vad det är som hänt innan dom börjar sprida en massa jävla rykten.
Jag kunde inte låta bli att skratta.
-Vad fan skrattar du åt?! Det här är allt annat än skoj!
-Haha men kom igen, jag gravid, din mamma dödssjuk, du dödat ett fan och sen det bästa, misstänkt för massmord på sjukhus. Herregud vad dom kan få för sig saker.
Hans hårda ansikte mjuknade lite och jag tyckte mig ana ett leénde. Tillsist började han skratta.
-Hahah dom är verkligen sjuka. Flinade han.
-Du kan ju bara skriva på twitter att inga rykten stämmer. Log jag.
-Ja det har du rätt i.
Han styrde sin säng mot min och tog fram en film. Det blev Dear John.
-Bara så du vet så kommer jag gråta som en galning. sa jag generat.
-Haha det är lugnt, det gör jag också ibland. sa han och jag kunde se att han rodnade.
-Aww. Men du, jag tycker vi ska ta tag i ryktena först.
-Okej.. så, vad ska jag skriva? frågade han medans han loggade in på twitter.
Vi bestämde oss för att skriva så här
*Sorry I haven't tweeted in a while, it's not because Alize is pregnant or my mum is dying, or becasue i've killed a fan and murdered a lot of pepoles on a hospital, is't because Alize got run over by a car two weeks ago and i've been really down. She feels better now but she need all the prayers in the world. So please pray for her, and remember to not belive in everything you hear, just some crasy rumors*
Justins perspektiv
Jag följde även några fans och sen loggade jag ut. Det känns skönt att jag rett ut alla rykten nu och Alize mår bättre. Livet känns på topp ni helt enkelt.
-Nu tycker jag vi sätter på filmen. sa Alize.
-Absolut ska bara gå på toa först.
-Skynda!
-Haha jaja, är det någon som är taggad eller.
-Jajamen! flinade hon.
Jag skyndade mig gå på toa och sen fixade jag till mitt hår. Haha jag är ganska besatt. Det blir egentligen ingen skillnad men jag är ändå alltid tvungen att göra det.
Sen låste jag upp dörren och gick bort mot sängarna. Då såg jag att Alize inte var där. Det första som slog mig var att Jasmine lyckats smita ändå och tagit sig hit för att försöka döda henne igen. Men sen hörde jag hur någon gnydde under sängen och då förstod jag att Jasmine höll fast Alize under sängen. Jag tog tag i en blommkruka och flyttade mig mot kanten, berädd att slå till Jasmine så pass hårt att hon skulle svimma.
kort, jag vet, men jag måste verkligen plugga nu!
Never say never - kapitel 41
Justins perspektiv
Kenny körde mig hem och jag tackade för att han alltid hjälper mig.
-Har du tänkt på att inte en enda paparazzi följt efter dig..
-Ja jag vet, det är ganska skumt.
Just som jag sa det hörde jag ytterdörren smällas igen och mamma klampade ner för trappen.
-Ojoj, tror jag åker nu. Sa Kenny ängsligt.
-Men?!
Jaha, då får jag möta döden ensam då...
Justins perspektiv
-JUSTIN DREW BIEBER!
Crap... jag är körd... trodde hon skulle vara glad över att se mig..
-HUR KAN DU VARA HEMMA?!
-Jag har folk som bryr sig mer om mig än vad du gör...
-Det där var inte rättvist. Du vet att jag älskar dig mest av alla.
-Men du kan väl visa det på något annat sätt än att låta mig sitta i fängelse tills jag ruttnar?
-Du må-
-Sschh! Jag vet att jag måste lära mig av mina misstag å blablabla. Men det hjälper inte bara för att jag sitter i fängelse. Speciellt inte nu, då Alize ligger på sjukhus och det ända jag vill är att träffa henne.
-Okej, förlåt, det kanske var taskigt att inte betala ut dig. Men jag vill bara veta att du inte ska få som du vill bara för att du är ''Justin BIEBER'' Okej?
-Ja jag vet, men det är inte för att jag är BIEBER som jag vill komma ut ur fängelse, det är för att jag verkligen måste vara med Alize just nu. Lock me in later then? sa jag spydigt och gick förbi henne.
Jag rusade upp på mitt rum och slängde ner massa kläder i en väska. Tog fram pengar och proppade ner i fickan. Sen gick jag in på toan och packde ner tandborste och hårtork. Tog även med mig min mobil som jag dumt nog glömt hemma sist och så packade jag ner min dator. Valde några filmer som vi kunde titta på och gick sedan ner. Mamma satt besviket i soffan och blängde på mig. Konstigt att hon inte klampat in på mitt rum och börjat skrika på mig...
-Jag åker till sjukhuset, stannar där en vecka. Förlåt...
-Du vet att jag älskar dig va? sa mamma tyst och jag såg att hon var på väg att gråta.
-Ja det är klart?! utbrast jag och sprang fram till henne.
-Snälla mamma gråt inte. sa jag och kramade henne.
-Jag älskar dig, no matter what! snyftade hon.
-Jag vet mamma, jag vet. Och jag älskar dig med, men jag måste verkligen åka nu.
-Sköt om dig och gör inget dumt.
Gosh vad hon har blivit känslosam.. Jag kanske är borta för mycket ändå. Saknar alla våra stunder tillsammans. Det är inte ofta jag är tillsammans med henne längre. Jag fick mer och mer skuldkänslor på väg till sjukhuset och började planera en kväll för bara mig och mamma.
Bara paparazzisarna låter mig vara. På tal om paparazzisar, har dom glömt bort att jag existerar eller. Har typ inte haft en enda efter mig den här veckan. Mina underbara fans kanske har tagit hand om dom. Haha. Drömma kan man ju alltid.
Alizes perspektiv
Har väntat snart en halvtimme på Justin och jag är redan orolig. Nog för att det tar typ 1 timme att hämta grejerna men ändå. Tänk om han krockat. Tänk om Jasmine smitit från psyket och försöker döda Justin?! Äsch, nu tror jag jag överdriver, varför ska jag alltid tänka så.. men det är ändå ganska stor chans. Kanske. Är det lätt att smita från ett psyke. Vem vet. Jag har då i alla fall aldrig provat. Men snart kanske jag blir tvungen med tanke på hur jag sitter här och funderar. Hahha.
-Justin anropar Alize. Skulle bli väldigt glad om du återvände till jorden. Månen behöver inte dig längre.
-Oj, haha. Jag satt bara och tänkte på hur jag skulle lyckas rymma från psyket.
-Psyket, vad snackar du om?
-Hahah, jag tyckte det tog så lång tid så jag tänkte liksom att Jasmine rymt från psyket och var på jakt efter dig för att hämnas.
-Haha undra om dom tagit rätt tjej, börjar nästan bli orolig att du borde sitta där istället.
-Hahah det var just det jag tänkte! flinade jag.
Jag tittade in i hans vackra chokladbruna ögon och kunde inte sluta le.
-Vad glor du på? flinade han.
-Diig. Fnissade jag.
-Jag vet att jag är snygg, men det blir lite jobbigt, speciellt om du ska hålla på så där. sa jag kaxigt men kunde inte hålla mig utan började skratta.
-Hahah tur att jag vet att du inte är seriös!
-Vadå, jag är allvarlig. sa jag och försökte se så seriös ut som möjligt.
-Ha-ha jätte skoj. Hur gick det hemma föresten? Dödade Pattie dig?
-Jajamen, är ett spöke nu liksom.
-Din humor suuuuger! flinade jag.
-Haha ne men hon blev typ sur på mig för att jag inte lyssnade men sen började hon typ gråta fast allt blev bra till slut.
-Vilken tur.
-Hur kunde du veta att Jasmine satt på psyket förresten?
-Pappa berättade det.
-Jaha. Men du, jag tog med mig min dator och lite filmer, tänkte vi kunde mysa lite.
-Hoppas du vet att jag knappt kan röra på mig. sa jag beklagande.
-Hahah snusko, det var inte direkt så jag tänkte.
-Haha nej men jag menade inte så jag-
-Du suger på ljuga. flinade han.
-Jag ljuger inte! Jag lovar!
-Hahah sure.
Jag låtsades bli sur och jag såg att Justin blev osäker.
-Du blev väl inte sur nu?
-Jo det kanske jag blev.
-Seriöst Alize? blev du det? isåna fall är jag ledsen, ville bara skoja lite.
-Jaha, men jag är i alla fall trött. Orkar inte se någon film.
-Nehe.. okej, förlåt. Ville inte att du skulle bli sur direkt...
-Ne men nu blev jag det.
-Förlåt... sa han ledset.
-Mmm. sa jag drygt men sen kunde jag inte hålla mig längre.
-Hahahha Bieber du är såååå kass!
-Åååh jag visste att du bara skojade!
-Hahah det gjorde du inte alls!
-Okejdå, men jag visste det nästan i alla fall.
-Jo det är ju det som är huvudsaken. flinade jag.
-Så, vad har du med dig för filmer då. frågade jag.
Han svarade inte så jag tittade bort mot honom där han satt på sin säng med datorn i knäet. Hans mun var öppen och han såg helt chockad ut.
Kommenteraaaaaa :D
Kenny körde mig hem och jag tackade för att han alltid hjälper mig.
-Har du tänkt på att inte en enda paparazzi följt efter dig..
-Ja jag vet, det är ganska skumt.
Just som jag sa det hörde jag ytterdörren smällas igen och mamma klampade ner för trappen.
-Ojoj, tror jag åker nu. Sa Kenny ängsligt.
-Men?!
Jaha, då får jag möta döden ensam då...
Justins perspektiv
-JUSTIN DREW BIEBER!
Crap... jag är körd... trodde hon skulle vara glad över att se mig..
-HUR KAN DU VARA HEMMA?!
-Jag har folk som bryr sig mer om mig än vad du gör...
-Det där var inte rättvist. Du vet att jag älskar dig mest av alla.
-Men du kan väl visa det på något annat sätt än att låta mig sitta i fängelse tills jag ruttnar?
-Du må-
-Sschh! Jag vet att jag måste lära mig av mina misstag å blablabla. Men det hjälper inte bara för att jag sitter i fängelse. Speciellt inte nu, då Alize ligger på sjukhus och det ända jag vill är att träffa henne.
-Okej, förlåt, det kanske var taskigt att inte betala ut dig. Men jag vill bara veta att du inte ska få som du vill bara för att du är ''Justin BIEBER'' Okej?
-Ja jag vet, men det är inte för att jag är BIEBER som jag vill komma ut ur fängelse, det är för att jag verkligen måste vara med Alize just nu. Lock me in later then? sa jag spydigt och gick förbi henne.
Jag rusade upp på mitt rum och slängde ner massa kläder i en väska. Tog fram pengar och proppade ner i fickan. Sen gick jag in på toan och packde ner tandborste och hårtork. Tog även med mig min mobil som jag dumt nog glömt hemma sist och så packade jag ner min dator. Valde några filmer som vi kunde titta på och gick sedan ner. Mamma satt besviket i soffan och blängde på mig. Konstigt att hon inte klampat in på mitt rum och börjat skrika på mig...
-Jag åker till sjukhuset, stannar där en vecka. Förlåt...
-Du vet att jag älskar dig va? sa mamma tyst och jag såg att hon var på väg att gråta.
-Ja det är klart?! utbrast jag och sprang fram till henne.
-Snälla mamma gråt inte. sa jag och kramade henne.
-Jag älskar dig, no matter what! snyftade hon.
-Jag vet mamma, jag vet. Och jag älskar dig med, men jag måste verkligen åka nu.
-Sköt om dig och gör inget dumt.
Gosh vad hon har blivit känslosam.. Jag kanske är borta för mycket ändå. Saknar alla våra stunder tillsammans. Det är inte ofta jag är tillsammans med henne längre. Jag fick mer och mer skuldkänslor på väg till sjukhuset och började planera en kväll för bara mig och mamma.
Bara paparazzisarna låter mig vara. På tal om paparazzisar, har dom glömt bort att jag existerar eller. Har typ inte haft en enda efter mig den här veckan. Mina underbara fans kanske har tagit hand om dom. Haha. Drömma kan man ju alltid.
Alizes perspektiv
Har väntat snart en halvtimme på Justin och jag är redan orolig. Nog för att det tar typ 1 timme att hämta grejerna men ändå. Tänk om han krockat. Tänk om Jasmine smitit från psyket och försöker döda Justin?! Äsch, nu tror jag jag överdriver, varför ska jag alltid tänka så.. men det är ändå ganska stor chans. Kanske. Är det lätt att smita från ett psyke. Vem vet. Jag har då i alla fall aldrig provat. Men snart kanske jag blir tvungen med tanke på hur jag sitter här och funderar. Hahha.
-Justin anropar Alize. Skulle bli väldigt glad om du återvände till jorden. Månen behöver inte dig längre.
-Oj, haha. Jag satt bara och tänkte på hur jag skulle lyckas rymma från psyket.
-Psyket, vad snackar du om?
-Hahah, jag tyckte det tog så lång tid så jag tänkte liksom att Jasmine rymt från psyket och var på jakt efter dig för att hämnas.
-Haha undra om dom tagit rätt tjej, börjar nästan bli orolig att du borde sitta där istället.
-Hahah det var just det jag tänkte! flinade jag.
Jag tittade in i hans vackra chokladbruna ögon och kunde inte sluta le.
-Vad glor du på? flinade han.
-Diig. Fnissade jag.
-Jag vet att jag är snygg, men det blir lite jobbigt, speciellt om du ska hålla på så där. sa jag kaxigt men kunde inte hålla mig utan började skratta.
-Hahah tur att jag vet att du inte är seriös!
-Vadå, jag är allvarlig. sa jag och försökte se så seriös ut som möjligt.
-Ha-ha jätte skoj. Hur gick det hemma föresten? Dödade Pattie dig?
-Jajamen, är ett spöke nu liksom.
-Din humor suuuuger! flinade jag.
-Haha ne men hon blev typ sur på mig för att jag inte lyssnade men sen började hon typ gråta fast allt blev bra till slut.
-Vilken tur.
-Hur kunde du veta att Jasmine satt på psyket förresten?
-Pappa berättade det.
-Jaha. Men du, jag tog med mig min dator och lite filmer, tänkte vi kunde mysa lite.
-Hoppas du vet att jag knappt kan röra på mig. sa jag beklagande.
-Hahah snusko, det var inte direkt så jag tänkte.
-Haha nej men jag menade inte så jag-
-Du suger på ljuga. flinade han.
-Jag ljuger inte! Jag lovar!
-Hahah sure.
Jag låtsades bli sur och jag såg att Justin blev osäker.
-Du blev väl inte sur nu?
-Jo det kanske jag blev.
-Seriöst Alize? blev du det? isåna fall är jag ledsen, ville bara skoja lite.
-Jaha, men jag är i alla fall trött. Orkar inte se någon film.
-Nehe.. okej, förlåt. Ville inte att du skulle bli sur direkt...
-Ne men nu blev jag det.
-Förlåt... sa han ledset.
-Mmm. sa jag drygt men sen kunde jag inte hålla mig längre.
-Hahahha Bieber du är såååå kass!
-Åååh jag visste att du bara skojade!
-Hahah det gjorde du inte alls!
-Okejdå, men jag visste det nästan i alla fall.
-Jo det är ju det som är huvudsaken. flinade jag.
-Så, vad har du med dig för filmer då. frågade jag.
Han svarade inte så jag tittade bort mot honom där han satt på sin säng med datorn i knäet. Hans mun var öppen och han såg helt chockad ut.
Kommenteraaaaaa :D
Never say never - kapitel 40
-Jag borde nog åka hem nu, antar att du måste vila Alize?
-Ja.. det borde jag nog egentligen göra.
-Justin se till att hon gör det, i värsta fall får du väll ta hjälp av Usher. Flinade hon.
-Ajaj kapten! sa han och försökte se allvarlig ut.
Jag kunde inte låta bli att skratta. Tillslut skrattade vi alla fyra.
-Krya på dig nu Alize! Kommer förbi efter skolan imorgon, okej? sa hon och kramade mig.
-Jag ska göra mitt bästa.
Hon kramade Usher och Justin och sen gick hon ut.
Justins perspektiv
Just då Caitlin gått så ringde Ushers telefon.
-Ursäkta måste ta det här. Sa han och gick ut.
Jag och Alize tittade bara lyckligt på varandra, tänk om hon inte överlevt. Jag skulle aldrig förlåta mig själv, om vi inte hade gått mitt på vägen skulle det aldrig hänt.
-Jag måste tyvär åka, Tameka -min fru- var tvungen att åka och jobba och vi har ingen barnvakt.
-Okej, hälsa! Svarade jag.
-Tror du att du klarar dig själv?
-Jarå, de går nog bra.
-Annars är det bara att du ringer Kenny.
-Jaja, jag är 17, jag kan sköta mig själv. Flinade jag.
-Hejdå Alize. Sa han och kramade henne.
Trots att det är typ första gången dom träffats. Men Usher är sån, han kramar allt levande. Haha.
-Jaha. Sa Alize efter en stunds tystnad.
-Jag ska gå och fråga om rummet nu, vill du ha något?
-Nej tack det är bra.
-Säker?
Hon nickade och jag kysste henne på kinden och gick ut.
Jag tog hissen ner till bottenvåningen och gick fram till reseptionen. Jag försökte dölja mitt huvud så mycket som möjligt. Men det verkade ändå som vissa kände igen mig. Tanten i reseptionen var alldelens för gammal för att ens hört talas om mitt namn så det var inget jag oroade mig över.
Jag harklade och hon tittade upp på mig sen utbrast hon
-Nemen, är det inte Justin Beaver!
CRAP! Åldern spelar visst ingen roll...
-Bieber.. skulle uppskatta om du inte berättade det för någon, okej?
-Visstvisst, ville du något?
-Jo.. min flickvän ligger i rum 148 och jag undrar om det finns något rum ledigt bredvid som jag kan få bo i.
-Tyvärr brukar vi inte göra så här, men eftersom du är Justin Beaver så borde det väl gå bra.
-Nejnej, jag vill inte att jag ska få något bara för att jag är Justin BIEBER. efternamnet sa jag extra tydligt.
-Nehe men du ville väl ha ett rum?
-Joo... men annars kan jag bara ta typ en madrass och sova i samma rum?
-Vi fixar en säng åt dig.
-Chris! ropade hon och en man i 40 års åldern kom gående mot oss.
-Ja?
-Skulle du kunna hjälpa Mr. Bieber att fixa en säng till rum 148?
-Självklart, kom med här.
Jag följde efter honom och vi tog hissen upp till hennes våning.
-Ska du stanna hos någon släktning här eller?
-Det är min flickvän.
-Okej, du ska veta att vi inte brukar låta bekanta övernatta här.
-Nej jag vet, de är verkligen snällt.
-Jaja, inga problem.
-Gå in till henne, visst var det rum 148? frågade han.
-Japp.
-Okej, då kommer jag med en säng snart.
-Tacktack.
Alizes perspektiv
Justin kom in i mitt rum och såg väldigt ledsen ut.
-Vad har hänt?! frågade jag oroligt.
-Jag fick inte stanna...
-Men va?! varför inte?! vadå varför övertalade du dom inte?!
-Jag försökte, men det gick inte... gjorde i alla fall mitt bästa.
-Jaha.. sa jag besviket.
Men då började han flina och jag förstod att han lurat mig.
-Du fick ju visst!
-Haha förlåt men jag ville verkligen se din reaktion!
-Åååh Justin! Men vilket rum fick du då?
-Ne dom ska fixa en säng hit så vi får sova i samma rum.
-Okej, awesome!
Då kom Chris in med sängen och han ställde den bredvis min säng.
-Sådärja, hur är det med dig då? Vill du ha mer smärtstillande?
-Nej det är lugnt.
-Okejokej, säg till om du ändrar dig.
-Jajamen. Log jag och han gick ut.
-Jag borde nog åka hem och hämta grejer. Sa han.
-Gör det du. Lycka till, hoppas Pattie inte dödar dig. Isåfall vill jag att du ska veta att jag älskar dig.
-Ha-ha skit skoj...
-Det komemr säkert gå bra.
-Man kan ju alltid hoppas.
-Fuck- mena skit... har varken bil eller telefon med mig. sa han surt.
-Haha, låna min och ring Kenny.
-Tack.
Han ringde Kenny och han kom och hämtade honom efter 5 minuter.
-Jaha, lycka till då. Flinade jag.
-Jag har ju Kenny. Flinade han tillbaka och slog till honom på armen.
-Tur det. Fnissade jag och dom gick ut.
Justins perspektiv
Kenny körde mig hem och jag tackade för att han alltid hjälper mig.
-Har du tänkt på att inte en enda paparazzi följt efter dig..
-Ja jag vet, det är ganska skumt.
Just som jag sa det hörde jag ytterdörren smällas igen och mamma klampade ner för trappen.
-Ojoj, tror jag åker nu. Sa Kenny ängsligt.
-Men?!
Jaha, då får jag möta döden ensam då...
Kommentera! från OLIKA ip adresser ;)
-Ja.. det borde jag nog egentligen göra.
-Justin se till att hon gör det, i värsta fall får du väll ta hjälp av Usher. Flinade hon.
-Ajaj kapten! sa han och försökte se allvarlig ut.
Jag kunde inte låta bli att skratta. Tillslut skrattade vi alla fyra.
-Krya på dig nu Alize! Kommer förbi efter skolan imorgon, okej? sa hon och kramade mig.
-Jag ska göra mitt bästa.
Hon kramade Usher och Justin och sen gick hon ut.
Justins perspektiv
Just då Caitlin gått så ringde Ushers telefon.
-Ursäkta måste ta det här. Sa han och gick ut.
Jag och Alize tittade bara lyckligt på varandra, tänk om hon inte överlevt. Jag skulle aldrig förlåta mig själv, om vi inte hade gått mitt på vägen skulle det aldrig hänt.
-Jag måste tyvär åka, Tameka -min fru- var tvungen att åka och jobba och vi har ingen barnvakt.
-Okej, hälsa! Svarade jag.
-Tror du att du klarar dig själv?
-Jarå, de går nog bra.
-Annars är det bara att du ringer Kenny.
-Jaja, jag är 17, jag kan sköta mig själv. Flinade jag.
-Hejdå Alize. Sa han och kramade henne.
Trots att det är typ första gången dom träffats. Men Usher är sån, han kramar allt levande. Haha.
-Jaha. Sa Alize efter en stunds tystnad.
-Jag ska gå och fråga om rummet nu, vill du ha något?
-Nej tack det är bra.
-Säker?
Hon nickade och jag kysste henne på kinden och gick ut.
Jag tog hissen ner till bottenvåningen och gick fram till reseptionen. Jag försökte dölja mitt huvud så mycket som möjligt. Men det verkade ändå som vissa kände igen mig. Tanten i reseptionen var alldelens för gammal för att ens hört talas om mitt namn så det var inget jag oroade mig över.
Jag harklade och hon tittade upp på mig sen utbrast hon
-Nemen, är det inte Justin Beaver!
CRAP! Åldern spelar visst ingen roll...
-Bieber.. skulle uppskatta om du inte berättade det för någon, okej?
-Visstvisst, ville du något?
-Jo.. min flickvän ligger i rum 148 och jag undrar om det finns något rum ledigt bredvid som jag kan få bo i.
-Tyvärr brukar vi inte göra så här, men eftersom du är Justin Beaver så borde det väl gå bra.
-Nejnej, jag vill inte att jag ska få något bara för att jag är Justin BIEBER. efternamnet sa jag extra tydligt.
-Nehe men du ville väl ha ett rum?
-Joo... men annars kan jag bara ta typ en madrass och sova i samma rum?
-Vi fixar en säng åt dig.
-Chris! ropade hon och en man i 40 års åldern kom gående mot oss.
-Ja?
-Skulle du kunna hjälpa Mr. Bieber att fixa en säng till rum 148?
-Självklart, kom med här.
Jag följde efter honom och vi tog hissen upp till hennes våning.
-Ska du stanna hos någon släktning här eller?
-Det är min flickvän.
-Okej, du ska veta att vi inte brukar låta bekanta övernatta här.
-Nej jag vet, de är verkligen snällt.
-Jaja, inga problem.
-Gå in till henne, visst var det rum 148? frågade han.
-Japp.
-Okej, då kommer jag med en säng snart.
-Tacktack.
Alizes perspektiv
Justin kom in i mitt rum och såg väldigt ledsen ut.
-Vad har hänt?! frågade jag oroligt.
-Jag fick inte stanna...
-Men va?! varför inte?! vadå varför övertalade du dom inte?!
-Jag försökte, men det gick inte... gjorde i alla fall mitt bästa.
-Jaha.. sa jag besviket.
Men då började han flina och jag förstod att han lurat mig.
-Du fick ju visst!
-Haha förlåt men jag ville verkligen se din reaktion!
-Åååh Justin! Men vilket rum fick du då?
-Ne dom ska fixa en säng hit så vi får sova i samma rum.
-Okej, awesome!
Då kom Chris in med sängen och han ställde den bredvis min säng.
-Sådärja, hur är det med dig då? Vill du ha mer smärtstillande?
-Nej det är lugnt.
-Okejokej, säg till om du ändrar dig.
-Jajamen. Log jag och han gick ut.
-Jag borde nog åka hem och hämta grejer. Sa han.
-Gör det du. Lycka till, hoppas Pattie inte dödar dig. Isåfall vill jag att du ska veta att jag älskar dig.
-Ha-ha skit skoj...
-Det komemr säkert gå bra.
-Man kan ju alltid hoppas.
-Fuck- mena skit... har varken bil eller telefon med mig. sa han surt.
-Haha, låna min och ring Kenny.
-Tack.
Han ringde Kenny och han kom och hämtade honom efter 5 minuter.
-Jaha, lycka till då. Flinade jag.
-Jag har ju Kenny. Flinade han tillbaka och slog till honom på armen.
-Tur det. Fnissade jag och dom gick ut.
Justins perspektiv
Kenny körde mig hem och jag tackade för att han alltid hjälper mig.
-Har du tänkt på att inte en enda paparazzi följt efter dig..
-Ja jag vet, det är ganska skumt.
Just som jag sa det hörde jag ytterdörren smällas igen och mamma klampade ner för trappen.
-Ojoj, tror jag åker nu. Sa Kenny ängsligt.
-Men?!
Jaha, då får jag möta döden ensam då...
Kommentera! från OLIKA ip adresser ;)
Never say never - kapitel 39
Jag kollade ut genom fönstret och såg att vi var utanför sjukhuset.
-Hur visste du att jag ville hit? frågade jag förvånat.
-Dude.. kan känner dig alldelens för bra.
-Haha.
Alizes perspektiv
-Hur mår du? Helt ärligt? frågade Caitlin ängsligt.
-Asså.. jag mår väl okej. Men jag har ju så mycket medicin i mig så jag känner nog inte hur himla ont det gör...
-Okej, kan jag göra något för dig?
-Du kan fixa hit Justin. Men det går inte...
-Öhm, jag är itne så säker på det. Sa Caitlin och hon började flina.
-Vad menar du?
-Du skulle ju kunna kolla till höger om du känner för det.
Jag vände mig mot dörren och kunde inte tro mina ögon. Där stod Usher, OCH JUSTIN.
-Justin! skrek jag.
-Åh Alize! sa han och sprang fram till min säng.
Justins perspektiv
-Justin! Skrek hon när hon fick syn på mig.
-Åh Alize! sa jag och kramade henne.
-Fy fan vad jag har saknat dig! Utbrast jag.
Jag släppte taget om henne och kollade på hennes vackra ansikte och insåg att hon grät.
-Lilla gumman, gråt inte, allt är bra nu.
-Nej det är det inte! Jag kommer stanna här resten av mitt liv!
-Det tvivlar jag på. Hur länge?
-Hela mitt liv.
Jag skakade glatt på huvudet då jag insåg att hon var lika tjurig. Vilket betyder att hon måste må okej.
Jag vände blicken mot Caitlin istället.
-Hur länge måste hon stanna här?
-Typ en vecka tror jag hon sa.
-Ojojoj, det var verkligen hela ditt liv det, sa jag ironiskt och log mot Alize.
-Sluta, det känns som en evighet.
-Du ska vara glad att du lever. Sa jag och Caitlin i mun på varandra.
Alizes perspektiv
Egentligen hade Justin och Caitlin rätt, men ändå. Jag ville inte erkänna det så jag bytte samtalsämne.
-Hej Usher, föresten. Wazzup dude?
-Hejdu Alize. Flinade han. Tycker du borde erkänna att dom har rätt.
-Är du typ tankeläsare eller något sånt jobbigt?
Alla tre började skratta.
-Okej, du behöver inte erkänna, vi vet det redan. Flinade Justin.
Efter en stunds tystnad frågade Justin
-Hur är det med dig egentligen?
-Det är b-
-Och säg inte att det är bra för det vet jag att det inte är!
Jag suckade och svarade att det var okej.
-Det känns bättre nu när ni är här, då behöver jag inte tänka på att det gör ont.
-Jag ska- okej det kanske inte är så bra idé att jag gör det men ändå- jag ska i alla fall försöka ta mig ner till reseptionen och fråga om jag kan få ett rum bredvid här eller något sånt. sa han.
-Men du behöver inte stanna här! Snälla. Då får jag bara dåligt samvete.
-Jag vill inget annat än att stanna här med dig.
Jag var alldelens för trött för att orka diskutera så jag ingnorerade honom bara.
Caitlin bröt tystnaden genom att säga
-Jag borde nog åka hem nu, antar att du måste vila Alize?
-Ja.. det borde jag nog egentligen göra.
-Justin se till att hon gör det, i värsta fall får du väll ta hjälp av Usher. Flinade hon.
-Ajaj kapten! sa han och försökte se allvarlig ut.
Jag kunde inte låta bli att skratta. Tillslut skrattade vi alla fyra.
-Krya på dig nu Alize! Kommer förbi efter skolan imorgon, okej? sa hon och kramade mig.
-Jag ska göra mitt bästa.
Hon kramade Usher och Justin och sen gick hon ut.
Kommentera! 10 kommentarer så kommer det ett till kapitel senare :D
-Hur visste du att jag ville hit? frågade jag förvånat.
-Dude.. kan känner dig alldelens för bra.
-Haha.
Alizes perspektiv
-Hur mår du? Helt ärligt? frågade Caitlin ängsligt.
-Asså.. jag mår väl okej. Men jag har ju så mycket medicin i mig så jag känner nog inte hur himla ont det gör...
-Okej, kan jag göra något för dig?
-Du kan fixa hit Justin. Men det går inte...
-Öhm, jag är itne så säker på det. Sa Caitlin och hon började flina.
-Vad menar du?
-Du skulle ju kunna kolla till höger om du känner för det.
Jag vände mig mot dörren och kunde inte tro mina ögon. Där stod Usher, OCH JUSTIN.
-Justin! skrek jag.
-Åh Alize! sa han och sprang fram till min säng.
Justins perspektiv
-Justin! Skrek hon när hon fick syn på mig.
-Åh Alize! sa jag och kramade henne.
-Fy fan vad jag har saknat dig! Utbrast jag.
Jag släppte taget om henne och kollade på hennes vackra ansikte och insåg att hon grät.
-Lilla gumman, gråt inte, allt är bra nu.
-Nej det är det inte! Jag kommer stanna här resten av mitt liv!
-Det tvivlar jag på. Hur länge?
-Hela mitt liv.
Jag skakade glatt på huvudet då jag insåg att hon var lika tjurig. Vilket betyder att hon måste må okej.
Jag vände blicken mot Caitlin istället.
-Hur länge måste hon stanna här?
-Typ en vecka tror jag hon sa.
-Ojojoj, det var verkligen hela ditt liv det, sa jag ironiskt och log mot Alize.
-Sluta, det känns som en evighet.
-Du ska vara glad att du lever. Sa jag och Caitlin i mun på varandra.
Alizes perspektiv
Egentligen hade Justin och Caitlin rätt, men ändå. Jag ville inte erkänna det så jag bytte samtalsämne.
-Hej Usher, föresten. Wazzup dude?
-Hejdu Alize. Flinade han. Tycker du borde erkänna att dom har rätt.
-Är du typ tankeläsare eller något sånt jobbigt?
Alla tre började skratta.
-Okej, du behöver inte erkänna, vi vet det redan. Flinade Justin.
Efter en stunds tystnad frågade Justin
-Hur är det med dig egentligen?
-Det är b-
-Och säg inte att det är bra för det vet jag att det inte är!
Jag suckade och svarade att det var okej.
-Det känns bättre nu när ni är här, då behöver jag inte tänka på att det gör ont.
-Jag ska- okej det kanske inte är så bra idé att jag gör det men ändå- jag ska i alla fall försöka ta mig ner till reseptionen och fråga om jag kan få ett rum bredvid här eller något sånt. sa han.
-Men du behöver inte stanna här! Snälla. Då får jag bara dåligt samvete.
-Jag vill inget annat än att stanna här med dig.
Jag var alldelens för trött för att orka diskutera så jag ingnorerade honom bara.
Caitlin bröt tystnaden genom att säga
-Jag borde nog åka hem nu, antar att du måste vila Alize?
-Ja.. det borde jag nog egentligen göra.
-Justin se till att hon gör det, i värsta fall får du väll ta hjälp av Usher. Flinade hon.
-Ajaj kapten! sa han och försökte se allvarlig ut.
Jag kunde inte låta bli att skratta. Tillslut skrattade vi alla fyra.
-Krya på dig nu Alize! Kommer förbi efter skolan imorgon, okej? sa hon och kramade mig.
-Jag ska göra mitt bästa.
Hon kramade Usher och Justin och sen gick hon ut.
Kommentera! 10 kommentarer så kommer det ett till kapitel senare :D
love me love me say that you love me
Never say never - kapitel 38
Lucas var just på väg ut ur rummet men jag ropade på honom.
-Vänta, kunde jag sätta mig i stolen?
-Jo, om du hjälper till lite här.
-Jag? frågade Caitlin osäkert.
-Ja precis.
-Vad ska jag göra då? fnissade hon ännu osäkrare.
-Bara låt henne stötta sig lite på dig.
-Okej.
Dom hjälpte mig till stolen och det kändes som hela min kropp skulle rasa, men jag bet ihop.
Alizes perspektiv
-Hur går det? frågade han sedan när jag satt mig ner.
-Bra. Stönade jag fram.
-Nej det går inte bra.. sa han och satte sig på en stol framför mig, Caitlin ställde sig bakom honom.
-Det gör bara lite ont.
-Vars?
-Mest i revbenen..
-Okej, jag tror det är bäst att vi tar tillbaka dig till sängen igen. Sa han och dom hjälpte mig tillbaka. Det började göra mindre ont och jag slappnade av.
Lucas lämnade tyst rummet och jag och Caitlin blev ensamma.
Justins perspektiv
Vi satt tysta ett tag i bilen men sen blev jag tvungen att fråga honom en sak.
-Ska du inte skälla ut mig?...
Han log mot mig och skakade på huvudet.
-Varför?
-Okej, säg inte till någon att jag sagt det här men.. Jag är nästan stolt över dig. Visst man ska absolut inte slå någon, speciellt inte tjejer. Men med tanke på vad hon gjort mot Alize, så förkänar hon det. Och det visar att du bryr dig väldigt mycket om Alize, och jag älskar sånt, jag älskar ung kärlek! Haha, men du får inte glömma att jag tycker det är fel också.
-Wow, får jag andvända det där mot mamma nästa gång hon skäller ut mig?
-Nja.. då är det inte bara du som får skäll.
-Crap...
Vi skrattade lite och jag kunde inte sluta le. Man kan verkligen lita på Usher!
Mina tankar vandrade iväg och jag började fundera på det han sagt tidigare om autograferna och det. Tänk om mina fans börjar glömma bort det. Mina fina belibers eller vad dom nu kallar sig för... Jag lånade Ushers mobil och gick in på twitter. Jag skrev *please don't forget me* och följde några fans. Usher kollade förvånat på mig.
-Vad var det där för tweet? Vem ska inte glömma dig?
-Mina fans...
-Är du typ knasig eller?! Tror du dina fans skulle glömma bort dig?! Du har dom absolut trognaste fansen i världen och du tror att dom ska glömma bort dig. Geez.
-Men man vet aldrig.
-Jag lovar, dom kommer inte det!
-Tänk om...
-Neeej!
-Nehe...
Jag kollade ut genom fönstret och såg att vi var utanför sjukhuset.
-Hur visste du att jag ville hit? frågade jag förvånat.
-Dude.. kan känner dig alldelens för bra.
-Haha.
Väääldigt kort men ni kan ju alltid kommentera ändå ;D
-Vänta, kunde jag sätta mig i stolen?
-Jo, om du hjälper till lite här.
-Jag? frågade Caitlin osäkert.
-Ja precis.
-Vad ska jag göra då? fnissade hon ännu osäkrare.
-Bara låt henne stötta sig lite på dig.
-Okej.
Dom hjälpte mig till stolen och det kändes som hela min kropp skulle rasa, men jag bet ihop.
Alizes perspektiv
-Hur går det? frågade han sedan när jag satt mig ner.
-Bra. Stönade jag fram.
-Nej det går inte bra.. sa han och satte sig på en stol framför mig, Caitlin ställde sig bakom honom.
-Det gör bara lite ont.
-Vars?
-Mest i revbenen..
-Okej, jag tror det är bäst att vi tar tillbaka dig till sängen igen. Sa han och dom hjälpte mig tillbaka. Det började göra mindre ont och jag slappnade av.
Lucas lämnade tyst rummet och jag och Caitlin blev ensamma.
Justins perspektiv
Vi satt tysta ett tag i bilen men sen blev jag tvungen att fråga honom en sak.
-Ska du inte skälla ut mig?...
Han log mot mig och skakade på huvudet.
-Varför?
-Okej, säg inte till någon att jag sagt det här men.. Jag är nästan stolt över dig. Visst man ska absolut inte slå någon, speciellt inte tjejer. Men med tanke på vad hon gjort mot Alize, så förkänar hon det. Och det visar att du bryr dig väldigt mycket om Alize, och jag älskar sånt, jag älskar ung kärlek! Haha, men du får inte glömma att jag tycker det är fel också.
-Wow, får jag andvända det där mot mamma nästa gång hon skäller ut mig?
-Nja.. då är det inte bara du som får skäll.
-Crap...
Vi skrattade lite och jag kunde inte sluta le. Man kan verkligen lita på Usher!
Mina tankar vandrade iväg och jag började fundera på det han sagt tidigare om autograferna och det. Tänk om mina fans börjar glömma bort det. Mina fina belibers eller vad dom nu kallar sig för... Jag lånade Ushers mobil och gick in på twitter. Jag skrev *please don't forget me* och följde några fans. Usher kollade förvånat på mig.
-Vad var det där för tweet? Vem ska inte glömma dig?
-Mina fans...
-Är du typ knasig eller?! Tror du dina fans skulle glömma bort dig?! Du har dom absolut trognaste fansen i världen och du tror att dom ska glömma bort dig. Geez.
-Men man vet aldrig.
-Jag lovar, dom kommer inte det!
-Tänk om...
-Neeej!
-Nehe...
Jag kollade ut genom fönstret och såg att vi var utanför sjukhuset.
-Hur visste du att jag ville hit? frågade jag förvånat.
-Dude.. kan känner dig alldelens för bra.
-Haha.
Väääldigt kort men ni kan ju alltid kommentera ändå ;D
Never say never - kapitel 37
Jag la glatt på och vakten log mot mig.
-Har det löst sig nu eller?
-Jo en komp.. min pappa ska betala ut mig.
-Okej. Nu måste du tillbaka. Kom här.
-Ååh, snälla kan jag inte bara få springa runt lite ett tag först.
-Hahah, tro inte att du kan få som du vill bara för att du är Justin Bieber.
-Ne jag vet, jag vet verkligen det, men jag vill bara springa av mig lite.
-Nej tyvärr. Du får springa i cellen.
-Men jaha...
Jag följde surt efter och han låste in mig.
Alizes perspektiv
Jag var så galet less på dom fula vita väggarna och den äckliga sjukhuslukten. Sängen var fruktansvärt oskön också och jag ville inget annat än att få åka hem. Jag låg och lyssnade på pipandet från alla maskiner och efter ett tag kommer pappa in med en sjuksköterska.
-Hur mår du? frågade han mig medan han läste i några papper.
-Jo de är väl ganska bra..
-Vars har du ont? Jag heter Lucas förresten.
-I hela kroppen i stort sett.
Både pappa och Lucas kollade olyckligt på mig.
-Okej.. Har något berättat för dig hur det ligger till.
-Nej?
-Okej, du har fyra brytna revben, din fot och arm är bryten och ditt ben är brytet på tre ställen. Du har även haft hjärnskakning och ett antal indre blödnindar.
-Oj.. var allt jag fick fram.
-Jo, du är grymt stark som klarat dig!
-Oj...
-Men nu är läget stabilt och förhoppningsvis läker allt som det ska.
-Hur länge måste jag stanna här?
-Vi kommer nog hålla kvar dig på sjukhuset en vecka och så kommer du bli sängliggande ytterligare en vecka.
-Jaha.. men.. jag trodde jag va stark?
-Du är det, men med tanke på att hela din högra sida i stort sett blev mosad så lär det inte gå så bra för dig att gå från början...
-Vänta lite.. du sa att föroppningsvis läker allt som det ska? Vad händer om det inte gör det?
-Ja då kan vi behöva operera om dig..
-Åhnej!
Justins perpektiv
Jag satt upptryckt mot väggen inne i min cell. Jag tycktes höra Ushers röst, men han kom aldrig. Det kändes som det var flera år sedan jag ringt honom. Snälla säg att mamma inte övertalat honom!
Tillslut kom han gående i korridoren.
-Usher!!!
-Scch, jag är trött på skrikande fans, du får ställa dig i kö om du vill ha autograf.
Jag kollade förvånat på honom men sen brast han ut i skratt och jag förstod att han bara skojat.
-Hhahaha du skulle sett ditt ansikte! Så epic! flinade han.
-Det var inte skoj... sa jag och försökte låta bli att skratta.
-Hahah jo erkänn!
-Men du, varför tog de så lång tid?!
-Halva polisstationen ville ha min autograf...
-Ne men seriöst?
-Det är sant! Jag lovar.
-Ofta? Men.. ingen vill ha min...
-Aww, lilla Justin är avundsjuk.
-Sluta reta mig när jag inte kan ge igen, jag sitter fan fast här inne ju!
-Ah juste det var därför jag kom hit.
Just som han sa det kom vakten fram och låste upp. Först slängde jag mig i Ushers famn men sen kom jag ihåg att jag skulle ge igen så jag nöp han hårt. Han skrek till och vi började sen låtsas bråttas. Jag hade ingen chans mot honom. Han tog ner mig hela tiden.
-Okej! Jag ger mig, jag ger mig!
Han skrattade och släppte mig, vi gick sen ut till hans bil.
Alizes perspektiv
Jag vägrar operera mig! Snälla låt mig läka rätt!
Lucas kom in och gav mig smärtstillande och vi pratade lite grann. Han var väldigt trevlig.
-Vill du ha något?
-Justin... sa jag lågt.
-Vad sa du?
-Nej inget just nu.
-Okej.
-Finns det någon chans att jag skulle kunna få sätta mig i stolen ett tag? Just som jag frågade det kom Caitlin inspringande på mitt rum.
Lucas kom in och gav mig smärtstillande och vi pratade lite grann. Han var väldigt trevlig.
-Vill du ha något?
-Justin... sa jag lågt.
-Vad sa du?
-Nej inget just nu.
-Okej.
-Finns det någon chans att jag skulle kunna få sätta mig i stolen ett tag? Just som jag frågade det kom Caitlin inspringande på mitt rum.
-Åååh Alize!!!
-Caitlin!
Hon kramade mig och jag kände mig genast bättre.
-Hur mår du? frågade hon oroligt.
-Jag mår bra!
Lucas harklade sig och jag tittade frågande på honom. Han gav mig en menande blick.
-Okej, fine.. jag mår bättre.
Caitlin och Lucas tittade på varandra och Lucas nickade.
-Bra att du mår bättre i alla fall!
Lucas var just på väg ut ur rummet men jag ropade på honom.
-Vänta, kunde jag sätta mig i stolen?
-Jo, om du hjälper till lite här.
-Jag? frågade Caitlin osäkert.
-Ja precis.
-Vad ska jag göra då? fnissade hon ännu osäkrare.
-Bara låt henne stötta sig lite på dig.
-Okej.
Dom hjälpte mig till stolen och det kändes som hela min kropp skulle rasa, men jag bet ihop.
KOMMENTERA!
-Har det löst sig nu eller?
-Jo en komp.. min pappa ska betala ut mig.
-Okej. Nu måste du tillbaka. Kom här.
-Ååh, snälla kan jag inte bara få springa runt lite ett tag först.
-Hahah, tro inte att du kan få som du vill bara för att du är Justin Bieber.
-Ne jag vet, jag vet verkligen det, men jag vill bara springa av mig lite.
-Nej tyvärr. Du får springa i cellen.
-Men jaha...
Jag följde surt efter och han låste in mig.
Alizes perspektiv
Jag var så galet less på dom fula vita väggarna och den äckliga sjukhuslukten. Sängen var fruktansvärt oskön också och jag ville inget annat än att få åka hem. Jag låg och lyssnade på pipandet från alla maskiner och efter ett tag kommer pappa in med en sjuksköterska.
-Hur mår du? frågade han mig medan han läste i några papper.
-Jo de är väl ganska bra..
-Vars har du ont? Jag heter Lucas förresten.
-I hela kroppen i stort sett.
Både pappa och Lucas kollade olyckligt på mig.
-Okej.. Har något berättat för dig hur det ligger till.
-Nej?
-Okej, du har fyra brytna revben, din fot och arm är bryten och ditt ben är brytet på tre ställen. Du har även haft hjärnskakning och ett antal indre blödnindar.
-Oj.. var allt jag fick fram.
-Jo, du är grymt stark som klarat dig!
-Oj...
-Men nu är läget stabilt och förhoppningsvis läker allt som det ska.
-Hur länge måste jag stanna här?
-Vi kommer nog hålla kvar dig på sjukhuset en vecka och så kommer du bli sängliggande ytterligare en vecka.
-Jaha.. men.. jag trodde jag va stark?
-Du är det, men med tanke på att hela din högra sida i stort sett blev mosad så lär det inte gå så bra för dig att gå från början...
-Vänta lite.. du sa att föroppningsvis läker allt som det ska? Vad händer om det inte gör det?
-Ja då kan vi behöva operera om dig..
-Åhnej!
Justins perpektiv
Jag satt upptryckt mot väggen inne i min cell. Jag tycktes höra Ushers röst, men han kom aldrig. Det kändes som det var flera år sedan jag ringt honom. Snälla säg att mamma inte övertalat honom!
Tillslut kom han gående i korridoren.
-Usher!!!
-Scch, jag är trött på skrikande fans, du får ställa dig i kö om du vill ha autograf.
Jag kollade förvånat på honom men sen brast han ut i skratt och jag förstod att han bara skojat.
-Hhahaha du skulle sett ditt ansikte! Så epic! flinade han.
-Det var inte skoj... sa jag och försökte låta bli att skratta.
-Hahah jo erkänn!
-Men du, varför tog de så lång tid?!
-Halva polisstationen ville ha min autograf...
-Ne men seriöst?
-Det är sant! Jag lovar.
-Ofta? Men.. ingen vill ha min...
-Aww, lilla Justin är avundsjuk.
-Sluta reta mig när jag inte kan ge igen, jag sitter fan fast här inne ju!
-Ah juste det var därför jag kom hit.
Just som han sa det kom vakten fram och låste upp. Först slängde jag mig i Ushers famn men sen kom jag ihåg att jag skulle ge igen så jag nöp han hårt. Han skrek till och vi började sen låtsas bråttas. Jag hade ingen chans mot honom. Han tog ner mig hela tiden.
-Okej! Jag ger mig, jag ger mig!
Han skrattade och släppte mig, vi gick sen ut till hans bil.
Alizes perspektiv
Jag vägrar operera mig! Snälla låt mig läka rätt!
Lucas kom in och gav mig smärtstillande och vi pratade lite grann. Han var väldigt trevlig.
-Vill du ha något?
-Justin... sa jag lågt.
-Vad sa du?
-Nej inget just nu.
-Okej.
-Finns det någon chans att jag skulle kunna få sätta mig i stolen ett tag? Just som jag frågade det kom Caitlin inspringande på mitt rum.
Lucas kom in och gav mig smärtstillande och vi pratade lite grann. Han var väldigt trevlig.
-Vill du ha något?
-Justin... sa jag lågt.
-Vad sa du?
-Nej inget just nu.
-Okej.
-Finns det någon chans att jag skulle kunna få sätta mig i stolen ett tag? Just som jag frågade det kom Caitlin inspringande på mitt rum.
-Åååh Alize!!!
-Caitlin!
Hon kramade mig och jag kände mig genast bättre.
-Hur mår du? frågade hon oroligt.
-Jag mår bra!
Lucas harklade sig och jag tittade frågande på honom. Han gav mig en menande blick.
-Okej, fine.. jag mår bättre.
Caitlin och Lucas tittade på varandra och Lucas nickade.
-Bra att du mår bättre i alla fall!
Lucas var just på väg ut ur rummet men jag ropade på honom.
-Vänta, kunde jag sätta mig i stolen?
-Jo, om du hjälper till lite här.
-Jag? frågade Caitlin osäkert.
-Ja precis.
-Vad ska jag göra då? fnissade hon ännu osäkrare.
-Bara låt henne stötta sig lite på dig.
-Okej.
Dom hjälpte mig till stolen och det kändes som hela min kropp skulle rasa, men jag bet ihop.
KOMMENTERA!
Never say never - kapitel 36
-Skulle jag möjligtvis kanske få lite privatliv eller? frågade jag lite halvt irriterat.
-Vill du att vi ska gå? frågade Simon glatt.
-Jaa tack.
-YEEEEES vad var det jag sa pappa?! Vi är fria! Vi får gå! Vi behöver inte sitta här nå mer! Kom då, spring innan hon ändrar sig!
Jag och pappa tittade på varandra och skakade sen på huvudet.
-Vi kommer snart tillbaka gumman.
Så fort dom gått ut letade jag upp Caitlins nummer på min mobil. Jag ringde henne och väntade spänt på att hon skulle svara.
Alizes perspektiv
-Hallå?
-Hej, det är Alize.
-Jo jag såg det, hur mår du?!
-Bra, men vi får ta det där sen, du får gärna komma hit sen om du vill. Men först har jag en viktigare sak att prata om.
-Åh vad bra! Jag kommer när jag slutat skolan. Så, vad är det där viktiga?
-Har du Ushers nummer?
-Usher Raymond?
-Yes.
-Jag vet inte, jag tror det... Har inte Justin det eller?
-Jo du förstår det är det som är problemet... Justin sitter liksom i fängelse....
-Vad har han gjort nu då?!
-Han har slagit ner Jasmine...
-AWESOME! Ojdå.. det var inte bra...
-Jag vet, och Pattie liksom vägrar betala ut honom för hon tycker han ska lära sig av sina misstag och blablabla.
-Jaha.. okej, ehm.. Men jag ska kolla om jag har hans nummer, annars så lär väl Pattie betala ut honom någon gång...
-Jaa.. men jag står inte ut! Jag vill ha han här nu!
-Jag förstår de. Men du, jag börjar min lektion nu, jag kollar om jag har hans nummer och i såna fall skickar jag det till dig, hur som helst kommer jag till dig efter skolan.
-Okej, bra tack.
-Gud va bra att då mår bättre! Jag har varit så orolig.
-Aww, men nu måste du gå på din lektion, hejdå!
-Hejdå.
Jag la på och väntade på Ushers nummer. Efter ett tag pep min mobil, jag ryckte till och skyndade mig att öppna medelandet.
*Jag har tyvärr inte hans nummer, men jag skulle kunna betala ut han annars* stod det.
*Aw, men man måste väl vara över 18 för att kunna göra det* Svarade jag sen osäkert.
Justins perspektiv
Jag blev bara mer och mer rastlös och tillsist stod jag inte ut. Jag ropade på vakten och han kom fram till min cell.
-Finns det telefon någonstans som man kan låna.
-Jo, varje intern kan andvända telefonen en kvart per dag.
-Okej, jag måste ringa min.. eh pappa.
-Visst. Svarade han och låste upp.
Han visade mig till telefonen och jag ansträngde mig hårt för att komma ihåg Ushers nummer. Jag hade bestämt mig för att ringa Usher och be han betala ut mig.
-Tjena Usher.
-Hej bro.
-Nu är det så här.. Jag liksom sitter i häktet och mamma vägrar betala ut mig.
-Vad fan har du gjort nu?!
-Lugn det är inte så allvarligt.. försökte jag.
-Inte? Nejdå du sitter bara i fängelse.
-Men jag har bara råkat vara lite dum mot Jasmine Villegas.
-Dum nog för att hamna i fängelse.
-Ja.. men hon förkänade det.
-Varför? Vad har hon gjort mot dig?
-Kört på Alize...
Efter en stunds tystnad ubrast han
-Va?! Var det hon?!
-Ja..
-Men vad gjorde du med henne då?
-Jag slog henne lite..
-JUSTIN!
-JAG VET! Men snälla, alla har redan skällt på mig! Kan du inte bara komma och betala ut mig? Snälla.
-Fine, jag kommer snart då.
-TACK! Du räddade mitt liv.
-Man kan alltid ångra sig, jag måste snacka med Pattie först.
-Nej! Snälla gör inte det, hon kommer bara övertala dig att inte göta det!
-Okejdå, men du behöver ju inte skryta för Pattie att det var jag som betalade ut dig, okej?
-Hah är du rädd för henne eller?
-Hon kan vara lite skrämmande ibland, har du inte märkt det? skrattade han.
-Haha jodu, tro mig, hon är läskig.
-Ja men jag kommer väl nu då.
-Tacktacktack!
Jag la glatt på och vakten log mot mig.
-Har det löst sig nu eller?
-Jo en komp.. min pappa ska betala ut mig.
-Okej. Nu måste du tillbaka. Kom här.
-Ååh, snälla kan jag inte bara få springa runt lite ett tag först.
-Hahah, tro inte att du kan få som du vill bara för att du är Justin Bieber.
-Ne jag vet, jag vet verkligen det, men jag vill bara springa av mig lite.
-Nej tyvärr. Du får springa i cellen.
-Men jaha...
Jag följde surt efter och han låste in mig.
Stackars lilla Justin är rastlös ;)
KOMMENTERA!!!!
-Vill du att vi ska gå? frågade Simon glatt.
-Jaa tack.
-YEEEEES vad var det jag sa pappa?! Vi är fria! Vi får gå! Vi behöver inte sitta här nå mer! Kom då, spring innan hon ändrar sig!
Jag och pappa tittade på varandra och skakade sen på huvudet.
-Vi kommer snart tillbaka gumman.
Så fort dom gått ut letade jag upp Caitlins nummer på min mobil. Jag ringde henne och väntade spänt på att hon skulle svara.
Alizes perspektiv
-Hallå?
-Hej, det är Alize.
-Jo jag såg det, hur mår du?!
-Bra, men vi får ta det där sen, du får gärna komma hit sen om du vill. Men först har jag en viktigare sak att prata om.
-Åh vad bra! Jag kommer när jag slutat skolan. Så, vad är det där viktiga?
-Har du Ushers nummer?
-Usher Raymond?
-Yes.
-Jag vet inte, jag tror det... Har inte Justin det eller?
-Jo du förstår det är det som är problemet... Justin sitter liksom i fängelse....
-Vad har han gjort nu då?!
-Han har slagit ner Jasmine...
-AWESOME! Ojdå.. det var inte bra...
-Jag vet, och Pattie liksom vägrar betala ut honom för hon tycker han ska lära sig av sina misstag och blablabla.
-Jaha.. okej, ehm.. Men jag ska kolla om jag har hans nummer, annars så lär väl Pattie betala ut honom någon gång...
-Jaa.. men jag står inte ut! Jag vill ha han här nu!
-Jag förstår de. Men du, jag börjar min lektion nu, jag kollar om jag har hans nummer och i såna fall skickar jag det till dig, hur som helst kommer jag till dig efter skolan.
-Okej, bra tack.
-Gud va bra att då mår bättre! Jag har varit så orolig.
-Aww, men nu måste du gå på din lektion, hejdå!
-Hejdå.
Jag la på och väntade på Ushers nummer. Efter ett tag pep min mobil, jag ryckte till och skyndade mig att öppna medelandet.
*Jag har tyvärr inte hans nummer, men jag skulle kunna betala ut han annars* stod det.
*Aw, men man måste väl vara över 18 för att kunna göra det* Svarade jag sen osäkert.
Justins perspektiv
Jag blev bara mer och mer rastlös och tillsist stod jag inte ut. Jag ropade på vakten och han kom fram till min cell.
-Finns det telefon någonstans som man kan låna.
-Jo, varje intern kan andvända telefonen en kvart per dag.
-Okej, jag måste ringa min.. eh pappa.
-Visst. Svarade han och låste upp.
Han visade mig till telefonen och jag ansträngde mig hårt för att komma ihåg Ushers nummer. Jag hade bestämt mig för att ringa Usher och be han betala ut mig.
-Tjena Usher.
-Hej bro.
-Nu är det så här.. Jag liksom sitter i häktet och mamma vägrar betala ut mig.
-Vad fan har du gjort nu?!
-Lugn det är inte så allvarligt.. försökte jag.
-Inte? Nejdå du sitter bara i fängelse.
-Men jag har bara råkat vara lite dum mot Jasmine Villegas.
-Dum nog för att hamna i fängelse.
-Ja.. men hon förkänade det.
-Varför? Vad har hon gjort mot dig?
-Kört på Alize...
Efter en stunds tystnad ubrast han
-Va?! Var det hon?!
-Ja..
-Men vad gjorde du med henne då?
-Jag slog henne lite..
-JUSTIN!
-JAG VET! Men snälla, alla har redan skällt på mig! Kan du inte bara komma och betala ut mig? Snälla.
-Fine, jag kommer snart då.
-TACK! Du räddade mitt liv.
-Man kan alltid ångra sig, jag måste snacka med Pattie först.
-Nej! Snälla gör inte det, hon kommer bara övertala dig att inte göta det!
-Okejdå, men du behöver ju inte skryta för Pattie att det var jag som betalade ut dig, okej?
-Hah är du rädd för henne eller?
-Hon kan vara lite skrämmande ibland, har du inte märkt det? skrattade han.
-Haha jodu, tro mig, hon är läskig.
-Ja men jag kommer väl nu då.
-Tacktacktack!
Jag la glatt på och vakten log mot mig.
-Har det löst sig nu eller?
-Jo en komp.. min pappa ska betala ut mig.
-Okej. Nu måste du tillbaka. Kom här.
-Ååh, snälla kan jag inte bara få springa runt lite ett tag först.
-Hahah, tro inte att du kan få som du vill bara för att du är Justin Bieber.
-Ne jag vet, jag vet verkligen det, men jag vill bara springa av mig lite.
-Nej tyvärr. Du får springa i cellen.
-Men jaha...
Jag följde surt efter och han låste in mig.
Stackars lilla Justin är rastlös ;)
KOMMENTERA!!!!
Never say never - kapitel 35
-Jag har tänkt på en sak pappa... varför har inte mamma kommit?
-Jag har faktistk inte berättat för henne vad som hänt...
-VA?!
-Jag kände på mig att du skulle klara det här för du är så stark, och så visste jag att mamma alltid bara jagar upp sig i onödan. Så jag tänkte att det var lika bra att inte säga något förän du mår mer stabilt.
-Pappa.. DET VAR INTE SMART GJORT!
-Hahah eller hur. Flinade Simon som nu vaknat.
-HON KOMMER DÖDA OSS!
-Lugn, jag ska ringa henne imorgon. Då kommer hon säkert och hälsar på.
-Neeej pappa snälla! Jag är för ung för att dö!! Snälla. Låt hon inte komma än! Jag måste ju kunna försvara mig.
-Hahha, jag försvarar dig gumman.
Jag blängde på honom, sedan kom en sjuksköterska in.
Justins perspektiv
Jag satt inne i min cell och bara väntade på att dö, jag var så sjukt rastlös och saknade allihopa. Jag förstår att mamma inte vill komma och hälsa på mig, hon måste vara grymt besviken på mig. Jag gick och satte mig i ett hörn och tryckte upp mig mot väggen. Efter ett tag ropade vakten på mig.
-Bieber, du har besök.
-Vem? frågade jag förvånat.
-En kvinna i 30 års åldern.
-Jaha.. släpp in henne.
Hon kom in i korridoren och jag såg då att det var mamma.
-Åh tack snälla fina mamma!
-Justin..
-Jag vet jag vet jag vet! Låt mig förklara innan du börjar skälla på mig.
-Jag vet redan allt och jag förstår dig verkligen men det var så himla fel gjort!
-Jag vet..
-Jag är så besviken på dig!
-Förlåt...
-Du skulle ha tänkt efter innan du gjorde något så dumt.
-Jag vet, förlåt.
-Ååh gubben! Varför pratade du inte bara med mig?
-Jag vet inte..
-Jag tänker inte betala ut dig, inte nu i alla fall för jag vill verkligen att du ska lära dig av dina misstag.
-Jaha...
Vafan var det där, min egen mamma dissade mig?! Mitt liv är verkligen patetiskt just nu.
-Hur är det med Jasmine? frågade jag även fast jag egentligen inte brydde mig.
-Det är bra med henne. Eller det är absolut inte bra med henne, men det är inte på grund av att du misshandlat henne utan hon är inlagd på psyket.
-VA?!
-Jaa. Hon har någon psykisk sjukdom och det är troligtvis andledningen till varför hon gjorde som hon gjorde...
Jasmine? Jasmine Villegas, min fina flicka som inte längre är min fina flicka. Nu är min fina flicka Alize. Min fina flicka ligger på sjukhus och jag kan inte vara där med henne för att jag är så korkad.
-Jag måste gå nu Justin, du vet att jag älskar dig no matter what, men nu är jag jätte besviken på dig och vill att du ska veta det.
-Ja jag förstår det..
-Ursäkta dude, ja precis, du den coola stora. Kan du låsa upp så jag får krama världens bästa mamma?
-Haha, cool stor dude is on his way.
Mamma stod och fnissade för sig själv och jag blev så glad av att se mamma skratta igen. Förhoppningsvis löser sig allt det här snart och vi kan återgå till det vanliga.
Han låste upp och jag slängde mig i mammas famn.
-Det är ju helt okej om du betalar ut mig, sa jag och gjorde mitt ''puppyface''
-Haha jag är ledsen men det där kommer inte funka den här gången.
-Meeeen.
-Hejdå.
-Hejdå älskar dig.
Hahah, min mamma asså.. hon dissade mig. INTE OKEJ.
Alizes perspektiv
Ååh vad jag saknar Justin.
-Pappa snälla kan du inte betala ut honom?!
-Alize... Pattie skulle bli rasande.
-För min skull, snälla snälla snälla.
-Nej, tyvärr. Jag tror han måste lära sig.
-ÅÅÅÅÅÅÅÅH, då kan ni lika gärna sticka härifrån!
-Lugn, han kommer snart tillbaka.
Jag ingnorerade honom bara och började fundera ut en plan.
-Vars är min mobil?
-Simon kan du hämta den, den ligger i hennes väska.
-Jaha, vars är väskan då? frågade Simon som satt och läste en serietidning.
-Den hänger på kroken vid dörren.
Han gick och hämtade den och gav den sen till mig.
-Skulle jag möjligtvis kanske få lite privatliv eller? frågade jag lite halvt irriterat.
-Vill du att vi ska gå? frågade Simon glatt.
-Jaa tack.
-YEEEEES vad var det jag sa pappa?! Vi är fria! Vi får gå! Vi behöver inte sitta här nå mer! Kom då, spring innan hon ändrar sig!
Jag och pappa tittade på varandra och skakade sen på huvudet.
-Vi kommer snart tillbaka gumman.
Så fort dom gått ut letade jag upp Caitlins nummer på min mobil. Jag ringde henne och väntade spänt på att hon skulle svara.
Kommer tidsinställda imorgon och på tisdag, sen kommer inte jag kunna skriva mer föränn på lördag/söndag. Men sen ska jag verkligen skärpa mig och bli super bra på uppdatera ;) Men jag tycker ärligt talat ni suger på kommentera, så ni måste peppa mig lite mer. Spelar ingen roll vad ni kommenterar, om ni bara skriver mer så blir jag jätte taggad ;) btw, verkar som Alma totaldissarmig. Inte okej ;)
-Jag har faktistk inte berättat för henne vad som hänt...
-VA?!
-Jag kände på mig att du skulle klara det här för du är så stark, och så visste jag att mamma alltid bara jagar upp sig i onödan. Så jag tänkte att det var lika bra att inte säga något förän du mår mer stabilt.
-Pappa.. DET VAR INTE SMART GJORT!
-Hahah eller hur. Flinade Simon som nu vaknat.
-HON KOMMER DÖDA OSS!
-Lugn, jag ska ringa henne imorgon. Då kommer hon säkert och hälsar på.
-Neeej pappa snälla! Jag är för ung för att dö!! Snälla. Låt hon inte komma än! Jag måste ju kunna försvara mig.
-Hahha, jag försvarar dig gumman.
Jag blängde på honom, sedan kom en sjuksköterska in.
Justins perspektiv
Jag satt inne i min cell och bara väntade på att dö, jag var så sjukt rastlös och saknade allihopa. Jag förstår att mamma inte vill komma och hälsa på mig, hon måste vara grymt besviken på mig. Jag gick och satte mig i ett hörn och tryckte upp mig mot väggen. Efter ett tag ropade vakten på mig.
-Bieber, du har besök.
-Vem? frågade jag förvånat.
-En kvinna i 30 års åldern.
-Jaha.. släpp in henne.
Hon kom in i korridoren och jag såg då att det var mamma.
-Åh tack snälla fina mamma!
-Justin..
-Jag vet jag vet jag vet! Låt mig förklara innan du börjar skälla på mig.
-Jag vet redan allt och jag förstår dig verkligen men det var så himla fel gjort!
-Jag vet..
-Jag är så besviken på dig!
-Förlåt...
-Du skulle ha tänkt efter innan du gjorde något så dumt.
-Jag vet, förlåt.
-Ååh gubben! Varför pratade du inte bara med mig?
-Jag vet inte..
-Jag tänker inte betala ut dig, inte nu i alla fall för jag vill verkligen att du ska lära dig av dina misstag.
-Jaha...
Vafan var det där, min egen mamma dissade mig?! Mitt liv är verkligen patetiskt just nu.
-Hur är det med Jasmine? frågade jag även fast jag egentligen inte brydde mig.
-Det är bra med henne. Eller det är absolut inte bra med henne, men det är inte på grund av att du misshandlat henne utan hon är inlagd på psyket.
-VA?!
-Jaa. Hon har någon psykisk sjukdom och det är troligtvis andledningen till varför hon gjorde som hon gjorde...
Jasmine? Jasmine Villegas, min fina flicka som inte längre är min fina flicka. Nu är min fina flicka Alize. Min fina flicka ligger på sjukhus och jag kan inte vara där med henne för att jag är så korkad.
-Jag måste gå nu Justin, du vet att jag älskar dig no matter what, men nu är jag jätte besviken på dig och vill att du ska veta det.
-Ja jag förstår det..
-Ursäkta dude, ja precis, du den coola stora. Kan du låsa upp så jag får krama världens bästa mamma?
-Haha, cool stor dude is on his way.
Mamma stod och fnissade för sig själv och jag blev så glad av att se mamma skratta igen. Förhoppningsvis löser sig allt det här snart och vi kan återgå till det vanliga.
Han låste upp och jag slängde mig i mammas famn.
-Det är ju helt okej om du betalar ut mig, sa jag och gjorde mitt ''puppyface''
-Haha jag är ledsen men det där kommer inte funka den här gången.
-Meeeen.
-Hejdå.
-Hejdå älskar dig.
Hahah, min mamma asså.. hon dissade mig. INTE OKEJ.
Alizes perspektiv
Ååh vad jag saknar Justin.
-Pappa snälla kan du inte betala ut honom?!
-Alize... Pattie skulle bli rasande.
-För min skull, snälla snälla snälla.
-Nej, tyvärr. Jag tror han måste lära sig.
-ÅÅÅÅÅÅÅÅH, då kan ni lika gärna sticka härifrån!
-Lugn, han kommer snart tillbaka.
Jag ingnorerade honom bara och började fundera ut en plan.
-Vars är min mobil?
-Simon kan du hämta den, den ligger i hennes väska.
-Jaha, vars är väskan då? frågade Simon som satt och läste en serietidning.
-Den hänger på kroken vid dörren.
Han gick och hämtade den och gav den sen till mig.
-Skulle jag möjligtvis kanske få lite privatliv eller? frågade jag lite halvt irriterat.
-Vill du att vi ska gå? frågade Simon glatt.
-Jaa tack.
-YEEEEES vad var det jag sa pappa?! Vi är fria! Vi får gå! Vi behöver inte sitta här nå mer! Kom då, spring innan hon ändrar sig!
Jag och pappa tittade på varandra och skakade sen på huvudet.
-Vi kommer snart tillbaka gumman.
Så fort dom gått ut letade jag upp Caitlins nummer på min mobil. Jag ringde henne och väntade spänt på att hon skulle svara.
Kommer tidsinställda imorgon och på tisdag, sen kommer inte jag kunna skriva mer föränn på lördag/söndag. Men sen ska jag verkligen skärpa mig och bli super bra på uppdatera ;) Men jag tycker ärligt talat ni suger på kommentera, så ni måste peppa mig lite mer. Spelar ingen roll vad ni kommenterar, om ni bara skriver mer så blir jag jätte taggad ;) btw, verkar som Alma totaldissar
mig. Inte okej ;)pms
är grymt sur just nu, hade skrivit ett lååååångt kapitel, plus en massa planer för längre fram i novellen men sen glömmer jag spara det i utkast. Hinner inte skriva mer men i helgen ska jag åka bil några timmar så då kommer jag skriva massa kapitel så de lär komma något kapitel på söndag men sen på påsklovet ska jag till en kompis hela lovet och då kommer jag inte kunna skriva heller, men vi får se om Alma slutar dissa oss och börjar skriva igen annars blir de asmbra uppdatering efter lovet ;)
Never say never - kapitel 34
När jag äntligen kom fram parkerade jag och tog sen hissen upp. Jag gick in på hennes rum och kände hur jag fick en chock... Alize.. Hon var inte där.
Jag kände paniken, vars är Alize?! Säg inte att hon opereras?! Tänk om det är värre än så, tänk.. tänk om, tänk om hon dött?!
Jag snubblade ut ur rummet och öppnade varje dörr i korridoren men hon låg ingenstans. Men som tur var såg jag Dr. Andie komma gående i korridoren. Han fick syn på mig och ropade
-Bieber!
Jag sprang fram till honom men han såg fullkomligt lugn ut.
-Vars är Alize?!
-Jag har försökt få tag på dig hela dagen, hon är vaken.
-VAA?! Varför har du inte ringt?!
-Jag har ringt dig hela dagen men du har inte haft telefonen med dig.
-Åh gosh, vars ligger hon då?!
-Följ med mig, men bara så du vet. Du får endast träffa henne i några sekunder sen måste du följa med några.
-Vilka? Varför?!
-Ja det lär du ju se....
När vi kom fram till hennes nya rum kollade hon oroligt på mig och då såg jag tre polisgubbar stå bredvid hennes säng istället för hennes pappa och bror. Jäääävlar, vad har hänt nu?!
-Bieber, du måste följa med oss till stationen, vi har fått en anmälan om en misshandel hemma hos några vid namn Villegas.
-VA?! sa jag chockat och sen kom jag på att jag nyss misshandlat henne, dom skulle alltså gripa mig. men Alize då, jag kan ju inte bara lämna henne?!
-Ja, klockan är 15.24 och du är anhållen för misshandel på Jasmine Villegas.
-Men det går inte?! Jag måste stanna med Alize!
Då öppnade Alize munnen och alla blev tysta.
-Vad har du gjort Justin?! sa hon med svag röst.
-Förlåt Alize! Men jag vet allt, det var Jasmine som körde på dig!
-Hur kan du veta det?
-Jag kommer ihåg det nu, varför har du inte sagt något?!
-För jag förstod att det här skulle hända...
-Vad?!
-Du skulle göra något med henne!
-Förlåt... jag vet inte varför jag gjorde det, jag kunde inte bara stå ut med att veta att hon kört på dig och jag inte kunde ge tillbaka.
-Men hon skulle ju ändå hamna i fängelse när jag blev bättre. Nu är det du som åker i fängelse istället.
-Förlåt..
-Det är inte mig du ska be om förlåt.
-Du är den enda jag ska be om förlåt till, Villegas kan ba dra åt helvete!
-JUSTIN!
-Förlåt.. sa jag med sorgsen röst och gick fram till henne.
Jag böjde mig ner och kysste henne och hon besvarade kyssen. Åh vad jag har längtat efter hennes underbara läppar! Jag suckade och höll om henne. Men sen tog poliserna tag i mina armar och drog bort mig, det sista jag såg var Alize vackra ansikte som bara visade rädsla, oro och irritation. Jag förstod att hon var besviken på mig, men det var ändå ingenting gämfört med vad alla andra kommer vara. Speciellt mamma.
-Ta det lugnt! utbrast jag.
-Jag tänker inte direkt sticka härifrån om det är de ni tror.
Som tur var kunde jag inte se någon paparazzi så förhoppningsvis så får jag förklara vad som hänt innan alla rykten startar.
När vi kom fram till polisstationen så förde dom mig direkt in till ett förhörsrum. Jag fick en dricka och sen kom en polis in och började förhöra mig.
Jag berättade allt från början till slut och talade bara sanning.
-Okej, trots att jag kan förstå att du reagerade som du gjorde så var det ändå grymt fel gjort och du måste stanna här. Vi försöker få tag i Jasmine och hon ska också få sitt straff. Och så hoppas vi att Alize blir bättre, hon verkar vara en väldigt fin flicka och var väldigt orolig över dig.
-Tack... eller vad man ska säga.
-Följ med mig så ska du få duscha och byta kläder och så kommer det mat om en timme. George där framme hjälper dig.
-Okej..
Alizes perspektiv
Åh varför ska Justin alltid agera så snabbt. Om han hade tänkt igenom det lite så skulle han kunna sitta här med mig nu. Men istället var Pattie, pappa och Simon här.
Pattie var alldelens för arg, besviken och ledsen på Justin för att kuna fara till honom. Vi satt och pratade lite och det kom även poliser och förhörde mig. Jag kände mig ganska stark men samtidigt väldigt svag. Tillsist blev jag så trött så jag inte orkade hålla ögonen öppna men jag tvingade upp dom. Pattie lämnade mig sen efter en puss på kinden och en kram. Hon kramade även pappa och Simon och sen gick hon. Jag hade inte riktigt hängt med i samtalet men jag antog att hon skulle åka till Justin.
Pappa och Simon stannade kvar och efter ett tag somnade jag.
När jag sedan vaknade satt pappa och höll mig i handen samtidigt som Simon sov i en fotölj.
-Jag har tänkt på en sak pappa... varför har inte mamma kommit?
-Jag har faktistk inte berättat för henne vad som hänt...
-VA?!
-Jag kände på mig att du skulle klara det här för du är så stark, och så visste jag att mamma alltid bara jagar upp sig i onödan. Så jag tänkte att det var lika bra att inte säga något förän du mår mer stabilt.
-Pappa.. DET VAR INTE SMART GJORT!
-Hahah eller hur. Flinade Simon som nu vaknat.
-HON KOMMER DÖDA OSS!
-Lugn, jag ska ringa henne imorgon. Då kommer hon säkert och hälsar på.
-Neeej pappa snälla! Jag är för ung för att dö!! Snälla. Låt hon inte komma än! Jag måste ju kunna försvara mig.
-Hahha, jag försvarar dig gumman.
Jag blängde på honom, sedan kom en sjuksköterska in.
Tack CSI för så awesomeiga bilder, annars är det jätte svårt att hitta bilder ;p
Jag kände paniken, vars är Alize?! Säg inte att hon opereras?! Tänk om det är värre än så, tänk.. tänk om, tänk om hon dött?!
Jag snubblade ut ur rummet och öppnade varje dörr i korridoren men hon låg ingenstans. Men som tur var såg jag Dr. Andie komma gående i korridoren. Han fick syn på mig och ropade
-Bieber!
Jag sprang fram till honom men han såg fullkomligt lugn ut.
-Vars är Alize?!
-Jag har försökt få tag på dig hela dagen, hon är vaken.
-VAA?! Varför har du inte ringt?!
-Jag har ringt dig hela dagen men du har inte haft telefonen med dig.
-Åh gosh, vars ligger hon då?!
-Följ med mig, men bara så du vet. Du får endast träffa henne i några sekunder sen måste du följa med några.
-Vilka? Varför?!
-Ja det lär du ju se....
När vi kom fram till hennes nya rum kollade hon oroligt på mig och då såg jag tre polisgubbar stå bredvid hennes säng istället för hennes pappa och bror. Jäääävlar, vad har hänt nu?!
-Bieber, du måste följa med oss till stationen, vi har fått en anmälan om en misshandel hemma hos några vid namn Villegas.
-VA?! sa jag chockat och sen kom jag på att jag nyss misshandlat henne, dom skulle alltså gripa mig. men Alize då, jag kan ju inte bara lämna henne?!
-Ja, klockan är 15.24 och du är anhållen för misshandel på Jasmine Villegas.
-Men det går inte?! Jag måste stanna med Alize!
Då öppnade Alize munnen och alla blev tysta.
-Vad har du gjort Justin?! sa hon med svag röst.
-Förlåt Alize! Men jag vet allt, det var Jasmine som körde på dig!
-Hur kan du veta det?
-Jag kommer ihåg det nu, varför har du inte sagt något?!
-För jag förstod att det här skulle hända...
-Vad?!
-Du skulle göra något med henne!
-Förlåt... jag vet inte varför jag gjorde det, jag kunde inte bara stå ut med att veta att hon kört på dig och jag inte kunde ge tillbaka.
-Men hon skulle ju ändå hamna i fängelse när jag blev bättre. Nu är det du som åker i fängelse istället.
-Förlåt..
-Det är inte mig du ska be om förlåt.
-Du är den enda jag ska be om förlåt till, Villegas kan ba dra åt helvete!
-JUSTIN!
-Förlåt.. sa jag med sorgsen röst och gick fram till henne.
Jag böjde mig ner och kysste henne och hon besvarade kyssen. Åh vad jag har längtat efter hennes underbara läppar! Jag suckade och höll om henne. Men sen tog poliserna tag i mina armar och drog bort mig, det sista jag såg var Alize vackra ansikte som bara visade rädsla, oro och irritation. Jag förstod att hon var besviken på mig, men det var ändå ingenting gämfört med vad alla andra kommer vara. Speciellt mamma.
-Ta det lugnt! utbrast jag.
-Jag tänker inte direkt sticka härifrån om det är de ni tror.
Som tur var kunde jag inte se någon paparazzi så förhoppningsvis så får jag förklara vad som hänt innan alla rykten startar.
När vi kom fram till polisstationen så förde dom mig direkt in till ett förhörsrum. Jag fick en dricka och sen kom en polis in och började förhöra mig.
Jag berättade allt från början till slut och talade bara sanning.
-Okej, trots att jag kan förstå att du reagerade som du gjorde så var det ändå grymt fel gjort och du måste stanna här. Vi försöker få tag i Jasmine och hon ska också få sitt straff. Och så hoppas vi att Alize blir bättre, hon verkar vara en väldigt fin flicka och var väldigt orolig över dig.
-Tack... eller vad man ska säga.
-Följ med mig så ska du få duscha och byta kläder och så kommer det mat om en timme. George där framme hjälper dig.
-Okej..
Alizes perspektiv
Åh varför ska Justin alltid agera så snabbt. Om han hade tänkt igenom det lite så skulle han kunna sitta här med mig nu. Men istället var Pattie, pappa och Simon här.
Pattie var alldelens för arg, besviken och ledsen på Justin för att kuna fara till honom. Vi satt och pratade lite och det kom även poliser och förhörde mig. Jag kände mig ganska stark men samtidigt väldigt svag. Tillsist blev jag så trött så jag inte orkade hålla ögonen öppna men jag tvingade upp dom. Pattie lämnade mig sen efter en puss på kinden och en kram. Hon kramade även pappa och Simon och sen gick hon. Jag hade inte riktigt hängt med i samtalet men jag antog att hon skulle åka till Justin.
Pappa och Simon stannade kvar och efter ett tag somnade jag.
När jag sedan vaknade satt pappa och höll mig i handen samtidigt som Simon sov i en fotölj.
-Jag har tänkt på en sak pappa... varför har inte mamma kommit?
-Jag har faktistk inte berättat för henne vad som hänt...
-VA?!
-Jag kände på mig att du skulle klara det här för du är så stark, och så visste jag att mamma alltid bara jagar upp sig i onödan. Så jag tänkte att det var lika bra att inte säga något förän du mår mer stabilt.
-Pappa.. DET VAR INTE SMART GJORT!
-Hahah eller hur. Flinade Simon som nu vaknat.
-HON KOMMER DÖDA OSS!
-Lugn, jag ska ringa henne imorgon. Då kommer hon säkert och hälsar på.
-Neeej pappa snälla! Jag är för ung för att dö!! Snälla. Låt hon inte komma än! Jag måste ju kunna försvara mig.
-Hahha, jag försvarar dig gumman.
Jag blängde på honom, sedan kom en sjuksköterska in.
Tack CSI för så awesomeiga bilder, annars är det jätte svårt att hitta bilder ;p
Nu börjar Alize äntligen bli bättre och då blir det även roligare att skriva! ;D
Och förlåt igen för så kass uppdatering... har inte suttit vid datorn på hela helgen och har 4 prov nu i veckan så jag tänkte bara varna er att uppdateringen kommer fortsätta suga.
Och förlåt igen för så kass uppdatering... har inte suttit vid datorn på hela helgen och har 4 prov nu i veckan så jag tänkte bara varna er att uppdateringen kommer fortsätta suga.
Never say never - kapitel 33
Jag vaknade upp med ett ryck och insåg att jag drömt, en mardröm. Men det var inte bara en dröm, det var en uppenbarelse. Plötsligt föll alla pusselbitar på plats och jag minns väldigt tydligt vem det var som körde på Alize......
Och hon ska allt få det hon förkänar. Jag sprang ut till bilen och körde så fort jag kunde utan att överstiga hastighetsgränsen hem till Jasmine. Jag tvärbromsade utaför deras uppfart. Jag knackade frustrerat på dörren men ingen öppnade så jag klampade in i deras hus och sprang upp till Jasmines rum.
Hon stod och dansade till hög musik. Jag gick fram till henne och hon fick då syn på mig. Jag puttade in henne i väggen och började skrika på henne okontrollerat. Hon ramlade ner på golvet och tog sig för huvudet.
-Vafan körde du på henne för?! är du helt störd eller?! Hon har fan inte gjort dig ett jävla piss. Stod jag och skrek på henne.
Hon reste sig sen försiktigt upp och jag slog till henne med knytnäven. Hon grät och såg jätterädd ut och jag visste att det jag gjorde var grymt fel, men jag kunde inte sluta. På grund av det hon gjort mot Alize och mig och alla i våran närhet så förkänar hon det.
-Förlåt, förlåt, jag vet inte varför jag gjorde det. Jag är bara så avundsjuk, Justin hon förkänar inte dig. Jag är så mycket bättre än henne.
Jag blixtrade till och slog henne igen.
-Är du helt jävla störd?! Tror du man vill ha en psykopat som dig?!
-Det är då inte jag som misshandlar mitt ex. sa hon.
-Nejdå, du kör bara på ditt ex:s allt, det är vad hon är för mig. Hon betyder så fruktansvärt mycket för mig.
-Jag visste inte att du kände så.
-Vad trodde du jag kände då?!
-Jag vet inte, viskade hon och försökte gå förbi mig. Jag tog tag i hennes arm och puttade sen in henne i hennes byrå.
Hon föll ner på marken och det blev helt tyst. Jag gick fram till henne, hon blödde näsblod, hade ett blåöga, läppen var sprucken och hon låg helt still.
Nej shit, vad har jag gjort?! Tänkte jag.
-Jasmine!? JASMINE?!
Crap! Jag sprang ut till min bil så fort jag kunde och bara körde. Tillsist insåg jag att jag kört ca 5 mil. Jag stannade vid vägen för att lugna ner mig. Jag fattar inte vad som flög i mig. Jag är lika hemsk som Jasmine! Flera paparazzisar samlades runt min bil och utan att tänka efter pekade jag fingret till dom och startade bilen och började köra hem, eftersom paparazzisarna inte följde efter mig så tänkte jag stanna på sjukhuset och titta hur det var med Alize. När jag äntligen kom fram parkerade jag och tog sen hissen upp. Jag gick in på hennes rum och kände hur jag fick en chock... Alize.. Hon var inte där.
Is she dead?!
Jättekort del, sorry.
(ganska läskig :p tyckte ärligt de va likt Jasmine xd)
Och hon ska allt få det hon förkänar. Jag sprang ut till bilen och körde så fort jag kunde utan att överstiga hastighetsgränsen hem till Jasmine. Jag tvärbromsade utaför deras uppfart. Jag knackade frustrerat på dörren men ingen öppnade så jag klampade in i deras hus och sprang upp till Jasmines rum.
Hon stod och dansade till hög musik. Jag gick fram till henne och hon fick då syn på mig. Jag puttade in henne i väggen och började skrika på henne okontrollerat. Hon ramlade ner på golvet och tog sig för huvudet.
-Vafan körde du på henne för?! är du helt störd eller?! Hon har fan inte gjort dig ett jävla piss. Stod jag och skrek på henne.
Hon reste sig sen försiktigt upp och jag slog till henne med knytnäven. Hon grät och såg jätterädd ut och jag visste att det jag gjorde var grymt fel, men jag kunde inte sluta. På grund av det hon gjort mot Alize och mig och alla i våran närhet så förkänar hon det.
-Förlåt, förlåt, jag vet inte varför jag gjorde det. Jag är bara så avundsjuk, Justin hon förkänar inte dig. Jag är så mycket bättre än henne.
Jag blixtrade till och slog henne igen.
-Är du helt jävla störd?! Tror du man vill ha en psykopat som dig?!
-Det är då inte jag som misshandlar mitt ex. sa hon.
-Nejdå, du kör bara på ditt ex:s allt, det är vad hon är för mig. Hon betyder så fruktansvärt mycket för mig.
-Jag visste inte att du kände så.
-Vad trodde du jag kände då?!
-Jag vet inte, viskade hon och försökte gå förbi mig. Jag tog tag i hennes arm och puttade sen in henne i hennes byrå.
Hon föll ner på marken och det blev helt tyst. Jag gick fram till henne, hon blödde näsblod, hade ett blåöga, läppen var sprucken och hon låg helt still.
Nej shit, vad har jag gjort?! Tänkte jag.
-Jasmine!? JASMINE?!
Crap! Jag sprang ut till min bil så fort jag kunde och bara körde. Tillsist insåg jag att jag kört ca 5 mil. Jag stannade vid vägen för att lugna ner mig. Jag fattar inte vad som flög i mig. Jag är lika hemsk som Jasmine! Flera paparazzisar samlades runt min bil och utan att tänka efter pekade jag fingret till dom och startade bilen och började köra hem, eftersom paparazzisarna inte följde efter mig så tänkte jag stanna på sjukhuset och titta hur det var med Alize. När jag äntligen kom fram parkerade jag och tog sen hissen upp. Jag gick in på hennes rum och kände hur jag fick en chock... Alize.. Hon var inte där.
Is she dead?!
Jättekort del, sorry.
Never say never - kapitel 32
Jag gick och öppnade dörren och såg att det var Jasmine som stod där.
-Eeeh, hej? vad gör du här?
-Jag behövde bara gå på toa?
-Jaha oj..
-Var det Alize du pratade med, frågade hon efter en stunds pinsam tystnad.
-Nej, vadårå?
-Jag bara undra.. hennes röst lät typ orolig.
Jag blev jätte förvånad och började gå iväg.
-Hälsa henne att krya på sig.
-I will.
Värst vad hon oroade sig över Alize helt plötsligt. Jag gick ner till dom andra och Caitlin satt där helt oberörd.
-Hey guys jag måste snacka med er...
-Har ni sagt till Jasmine vad som hänt med Alize?
Alla skakade på huvudet och såg väldigt seriösa ut.
-Nehe... för av någon konstig anledning vet hon vad som hänt med Alize, utan att någon sagt något.
-Hon kanske såg när det hände, föreslog Ryan.
-Men vad skulle hon ha gjort där?
-Fråga inte mig..
Jasmines perspektiv
Crap! Varför kunde jag inte bara tänka etfer. Jag skiter i hur Alize mår. Jag bryr mig inte alls. Det spelar ju ingen roll. Jag körde ju på henne för att jag ville att hon skulle dö. Fasr det var inte direkt så genomtänkt plan...
Men av någon konstig andledning vill jag ändå att hon ska överleva. Så jag kan fortsätta göra dom illa. Nästa gång får jag väl anlita någon som kan kidnappa Justin.
Dom fortsatte sitt samtal om hur jag kunde veta det. Jag harklade och gick in i rummet med så normalt ansiktsuttryck som möjligt.
Justins perspektiv
Jasmine kom in i rummet och såg riktigt nervös ut. Vi tystanade och alla vände blicken mot henne. Dum som Christian är så sa han
-Du Jasmine, hur kan du- men innan han hann ställa klart frågan stötte Chaz till honom och han blev tyst. Ingen sa något. Jag avbröt sedan tystnaden.
-Jag måste hem. Lovade mamma att vara hemma innan 12.
-Okej, då åker vi också hem. Sa Ryan.
-Nej men ni kan ju stanna.
-Men du behöver ju skjuts.
-Jag kan ta en taxi.
-Lägg av, vi åker också hem. Sa Chaz.
-Har du egen bil eller behöver du också skjuts? frågade Ryan Jasmine.
-Jag behöver inte skjuts.
-Okej, men då sticker vi nu då. Hejdå, ha de bra. Sa jag och vi gick ut i hallen och klädde på oss.
Jag, Ryan och Chaz sa ingenting till varandra i bilen. Det är så skönt med dom för man behöver inte tvinga fram ett samtal. Dom släppte av mig utanför mitt hus och vi sa hejdå till varandra.
-Hälsa Alize från oss! sa Chaz.
-Och säg att vi tänker på henne och vill att hon ska bli frisk super fort! Log Ryan.
-Det ska jag göra. Sa jag och försökte klämma fram ett leende. Jag skulle berättat på en gång att hon var medvetslös istället för att behöva ljuga nu. Aja, gjort är gjort.
Mamma mötte mig i dörren. Jag slängde mig i hennes famn och brast ut i gråt.
-Jag har pratat med Alizes pappa och han har berättat vad som hänt... Justin jag är så ledsen! Du är så sttark som klarar av att vara med dina vänner även fast du mår som du mår.
-Men dom får mig att må bättre, snyftade jag fram.
-Aw, kom så går vi och sätter oss i soffan så vi kan prata lite.
Hon hjälpte mig av med jackan och jag sparkade av mig skorna. Sen satte vi oss i soffan och pratade ett tag. Både jag och mamma grät, även fast mamma inte känner Alize så bra så bryr hon sig jätte mycket och ber för Alize att bli bra hela tiden. Hon är väldigt känslig men ändå sjukt stark.
tillsist tyckte mamma att vi skulle gå och lägga oss men jag stannade i soffan. Och självklart somnade jag där. Jag vaknade upp med ett ryck och insåg att jag drömt, en mardröm. Men det var inte bara en dröm, det var en uppenbarelse. Plötsligt föll alla pusselbitar på plats och jag minns väldigt tydligt vem det var som körde på Alize......
Länkbyte någon? :D
Och jag är verkligen jätte ledsen för så dålig uppdatering, men Alma har skaffat sig ett liv och jag har så sjukt mycket i skolan, men jag ska försöka skriva ett varje dag. Önska mig lycka till ;)
-Eeeh, hej? vad gör du här?
-Jag behövde bara gå på toa?
-Jaha oj..
-Var det Alize du pratade med, frågade hon efter en stunds pinsam tystnad.
-Nej, vadårå?
-Jag bara undra.. hennes röst lät typ orolig.
Jag blev jätte förvånad och började gå iväg.
-Hälsa henne att krya på sig.
-I will.
Värst vad hon oroade sig över Alize helt plötsligt. Jag gick ner till dom andra och Caitlin satt där helt oberörd.
-Hey guys jag måste snacka med er...
-Har ni sagt till Jasmine vad som hänt med Alize?
Alla skakade på huvudet och såg väldigt seriösa ut.
-Nehe... för av någon konstig anledning vet hon vad som hänt med Alize, utan att någon sagt något.
-Hon kanske såg när det hände, föreslog Ryan.
-Men vad skulle hon ha gjort där?
-Fråga inte mig..
Jasmines perspektiv
Crap! Varför kunde jag inte bara tänka etfer. Jag skiter i hur Alize mår. Jag bryr mig inte alls. Det spelar ju ingen roll. Jag körde ju på henne för att jag ville att hon skulle dö. Fasr det var inte direkt så genomtänkt plan...
Men av någon konstig andledning vill jag ändå att hon ska överleva. Så jag kan fortsätta göra dom illa. Nästa gång får jag väl anlita någon som kan kidnappa Justin.
Dom fortsatte sitt samtal om hur jag kunde veta det. Jag harklade och gick in i rummet med så normalt ansiktsuttryck som möjligt.
Justins perspektiv
Jasmine kom in i rummet och såg riktigt nervös ut. Vi tystanade och alla vände blicken mot henne. Dum som Christian är så sa han
-Du Jasmine, hur kan du- men innan han hann ställa klart frågan stötte Chaz till honom och han blev tyst. Ingen sa något. Jag avbröt sedan tystnaden.
-Jag måste hem. Lovade mamma att vara hemma innan 12.
-Okej, då åker vi också hem. Sa Ryan.
-Nej men ni kan ju stanna.
-Men du behöver ju skjuts.
-Jag kan ta en taxi.
-Lägg av, vi åker också hem. Sa Chaz.
-Har du egen bil eller behöver du också skjuts? frågade Ryan Jasmine.
-Jag behöver inte skjuts.
-Okej, men då sticker vi nu då. Hejdå, ha de bra. Sa jag och vi gick ut i hallen och klädde på oss.
Jag, Ryan och Chaz sa ingenting till varandra i bilen. Det är så skönt med dom för man behöver inte tvinga fram ett samtal. Dom släppte av mig utanför mitt hus och vi sa hejdå till varandra.
-Hälsa Alize från oss! sa Chaz.
-Och säg att vi tänker på henne och vill att hon ska bli frisk super fort! Log Ryan.
-Det ska jag göra. Sa jag och försökte klämma fram ett leende. Jag skulle berättat på en gång att hon var medvetslös istället för att behöva ljuga nu. Aja, gjort är gjort.
Mamma mötte mig i dörren. Jag slängde mig i hennes famn och brast ut i gråt.
-Jag har pratat med Alizes pappa och han har berättat vad som hänt... Justin jag är så ledsen! Du är så sttark som klarar av att vara med dina vänner även fast du mår som du mår.
-Men dom får mig att må bättre, snyftade jag fram.
-Aw, kom så går vi och sätter oss i soffan så vi kan prata lite.
Hon hjälpte mig av med jackan och jag sparkade av mig skorna. Sen satte vi oss i soffan och pratade ett tag. Både jag och mamma grät, även fast mamma inte känner Alize så bra så bryr hon sig jätte mycket och ber för Alize att bli bra hela tiden. Hon är väldigt känslig men ändå sjukt stark.
tillsist tyckte mamma att vi skulle gå och lägga oss men jag stannade i soffan. Och självklart somnade jag där. Jag vaknade upp med ett ryck och insåg att jag drömt, en mardröm. Men det var inte bara en dröm, det var en uppenbarelse. Plötsligt föll alla pusselbitar på plats och jag minns väldigt tydligt vem det var som körde på Alize......
Länkbyte någon? :DOch jag är verkligen jätte ledsen för så dålig uppdatering, men Alma har skaffat sig ett liv och jag har så sjukt mycket i skolan, men jag ska försöka skriva ett varje dag. Önska mig lycka till ;)
Never say never - kapitel 31
-Har du lust att hitta på något med crewet? frågade han efter ett tag.
-Sure, vi hämtar upp Ryan och sen sticker vi till Beatles.
-Låter bra de!
-Jag ska bara byta om..
Jag har gått runt i samma kläder en vecka, egentligen borde jag duscha men det har jag nog inte tid med.
-Gör det, och inte för att vara taskig, men du behöver verkligen duscha, flinade han.
Jag skrattade och slog till honom på axeln.
-Är klar om en halvtimma i såna fall. Ropade jag på väg uppför trappen.
man kan ju alltid låtsas att han har samma kläder ;)
När jag sen var klar åkte jag och Chaz hem till Ryan. Vi köpte lite godis och annat gott på väg hem till Chris och Caitlin. När vi kom hem till dom så var Jasmine där av någon konstig anledning. Jag försökte att inte bry mig men det gick inte att låta bli. Under tiden vi såg på en skräckfilm så petade jag till Caitlin.
-Kan du följa med mig till köket? viskade jag.
Hon brast ut i skratt och frågade
-Är du så himla rädd?! Det har inte blivit läskigt än ens.
-Men ha-ha. Ne jag vill snacka med dig.
-Jaha, svarade hon frågande.
Jag reste mig upp och vi gick ut till köket.
-Vad gör Jasmine här?! frågade jag ilsket.
-Jag undrar samma sak, hon sa att hon ångrade hur hon betett sig och ville typ att vi skulel bli vänner...
-Jaha? så då liksom bjuder du bara hem henne eller?
-Nej.. hon kom hit, och då kunde jag ju inte direkt bara skicka hem henne.
-Varför inte?!
-Eeeh, för att jag är snäll? haha.
-Jamen åååh!
-Men hon är faktiskt inte så himla farlig. Hon verkar ganska schysst faktiskt, och hon ångrar sig verkligen.
-Det är väl inte så konstigt att hon är schysst, jag har ju liksom varit tillsammans med henne och jag är inte dirket tillsammans med bitchar. Hehe.
-Du är konstig bieber!
-Mmm jag vet..
-Kom nu, vi missar ju hela filmen!
Vi gick in till dom andra igen och fortsatte titta på filmen. När den tog slut så satt vi bara och snackade och efter ett tag frågade Jasmine:
-Hur är det med Alize?
Jag fick en chock och kände hur sur jag blev på Caitlin. Hon lovade ju att inte berätta något! Jag blängde på henne och svarade sedan med en lögn på Jasmines fråga.
-Hon är inte medvetslös längre i alla fall...
Jag såg att Jasmine märkte att hon försagt sig så hon bytte snabbt samtalsämne.
-Jag ska släppa en skiva!
Alla grattade henne men jag kunde inte släppa att Caitlin sagt till Jasmine.
-Jag måste gå på toa. Sa jag och tog med mig min mobil.
Jag låste in mig på toaletten och smsade sen Caitlin. *kom till toan*
Efter ett tag kom hon och jag låste upp, drog in Caitlin och blev bara argare och argare.
-Luuuugn Justin, hon kommer inte direkt bli mer känd än dig bara för att hon släpper en skiva?!
-Tror du det är de eller?! DU har sagt till HENNE om vad som hänt med ALIZE!
-Va? Nej, det är klart jag inte har, jag håller vad jag lovar! Jag lovar, jag har inte sagt något!
-Men hur vet hon det då?!
-Jag trodde du sagt det till henne? sa hon osäkert.
-Neeej.. jag var helt säker på att det var du.
-Jag skulle aldrig säga något jag inte får.
-Bra.. men seriöst hur kan hon veta det, varken fansen eller paparazzisarna har skrivit om det.
-Det kanske har kommit ut ändå.. eller så har någon annan råkat säga det.
-Men vi har ju varit med henne hela tiden?
-Det har du rätt i...
Vårat samtal avbröts då någn knackade på dörren. Shit.
-Crap! Vad ska vi göra? Det blir ganska misstolk om vi låst in oss tillsammans på en toa...viskade jag till Catilin.
-Men jag hoppar ut genom fönstret. Här! Ta min mobil. flinade hon.
-Klarar du av det? tänk om du gör illa dig.
-Skärp dig, det kommer gå bra! log hon.
-Okej, bra.. jag låtsas prata i telefonen då..
Hon nickade och gick fram till fönstret.
-Jag är snart klar vem det nu var som knackade. Sa jag högt och började sedan låtsas prata i telefonen.
-Jo men det blir bra. Ja självklar. Jo men vi gör så. Du skojar?! Grattis dude! Awesome! Skit skoj.
Jag kollade mot fönstret och såg att Caitlin hoppat ut. Jag gick fram och stängrde det och insåg att det var ganska långt ner. Men sen såg jag en stege på under och pustad ut. Hon är ju galen så hon skulle lika gärna kunnat hoppa. Hahah.
Jag fortsatte sen mitt låtsas samtal.
-Det låter ju great. Ja men då ses vi, hejdå.
Jag gick och öppnade dörren och såg att det var Jasmine som stod där.
-Eeeh, hej? vad gör du här?
-Jag behövde bara gå på toa?
-Jaha oj..
-Var det Alize du pratade med, frågade hon efter en stunds pinsam tystnad.
-Nej, vadårå?
-Jag bara undra.. hennes röst lät typ orolig.
Jag blev jätte förvånad och började gå iväg.
-Hälsa henne att krya på sig.
-I will.
Värst vad hon oroade sig över Alize helt plötsligt. Jag gick ner till dom andra och Caitlin satt där helt oberörd.
-Hey guys jag måste snacka med er...
Ska han berätta att Alize är medvetslös igen? Who knows :D Kommentera och spriiiid! ♥
-Sure, vi hämtar upp Ryan och sen sticker vi till Beatles.
-Låter bra de!
-Jag ska bara byta om..
Jag har gått runt i samma kläder en vecka, egentligen borde jag duscha men det har jag nog inte tid med.
-Gör det, och inte för att vara taskig, men du behöver verkligen duscha, flinade han.
Jag skrattade och slog till honom på axeln.
-Är klar om en halvtimma i såna fall. Ropade jag på väg uppför trappen.
man kan ju alltid låtsas att han har samma kläder ;)
När jag sen var klar åkte jag och Chaz hem till Ryan. Vi köpte lite godis och annat gott på väg hem till Chris och Caitlin. När vi kom hem till dom så var Jasmine där av någon konstig anledning. Jag försökte att inte bry mig men det gick inte att låta bli. Under tiden vi såg på en skräckfilm så petade jag till Caitlin.
-Kan du följa med mig till köket? viskade jag.
Hon brast ut i skratt och frågade
-Är du så himla rädd?! Det har inte blivit läskigt än ens.
-Men ha-ha. Ne jag vill snacka med dig.
-Jaha, svarade hon frågande.
Jag reste mig upp och vi gick ut till köket.
-Vad gör Jasmine här?! frågade jag ilsket.
-Jag undrar samma sak, hon sa att hon ångrade hur hon betett sig och ville typ att vi skulel bli vänner...
-Jaha? så då liksom bjuder du bara hem henne eller?
-Nej.. hon kom hit, och då kunde jag ju inte direkt bara skicka hem henne.
-Varför inte?!
-Eeeh, för att jag är snäll? haha.
-Jamen åååh!
-Men hon är faktiskt inte så himla farlig. Hon verkar ganska schysst faktiskt, och hon ångrar sig verkligen.
-Det är väl inte så konstigt att hon är schysst, jag har ju liksom varit tillsammans med henne och jag är inte dirket tillsammans med bitchar. Hehe.
-Du är konstig bieber!
-Mmm jag vet..
-Kom nu, vi missar ju hela filmen!
Vi gick in till dom andra igen och fortsatte titta på filmen. När den tog slut så satt vi bara och snackade och efter ett tag frågade Jasmine:
-Hur är det med Alize?
Jag fick en chock och kände hur sur jag blev på Caitlin. Hon lovade ju att inte berätta något! Jag blängde på henne och svarade sedan med en lögn på Jasmines fråga.
-Hon är inte medvetslös längre i alla fall...
Jag såg att Jasmine märkte att hon försagt sig så hon bytte snabbt samtalsämne.
-Jag ska släppa en skiva!
Alla grattade henne men jag kunde inte släppa att Caitlin sagt till Jasmine.
-Jag måste gå på toa. Sa jag och tog med mig min mobil.
Jag låste in mig på toaletten och smsade sen Caitlin. *kom till toan*
Efter ett tag kom hon och jag låste upp, drog in Caitlin och blev bara argare och argare.
-Luuuugn Justin, hon kommer inte direkt bli mer känd än dig bara för att hon släpper en skiva?!
-Tror du det är de eller?! DU har sagt till HENNE om vad som hänt med ALIZE!
-Va? Nej, det är klart jag inte har, jag håller vad jag lovar! Jag lovar, jag har inte sagt något!
-Men hur vet hon det då?!
-Jag trodde du sagt det till henne? sa hon osäkert.
-Neeej.. jag var helt säker på att det var du.
-Jag skulle aldrig säga något jag inte får.
-Bra.. men seriöst hur kan hon veta det, varken fansen eller paparazzisarna har skrivit om det.
-Det kanske har kommit ut ändå.. eller så har någon annan råkat säga det.
-Men vi har ju varit med henne hela tiden?
-Det har du rätt i...
Vårat samtal avbröts då någn knackade på dörren. Shit.
-Crap! Vad ska vi göra? Det blir ganska misstolk om vi låst in oss tillsammans på en toa...viskade jag till Catilin.
-Men jag hoppar ut genom fönstret. Här! Ta min mobil. flinade hon.
-Klarar du av det? tänk om du gör illa dig.
-Skärp dig, det kommer gå bra! log hon.
-Okej, bra.. jag låtsas prata i telefonen då..
Hon nickade och gick fram till fönstret.
-Jag är snart klar vem det nu var som knackade. Sa jag högt och började sedan låtsas prata i telefonen.
-Jo men det blir bra. Ja självklar. Jo men vi gör så. Du skojar?! Grattis dude! Awesome! Skit skoj.
Jag kollade mot fönstret och såg att Caitlin hoppat ut. Jag gick fram och stängrde det och insåg att det var ganska långt ner. Men sen såg jag en stege på under och pustad ut. Hon är ju galen så hon skulle lika gärna kunnat hoppa. Hahah.
Jag fortsatte sen mitt låtsas samtal.
-Det låter ju great. Ja men då ses vi, hejdå.
Jag gick och öppnade dörren och såg att det var Jasmine som stod där.
-Eeeh, hej? vad gör du här?
-Jag behövde bara gå på toa?
-Jaha oj..
-Var det Alize du pratade med, frågade hon efter en stunds pinsam tystnad.
-Nej, vadårå?
-Jag bara undra.. hennes röst lät typ orolig.
Jag blev jätte förvånad och började gå iväg.
-Hälsa henne att krya på sig.
-I will.
Värst vad hon oroade sig över Alize helt plötsligt. Jag gick ner till dom andra och Caitlin satt där helt oberörd.
-Hey guys jag måste snacka med er...
Ska han berätta att Alize är medvetslös igen? Who knows :D Kommentera och spriiiid! ♥
depp
förlåt för så kass uppdatering. Verkligen! Vi måste skärpa oss. Men just nu orkar jag inte skriva något för jag är så himla depp att jag inte kunde fara till Danmark och se Justin. Och det blir inte bättre av att man går och ältar det hela tiden. Aja.. han kommer ju till Sverige någon gång får man ju hoppas. (kommentera gärna lite depplåtar som jag kan sitta och cutta mig till :)) haha.
Försöker muntra upp mig med lite funny facts men det funkar inte så bra ;)
♥While filming the 'One Less Lonely Girl' music video, the puppy in the video peed on Justin.
♥Justin once kissed a poster of himself and said Yup, I'm a great kisser.
♥Justin didn't want to wash his face after Rihanna kissed him
♥He thought it was really cool to see himself in 3D in his new movie
♥One time Ryan & Chaz hide justin's passport so he couldn't leave Canada
♥Justin got a sticker on his laptop that says: "You look better naked" hahaha!
♥So many albums that the jonas brothers sold out in a year did justin sell out in one week
♥Justin named his car to Lisa.
♥Justin calls his mum "Sexy" or "Patricia" when he tries to get her attention.
♥Justin tycker att det är konstigt att tjejer blöder en gång i månaden utan att dö.
♥Justin har ramlat av sin segway ett antal gånger.
Försöker muntra upp mig med lite funny facts men det funkar inte så bra ;)
♥While filming the 'One Less Lonely Girl' music video, the puppy in the video peed on Justin.
♥Justin once kissed a poster of himself and said Yup, I'm a great kisser.
♥Justin didn't want to wash his face after Rihanna kissed him
♥He thought it was really cool to see himself in 3D in his new movie
♥One time Ryan & Chaz hide justin's passport so he couldn't leave Canada
♥Justin got a sticker on his laptop that says: "You look better naked" hahaha!
♥So many albums that the jonas brothers sold out in a year did justin sell out in one week
♥Justin named his car to Lisa.
♥Justin calls his mum "Sexy" or "Patricia" when he tries to get her attention.
♥Justin tycker att det är konstigt att tjejer blöder en gång i månaden utan att dö.
♥Justin har ramlat av sin segway ett antal gånger.
