♥

-Justin, jag behöver som sagt var prata med dig. Sa han.
Jag nickade och följde med honom ut till väntrummet.
-Sätt dig.
-Vad är det som händer? frågade jag oroligt.
-Jo du förstår... Alize tillstånd håller på försämras. Jag är orolig att hon inte kommer hålla sig vaken länge till...

---

När han sa det rasade hela min värld samman!
-Jag orkar inte gå igenom den här väntan igen! Väntan på att hon ska vakna. Det är jobbigt att bara vänta på att hon ska bli bättre. Om hon blir medvetslös igen vet jag inte vad jag gör!!!
-Tyvärr är jag inte så säker på att hon kommer vakna upp igen i såna fall...
-Inte vadå?! Det är fan eran plikt att se till att hon vaknar upp! Okej?!
-Vi gör vårat bästa, men inget är säkert...

Jag skakade bara på huvudet och sprang ut. Jag stod mitt på parkeringen och bara skrek. Skrek skrek och skrek. Såg bara vilka rubriker det skulle bli om någon paparazzi såg mig. Och sen skulle jag få skäll, inte bara av min familj, utan hela crewet. Jag vet mycket väl att jag inte får anstränga min röst så där mycket, mama jan skulle bli galen. Men jag var less på behärska mig, less på hålla tillbaka allt. Varför kan jag inte bara få vara en normal kille ett tag?!

När jag lugnat ner mig gick jag upp till Alize igen. Hon låg och sov så jag la mig försiktigt bredvid henne. 
-Du får inte hamna i koma igen, hör du det? Viskade jag och kysste hennes panna. 

Jag måste ha somnat för jag vaknade av att det var total kaos i rummet. Det var sköterskor och läkare överallt.
NEEEEJ.
Alize är medvetslös. Jag gick försiktigt upp ur sängen och satte sig sedan upptryckt mot väggen.
Snälla säg att det är en dröm! Jag satt där tyst, och bara bad till gud att allt skulle bli bra.

Mamma kom och hämtade mig och på något sett tog jag mig hem. Men jag var helt borta. Jag som nyss trodde allt skulle bli bra!

Jag måste verkligen ta reda på vem det var som körde på henne!

Chaz perspektiv

Asså nu har jag ringt Justin tusen gånger och han svarar inte, och han är inte hemma heller! Vars fan kan han vara?!
Jag försöker ringa han igen.
7 signaler kommer fram, men han svarar ändå inte.

Nu börjar jag bli orolig. Tänk om det har hänt något.
Jag är inte långt borta från sjukhuset så jag springer dit. Springer upp till Alizes rum men Justin är inte där.

-Dr Andie! Vet du vars Justin är? Skrek jag.
-Ehm, sist jag såg han var för 10 minuter sen, hans mamma kom och hämtade han.
-Okej, tack!

Jag kollade mig runt för att hitta en taxi.
-Taxi!!
Jag hoppade in i taxin och han körde mig hem till Justin.

Justins perspektiv

Jag vaknade upp av ett ryck. Jag måste ha somnat, det verkar som det är det ända jag gör nu för tiden..
Det knackade på dörren, nu insåg jag vad det var jag vaknat av.
Jag gick sakta fram till dörren.

-Bro! Du fattar inte hur orolig jag har varit?! Sa Chaz och kramade mig.
-Nej, gud förlåt! Hur mycket är klockan?
-Halv 8..
Jag valde att inte berätta om Alize nu. Ville inte förstöra kvällen.
-Ojdå, asså jag sover fan hela tiden nu... skumt.
-Haha du är väl helt slut med tanke på vad du går igenom. Tur att hon vaknat nu i alla fall. Log han.
Damn!
-Joo..

-Har du lust att hitta på något med crewet? frågade han efter ett tag.
-Sure, vi hämtar upp Ryan och sen sticker vi till Beadles.
-Låter bra de!
-Jag ska bara byta om..
Jag har gått runt i samma kläder en vecka, egentligen borde jag duscha men det har jag nog inte tid med.
-Gör det, och inte för att vara taskig, men du behöver verkligen duscha, flinade han.
Jag skrattade och slog till honom på axeln.
-Är klar om en halvtimma i såna fall. Ropade jag på väg uppför trappen.

---

Kom igen nu! Kommentera! Visa att ni är lite desperata! ;D cusweknowyouare och så får ni hemskt gärna länka bloggen! ;D

När jag kom hem var inte mamma hemma så jag satte mig vid datorn och loggade snabbt in på Twitter. Retweetade och följde några fans. Sen satt jag och kollade runt på Youtube. Satte sedan på tven och kollade på MTV ett tag.

---

Jag vaknade av att min mobil ringde. Chaz stod det på skärmen.
-Wazzap bro? Sa Chaz när jag svarade.
-Jag sov.. Haha.
-Haha, oj förlåt.
-Det är lungt. Tack för du väckte mig, annars hade jag säkert sovit i flera timmar till.
-Ska vi hitta på något?
-Ehmm, hur mycket är klockan?
-Halv tolv.
-På natten? sa jag.
-Haha nej, på dagen.
-Oj, då måste jag ha somnat framför teven. Men jag ska åka till Alize nu, men ikväll. Mamma är borta så jag ska laga mat, så då kan du ju komma hit och äta.
-Sounds great! Sa han.
-Awesome, då ses vi!
Jag la på och gick upp och duschade.
Sen fönade jag håret och gick ut och körde till sjukhuset.

Det var inga fans eller paparzzis vad jag såg iallafall.
Jag sprang upp till Alize.
Hon låg och sov. Så jag satt mig på stolen brevid henne.

Dr. Andies perspektiv

Hur ska jag säga till Justin att Alize håller på att bli sämre? Ska jag säga det till han nu?
Jag såg ju att han har kommit.

Jag gick till rummet där Alize låg.
Kollade in genom fönstret. Justin satt och höll Alizes hand. Jag måste göra det här!

-Justin, hej. Jag såg inte att du hade kommit. Alize sover.
-Jag såg det.
-Justin, jag måste säga en sak till dig senare. Men jag ska gå och prata med hennes pappa nu. Så stanna här så kommer jag om ett tag. Jag tror du kan försöka väcka henne lite försiktigt, hon har sovit ganska länge. Men var försiktig.
-Okej, tack.

Justins perspektiv

Undra vad Dr. Andie skulle säga till mig?..
Jag väckte försiktigt Alize. Hon log mot mig och jag log tillbaka.
-Hur mår du?frågade jag.
-Inte så bra..
-Ååh, du måste verkligen bli bättre nu!
-Jag vet..
Vi satt tysta ett tag sen bröt Alize tystnaden.

-Hur är det mellan oss egentligen?
-Jag vet inte hur du känner, men även fast det gått så kort tid.. så älskar jag dig.
-Du har rätt, det har gått alldelens för kort tid... sa hon och hennes ögon fylldes med tårar. Men jag älskar dig också...
Jag kramade henne och sen kom Dr. Andie in i rummet.

-Justin, jag behöver som sagt var prata med dig. Sa han.
Jag nickade och följde med honom ut till väntrummet.
-Sätt dig.
-Vad är det som händer? frågade jag oroligt.
-Jo du förstår... Alize tillstånd håller på försämras. Jag är orolig att hon inte kommer hålla sig vaken länge till...

---

-Varför.. varför?! Du förtjänar inte det här, INGEN förtjänar det här. Förutom jäveln som körde på dig! Jag släppte ut min ilska och pratade i timmar med Alize, även fast hon inte hörde någonting. Tillsist somnade jag med huvudet på hennes säng.

---

Jag vaknade av att någon skakade på mig, särade på mina och Alizes sammanlänkade händer och sa någonting om att jag skulle vakna. Jag öppnade sömnigt ögonen och såg mamma stå lutad över mig.
-Åh gubben, vad jag har varit orolig!
-Förlåt...
-Har du någon aning om vad klockan är?!
-Kring middagstid kanske?...
-Den är 11 på natten.
-Oj, jag måste nog ha somnat.
-Jo det verkar som det, log hon.
Jag log tillbaka mot henne.
-Vi måste åka hem nu, du måste sova i din egna säng, vad har du ätit idag? frågade hon.
-Jag glömde äta...
-Du kan inte glömma att äta. Du får inte åka tillbaka hit om du slutar äta!
-Men det har bara hänt en gång...
-Du har slutat äta sens det här hände.
-Jag vet... men du borde ju fatta att jag inte mår bra!
-Tror du jag inte märker det eller? Men jag känner på mig att hon kommer klara det. Vi får bara vänta och se.
-Läkarna verkar inte vara lika possitiva.
-Det var likadant med Caitlin, ingen trodde att hon skulle klara sig, men se hur bra hon mår nu.
-Jag vet...
-Och hon var väldigt mycket mer skadad.
-Jag vet..
-Vi kan inte göra annat än att be och hoppas på det bästa.
-Jag vet...
-Justin.. kom nu.

Jag reste mig sakta upp ur stolen och vi gick ut till bilen.
-Vad ska vi göra med min bil då? frågade jag när vi var framme vid mammas bil.
-Vi får åka och hämta den imorgon.

Jag åkte till sjukhuset varje dag i ca en vecka, men inget ändrades. Mamma lät mig bara vara där en viss tid så jag kunde både äta och sova men jag hade ingen lust att göra något av det. Det låg bilder på mig vid sjukhuset överallt och fansen var galna. Dom försökte få mig att berätta vad som hänt men jag ville inte göra det. Kenny följde med mig överallt för att hålla dom och paparazzisarna borta.

Två veckor efter olyckan så ringde min mobil, det var ett okänt nummer och jag svarade osäkert.
-Hej det är Justin.
-Hej Justin, det är Dr. Andie.
-Hej?
-Jag tänkte bara säga att Alize nyss vaknat och att hon frågat efter dig.
-Är hon vaken?! utbrast jag. Varför har du inte ringt tidigare?!
-Hon vaknade för fem minuter sedan...
-Men du skulle ju ringa på en gång.
-Lugn, vill du komma och hälsa på henne eller ska du skälla på mig att jag ringde fem minuter för sent?
-Jag kommer på en gång!
-Då säger jag det till henne.
Jag la på och sprang sedan ut till bilen i pyjamas. När jag kollade i backspegeln fick jag en chock, jag ser ut som en soptipp!
Jag funderade på att springa in och duscha och fixa mig men insåg att jag hellre vill se ut som jag gör och träffa henne så fort som möjligt.

När jag kom upp till Alizes våning kände jag mig otroligt lycklig. Dagen jag väntat på har äntligen kommit, Alize är vaken! Jag öppnade försiktigt hennes dörr och såg Eric och Simon sitta bredvid hennes säng. När Alizes ögon mötte mitt ansikte sken hon upp. Jag började gråta och sprang fram till hennes säng. Vi kramade varandra länge och under tiden gick Eric och Simon ut.

-Åååh Alize! Jag har varit så orolig!
-Snälla Justin gråt inte. viskade hon.
-Varför skulle du gå ut mitt i vägen när bilen kom?!

Alizes perspektiv

Ska jag berätta för Justin att det var Jasmine som körde på mig, med vad jag antar var meningen eller ska jag kanske vänta med att säga det...
-Förlåt..
-Alize det är inte ditt fel! Titta på mig. Han vände mitt ansikte mot hans och fortsatte. Det är allt annat än ditt fel! Du var bara på fel ställe vid fel tidpunkt.
Det är vad du tror ja.. tänkte jag för mig själv.
-Lova att hålla dig vaken nu!
-Jag ska försöka, men jag måste vila lite nu, jag är jätte trött.
-Jag stannar här.
-Tack, men du borde nog åka hem och äta och så.
-Jag har ändå ingen lust.
-Okej..

-Hur länge måste du stanna? frågade han efter ett tag.
-Jag vet inte riktigt, vi får bara vänta och se.
-Okej, jag är bara så fruktansvärt less på vänta!
-Hur länge har jag varit borta?
-Två veckor tror jag...
-Herregud!
Jag visste att jag varit medvetslös länge, men inte så länge.
-Mmm..

-Men shit, jag har ju missat hur mycket som helst i skolan!
-Du tänker på det nu?! Fast det är lugnt, jag har också gjort det. Men jag ska typ börja med min privatlärare istället för att gå i skolan... Hon kan nog undervisa dig också.
-Varför har du missat?
-För jag har varit här hela tiden...
-Men Justin!
-Vad skulle jag annars ha gjort?
-Levt ditt normala liv? svarade jag
-Pssht, normala liv? jag har inte direkt ett normalt liv...
-Men levt ditt liv då?
-Jag klarade inte av att göra det utan dig....
-Aww.

Jag flyttade efter mig i sängen så han också skulle få plats, dom flesta slangarna var borta nu så jag kunde röra på mig lite mer. Efter ett tag somnade jag på hans bröst med ett leende på läpparna.

Justins perspektiv

Jag hörde hur Alize började andas djupare och jag somnade strax till hennes andetag.

Vi vaknade någon timma senare av att Dr. Andie skulle undersöka Alize. Han tvingade hem mig och Alize höll med. Mamma hade tydligen ringt till honom när hon förstod att det var dit jag åkt.
Jag åkte förbi McDonalds på vägen hem och köpte en McChicken. Man kan ju alltid låtsas att det är nyttigt. Haha.

När jag kom hem var inte mamma hemma så jag satte mig vid datorn och loggade snabbt in på Twitter. Retweetade och följde några fans. Sen satt jag och kollade runt på Youtube. Satte sedan på tven och kollade på MTV ett tag.

Om alla kolla min och millas blogg så får ni ett till kaptiel ikväll :D
mehehe.

Almas blogg och Millas blogg

Jag kramade henne och sen gick vi bort till dom andra. Vi bestämde oss för att åka och äta middag på våran favoritresturang och det var väldigt skönt att tänka på annat.

---

hahah, random bild :p

När jag vaknade nästa morgon så gjorde jag mig i ordning för att kunna åka direkt till sjukhuset. Även fast Dr. Andie inte hade ringt så tänkte jag ändå fara och se hur det var med henne. På väg ut till bilen så stog det en paparazzi nere på vägen. Jag suckade och satte mig i bilen, glad över att det bara var en. Tack och lov följde han inte efter mig. Men efter ett tag började jag bli misstänksam, samma bil hade kört efter mig i snart 10 minuter. Fast det är säkert ingenting... När jag kom fram till sjukuset parkerade jag bilen och gick mot ingången. När jag gått igenom dörren så ser jag hur ungefär 10 paparazzis kommer springande mot mig. Dom skriker frågor i munnen på varandra och jag får panik. FANSEN & PAPARAZZISARNA SKULLE INTE FÅ REDA PÅ DET INNAN ALIZES LÄGE ÄR STABILT! Faaaan också, jag svär för mig själv och springer in på närmaste toa. Jag tar upp min mobil och ringer Kenny.

-Yo JB! svarade Kenny glatt. Hur är det med Alize?
Ja, självklart hade jag berättat för Kenny, han är som min extra pappa.
-Hey man, jo asså jag är på sjukhuset nu för att se hur det är med henne men jag liksom sitter fast i en toa...
-I en toa, vad fan gjorde du nere i toan?
-Meeeh, inte I toan utan PÅ toan!
-Har någon tejpat fast dig på toan?!
-Kenny... du är trög... Jag har låst in mig på en toa för de står 100 paparazzis och skriker på mig, jag behöver hjälp.
-Aaaah, du kunde ju sagt de på en gång.
-Har du verkligen gått i skolan?
-Ha-ha... Jag kommer nu då!
-Tack! svarade jag lättat.

Jag la sedan på och skrattade för mig själv, Kenny är verkligen konstig ibland.
Jag hörde hur det blev tystare utanför dörren och jag öppnade den försiktigt. Det skulle jag inte gjort... Alla paparazzis flög mot mig och jag låste fort dörren igen. Gosh vad jag är less på det här!

Efter ett tag hörde jag Kennys röst och tillsist knackade han på dörren. Jag öppnade lättat dörren och kramade Kenny.
-Är du okej? frågade han mig.
-Sure, måste upp till Alice nu. Du kan åka hem nu. Log jag.
-Säker? Om dom kommer tillbaka då?
-Äsch, jag kan ganska balla ninja moves, flinade jag.
-Ta det lugnt bara.
-Jaja.
-Hejdå. Hälsa Alice från mig.
-Okej, hejdå.

Jag gick upp till Alizes rum och Dr. Andie stog bredvid hennes säng och skrev i massa papper. Jag harklade och han kollade upp på mig.
-Hej Justin.. lägg inte ner en massa tid på att åka hit, jag lovar att ringa så fort hon blir bättre.
-Jag vet, men jag måste vara här. Jag klarar inte att vara utan henne.
-Om du så gärna vill det så fine. Men jag råder dig att inte komma hit, du blir bara deprimerad av att se henne så här.
-Och? svarade jag kaxigt.
Han skakade bara på huvudet och gick ut.

Jag tog fram en stol och satte mig bredvid Alize, tog hennes hand och kollade på hennes vackra ansikte som nu var fullt med slangar.
-Varför.. varför?! Du förtjänar inte det här, INGEN förtjänar det här. Förutom jäveln som körde på dig! Jag släppte ut min ilska och pratade i timmar med Alize, även fast hon inte hörde någonting. Tillsist somnade jag med huvudet på hennes säng.

---

Förlåtförlåtförlåtförlåt för så himla kass uppdatering. Men jag ska verkligen skärpa mig! Ska förbereda massa kapitel så det kommer bli superbra uppdatering nästa vecka, fram tills dess tycker jag ni ska sysselsätta er med att se Never Say Never. Verkligen super bra film och det blir ju bara bättre av att Justin är med, och att det är 3D så det kändes som han var med mig hela tiden ;)

-Hehe... förlåt, jag råkade nog säga lite fel.. jag skulle egentligen säga att jag vill att du ska skjutsa mig till sjukhuset. Flinade jag.
-Ska dom fixa din hjärna?! utbrast mamma glatt.
-Men ha-ha, nej... jag måste dit för att se hur det är med Alize.
-Okej.. kan du inte köra själv då?
-Ne jag orkar inte.
-Okejdå, men läget har troligtvis inte ändrats eftersom Dr. Andie lovade att ringa.
-Jag vet, men jag vill ändå åka dit.
-Visst, men i såna fall måste du äta något först.

Efter att jag ätit lite mat skjutsade mamma mig till sjukhuset. Men just innan jag skulle gå in...

---

ringer min mobil. Jag tog upp den och det stod Chaz på skärmen. Hur kan han fått reda på vad som hänt? Paparazzisarna har ju inte kommit sig hit och dom ända som vet det är mamma, Eric och Simon, och antagligen Alizes mamma också.
-Tjena bro. Svarade jag orsäkert.
-Yo man, wazzup?
-Ne inte mycket alls faktiskt, i stort sett ingenting... LJög jag även fast jag är en usel lögnare.
-Nice, vill du hänga med mig och Ryan å skejta.
Pjuuuh, han verkar inte veta något.
-Nja jag kan inte just nu.
-Är det något fel?
-Jag är bara lite trött...
-Trött?! Jag snackade nyss med Pattie och hon sa att du hade sovit 15 timmar inatt, du kan ju omöjligt vara trött?
-Ganska skumt eller hur. Sa jag och försökte klämma in ett litet skratt efteråt men det lät inte bra.
-Hey man, vad är felet? Har det hänt något? frågade han oroligt.
Skulle jag berätta för honom?... Jag bestämde mig för att göra det och tog ett djupt andetag.
-Ne det har bara hänt en grej med Alize. Jag är på sjukhuset...
-På sjukhuset? Är det allvarligt? Vill du att vi ska komma dit?
-Jag åker hellre någon annanstans för jag är less på sjukhuset nu...
-Hur länge har du varit där? Vad är det som hänt och när hände det?
-Hon blev påkörd av någon jävel igår -tror jag det var, jag har inte hållt reda på tiden sens det hände...
-Okej.. vad blev hon påkörd av? frågade han chockat.
-En bil...
-Oj fan, hur är det med ná? (hahha Sagas idé ;))
-Hon är medvetslös.. jag vet egentligen inte så mycket, hon har opererats och läget är typ ostabilt.
-Jävlar.. men du, jag och Ryan kommer till sjukhuset så kan vi snacka lite.
-Tack. sa jag och la på. Jag log sedan för mig själv, tack gode gud för att jag har så himla fina vänner.

Jag gick in och satte mig på en bänk för att vänta på Ryan och Chaz. När dom kom tog vi hissen upp till Alizes våning och jag såg Dr. Andie komma gående i korridoren. Han kom fram till mig och jag frågade direkt hur det var med Alize.
-Läget är detsamma, jag lovade ju att ringa om det ändrades. Sa han.
-Ja, jo jag vet, men jag tänkte ändå att det var lika bra att åka hit när jag ändå inte hade något annat för mig. Kan jag och mina kompisar få gå in till henne?
Jag såg hur han tänkte och sedan nickade han. Vi gick in till henne och stälde oss vid hennes säng. Ryan la sin hand på min axel och Chaz klappaed mig på ryggen.

-Vet du vem det var som körde på henne? Frågade Ryan.
-Nej, ingen aning, jäveln körde bara iväg..
-Okej, du kände inte inte bilen heller?
-Jag hann inte tänka riktigt hur den såg ut, men det finns ju så många med samma bilar...
-Vafan är det för människor som gör något sånt här egentligen! Utbrast Chaz irriterat.
Jag skakade på huvudet och tog sen tag i Alizes hand.
-Vill du att vi ska lämna dig ifred? frågade Ryan.
-Vänta där ute, jag kommer snart.
Dom nickade och när dom gått ut satte jag mig på Alizes sängkant. Det brände i ögonen och jag var nära på börja gråta. Stay strong tänkte jag och bet mig i läppen. Jag klarade inte av att se henne så där så jag kysste hennes panna och gick sedan ut till Chaz och Ryan.

-Vill du hitta på något? frågade Chaz när jag kom ut. Det vore nog bra om du fick tänka på något annat ett tag fortsatte han.
-Ja det har du nog rätt i. Vi ringer och frågar Christian om han vill följa med oss och skejta. Den killen lyckas ju alltid få mig på bättre humör. Flinade jag.
-Hah jo han är ju som han är. Flinade Ryan tillbaka.
Vi ringde Chris och vi skulle hämta upp han och Caitlin hos deras mormor och morfar.

Vi snackade lite om vad som hänt med Alize och dom blev väldigt chockade och Caitlin blev lite sur över att jag inte berättat det till henne tidigare eftersom dom är jätte bra vänner. Jag bad dom att inte berättade för någon annan om vad som hänt för då skulle det bara bli ett helvete om paparazzisarna och fansen fick reda på det.

Vi åkte lite skejtboard och spelade basket men Caitlin satt mest bara och tittade på. Jag såg att hon inte mådde särskilt bra. Jag gick bort mot henne och hon log mot mig. Jag log tillbaka och kramade henne. Trots att vi varit tillsammans tidigare så är det inte så pinsamt mellan oss, hon är en av mina bästa vänner och betyder väldigt mycket för mig.

-Hur är det? frågade hon efter ett tag.
-Ärligt talat vet jag inte riktigt... jag mår piss, men samtidigt är jag glad, jag tror det är Christian som är problemet, det går liksom inte att må dåligt när man är kring honom.
-Hahah, jag förstår precis vad du menar, han har typ superkrater eller nåt sånt. Flinade hon.
-Hahha ja, han är ganska lik sin syster faktiskt. Log jag.
-Hahah komplimang eller inte?
-Hah, komplimang!... Hur är det med dig då?
-Samma som för dig.. jag kan inte fatta att det hänt men jag har så bra människor kring mig så jag kan inte bli helt sönderdeppad.
Jag kramade henne och sen gick vi bort till dom andra. Vi bestämde oss för att åka och äta middag på våran favoritresturang och det var väldigt skönt att tänka på annat.

---

Förlåt för superduperjättemegayber dålig uppdatering! Men jag tycker ni måste bli lite bättre på kommentera, vi har typ 50-60 läsare men bara fem kommentarer?...

-Ååh lilla gubben, hon kommer inte höra något och framförallt inte kunna svara. Hon är ju medvetslös.
-Men tror du jag är dum i huvudet eller? Klart jag vet att hon är medvetslös. Nån äcklig idiot körde nyss över henne med en bil!

Mamma svarade inte utan släppte bara min hand och jag gick fram till doktorn jag skrikit på som jag antog var Dr. Andie.
-Kunde jag få gå in till Alize? frågade jag honom.
-Ja.. Jag följer med dig, kom här. Sa han och gick iväg.

När vi kom in till Alizes rum så...

---

..såg jag henne ligga där med stödkrage och massa slangar. Maskiner pep runt om henne och jag kunde inte hejda tårarna.
-Jag lämnar dig i fred ett tag, sa Dr. Andie till mig och gick ut.
-Tack, viskade jag även fast jag visste att han inte hörde det.

Jag gick fram till Alize och drog ut en stol för att kunna sätta mig bredvid hennes säng. Jag tog tag i hennes hand och tittade på hennes vackra ansikte som var täckt med massa slangar. Varför skulle det hända just henne? Varför händer det här ens med någon? Och hur jävla lågt sjunker man om man kör på en annan männsika och sen kör iväg?!

-Snälla Alize, stay strong. Viskade jag och kysste hennes hand.
-Du kommer klara det här, du SKA klara det här. Jag klarar mig inte utan dig. Okej.. det kanske är lite tidigt att säga det här eftersom vi inte känt varann så länge.. men... jag, jag älskar dig.. Så du måste kämpa, okej? Om du kan höra mig, krama min hand..

Alizes perspektiv

Jag hörde hur Justin pratade med mig hela tiden, jag kände hans varma hand i min. Och han sa att han älskade mig. Egentligen ville jag bara slänga mig i hans famn och berätta att jag älskade han också. Men det går inte. Jag kan inte röra mig alls. Så istället försökte jag bara säga att jag älskade han, men jag fick inte fram ett ända ord. Jag vill inte att han ska oroa sig i onödan. Klart jag kommer klara mig! Och då ska allt Jasmine åka fast, jag fattar verkligen inte varför hon körde på mig?! Jag har ju inte gjort henne något?

Justins perspektiv

Trots att jag visste att Alize inte skulle kunna svara så trodde ändå en liten del av mig att hon skulle göra det. Jag kysste hennes panna som var fri från sladdar och sen gick jag ut. Mamma stog utanför hennes rum och kramade mig så fort hon fick syn på mig.
-Kom så åker vi hem och fräschar upp oss. Sa hon och släppte mig.
-Du kan åka hem, jag stannar här.
-Men Justin.. du måste duscha och äta. Sen vore det bra om du kunde sova ordentligt också.
-Men jag stannar här, tänk om hon vaknar upp.
-Om hon vaknar upp kommer Dr. Andie ringa oss på en gång, och då åker vi hit direkt.
-Men det känns ändå bäst om jag stannar här.
-Nu får du inte göra det, hör du vad jag säger?
Jag suckade och insåg att mamma verkligen bestämt sig för det och då är det inte lönt att ens försöka säga emot.

Jag gick med tunga steg ut till bilen och när vi kom hem klampade jag upp för trappen till mitt rum. Jag tog fram nya kläder sen tog jag en lång varm dusch. Jag slappnade av lite av det varma vattnet. Sen klädde jag på mig och fixade mitt hår. Jag gick ner till mamma som stod och lagade lunch. Jag satte mig vid köksbordet och stirrade tomt framför mig. Mamma ställde fram maten och jag åt snabbt upp. Vi pratade ingenting under tiden och sen gick jag och satte mig i soffan. Startade tven och började sappa mellan massa kanaler. Men det fanns inget att titta på så jag la mig ner i soffan istället. Jag somnade sedan snabbt efter det och vaknade vid 5 nästa dag. Jag hade sovit nästan 15 timmar.

Jag hämtade min dator och loggade snabbt in på twitter. Skrev lite onödiga saker, retweetade och följde några fans så dom inte skulle misstänka något. Sen la jag bort datorn. Slog på tven och började titta på MTV. Satt framför tven i flera timmar, mamma erbjöd sig att göra både frukost och lunch till mig, men jag ville inte ha någonting. Jag sneglade på min telefon hela tiden och väntade bara på att Dr. Andie skulle ringa. Men han ringde aldrig. Han kanske hade glömt ringa... Tänk om hon var vaken? Och så är inte jag där.

-MAMMA! Kom! ropade jag.
-Vad är det?
-Kan du komma?
-Säg vad det är, annars kommer jag inte.
Jag funderade ut en andledning som gjorde att hon skulle komma.
-Det ryker från tven....
Hon skyndade sig in och när hon såg att tven inte alls rykte gav hon mig en ond blick.
-Hehe... förlåt, jag råkade nog säga lite fel.. jag skulle egentligen säga att jag vill att du ska skjutsa mig till sjukhuset. Flinade jag.
-Ska dom fixa din hjärna?! utbrast mamma glatt.
-Men ha-ha, nej... jag måste dit för att se hur det är med Alize.
-Okej.. kan du inte köra själv då?
-Ne jag orkar inte.
-Okejdå, men läget har troligtvis inte ändrats eftersom Dr. Andie lovade att ringa.
-Jag vet, men jag vill ändå åka dit.
-Visst, men i såna fall måste du äta något först.

Efter att jag ätit lite mat skjutsade mamma mig till sjukhuset. Men just innan jag skulle gå in...

---

om ni kommenterar massa så kommer det ett till kapitel ikväll! ;)

Doktorn jag nyss stod och skrek på kom gående mot oss.
-Justin.. Be-whatever... om några timmar är Alize färdigopererad och du skulle kunna få träffa henne då om du vill?
Jag nickade och sen ropade någon sjuksköterska på honom så han blev tvungen att gå.

-Vill du verkligen se henne ligga där med massa slangar osv? frågade mamma oroligt.
-Jag måste göra det....

---

på sjukhuset, nog för att dom ser lite för glada ut men shitthesame ;]

Justins perspektiv

Efter några minuter kommer Eric och Simon med maten, dom hade köpt pizza och jag insåg då hur fruktansvärt hungrig jag var. Jag började vräka i mig pizzan och den tog fort slut. Jag lutade mig bak i soffan och ögonlocken kändes väldigt tunga. Men jag kunde ändå inte somna, tänk om Alize inte klarar sig?! men hon är stark.. hon kommer klara det... hon MÅSTE klara det.

Mamma satte sig närmare mig och jag la min arm runt hennes nacke och lutade mitt huvud mot hennes axel. Några minuter senare somnade jag, även fast jag kämpade imot.

Jag vaknade av att mamma skakade mig, jag låg ner i hennes knä och vi var ensamma i väntrummet.
-Vars är Eric och Simon? frågade jag mamma med hes röst.
-Dom åkte hem för att sova, jag lovade att ringa om läget förändrades.
-Men hur fan ska vi veta om läget förändras om läkarna inte ens pratar med oss?
-Justin... snälla du, kan du sluta svära.
-Förlåt, men jag är så himla förbannad! muttrade jag.
Mamma började pilla mig i håret och jag blunade.
-Varför väckte du mig egentligen?
-För Dr. Andie var just här och berättade att du skulle få gå in till Alize om ett tag. Om du vill alltså?
-Okej.. jag reste mig upp men mamma hejdade mig.
-Är du helt säker? jag vet att du verkligen vill träffa henne men jag tror inte du vill se henne i det tillståndet hon är nu...
-Mamma, jag klarar det här. Jag måste verkligen få prata med henne.
-Ååh lilla gubben, hon kommer inte höra något och framförallt inte kunna svara. Hon är ju medvetslös.
-Men tror du jag är dum i huvudet eller? Klart jag vet att hon är medvetslös. Nån äcklig idiot körde nyss över henne med en bil!

Mamma svarade inte utan släppte bara min hand och jag gick fram till doktorn jag skrikit på som jag antog var Dr. Andie.
-Kunde jag få gå in till Alize? frågade jag honom.
-Ja.. Jag följer med dig, kom här. Sa han och gick iväg.

När vi kom in till Alizes rum så...

---

Förlåt för urkass uppdatering, lovar att ni får två kapitel imorgon! Men det är inte lika skoj att skriva när han bara deppar och så... ;)

Jag såg sedan hur Alizes pappa och bror kom gående i korridoren. Bakom dom gick en doktor. Dom satte sig ner i soffan bredvid mig. Doktorn hälsade på mig och mamma sen tittade han beklagande på oss. Jag kände hur jag fick en klump i magen och det blev inte bättre av det han sa sedan.
-Jag är rädd att... började han.
-DU ÄR RÄDD ATT VAD?! utbrast jag. Mamma tog min hand och jag försökte lugna ner mig.
-...Att Alize inte kommer klara sig....

---

Justins perspektiv

Det blixtrade till innom mig och jag sprang bara ut ur sjukhuset. Mamma ropade efter mig men jag fortsätte bara springa. Jag sprang och sprang ända tills jag inte kunde andas mer. Jag insåg då att jag kommit fram till min favoritstrand. Där jag och Alize hade haft en underbar kväll tillsammans. Så fort saker kan ändras. För några timmar sedan stod jag och kysste henne, nu är läkarna inte ens säkra på om hon kommer överleva. Jävla skit liv!
Jag går längst stranden och tårarna bara strömmar ner. Tillsist orkar jag inte ta ett ända steg till så då sätter jag mig ner på en sten på stranden. Det är solnedgång och jättevackert. Tänk så bra om jag skulle få ha Alize här bredvid mig. Varför kunde jag inte dra undan henne från vägen?! Det är ju mitt fel alltihop! Om jag hade dragit undan henne skulle hon ju aldrig blivit påkörd! Jag satt där i flera timmar och skuldkänslorna bara växte. Tillsist började jag frysa så jag gick tillbaka mot sjukhuset. Jag klarade inte av att gå in så jag satte mig utanför lutad mot väggen.
Det var väldigt mörkt ute och jag gissade på att klockan var kring 3 på natten.  Då såg jag hur en kvinna kom gående mot mig, hon bar på en väska och jag förstod på en gång att det var en paparazzi.

-Låt mig va! Skrek jag och reste mig.
-Justin?
-Jag klarar inte av några paparazzis nu! STICK!
-Justin, det är jag, Pattie, din mamma.

Då kände jag igen hennes röst. Hon sprang fram och kramade om mig.
-Åååh Justin, jag har varit så orolig. Suckade hon.
-Varför?
-Men du sprang bara iväg så där, och sen har du inte svarat på din telefon. Efter man får ett sånt besked mår ingen bra men jag tror du tog det exra hårt eftersom du var med när det hände.
Jag bara nickade och sen ledde mamma mig in. Vi gick förbi en spegel och jag såg verkligen sliten ut, mina ögon var alldelens svullna och mitt hår stog åt alla håll. Jag vek upp luvan över huvudet och sen gick vi och satte oss vid Simon och hennes pappa Eric.

-Har ni pratat med någon doktor? frågade jag.
-Dom verkar ha det väldigt fullt upp just nu, dom gör sitt bästa. Svarade Eric.
-Okej.. Jag ska bara gå på toa. Ljög jag. Egentligen skulle jag leta reda på en läkare som kunde förklara för mig vad fan det är som händer och hur hon mår.
-Vill du att jag ska följa dig? undrade mamma.
-Jag är 16, jag kan gå på toa själv....

Jag släpade mig iväg mot hörnet av korridoren mot toaletterna men istället för att gå in där gick jag till höger och tog tag i den närmaste läkaren jag såg.
-Håll käften och låt mig prata klart först! började jag.
-Lugna ner dig, grabben.
-''Lugna ner dig grabben'' vad fan är det för fel på dig?! Hur i helvette skulle jag kunna vara lugn när min älskade flickvän ligger inne i någon jävla operationssal och håller på dö?! Kan ni åtminstonde berätta hur det går?! Hur hon mår. Istället för att bara säga: vi gör allt vi kan. Klart som fan att ni gör allt ni kan, det är ju för fan erat jobb! Det är erat jobb att hon ska överleva! Det är det ni får pengar för, så nu får ni fanimej se till att hon överlever!

-Vad heter du? frågade han lugnt.
-Justin, JUSTIN BIEBER.
-Okej, Justin.. Beaver..?
-BIIIIEEBer, avbröt jag honom.
-Jaja, i nuläget kan vi tyvärr inte säga något mer än att vi gör allt vad vi kan, att läget just nu är ostabilt och det är inte så troligt att hon kommer klara sig.

Jag kände hur någon la sin hand på min rygg och jag vände mig om och fick se mamma stå bakom mig.
-Jag ber om ursäkt för det där, Justin är bara väldigt orolig över Alize och han kan bli så där när han är orolig och stressad. Förklarade mamma ursäktande.
-Jo det förstår jag, det förstår jag verkligen. Men som sagt var, vi gör vårat bästa och hoppas på att hon klarar av det här.
Mamma drog iväg mig till soffan igen och Eric och Simon hade gått och köpt lite mat. Jag förstod inte hur dom klarade av att vara så lugn.

Doktorn jag nyss stod och skrek på kom gående mot oss.
-Justin.. Be-whatever... om några timmar är Alize färdigopererad och du skulle kunna få träffa henne då om du vill?
Jag nickade och sen ropade någon sjuksköterska på honom så han blev tvungen att gå.

-Vill du verkligen se henne ligga där med massa slangar osv? frågade mamma oroligt.
-Jag måste göra det....

---

Stackarn

-Hejsan, vad fin du är! Sa Justin när jag hoppade in i bilen.
-Tack, du med.

Skoldagen bara flög iväg och när skolan slutade gick jag, Caitlin, Justin, Chris, Chaz och Ryan hem till Justin.
Alla var jätteglada att se mig.

---

Justins perspektiv

Vi satt och snackade lite och såg tv, när alla andra skulle hem så stannade Alize kvar ett tag.
-Vad vill min fina flicka göra då?
-Det du vill, pojken min. Fnissade hon.
-Vi kan gå på en promenad?
-Gärna. Log hon.

Vi tog på oss skorna och gick hand i hand efter vägen.
Sen stannade jag och tittade henne i ögonen och kysste henne. Vi stod jättelänge och tittade på varandra. Sen fortsatte vi gå och just då vi skulle korsa vägen så kommer det en bil. Innan jag hinner dra undan Alize kör bilen på henne.

-JUSTIN!! Hörde jag Alize skrika och sen hörde jag en jättesmäll.
-ALIZE!!! NEJ! HJÄLP!! skrek jag panikslaget och sprang fram till henne. Jag hörde hur bilen körde iväg och jag svor en lång ramsa för mig själv. Jag såg hur hon försökte säga någonting men jag kunde inte höra någonting.
-Okej, Alize, håll dig vaken! Du får inte blunda! Hör du vad jag säger?! KRAMA MIN HAND OM DU HÖR VAD JAG SÄGER! Alize! Du måste vara vaken. Åh nej snälla Alize! Snälla! Lämna mig inte!

Alizes perspektiv

-Jas..mi.. Försökte jag säga, vaför kunde jag inte berätta för honom att det var Jasmine som körde bilen?!Jag ansträngde mig ytterligare en gång men fick inte fram ett ända ljud. Jag hörde Justin skrika om att jag skulle hålla mig vaken men nu kunde jag inte kämpa emot mer. Jag stönade till och sen blev allt svart.


Justins perspektiv

-Men förihelvette!!!! Hjälp mig då! Jävla satans helvete! Kan nån ringa efter en ambulans?! skrek jag även fast jag visste att ingen hörde mig för vi var helt ensamma på vägen.
Men sen hörde jag hur någon stod bakom mig och då vände jag mig om och fick se en kille några meter bakom mig som pratade i telefon.
Han kom fram och pratade lugnande med mig men jag lyssnade ingenting.
Han presenterade sig som John och berättade att han ringt ambulansen och att dom borde vara här om någon minut.
Det gjorde mig inte lugnare alls, några minuter?! Det kan ju vara försent!

Han väntade med mig tills ambulansen kom vilken tog ca 4 minuter men kändes som flera år. Jag satt bredvid henne och höll hårt i hennes kalla hand. Jag kände hur det bara strömmade ner tårar och John satt bredvid mig och höll sin hand på min axel.

Sen hörde jag sirenerna och såg hur ambulansen kom körande runt hörnet. Två ambulansmän kom springande med en bår. Dom satte på henne en stödkrage och såna saker sen bar dom in henne i ambulansen. Jag stod bara hjälplöst och tittade på.

-Vad heter hon? Frågade ambulanskillen.
-Alize.., Visst får jag följa med?
-Hoppa in. Sa han efter en stund tänkade.

Jag satt och höll henne i handen ända in till sjukhuset medans ena ambulanskillen tog lite prover osv.

När vi kom fram till sjukhuset sprang dom in med henne och jag följde oroligt efter. En sjuksköterska hjälpte mig till väntrummet och lovade mig att göra det bästa dom kunde. Jag satte mig chockat ner och väntade oroligt på ett besked från doktorn. Alla läkare som sprang förbi mig kunde inte svara på en ända fråga och jag blev bara mer och mer orolig.

Jag ringde till mamma och berättade vad som hänt och hon lovade att komma så fort som möjligt. Hon skulle även ringa till Alizes pappa för jag kände att jag inte skulle klara av det. Jag gick sedan ut och satte mig på en bänk utanför sjukhuset och efter ett tag kom mamma. Hon kramade om mig och jag började gråta.
-Du ska se att det ordnar sig, gubben. Viskade hon.
-Men om det inte gör det då?! snörvlade jag.
-Läkarna här är jätte duktiga, det kommer gå bra.
Jag blundade bara utan att svara.
-Kom nu, vi går in, det är så kallt här ute. Sa mamma och tog min hand.
Jag reste mig upp och vi gick in. Mamma frågade alla läkare och sjuksköterskor som gick förbi, men ingen kunde svara på hur det gick.

-Ååååh mamma jag bli galen snart! Varför kan dom inte bara berätta hur det är med henne?! utbrast jag.
-Justin, lugn.
-VADÅ LUGN?! HUR FAN SKULLE JAG KUNNA VARA LUGN NU?!
-Justin, gör inget du kommer ångra nu, sluta prata sådär.
-Förlåt. Mumlade jag.

Jag såg sedan hur Alizes pappa och bror kom gående i korridoren. Bakom dom gick en doktor. Dom satte sig ner i soffan bredvid mig. Doktorn hälsade på mig och mamma sen tittade han beklagande på oss. Jag kände hur jag fick en klump i magen och det blev inte bättre av det han sa sedan.
-Jag är rädd att... började han.
-DU ÄR RÄDD ATT VAD?! utbrast jag. Mamma tog min hand och jag försökte lugna ner mig.
-...Att Alize inte kommer klara sig....

---

OMB!

tänkte ba säga förlåt eftersom att uppdateringen har varit ganska kass... Men min bästa vän som bor typ 50 mil bort har varit och hälsat på mig sens i fredags och då måste man ju vara lite social ;) Och Alma verkar ha fått ett liv nu så hon har inte heller skrivit så mycket. Imorgon ska jag på ikea men jag lovar att skriva massaaaa så fort jag har tid! :)

-Mamma, ska vi gå nu?
-Gud vad fin du blev! Ja, vi kan gå nu.

Vi satte oss i bilen och började åka.
När vi närmade oss bron såg jag någon stå på den, jag försökte titta närmare och då såg jag vem det var...

---

...Det var Justin som stod på bron.
-Gå Alize. Gå och prata med han. Sa mamma.
Jag sprang ut ur bilen och fram till Justin och kramade honom.
-Alize.. Förlåt.
-Det gör inget..
-Är du säker?
-Nej, men nu glömmer vi allt det där.
Vi stod och kramades länge.
-Vars har du varit? Frågade han när jag släppte han.
-Hemma. Inte orkat gå till skolan..
-Åhh.. Alize jag har tänkt ganska mycket. Jag har stått på den här bron i 3 veckor nu och tänkt på allt du sa och hur mycket jag ångrar allt det jag sa.
-Jag har tänkt mycket också. Jag tror jag älskar dig Justin, men nu vet jag inte om det här kommer funka..
-Men vi kan få det att funka!
-Men din turneér och dina fans, du kommer ju nästan aldrig att vara hemma.
-Men du kan följa med mig!
-Jag vet in.. Mer hann jag inte säga, för han la händerna på mina kinder och kysste mig.
Han är verkligen jättebra på att kyssas.

-Justin, jag önskar att jag kan men min mamma är här och vi skulle fara och shoppa. Så jag måste gå.. Men vi träffas i skolan imorgon.
Sen kysste jag han igen och sprang bort till bilen.
Jag såg Justin när han gick hem.
Jag och mamma pratade hela vägen in till stan.

Vi shoppade hur mycket som helst. Sen åt vi på kinaresturang och såg på bio.
Klockan 10 kom vi hem. Jag och Justin smsade hela natten.

På morgonen så duschade jag och klädde på mig. Blev ett linne och höga shorts.
Det kändes så ovanligt att gå till skolan, som om det var första dagen efter sommarlovet.
Justin skulle hämta mig på morgonen.

-Pappa jag far nu! Hejdå mamma.
-Hejdå! Skrek båda i kör.
Nu när mamma och pappa inte bråkar känns det jätteskönt.

-Hejsan, vad fin du är! Sa Justin när jag hoppade in i bilen.
-Tack, du med.

Skoldagen bara flög iväg och när skolan slutade gick jag, Caitlin, Justin, Chris, Chaz och Ryan hem till Justin.
Alla var jätteglada att se mig.

Jag vaknar av att pappa knackar på dörren.
-Gumman här har du mat.
-Tack.
-Sen är det någon du borde träffa.
-Va? Vem?
In genom dörren kom..

---

..MAMMA!
Jag sprang upp ur sängen och kramade om henne.
-Hej älskling.
-Hej mamma. Vad gör du här?
-Din pappa ringde mig..
-Åhh..
-Talk to me.. Vad har hänt?
-Det är bara en kille..
-Du vet Erik har frågat om erat hem nummer och jätte mycket. När du ska komma till mig och så. Han är hos mig och frågar varje dag.. Men det kanske inte är till någon stor hjälp.
-Okej. Han ringer mig också varje dag, men nu har jag tagit ut simkortet..
-Alize, om det har hänt något så finns jag här om du vill prata.
-Du vet att jag fortfarande är sur på dig för du ville skilja dig?
-Ja, jag fattar det. Men har du det inte bra här i Atlanta? Frågade hon.
-Jo, eller inte nu längre..
-Men du gumman, vill du berätta vad som har hänt?
Jag berättade allt från början till slut. Vi satt i min säng i nästan tre timmar och pratade.
Det är så lätt att prata med min mamma, hon förstår allt. Och hon är så bra på att hjälpa och reda ut, och hon säger vad hon skulle göra om hon var jag och så..
-Men du, jag tycker du går och pratar med Justin. Säg vad du tycker och så, då kan han säkert förklara vad han vill och så.
-Men jag vill inte träffa han..
-Alize du har suttit här inne i tre veckor, du kan inte stanna här inne länge till. Du måste gå till skolan och träffa alla dina kompisar.
-Jag vet, men jag vill inte..
-Jag och din pappa har pratat i telefon i två veckor om det här, och din pappa och jag förstod att du inte var sjuk på riktigt. Och han hörde dig gråta ganska ofta. Kan vi inte gå och shoppa idag, du kan visa mig runt och så. Gå och duscha och fräscha upp dig sen så kan du och jag shoppa, sen kan vi äta middag ute och sen kan vi gå på bio?
-Vill du det? frågade jag ängsligt.
-Det är klart jag vill.
-Okej..
-Bra, gå och duscha nu.

Jag gick in i badrummet och satte på vattnet och gick in i duschen. Gud så skönt det var. Jag hade inte duschat på två veckor. Jag stod i duschen i mer än en halvtimme.
Sen gick jag ut ur duschen och klädde på mig kläder.
Gick ner till köket.

-Mamma, ska vi gå nu?
-Gud vad fin du blev! Ja, vi kan gå nu.

Vi satte oss i bilen och började åka.
När vi närmade oss bron såg jag någon stå på den, jag försökte titta närmare och då såg jag vem det var...

---

Vem kan det vara?...

Jag skrev tillbaka till Justin.
*Okej, när då?*
Han svarade snabbt
*Nu, kom till bron!*
Sen loggade han ut.

Jag klädde snabbt på mig och gick sedan bort till bron.
-Hej Alize, vi behöver prata.. sa han när jag kom fram till honom.
-Om vad?..
-Du vet...

---

..det där med kyssen och allt. Vi kanske ska vänta, eller vad tycker du? Alize? Gråter du?
-Nej, eller jo, kanske lite..
Nej,nej,nej! Vad har jag gjort?
-Asså nej, Alize jag gillar dig jätte mycket och allt. Men det kanske är säkrast att vänta?
-Så kyssen betydde ingenting eller?
-Klart den gjorde. Sa jag snabbt och säkert.
-Min förra pojkvän, just innan jag skulle flytta så skulle jag säga hejdå till han. Hans dörr var öppen så jag gick bara in. Då såg jag han ligga med en annan tjej. Vet du hur svårt det var för mig? Vi var ihop i fyra år. Jag trodde han var den rätta och allt. Några dagar innan det hända tog han min oskuld. Jag har tänkt på han ända sen dess. Han ringer varje dag, men jag trycker bara på upptagen, han mailar mig hela tiden.
Jag pallar inte läsa något. Jag trodde jag aldrig skulle bli kär igen, tills jag träffade dig..
Eller jag vet inte längre. Inte efter det här. I guess love sucks!
När hon sa det där sista meningen, så vände hon sig och började gå hem.
-Alize! Alize vänta!
Hon började springa, men jag hann ikapp henne.
Jag ställde mig framför henne och kramade om henne.
-Förlåt.. Jag menade ju inte så, jag gillar dig verkligen jätte mycket. Men efter allt som har hänt kanske vi ska vänta?
-JAG VILL INTE VÄNTA! Jag vill bara gå hem. Sa hon.
-..Då stjusar jag hem dig..
-Nej jag går.. själv!
Hon  började gå fortare, och jag kunde inte röra mig. Fötterna var som fastfrusna. Jag ville ju inte att det skulle bli så här. Jävla Chaz! Nä, okej förlåt det är inte hans fel. Det är mitt fel, jag är ett sån idiot.
Jag satt mig ner på knä och la huvudet i händerna och grät.
Jag har aldrig känt så här för någon, och nu var allt förstört.

Alizes perspektiv

Hela vägen hem ångrade jag mig att jag berättat allt för honom, men jag kunde inte hindra mig, orden bara flög ur munnen på mig. Jag kan inte fatta att jag flashade hela mitt liv för honom, han vill ju inte ens ha mig, varför tänkte jag inte innan jag sa allt det där?! Nu kommer han ju bara behandla mig som någon psykiskt sjuk depprimerad människa eller nåt.
När jag kom hem, la jag mig i sängen och grät.
Sen tror jag att jag somnade, för jag drömde att jag och Justin gifta oss.

Jag låg i sängen i en vecka, minst!
Orkade inte gå till skolan, sa till pappa att jag var sjuk.
Och där låg jag, i sängen, och grät så fort jag var ensam hemma.
Justin ringde hela tiden, jag har tagit ut simkortet nu.

-Gumman, mår du fortfarande dåligt?
Jag reste mig fort upp i sängen.
-Jag har fortfarande jätteont i huvudet, så jag stannar hemma ett tag till från skolan.
-Dina kompisar har varit här. Justin lämnade ett brev. Jag lägger det på skrivbordet.
-Okej, kommer dom nån fler gång släpp inte in dom är du snäll.
-Har det hänt något?
-Nej, jag har bara så jätteont i huvudet. Säg att jag kommer till skolan strax. Och att jag inte orkar ha besök.
-Det ska jag göra! Sov nu, så du blir bättre. Kommer upp med mat sen.
-Tack.

När pappa hade gått, gick jag fram till skrivbordet. Tog upp brevet. Sen gick jag in till pappas kontor och strimlade det.
Sen gick jag tillbaka till sängen och somnade. Drömde alltid samma dröm. Jag och Justin gifter sig.
Men drömmen var så verklig. Jag och Justin i en trädgård, mamma är där, Erik, Maja, Josse, Caitlin, Chris, pappa, Chaz, Ryan och alla andra.

Jag vaknar av att pappa knackar på dörren.
-Gumman här har du mat.
-Tack.
-Sen är det någon du borde träffa.
-Va? Vem?
In genom dörren kom..

Jag slog nummret till mammas mobil.

-Hej Justin, har ni hittat henne?
-Ja, säg till hennes föräldrar att hon är hemma nu. Har inte nån av deras nummer.
-Okej, tack Justin! sa hon lättat.


Efter det gick jag upp på mitt rum, och la mig i sängen och efter ett tag somnade jag..

---

Alizes perspektiv

Jag satt i fönstret. Tänkte på mina gamla vänner, på mamma. Mitt ex, Erik.
Hur allt bara kunde gå fel. Erik och jag var tillsammans i fyra år.
Sen just innan jag flyttade var han otrogen. Jag skulle åka och säga hejdå till han. Då såg jag han i sängen med en annan tjej. Och bara några dagar innan det hade han tagit min oskuld. Jag trodde verkligen han var den rätta, men oj så fel jag hade.
Jag har inte pratat med han sen dess. Han har ringt mig tusentals gånger, men jag har aldrig svarat. Jag tänker inte förlåta honom.

Jag tittar på klockan, jag hade suttit i fönstret i fyra timmar.
Klockan är nio på morgonen. Jag satt mig vid datorn och logga in på skype för att kolla om Josefine eller Maja var inne. Mina två bästa kompisar när vi bodde i Phoenix.
Josefine var inne!
-Yes! Sa jag tyst för mig själv.

-Hej Alize! Gud vad jag saknar dig!
-Jag saknar dig med!
-So.. Något nytt?
Ska jag berätta om Justin? Och bestämde mig för att göra det. Jag såg fram emot hennes reaktion eftersom hon var värsta galna belibern.
-Ehm, freaka inte out nu?
-Lovar!
-Ja du vet att jag har sagt att jag har blivit bra kompis med en tjej som heter Caitlin?
-Ja? sa hon frågande.
-Du vet Christian Beadles? Han på youtube, han du visa för mig.
-DU SKOJAR?! ÄR DU KOMPIS MED CAITLIN BEADLES?! Skrek hon.
-Jag skojar inte!
-OMG DET ÄR SÅ JÄVLA COOLT!
-Och jag är kompis med Christian också..
-OMG VET DU HUR SNYGG HAN ÄR?! HAN ÄR JU LIKSOM DEN SNYGGASTE SOM FINNS. VET DU HUR AVIS JAG ÄR PÅ DIG NU?!
-Haha. Och jag har typ kysst en kille som heter Justin.. Justin B..bi..bieber, du vet... stammade jag, livrädd över hennes reaktion.
-AHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH! Skrek hon det högsta hon kunde.
Hon sprang ut ur sitt rum och efter 10 mintuer kom hon och Maja in i rummet igen.
-He..j, ja..h hämtahh Ma..ja.
Hon försökte hämta andan.
-Haha, du är inte klok du Josse.
-Josse sa att du skulle berätta nåt för mig. Hon hann inte säga något mer innan hon drog ut mig ur huset och drog mig hit. Jag har aldrig sett Josse springa så fort i hela sitt liv. Skrattade Maja.

När hon sa det så plingade det till på datorn.
Justin skrev något på msn.
*Vi måste prata..*

-Ehh, jo.. jag har kysst Justin.. Bieber.
-BIEBER?! DU SKOJAR?! VAAAAA?! PÅ RIKTIGT?! Är du säker på att det inte var en dröm?!
-Jag skojar inte, det var helt på riktigt, två gånger till och med och så sov jag över hos honom, haha.
-Åhh.. skrek dom i munnen på varandra. Jag såg verkligen hur himla avundsjuka dom blev.
-Hände det något mer?! Detaljer tack?! Var han bra på kyssas? Sov ni i samma säng? dom öste på med frågor och jag bara skrattade.
-Jag får berätta mer sen, han vill snacka med mig nu.
-Iiiiih! Lycka till!
-Hahah hejdå, älskar er!
-Älskar dig med, svarade dom samtidigt.

Jag skrev tillbaka till Justin.
*Okej, när då?*
Han svarade snabbt
*Nu, kom till bron!*
Sen loggade han ut.

Jag klädde snabbt på mig och gick sedan bort till bron.
-Hej Alize, vi behöver prata.. sa han när jag kom fram till honom.
-Om vad?..
-Du vet...

---

KOMMENTERA!

-Jag vet vars hon kanske är! Skrek jag.
-Vars då?!
-Våran tredje dejt, en jättefin kväll. Då hade vi picknick på stranden och hon har sagt flera gånger att hon önskar att vi kunde göra om det.
-Vi springer dit och kollar om hon är där. Oj just det! Alla fans och paparazzis..
-Vi tar bilen, du får låna solglasögon, ta på dig huvan!

Vi sa inte ett ord till varandra på hela resan. Fast det är inte så långt. När vi var framme sprang jag fram till samma plats som vår dejt.
-Är hon där? Skrek Alize....

---

Justins perspektiv

-Jasmine! Jasmine! Skrek jag allt vad jag hade.
Där låg hon, helt still.
-Jasmine! Jag sprang fram till henne och vände på henne.
Hon hade halsbandet jag hade gett henne i hennes hand..
-Hon har puls. Ring ambulans och fråga vad vi ska göra!
-Är det så allvarligt Justin?, hon sover, hör du inte att hon snarkar?
-Jo, nu när jag tänker på det.
Vi kunde inte låta bli att små-skratta lite och jag kände hur lättad jag blev.

Alizes perspektiv

Jag gick fram till henne, skakade lite på henne och hon vaknade till.
-Jasmine. Jasmine är du vaken?
-Är jag i helvetet? frågade hon.
-Va?
-Jag vaknar upp och ser dig. Jag är knappast i himlen. fnös hon.
-Du lever, Jasmine?
-Oh crap. Då kan ni gå härifrån!
-Du måste gå hem Jasmine.
-Men jag vill inte!
-Jo kom, vi följer med dig hem.
-Ååh okej då..

Vi följde henne hem. Och sen när hon kom hem så somnade hon i hennes säng.

Justins perspektiv
-Förlåt Justin, allt det här är mitt fel..
-Nej, det är det inte, det var jag som inte gjorde slut med henne innan jag kysste dig..

Vi satte oss i bilen och sen stjusade jag hem henne.

När jag kom hem ringde jag Chaz.
-Wazzup bro! Hur går det med Jasmine?
-Vi hittade henne och nu sover hon hemma hos henne.
-Vad skönt att ni hittade henne!
-Ja.. Du asså jag vet inte vad jag ska göra med det här om Alize och så?
-Men är du kär? frågade han.
-Jag vet inte, asså vad tycker du, ska jag vänta ett tag?
-Kanske, asså ni har ju inte känt varandra så länge. Så du kan ju vänta ett tag och se vad som händer.
-Jo, men vi har ju kysst och allt.
-Men säg till henne att ni kanske ska vänta.
-Okej, men du jag måste lägga på nu, ska ringa Jasmines föräldrar och säga att hon är hemma nu!
-Okej, hejdå!

Jag slog nummret till mammas mobil.

-Hej Justin, har ni hittat henne?
-Ja, säg till hennes föräldrar att hon är hemma nu. Har inte nån av deras nummer.
-Okej, tack Justin! sa hon lättat.


Efter det gick jag upp på mitt rum, och la mig i sängen och efter ett tag somnade jag..

först vill jag ba säga tack till alla underbara som läser, och det är mycket roligare nu när ni kommenterar! :) Men skriv gärna namn istället för att vara helt anonym ;)
Vi lägger alltid ut en ''bild'' i slutet av inlägget där det står peace och den som skrivit kapitlets namn :) Ni är awesome! fortsätt kommentera sista kapitlet så får ni kapitel 17 sen :D

Jag blev förvånad när Justin inte var där men insåg sen att han säkert gått ner för att äta. Jag skyndade in på toan och mycke riktigt låg det lite smink där, jag kletade på mig mascara och orkade sen inte fixa mig mer.

Nere vid köksbordet hade Justin dukat upp massa frukost.
-Det är bara att ta vad du vill ha!
-Tack, jag är sååå hungrig! sa jag och började ta för mig

---

-Hehe, jag gjorde nog lite för mycket. Men det blir som brunch! Vill du ha pannkaka? Skrattade Justin.
-Ja, gärna!
-Vill du ha grädde på?
-Ja.
Han la upp pannkakan på tallriken och sprutade lite grädde på den. Sen började han spruta i mitt ansikte!
-Ahh vad gör du?! Skrattade jag.
-Sprutar grädde i ansiktet på dig(misstolk xd)!
-Haha, nä nu ska du få!
Jag tog hela pannkakan i handen och kastade den på han.
-Mohahah.
-You are going down! Sa han och kastade en pannkaka på mig också.
Jag har aldrig haft så här kul i hela mitt liv! Jag började verkligen gilla Justin, tror jag..

Justins perspektiv

Jag och Alize var alldelens galna, jag började verkligen gilla Alize nu. Jag har aldrig haft så här kul med någon annan person förut!
-Haha okej, Alize jag ger mig. Jag lägger ner grädden! Vi måste verkligen ut och leta Jasmine nu..
-Oj, förlåt det har jag glömt bort..
-Haha jag med, jag hade så kul.
-Jag med.
-Följ med mig och låna kläder om du vill? Sa jag till henne, jag hoppades att det skulle bli som förra gången, fast utan allt slagsmål.
-Okej.

Vi gick upp för trappan och gick in i Justins rum och in i hans garderob.
-Här får du mjukisbyxor och en hoddie, precis som förra gången.
-Vänd dig om. Sa hon.
-Va?
-Vänd dig om.
-Jaha oj förlåt. Sa jag och vände mig om. Försökte tjuvkika lite med hon såg det.
-Haha Justin inte titta!
-Haha okej, okej!
-Haha okej nu kan du titta.
-Nu är det din tur att vända dig om.
-Okej.

Efter vi hade bytt om gick vi ut. Jag försökte ringa Jasmine men hennes mobil var avstängd.
Jag tänkte på vars hon kanske kunde vara och sen kom jag på.

-Jag vet vars hon kanske är! Skrek jag.
-Vars då?!
-Våran tredje dejt, en jättefin kväll. Då hade vi picknick på stranden och hon har sagt flera gånger att hon önskar att vi kunde göra om det.
-Vi springer dit och kollar om hon är där. Oj just det! Alla fans och paparazzis..
-Vi tar bilen, du får låna solglasögon, ta på dig huvan!

Vi sa inte ett ord till varandra på hela resan. Fast det är inte så långt. När vi var framme sprang jag fram till samma plats som vår dejt.
-Är hon där? Skrek Alize....

---

Även fast ni inte hade kommentera 20 kommentarer får ni ändå ett till kapitel.
KOMMENTERA!

När 20 olika har kommenterat lägger vi in nästa kapitel.
SÅ KOMMENTERA!

Hahaha söt nolifer vi har som läser bloggen ;D Hahha hon (antar jag det var ;]) satt i 25 minuter och kommenterade så det skulle bli 20 kommentarer, det uppskattas! ;D Dock vore det lite najsigare om det var från olika ip adresser ;)

Jag smög upp till toan och på väg tillbaka till gästrummet gick jag förbi Justin rum, han ropade på mig med hes röst och jag gick in till hans rum.
-Vad händer? varför är du fortfarande vaken? frågade han.
-Ärligt talat kan jag inte sova på grund av den där jävla skräckfilmen, suckade jag.
Han började skratta och klappade på sängen bredvid sig. Jag gick och la mig där och han la sin arm runt mig. Jag somnade strax med ett leénde på läpparna.

---

Justins perspektiv

Alize somnade snabbt efter att hon lagt sig ner bredvid mig. Jag låg och kollade på hennes änglalika ansikte och somnade till hennes djupa andetag. Jag vaknade upp av att mamma skakade mig. Hon förde mig ut ur mitt rum och jag smög försiktigt för att inte väcka Alize. Jag gick klumpigt ner för trappen och satte mig i soffan. Jag suckade och tittade frågande på mamma.
-Varför väcker du mig så här tidigt?! frågade jag halv-irriterat.
-Justin, för det första, klockan är inte tidig, den är 11 och för det andra jag har något viktigt att prata med dig om, och nu har jag tydligen ytterligare en viktig sak att prata med dig om?
-Vad för viktiga saker?
-Du vet såna här varelser som kallas för tjejer som killar har en tendens att gilla?
-Eeeh? jaaaa?
-Såna ska man passa sig för.
-Mamma, vad snackar du om?
-Ne okej, det här är seriösa saker.

-Vadå?
-Varför sover Alize hos dig medans Jasmine är försvunnen?
-Men det är ju inte direkt ovanligt att Jasmine inte sover över här.
-Nja men hon brukar inte sova i din säng.
-Vi har inte direkt gjort något om det är det du tror?
-Det var inte det jag menade, utan har du någon aning om varför Jasmine är borta?
-Men hon är hemma, vi har bråkat lite.
-Hur kunde du lämna henne ensam efter att ni bråkat?!
-Vi bråkade ju typ i stort sett hela tiden, varför undrar du hela tiden varför Jasmine är borta?
-För att Jasmines föräldrar har ringt mig och frågat om jag sett henne, hon är försvunnen. Och hon svarar inte på mobilen.
-VA?!
-Ja Justin, vi måste hjälpa dom att leta.
-Jag går och väcker Alize....
-Gör det... Men du, Justin!
-Ja?
-Hur är det mellan dig och Alize?..
-Vi.. Vi är inte tillsammans, men vi är inte bara vänner.. jag vet inte riktigt, det är komplicerat.. allt har gått så fort.
-Okej, gör inget du ångrar bara.
-Nejnej, tack, tack mamma för att du finns, jag älskar dig ♥
Jag lämnade min tårögda mamma bakom mig och skyndade upp till Alize. Jasmine är säkert bara hemma hos en kompis... och hennes mobil har dött. Förhoppningsvis är det inget värre än så...

Alizes perspektiv

Jag vaknade av att Justin skakade mig. Jag stönade till och blängde på honom medan jag drog täcket över huvudet.
-Jasmine är försvunnen, sa Justin och drog av mig täcket.
-Du har liksom gjort slut med henne, det är andledningen till att det är jag som ligger här istället för henne.
-Ha-ha, det var inte det jag menade... sa han och leéndet dog bort.

-Hon är helt borta, hennes föräldrar har inte sett henne och hon svarar inte på mobilen.
-Men lugn, hon är väl bara hos en kompis.
-Jag hoppas det, även fast jag inte direkt gillar henne så vill jag ju inte att det ska hända henne något.
-Jag förstår det, samma här...
Justin bara mumlade något till svar och gick bort till fönstret. Jag gick fram till honom och la armarna om hans midja.
-Låt mig bara få gå och klä på mig och fixa mig lite, även fast jag inte har några saker här... och så åker vi och letar efter henne sen.
-Gör det, log han. Mamma har smink inne på toan så du kan låna lite av henne. Men ärligt talat är du lika fin utan, sa han och vände sig mot mig och kysste mig på pannan.

Jag sprang in i gästrummet där jag hade mina kläder från igår som nu var torra. Jag tog av mig Justins kläder och klädde på mig mina egna. Sen gick jag in med hans kläder och la dom på hans säng. Jag blev förvånad när Justin inte var där men insåg sen att han säkert gått ner för att äta. Jag skyndade in på toan och mycke riktigt låg det lite smink där, jag kletade på mig mascara och orkade sen inte fixa mig mer.

Nere vid köksbordet hade Justin dukat upp massa frukost.
-Det är bara att ta vad du vill ha!
-Tack, jag är sååå hungrig! sa jag och började ta för mig.

När vi har fått  20 kommentarer lägger vi upp nästa kapitel
Så KOMMENTERA! :D

Alizes perspektiv

-Jus- mer han jag inte säga för han avbröt henne.
-Förlåt.... det var mitt fel, jag är ledsen. Det var ett misstag.
-Ett bra misstag... mumlade jag tyst.
Jag log och kollade ner i golvet, jag kände hur han kollade på mig.
-Jag lovar jag ska inte göra om det... sa han. Sen viskade han tyst: ifall du inte vill. Men eftersom vi stod så nära varandra så hörde jag det. Jag tittade upp på honom.
-Men jag vill...
Och sen tog jag ett steg närmare och la mina armar runt hans hals, han la sin hand på minkind och kysste mig försiktigt. Vi avbröts av att någon tappade något i golvet, vi tittade snabbt upp och där stod allihopa - Chaz, Ryan, Caitlin och Christian.

---

-Oooooh, flinade Christian förvånat.
-Jag fattar nog vad det där slagsmålet handlade om nu, flinade Ryan.
Chaz och Caitlin stog bara och as garvade. Jag känder hur jag rodnade och tittade ängsligt på Justin som log mot mig. Caitlin sprang fram och kramade mig.
-GRATTIIIIS! skrek hon glatt. Jag skrattade och kramade om henne.
Ryan, Chaz och Christian klappade till Justin på axeln.
-Fan grattis Justin, det där gjorde du allt bra! skrattade Chaz.
Vi brast ut i skratt och sen gick Justin för att plocka upp glaset från skålen som Chaz tappat i golvet när han såg oss kyssas. Sen tog vi ut grejerna till grillningen och så började killarna grilla. Jag och Caitlin satte oss på en solstol. Det blev lite pinsamt tyst och jag var alldelens för chockad över det som hänt så jag kände inte för att bryta tystnaden. Men sen lade sig Caitlin ner på solstolen så då gjorde jag likadant.

Justins perspektiv

Herregud jag kan verkligen inte fatta att det där just hände. Jag kysste Alize, TVÅ GÅNGER. Båda gångerna var helt fantastiska och jag kan inte sluta tänka på hur perfekt det kändes. Bara det inte blir förstört mellan oss nu, hon kanske bara vill vara vän med mig? Eller? Jag måste nog prata med henne snart. Men nu ska vi fortsätta ha roligt, mina vänner verkar då bara glada över det som hänt och att jag lämnat Jasmine nu. Let's party!!
-Caitlin och Alize, kan ni duka? köttet är snart klart.

Alizes perpektiv

-Caitlin och Alize, kan ni duka? köttet är snart klart! ropade Justin.
Jag tittade på Caitlin och sen gick vi in i hans kök för att hämta glas, bestick och sånt. Vi hjälptes åt att bära ut det till bordet där vi skulle äta. Det var jätte fint ute, solen var på väg att gå ner och det blev bara bättre av att Justin stod mitt framför ögonen på mig. Han tittade upp mot mig och ett leénde spred dig över hans ansikte, jag log tillbaka mot honom. Sen gick vi och satte oss för att äta. Justin kom med maten och alla började äta som galningar. Jag skrattade åt Chaz som såg helt sjuk ut.
-Hahah jag tror du kan lugna ner dig Chaz, skrattade Caitlin.
-Jag lovar att maten kommer räcka, flinade Justin.
-DU ÄR BÄÄÄÄST PÅ GRILLA BRO! skrek Chaz.
Vi fortsatte skratta och skämta med varandra och köttet tog fort slut.

När vi dukat undan bestämde vi oss för att se en skräckfilm.
Vi satte oss i soffan och jag satte mig mellan Justin och Caitlin. Jag är verkligen jätte lättskrämd så jag vågade nästan inte kolla nånting. Jag kände hur Justin flinade mot mig men jag var ändå tvungen att kolla på honom, då började han skratta.
-Hahhaa men lilla vän, du håller ju typ på svimma!
-Neej, sa jag och låtsas blängde på honom.
-Hahaha jo de gör du visst! hahha vågar du inte se nå mer?
-Justin sluta! Du vågar ju inte ens kolla själv! flinade jag.
-Tsss.. det gör jag väl visst...
Jag flinade bara mot honom och fortsätta kolla på filmen, men jag kände mig väldigt iaktagen. Då insåg jag att alla kollade på mig och Justin.
-Vaaad? frågade jag.
-Hahah nejnej ingenting, flinade Christian.
Jag började kolla på filmen igen och märkte hur Justin flyttade sin hand mot min. Jag log för mig själv och tog tag i hans hand. Jag såg i ögonvrån hur han också log.
Helt plötsligt började Ryan skrika och jag ryckte till.
-GÅÅ INTE IN DÄÄÄR! Neeeeej!..... VAD VAR DET JAG SA?! NU ÄR DU DÖÖÖD, HELT DÖÖD! VA LYSSNAR DU INTE PÅ MIG FÖR?!
Vi alla började skratta och Ryan kollade konstigt på oss.

När filmen var slut så skulle Sandi komma och hämta Christian och Caitlin för dom vågade inte gå hem nu. Hahah. Så då passade Ryan och Chaz på att också åka hem. Jag var på väg att ta på mig skorna för att följa med men Caitlin gömde mina skor. Jag kollade frågande på henne.
-Duuu ska stanna här, med Justin, viskade hon till mig. Jag kollade förvånat på henne och hon bara nickade.
-Hahah skoj för dig att vara ensam hemma nu, flinade Ryan.
-Hörru, jag är inte rädd för skräckfilmer! utbrast Justin.
-Hahahahah nejdå, sa alla i munnen på varandra.
-Okejokej.. jag ger mig. Jag ska ringa mamma och fråga när hon kommer hem, svarade han generat.
Vi började fnissa och då sa Caitlin
-Eller så ber du Alize stanna här...? Ni borde väl ha lite att snacka om?
Jag tittade osäkert på Justin, vars ansikte sprack upp i ett leénde.
-Vill du det? frågade han.
-Sure... ska bara ringa pappa först.
-Great.

Jag gick in i köket för att ringa pappa och han sa att det var okej bara vi inte gjorde något dumt. Haha, vad tror han om mig egentligen, jag har inte ens känt Justin en vecka än.

När jag kom ut i hallen igen så sa Chaz hejdå till mig och sen stängde han dörren efter sig.
Det blev en pinsam tystnad mellan mig och Justin, vi stog bara och tittade på varandra.
-Vi kanske ska sätta på en annan film, nånting annat än en skräckfilm? flinade han.
-Javisst.
-Kom här, du får välja film, sa han och tog tag i min hand. Jag blev helt varm i kroppen av hans touch (kom inte på något bra ord på svenska (a) haha)
Vi gick in i vardagsrummet igen och han ledde mig till en bokhylla full med filmer. Jag valde Love actually och Justin satte på den. Jag gick och satt mig i soffan och Justin satte sig ner väldigt nära mig. Filmen började och efter ett jag kände jag mig väldigt trött. Justin höll mig i handen och jag lutade mig mot hans axel. Tillsist orkade jag inte hålla ögonen öppna längre. Just nu lever jag alla tjejers dröm, att somna i Justins famn.

Justins perspektiv

Jag kände hur Alize började andas tyngre och förstod att hon somnat. Jag log för mig själv och när filmen tog slut så satt jag och tittade på henne. Hon såg ut som en ängel. Det känns som jag känt henne hela mitt liv och inte bara några dagar. Hon suckade och vred lite på sig. Just då ringde min telefonen så jag flyttade försiktigt på henne så jag skulle kunna svara. Det var mamma som ringde för att säga att hon skulle sova över hos sin kompis. När jag lagt på så hade Alize vaknat. Hon log mot mig och jag log tillbaka.
-Okej.. vi borde verkligen prata, sa jag till henne. Hon nickade och jag satte mig ner bredvid henne.

Alizes perspektiv

-Okej.. vi borde verkligen prata, sa Justin. Jag nickade och han satte mig ner bredvid mig.
Vi bestämde oss för att ta det lugnt och se vad som händer, vi har ju som sagt bara känt varandra ett liitet tag.
När vi pratat klart gick vi upp till hans rum och han ledde mig till ett gästrum. Innan jag la mig i sängen så kramade jag honom. Han pussade mig på kinden och sa godnatt.
Jag låg och vände och vred på mig i säkert en timme utan att ens bli tröttare. Jag var helt säker på att jag bara skulle drömma mardrömmar från skräckfilmen så jag vågade inte somna.
Jag smög upp till toan och på väg tillbaka till gästrummet gick jag förbi Justin rum, han ropade på mig med hes röst och jag gick in till hans rum.
-Vad händer? varför är du fortfarande vaken? frågade han.
-Ärligt talat kan jag inte sova på grund av den där jävla skräckfilmen, suckade jag.
Han började skratta och klappade på sängen bredvid sig. Jag gick och la mig där och han la sin arm runt mig. Jag somnade strax med ett leénde på läpparna.

Vi har massa läsare men inga som följer oss på bloglovin? så ta och följ oss nu på en gång! :D
Och ni måste bli bättre på kommentera för då blir det mycket skojigare att skriva! :)
http://www.bloglovin.com/sv/blog/2367017/#

När vi kom fram till Justin så sa Justin att vi kunde gå ut till baksidan.
Vi gjorde som han sa och när det hade gått ett ganska lång tid så började vi undra vars han är.
-Asså vars fan drog han nu då?! Sa Jasmine surt.
Asså vad fan är det för fel på henne?! Hon är aldrig glad den tjejen.
-Jag vet inte, han kanske är och fixar nåt! Sa Christian.
-Jävligt lång tid tar det iallafall!
-Men va inte så sur hela tiden! Sa Chaz argt.

Efter ungefär tio minuter började nästan alla undra.
-Okej, nu har han varit borta väldigt länge! Sa Caitlin
Just när hon sa det så..

---

..kom Justin fram bakom hörnet med en vattenslang i handen.
-AAAHHH!!! Skrek jag när jag fick vatten hela mig.
-Mohahaha!
-Åh you going down! Sa jag och tog en hink fylld med vatten och hällde över honom..
-Ah fyfan det var ju asskallt!
Nu hade vattenkriget börjat på allvar, har aldrig haft så här kul i hela mitt liv.
Men nu var vi inte på land längre, utan alla var i poolen.
Efter typ en och en halv timme så slutade vi fred och gick in för att ta på oss torra kläder.
-Alize, kom så ska du få torra kläder av mig, Sa Justin och tog min hand och drog mig upp för trappan. Vi gick in på hans rum och han öppnade sin garderob.
-Här ta dom här! Sa Justin glatt när han gav mig en t-shirt, hoddie och mjukisbyxor.
När han skulle ge dom till mig nuddades våra händer och jag tittade snabbt upp och möttes av hans underbara ögon. Vi stog bara och stirrade på varandra, sen ställde sig Justin närmare mig och våra läppar möttes.....

Jasmines perpesktiv

Hmm, undra vars Justin gick, han tog säkert med sig Alize till sitt rum för att låna ut kläder. Hon är säkert så fattig så hon inte har några kläder, tänkte jag medans jag sprang upp för trappen.

När jag kom in på hans rum ser jag Alize och Justin kyssas. Jag känner hur jag bara vill döda någon, trots att jag hört vad Chaz och Ryan snackade om tidigare om att han gillade henne, så trodde jag aldrig att han kunde sjunka så lågt att han lämnar mig. När dom såg att jag kommit in kollade dom förvånat på mig och sen tittade dom osäkert på varandra.
-JÄVLA HORA!!!! Skrek jag och sprang fram till Alize och bitchslapade henne.
-Vafan gör du Jasmine?! Skrek Justin och puttade bort mig.
-Frågan är vad du gör, det är du som har flickvän och kysser en annan!
Alize höll sin hand för sin kind.

Justin perspektiv

Alize tog bort sin hand från hennes kind. Shit hon var alldeles röd och hon hade tårar i ögonen. 
Hon såg väldigt arg ut, hon klampade fram till Jasmine och höjde sin hand och slog till henne. MED KNYTNÄVEN!
-Vad fan gör du jävla hora?! Skrek Jasmine
Hon tog tag i Alizes hår och drog det hårdaste hon kunde. Hon slet loss jätte mycket hår och Alize skrek till.
Dom fortsätte slåss och skrika, jag gjorde mitt bästa för att stoppa dom men dom var alldelens galna. Jag tog tag i Alize och Chaz -som hade kommit upp tillsammans med dom andra för att dom hade hört massa skrik- tog tag i Jasmine. Vi drog isär dom och Alize lugnade ner sig lite, men Jasmine fortsatta sparka vilt omkring sig.

-Släpp mig! Skrek Jasmine. Hon tog sig ur Chaz grepp och sprang det fortaste ut ur mitt rum, vi hörde henne smälla igen ytterdörren och alla pustade ut.
-Vafan var det som hände?! frågade alla i mun på varandra och tittade på mig och Alize. Vi kollade bara ner i golvet och som insåg att vi inte skulle berätta.
-Kom Alize, vi hämtar en ispåse till din kind och ditt öga, Sa Christian.

Vi gick ner till mitt kök och tog fram en ispåse. Det var helt tyst i köket och alla verkade chockade över det som hänt.
Efter ett tag pep det till i min mobil.
*Bara så du vet är det så jävla over mellan oss!! :@*
Det var från Jasmine. Såklart. Jag struntade i att svara.
Alla tittade på mig och jag skakade bara på huvudet.
-Hur känns det för dig Alize, kan vi börja grilla nu? frågade jag.
Hon kollade konstigt på mig och nickade.
Faaaan att hela kvällen ska bli förstörd nu! Jag vägrar berätta vad som hänt, hoppas bara alla andra kan släppa det. Alla gick ut för att tända grillen och jag och Alize stannade i köket.

Alizes perspektiv

-Jus- mer han jag inte säga för han avbröt mig.
-Förlåt.... det var mitt fel, jag är ledsen. Det var ett misstag.
-Ett bra misstag... mumlade jag tyst.
Jag log och kollade ner i golvet, jag kände hur han kollade på mig.
-Jag lovar jag ska inte göra om det... sa han. Sen viskade han tyst: ifall du inte vill. Men eftersom vi stod så nära varandra så hörde jag det. Jag tittade upp på honom.
-Men jag vill...
Och sen tog jag ett steg närmare och la mina armar runt hans hals, han la sin hand på minkind och kysste mig försiktigt. Vi avbröts av att någon tappade något i golvet, vi tittade snabbt upp och där stod allihopa - Chaz, Ryan, Caitlin och Christian.

---

ooooh ;)

-Du har seriösa problem... flinade jag och kastade glass på honom.
-Alize!
-Hahahah!
-Det där var inte snällt!
-Det är inte snällt att spionera på sin dotter heller, flinade jag.
Han suckade och skakade på huvudet sen gick han in till köket, medans jag satt där och flinade för mig själv.

---

Jag gick och borstade tänderna och gjorde mig i ordning lite. Mitt huvud snurrade hela tiden så det hade nog varit bäst att jag stannat hemma från skolan. Men det tänkte jag inte göra, inte alls. Jag skulle träffa Justin och alla dom andra. Vare sig jag mår bra eller inte.

När jag kom till skolan kom Caitlin fram och kramade mig. Jag tog mig för huvudet.
-Ojojoj, förlåt. Gör det ont? Frågade hon.
-Nja, lite.. Ljög jag, egentligen gjorde det jätte ont, men jag vill inte säga det.

Skoldagen flög förbi och huvudet började bli lite bättre.
Jag har inte träffat Justin på hela dagen, undrar vars han är.. Kanske på intervju eller något sånt.

*RING*
-Okej, vi fortsätter med det här imorgon. Ni får till läxa att läsa från sida 56 till 64, sa läraren.
Suck, jävla läxa.
På väg till skåpet så såg jag Justin, han stod och pratade med Jasmine. Hon såg inte särskilt glad ut.
När Justin såg mig sken han upp och lämnade Jasmine för att springa fram till mig.
-Hej Alize! Jag har inte sett dig på hela dagen, vars har du varit?
-Här, haha. Jag har inte sett dig heller.
-Nä jag vet, var på intervju imorse.
-Jaha, är inte det jättejobbigt att ha massa intervjuer hela tiden och så frågar dom typ bara samma saker?
-Nej ganska kul faktiskt.
-Haha okej vad bra då.
-Du, idag ska jag, Christian, Jasmine, Chaz, Ryan och Caitlin köra vattenkrig hemma hos mig och sen ska vi grilla efteråt. Vill du vara med? Frågade Justin.
-Ja gärna. Nu eller?
-Ja, eller Christian slutar strax.
-Okej. Awesome! Men jag har inget ombyte..
-Men du kan få låna något av mig.
-Great!
-Vi tränger ihop oss i min Range Rover så slipper någon ta bussen.
-Okej, det går ju bra eftersom vi gjorde det igår, haha.
-Haha exakt.
-Men jag ska gå och lämna mina böcker i skåpet, ska vi mötas utanför din bil?
-Det blir bra det.
-Okej!

Jag gick mot mitt skåp med ett leénde på läpparna. Trots det som hände hemma hos Justin igår så såg jag verkligen fram emot att vara med han och hans kompisar där. Vi får bara vara lite försiktigare istället. Tanken på vad som hänt påminde mig om att mitt huvud nästan kändes bra. Men jag tog en ipren för säkerhetsskull och sen gick jag ut till Justins bil. Han stog där tillsammans med Chaz och Caitlin.

-Hej! sa dom glatt.
-Hejhej.
-Hur känns det med huvudet? frågade Chaz gulligt.
Jag log mot honom och svarade att det kändes bättre. Vi hann inte prata mer för Christian kom ridandes på Ryans rygg och bakom dom gick Jasmine. Christian hoppade in i framsätet och vi andra trängde in oss i baksätet. Men det blev alldelens för trångt så Chaz fick sätta sig fram istället med Christian i knäet. Jag satt bakom dom och bredvid mig satt Caitlin. Jasmine var knäpptyst under hela bilturen och det var jag med. Christian höll på att flumma som vanligt och Justin satt och sjöng till musiken på radion.

När vi kom fram till Justin så sa Justin att vi kunde gå ut till baksidan.
Vi gjorde som han sa och när det hade gått ett ganska lång tid så började vi undra vars han är.
-Asså vars fan drog han nu då?! Sa Jasmine surt.
Asså vad är det för fel på henne?! Hon är aldrig glad den tjejen.
-Jag vet inte, han kanske är och fixar nåt, Sa Christian.
-Jävligt lång tid tar det iallafall!
-Men va inte så jävla sur! Sa Chaz irriterat.

Efter ungefär tio minuter började nästan alla undra.
-Okej, nu har han varit borta väldigt länge! Sa Caitlin
Just när hon sa det så..

Jag gick ner till köket och hjälpte mamma att duka, sen knackade det på dörren och jag gick och hämtade pizzan. Vi satte oss ner och åt sen gick jag upp på mitt rum och startade datorn. Jag loggade in på twitter och facebook och sen gick jag och la mig, helt slut efter allt som hänt.

---

jävla random bild :p
Alizes perspektiv

Trots att jag var så utmattad kunde jag inte sova bra den natten eftersom huvudet gjorde så ont. Jag vaknade flera gånger och somnade om i några minuter sen vaknade jag igen. När klockan var halv 6 på morgonen förstog jag att jag inte skulle kunna sova mer. Jag gick och hämtade två ipren och sen gick jag in i duschen. När jag duschat klart och gått in till mitt rum satt pappa i min säng och tittade oroligt på mig.
-Hur är det med huvudet? frågade han ängsligt.
Herregud vad alla oroar sig över mitt huvud! JAG MÅR BRA! I alla fall okej.
-Bra, jag har tagit en ipren.
-Okej, du ska stanna hemma från skolan idag va?
-Nej jag hade tänkt gå.
-Men Alize... jag tror inte att det är någon bra idé.
-Varför?
-Borde du inte vila?
-Snälla jag vill fara....
-Sen när började du gilla skolan? flinade han.
-Sens jag träffade Ju- började jag utan att tänka mig för. Sens jag träffade Caitlin... allt har blivit så mycket skojigare då.
-Vad trevligt, du kanske ska bjuda hit den där ''Ju..''?
-Pappa, stönade jag och blängde på honom. Han flinade bara och gick ut från mitt rum.

Jag klädde på mig och gick ner till köket för att göra i ordning frukost. Eftersom klockan bara var sju så hade Simon inte vaknat än. Jag var inte sugen på frukost så istället tog jag fram ett glasspaket och satte mig i soffan. Pappa kom och satte sig bredvid mig.
-Den där ''Ju..'' råkar det vara han Justin Bieber?
-Pappaaa.
-Bara nyfiken, log han.
-Sluta vara nyfiken då, suckade jag.
-Om det är Justin Bieber så vill jag bara att du ska tänka efter först, han är ju trots allt väldigt känd. Jag tror inte  han har särskilt mycket privatliv. Så hångla inte på offentliga platser för då kommer det bli ett helvete för dig.
-PAPPA! Han är en kompis!
-Hörru, dom där kramarna igårkväll såg inte så kompisiga ut.
-Kompisiga?
-Mmmhm.
-Du har seriösa problem... flinade jag och kastade glass på honom.
-Alize!
-Hahahah!
-Det där var inte snällt!
-Det är inte snällt att spionera på sin dotter heller, flinade jag.
Han suckade och skakade på huvudet sen gick han in till köket, medans jag satt där och flinade för mig själv.

När jag kom till skolan........ däääääääär tog min fantasi slut... ALMA SOME HELP PLEASE? förlåt för en jättejättejätte tråkig del, men jag har verkligen ingen lust att skriva nu ;)